Ett sportlov utan sport

Jag är inte direkt uppvuxen i en sportig familj. Synd faktiskt, för jag hade älskat att åka skidor i fjällen som barn. Och det är inte så himla lätt att ta igen det där som vuxen. Men jag gläds åt att våra stora barn alla har vuxit upp med att åka skidor i Hälsingland.

Det här året blev det inte så. Istället blev det ett ”lov” med ganska mycket jobb. Och sjukdom. Sjukdom de luxe också i form av en halsböld drabbade ett av de stora barnen. Jag skjutsade in till sjukhuset, blev sittande i väntrummet på Öron Näsa Hals och försökte jobba därifrån med ett av mina projekt. Tanken var att jag skulle hinna lite mer än jag gjorde. Tanken är alltid att hinna lite mer än man gör.

Vilken tur att halsbölden blev tömd och att jag sen gav upp att hinna. Istället åkte jag hem till mormor och morfar med de små barnen. Där infann sig lite lovkänsla trots allt. Mormor läste Babar för Hanna medan taxen Milton snusade gott bredvid. Sen blev det kaffe med en hel hög nybakade flarn.

Och igår åkte de stora pojkarna till fjällen med farmor och bonusfarfar. Så nu får de några dagar i backen medan vi får en helg härhemma i en något mindre konstellation. Märkligt nog blir det alltid så tydlig skillnad när några av barnen åker iväg. Man skulle kunna tänka sig att det kvittar om 4, 5 eller 6 barn är hemma. Men skillnaden är slående tydlig. Varje barn har sin egen speciella energi och när just den energin försvinner så blir det mindre konkurrens mellan energier härhemma. Jag kan inte beskriva det på ett bättre sätt!

Jag känner mig ändå på bättre humör nu än vad jag har gjort under januari och februari. Alltså, veckorna som precis passerat var nog de jobbigaste oxveckorna på länge. En ettåring som klättrar på precis allt tröttar ut. Särskilt när det är måånga år sen nu som vi hade en såhär klättrig ettåring. Böckerna härhemma blir inte lästa så som jag skulle vilja så länge han klättrar på allt. Men jag vet också att det här är en sån där period som känns lång mitt i, men kort i retrospektiv.

Så har jag fyllt år! Tänk att jag har hunnit bli 42 år. Det svindlar lite. Men känns som en superbra ålder, om man nu kan säga så om åldrar. Känner att mina ”livet”-skor just nu är sådär behagligt ingådda. De sitter som en smäck och jag vill inte tappa bort dem just nu när jag precis har gått in dem så bra.

Kasta inte bort förlossningsvård som fungerar!

Foto: Lovisa Engblom

Om det är något jag har lärt mig under mina år som barnmorska (och det börjar bli några nu) så är det detta: Förstör inte fungerande förlossningsvård! För den kommer inte tillbaka.

Jag arbetade själv som barnmorska på Södra BB när det lades ner.

Det var samma vår som BB Sophia lades ner.

Två förlossningsavdelningar där både barnmorskor och födande STORtrivdes. Vi anordnade en begravning för vår arbetsplats: kastade ut rosor i Mälaren. En kör sjöng och flera av barnmorskorna i gruppen grät.

Några veckor senare anordnade region Stockholm en rekryteringsträff för de barnmorskor som sagt upp sig (många!) när deras arbetsplatser försvunnit. De ville berätta för barnmorskorna att regionen behövde dem nu! Nästan ingen kom och verksamhetscheferna stod där själva. Villrådiga.

Istället spreds barnmorskorna för vinden. Många lämnade förlossningsvården för gott. Jag började skriva på den här bloggen som nu har över 1000 inlägg.

Jag vet att det var många som hejade på dessa nedläggningar. Misstro, svartsjuka, avundsjuka, jante. Förlossningsvård där både barnmorskor och kvinnor trivs sticker många fler i ögonen än vi vill erkänna. Fungerande enheter rivs ner med mottot: Om inte alla kan få detta så ska INGEN få det.

Några månsekunder senare så kom ändå en försiktig ljusglimt. Projektet Min Barnmorska på förlossningen Karolinska i Huddinge. Nu skulle alla ”misstag” från förr rättas till. Inte skapa något vi och dem. Inte skapa två olika vårdkulturer på samma sjukhus. Inte bara lägga energi på friska lattemammor. Fokus på fungerande teamarbete med läkarna. Goda relationer till barnmorskorna på den ordinarie förlossningen. Förlossningsrädda kvinnor skulle få förtur till vårdformen.

