Föda i vatten

Foto: Paola Oras

Av de vattenfödslar som har studerats så har man inte kunnat hitta några allvarliga nackdelar för mor och barn förutom en något ökad risk för navelsträngsruptur när barnet lyfts ur vattnet. I en studie med 5192 konventionella födslar som  jämfördes med 3732 vattenfödslar så hittades 20 navelsträngsrupturer varav 18  som uppkom i samband med  vattenfödseln – men inget av barnen fick allvarliga men av händelsen. Däremot så har man sett positiva effekter för kvinnan som smärtlindring, fokus, avslappning och en bättre förlossningsupplevelse.

Ellinor Brengesjö och Lena Alnebo gjorde en kvalitativ intervjustudie på BB Sophia år 2014-2015, jag citerar här ur deras studie:” Kvinnorna upplevde smärtlindring, avslappning, viktlöshet, fokus, känsla av kontroll och egenmakt. De uppskattade att de blivit erbjudna att föda i vatten och menade till att det bidrog till en känsla av att föda naturligt. Kvinnorna var mycket nöjda med helhetsupplevelsen och ville gärna föda i vatten igen. Vidare ansåg de att vattenfödsel var ett bra alternativ till epiduralbedövning och att det borde finnas mer lättillgängligt för alla kvinnor”.

Jag har själv bistått några kvinnor vid vattenfödslar och den stora skillnaden jag upplever som barnmorska är att vattnet hjälper kvinnan att härbärgera sitt eget födande. Vattnet och badkaret eller poolen blir en fredad zon, en slags förlängd kropp, kvinnan hamnar i ett tillstånd där det går att röra sig fritt och faktiskt få känna sig mindre otymplig (beroende på storleken på badkaret givetsvis, en något djupare birthpool är att föredra). Vattnet är varmt, smärtlindrande och samtidigt avslappnande.

Häri tror jag också att det kontroversiella ligger. Eftersom födandet på landets förlossningskliniker sker i en medicinsk kontext så blir det nästan skrämmande med en kvinna som härbärgerar sitt eget födande i en egen fredad zon. Medicinska metoder för smärtlindring använder vi frikostigt, vi bjuder in till dom,  ja vi rekommenderar och säljer medicinsk smärtlindring i förlossningskiosken. Utan varningstexter. Alla vet att epiduralbedövning, paracervikalblockad och även pudendus ofta innebär ingrepp i förlossningen med interventionskaskader (avstannad progress, värkstimulerande dropp, kontinuerlig övervakning av barn, möjlig påverkan på fosterljud, förlängt förlopp, större risk för instrumentell förlossning, svårt att kissa efteråt, behov av kateter osv). Den stora skillnaden som jag ser det är att förlossningspersonalen på många sätt tar över födandet – det blir en byteshandel. Jag som födande kvinna får paus från smärtan i utbyte mot att jag ger nycklarna till födseln i personalens händer. Det blir svårare för mig att neka till olika interventioner, alla ingrepp kan ofta motiveras utifrån den ökade kontroll som behövs efter smärtlindringen jag erhållit – och som jag i stunden är så otroligt tacksam för.

I USA så tar the American Academy of Pediatrics och the American College of Obstetrics and Gynecologists (deras motsvarighet till SFOG och svenska barnläkarföreningen)  avstånd från vattenfödslar eftersom de anser att det inte är naturligt och därför inte bör förekomma annat än i en strikt vetenskaplig kontext, det vill säga gärna en RCT-randomized controlled trial. Det anses vara den bästa sortens studier – kvinnor lottas till antingen vanlig födsel eller vattenfödsel och underlaget blir mer rättvisande än när kvinnor själva får välja. Eftersom det inte är så enkelt att utföra sådana studier och tvinga kvinnor att välja antingen det ena eller det andra redan innan förlossningen så har det blivit ett snyggt sätt att skrinlägga hela fenomenet vattenfödslar. Man kan alltid hänvisa till att det inte finns studier av tillräckligt hög kvalité och i väntan på studier som man vet aldrig kommer genomföras så säger man nej till vattenfödslar. Och framstår som ansvarsfull och pragmatisk när man i själva verket fråntar kvinnor rätten att  möjligen få härbärgera sitt födande i större utsträckning genom att också sälja vattenfödslar i förlossningskiosken –  utan att ha några bra skäl till att  inte göra det.

I England tänker man annorlunda och där har the Royal College of Obstetricians & Gynecologists  godkänt vattenfödslar som ett alternativ. Om man i Sverige idag vill vara säker på att få använda vatten som smärtlindringsmetod under förlossningens alla skeden och som ett sätt att härbärgera sitt eget födande – ja då gör man bäst i att planera för en hemfödsel. Jag tycker att det är synd. Man har gjort det till något exklusivt och åtkomligt endast för välutbildade och/eller  pålästa kvinnor med kontakter och pengar att betala barnmorskor som kan bistå i hemmet – eftersom hemfödslar inte är skattefinansierat i hela landet. Det är också ett sätt att förtrycka kvinnor på.

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*