Det blev succé! På samtliga punkter. Kvinnor ringde och bad om att få en plats i projektet innan de ens hunnit plussa på stickan.

Många gånger fick jag frågan om inte jag ville söka mig till Min Barnmorska. I mitt stilla sinne tänkte jag: de här barnmorskorna kommer arbeta som djur i några år, de kommer plöja terrängen för denna evidensbaserade vårdform i Sverige, de kommer lägga energi på att hitta fungerande arbetssätt och schemalösningar, de kommer se att vårdformen ger resultat och de kommer få känna på den där energigivande arbetsglädjen som är så sällsynt idag inom förlossningsvården. De kommer börja älska sin arbetsplats och sitt arbetssätt. De kommer hitta den där unika gemenskapen inom arbetsgruppen – den som gör att de blir känslomässigt bundna till sina kollegor och till de familjer de bistår. Då, när de på riktigt börjar känna på hur långt man kan komma med god och evidensbaserad förlossningsvård – då kommer vårdformen raseras.

Det finns fortfarande en chans att rätta till det här misstaget. Än har barnmorskorna i Min Barnmorska inte lämnat. Men jag skulle bli väldigt förvånad om det slutar på ett annat sätt nu än det gjort förr. De krafter som vill ha bort förlossningsvård där både barnmorskor och kvinnor trivs är för starka.

Varför är det bra att gå en profylaxkurs?

Det här inägget innehåller reklam för mina egna kurser

profylaxkurs

Det är en bra fråga. I det här inlägget ska jag försöka besvara vanliga frågor som ofta uppstår när profylaxkurs och förberedelser inför förlossningen kommer på tal. En del blir irriterade, varför ska man gå en kurs i något som kvinnor har gjort sedan tidernas begynnelse? Föda barn alltså. Ja tänk om det vore så enkelt. Det kan jag säga direkt att så enkelt är det INTE eftersom vår kultur idag skiljer sig något enormt från den kultur vi är biologiskt anpassade för att föda barn i.

Vi är biologiskt anpassade för att föda barn i en kultur som nomader, det vill säga jägare och samlare. Vi är absolut inte på någon punkt anpassade för att föda barn i en högteknologisk och stressig sjukhusmiljö. Den miljön är oftast direkt kontraproduktiv när det kommer till födande och födslar. Men idag tror många kvinnor att sjukhuset är den perfekta miljön att föda barn i eftersom vår kultur har skedmatat oss med den föreställningen. Missförstå mig inte, sjukhus ÄR jättebra att ha till en mängd saker, såsom sjukdomar, skador och komplicerade förlossningar.

Men kultur är så tätt sammankopplat med hur vi tänker om förlossningar och födande, ja kulturen vi lever i för tillfället är en enväldig diktator som styr oss med järnhand. Hur mycket vi än skulle vilja kasta loss och börja tänka självständigt om födande så är det ofta supersvårt att göra det. Vi är redan rädda och vi tror verkligen att CTG kommer rädda oss och våra barn. In i märgen tror vi det fastän evidensen säger något helt annat. Och alla de (ofta iatrogena) komplikationer som sker på sjukhus blir ”beviset” på att vi har rätt. Att intervenera i ett förlossningsförlopp har blivit så normaliserat att vi tror att det nästan alltid är rätt att göra det. Vi tror det.

Okej, men var kommer profylaxkursen och förberedelserna inför förlossningen in i bilden?

Så. Att skippa alla typer av förberedelser och sedan åka in till sjukhuset och ”ta det som det kommer” är sällan en god idé just på grund av mitt tidigare resonemang. Visst, oftast går det okej, kanske till och med riktigt bra. Men det är ganska sällan som den approachen utmynnar i något strålande bra, positivt och stärkande. Tvärtom är det vanligt att det leder till besvikelse på en mängd olika sätt. Det finns flera förklaringar till det. Det enklaste sättet att beskriva är kanske genom den här bilden.

Tänk om det här var fler kvinnors verklighet? Det som jag beskriver på bilden här strax nedanför. Forskning visar tydligt att både det medicinska utfallet och själva upplevelsen blir bättre i vårdformer som är byggda enligt denna princip. Stöd och kontinuitet är avgörande faktorer.

caseload, min barnmorska, kontinuitetsmodell

Tyvärr utgår nästan ingen offentligt finansierad förlossningsvård efter denna princip. Varför? Ja det kan man verkligen fråga sig. För att kvinnors behov inte anses vara tillräckligt viktiga är nog det krassa svaret.

En profylaxkurs kan vara en väg och ett sätt att skapa förståelse för vem DU är i födandet. Att centrera dig som föder och skapa utrymme för dig innan det är dags att föda.

Vilken profylaxkurs är bäst?

Det finns ingen profylaxkurs som rent objektiv är ”bäst”. Självklart varierar det från person till person och ibland från förlossning till förlossning. Men jag skulle råda dig att gå efter denna princip när du letar efter den bästa profylaxkursen: en kurs som bygger på en metod som pekar med hela handen är sällan den bästa. Det vill säga, kurser eller metoder som kategoriskt berättar för dig hur du ska göra – följer du inte denna andningsteknik, avslappningsmetod, tar hjälp av dessa verktyg… så får du ingen bra förlossning.

En bra profylaxkurs är en som får dig att förstå födandet och som hjälper dig att hitta din egen väg. Ofta ingår både avslappning och andningsövningar, men inte på ett hysteriskt sätt. Jag brukar bli väldigt skeptisk till profylaxkurser som lägger stor vikt vid att lära ut specifika andningstekniker men som inte alls lyfter hur förlossningsvården fungerar. För kanske viktigare än något annat är att förstå enligt vilka principer födandet fungerar och sedan enligt vilka principer förlossningsvården fungerar. Karta och kompass, eller ”share the map” som barnmorskan Rachel Reed säger. Det handlar om att skaffa sig nyttig verklighetsförankring och kunskap om hur den födande kroppen och knoppen fungerar ihop. Och sedan kunskap om hur systemet/ förlossningsvården fungerar.

För är det verkligen rimligt eller klokt att lägga ansvaret på kvinnan att föda perfekt i ett system som är väldigt operfekt?

När under graviditeten ska man gå en profylaxkurs? Vilken gravidvecka är bäst?

Den profylaxkurs som blir av är den bästa. Vilken gravidvecka det blir i spelar nog mindre roll. Själv tror jag att en stor del av behållningen med själva kurstillfället är att du eller ni som par får ett gemensamt tillfälle att jämka ihop er på. Att avsätta tid i kalendern för förberedelser är i sig ett sätt att visa på att förlossningen är viktig. Det blir en tydlig markering både inför dig själv, din partner och/ eller stödperson. Ni får gemensamma referenser att utgå ifrån när ni sedan förhoppningsvis fortsätter samtalen hemma. Kanske är det även klokt att läsa en bok om födande ”ihop”. Det vet jag flera par som har gjort med behållning.

Om det är första barnet du väntar så kanske det känns mer verkligt och ”på riktigt” att gå en profylaxkurs någon gång efter gravidvecka 25.

Vilka olika typer av profylaxkurser finns det att välja på?

Det finns många olika koncept eller varianter av profylaxkurser. Föda utan rädsla är en mycket uppskattad kurs som har funnits i Sverige i över 15 år. Jag är själv instruktör i metoden Föda utan rädsla och har hållit just den profylaxkursen för många par. Det är ett bra kurskoncept med fokus på hantering av födandet och att teama ihop sig som par.

Hypnobirthing är en metod som har seglat upp och som trendar just nu. Många vill gå hypnokursen som systrarna Asabea och Opokua Britton har tagit fram. Det är en kurs som är inspirerad av Marie Mongans metod hypnobirthing. Till skillnad från Föda utan rädsla som lägger väldigt mycket fokus på att man ska teama ihop sig som par så lägger hypnobirthing något mer fokus på visualisering, djupavslappning och att komma till ett djupt koncentrerat och fokuserat tillstånd. Mindset och övning, övning, repetition is da shit helt enkelt.

Det finns andra koncept som barnmorskor har tagit fram. Till exempel konceptet Föda med trygghet som barnmorskemottagningen Hjärtat ger i Uppsala, eller Profylax trygg födsel som Babygruppen ger eller Profylaxboken och kursen som profylaxbarnmorskorna ger. Annas profylax är ett annat koncept/metod som har funnits i Sverige länge. Sen är jag övertygad om att det finns andra koncept och varianter på profylaxkurser som ges i Sverige som jag inte känner till.

En profylaxkurs kan ges live på plats, live online eller helt digitalt, det vill säga förinspelat. Vissa profylaxkurser är uppdelade på flera tider, till exempel 3 ggr 2-3 timmar uppdelat på olika tillfällen.

Min egen profylaxkurs då? Jo profylaxpaketet Födandets Dynamik och Aktiv förlossning

Jag har själv tillsammans med min kollega Eva tagit fram en komplett förlossningsförberedelse som är helt digital, det vill säga webbaserad. Vi har jobbat med att hålla förlossningsförberedande kurser ihop i flera år och har länge pratat om att skapa en helt egen förberedande kurs. Det som är unikt med vårt profylaxpaket är att vi inte vill kalla det för en metod eftersom det känns förminskande. Vi certifierar därför inga instruktörer i någon metod eller lär upp andra att hålla vår kurs enligt några regler. Vi erbjuder bara en bra kurs helt enkelt! När vi skapade profylaxkursen så vaskade vi fram alla de ingredienser som vi tycker bör ingå i en bra förberedande kurs. Sen satte vi ihop det till en egen helt unik kurs. Eller ja två profylaxkurser som vi rekommenderar att man går ihop. I kursen Födandets Dynamik finns en arbetsbok som du skriver ut och har med dig som en slags roadmap. Tanken är att du ska kunna hitta till det som fungerar för dig!

Eva är proffs på yoga nidra, avslappning och visualiseringsövningar. Så det var viktigt för mig att hennes övningar skulle vara med i kursen. Ellinor som fick provgå vår webbkurs beskrev den såhär:

Om du är intresserad av att kika närmare på just vår webbaserade profylaxkurs så kan du göra det här ⬇️

profylaxpaket, profylaxkurs

En god förlossningsförberedelse och bra profylaxkurs önskar jag dig!

/Märta

Freebirth, oassisterad hemfödsel eller vild graviditet?

Med Eva Nordlund i programmet Efter fem

Förra veckan var jag inbjuden att prata om fenomenet ”freebirth” i TV4 och programmet Efter fem tillsammans med Eva Nordlund. Oj, vad nervös jag var! Tänk att du får två minuter på dig att diskutera live i TV ett av de mest kontroversiella ämnen som finns… Det är också ett ämne där de flesta saknar grundläggande kunskaper. Fördomar däremot – och starka känslor – är det många som har.

Att blanda ihop begreppen ”vild graviditet”, ”freebirth” och ”hemfödslar” är ganska vanligt och det blir så förvirrat. För det första är vild graviditet inget vedertaget begrepp. Vad är motsatsen till vild? Civiliserad?

Civiliserad graviditet. Säger vi så?

Den vilda graviditeten innebär iallafall att inte gå till mödravården. Det är väldigt ovanligt att gravida i Sverige väljer bort mödravård. Vääldigt ovanligt.

Att föda hemma utan barnmorskor förekommer däremot och anledningarna till det varierar. Ofta kan det handla om att välja bort någonting, snarare än att den planerade oassisterade hemfödseln ses som ett optimalt val. De kvinnor som har blivit traumatiserade av sina födslar på sjukhus kanske inte överhuvudtaget ser det som ett alternativ att åka in till sjukhus för att föda. Vad återstår då? I Sverige finns i praktiken inga alternativ om kvinnan inte har turen att hitta en privat hembarnmorska och sedan råd att betala densamma.

Det är väldigt mycket prat om säkerhet under förlossningar men det lyfts inte många fingrar för att göra hemförlossningarna säkra i Sverige. Det är ju inte sjukhuset som föder fram barnet. Det är ju den kvinna som är gravid som föder fram barnet. Varför skulle hon inte ha rätt till vård utifrån de egna förutsättningarna?

Själv har jag kommit i kontakt med flera kvinnor som har sökt hjälp från vården, blivit nekade, och sedan gått vidare och planerat för en så kallad freebirth hemma. De har samtliga gått på mödravård och de hade mer än gärna haft en barnmorska hos sig under förlossningen. Men de har samtliga blivit nekade detta och lämnade helt utan någon form av organiserad hjälp.

Kvinnor som aktivt väljer bort att ha en barnmorska hos sig under förlossningen hemma

Det finns kvinnor som inte önskar ha en barnmorska hos sig under förlossningen. Förlossningen kanske ses som en intim familjeangelägenhet. Det kan också vara att man inte klickar med hembarnmorskan som finns att tillgå, eller en tidigare negativ erfarenhet som en anledning till att det väljs bort. Så det finns en liten, mycket liten grupp skulle jag säga, som ser freebirth som ett optimalt val.

För mig var det viktigt under det korta TV-inslaget att inte hamna i fällan av att ställa kvinnor mot kvinnor eller att skamma en redan utsatt grupp. Jag tror att många tänker att de flesta som väljer en freebirth är övervintrade hippies och naturlighetsvurmare. Vad många inte förstår är hur stor andel kvinnor som faktiskt lämnas traumatiserade efter sin förlossning på sjukhus. Utan stöd, hjälp eller något alternativ till samma typ av sjukhusförlossning när det är dags att föda nästa barn.

Här kan du se klippet om freebirth i TV4!