Doula & kulturtolk Stockholm

Äntligen! Det var bitande kyla och kanske kvällen med mest snö på hela året i Uppsala – men det blev en varm och go inspirationskväll ändå för alla som kom! Anna Moestrup Jensen hade tagit tåget från Stockholm och vi var så glada att äntligen få träffa henne. Och förstås få höra mer om det spännande doula och kulturtolksprojekt som hon har dragit igång i Stockholm!

Den ideella föreningen Mira ansvarar för projektet Doula & kulturtolk Stockholm och  barnmorskor har rekryterats som projektledare. Det är Hälso och sjukvårdsförvaltningen som finansierar verksamheten i form av ett tidsbegränsat projekt mellan år 2017-2019, med möjlighet till förlängning. Det är en del av den nationella satsningen på förlossningsvården som Sveriges kommuner och landsting ansvarar för.

De kulturtolkar som rekryteras får gå en åtta dagar lång doulautbildning. På de dagarna är det mycket som ska hinnas med! De tre första uppdragen ingår som en praktik i utbildningen. Sedan anställs de på timmar av föreningen Mira. Anna berättade om den dagliga  glädjen i att få vara med och utbilda doulor, hon pratade om det öppna och villkorslösa mötet som är själva grunden till att arbeta som kulturtolksdoula. Och den enormt viktiga roll de får för de icke svensktalande kvinnor som de doular! Men också den balansgång det innebär att vara arbetsgivare. Det gäller att ta tillvara på det engagemang som ofta finns hos kulturtolksdoulorna, men samtidigt se till att deras arbete inte blir för mycket på ideell basis; vilket är lätt hänt eftersom behoven de möter som kulturtolkar är ganska stora. Det ska vara ett jobb med okej arbetsvillkor och ett uppdrag ska kunna gränsas av i tid och rum.

Fikapaus!

En glad nyhet var att Cosmos asyl och integrationshälsa håller på att anställa kulturdoulor i ett liknande projekt i Uppsala! Stort tack till dig Anna för att du kom till Uppsala och höll en så fin föreläsning om projektet Doula & kulturtolk Stockholm.

Crescendo

Den här veckan har Hanna Ulfsdottirs forskning om vattenfödslar fått ett stort medialt genomslag. Roligt! Jag hoppas att det svenska barnmorskeförbundet och SFOG (svensk förening för obstetrik och gynekologi) tillsammans med Sveriges barnläkare kan komma  överens om gemensamma riktlinjer för vattenfödslar. Mia Ahlberg uttalar sig om detta på barnmorskan.se med anledning av sin medverkan i SVT:s morgonstudio.

Själv har jag varit ganska upptagen den här veckan. Vårt husletande nådde ett crescendo förra helgen – samtidigt som de stora barnen åkte iväg på sportlov med farmor och farfar. Ja vi hittade huset som vi vill bo i och slog till! Så när barnen kom hem från Hälsingland satt vi och skrev på kontraktet för vårt nya hus. JAA vi har köpt ett hus!! Däremellan hade jag hunnit med en kortare sjukhusvistelse med min yngsta dotter och hunnit fira min höggravida systers födelsedag.

Födelsedagsfest!

Nu när huset är köpt så behöver vi givetvis få vårt radhus sålt. Vi har ägnat kraft och energi på att få vårt boende att se sådär härligt och inbjudande ut inför visningen idag! Och gissa om det har blivit fint. Nu är det så städat, rent och inbjudande att vi inte förstår varför vi kom på tanken att flytta. Känslan är Nämen här skulle man ju kunna bo. Det är bara det att så fort man rullar in barnvagnen i hallen medan de stora barnen tar av sig sina vinterkläder och vinterskor samtidigt som de plockar fram mellanmålet ur kylen och kastar sina smutskläder på golvet, ja då kommer jag ihåg varför vi nu med fem barn vill flytta till något större. Men just nu längtar jag efter att kunna släppa anspänningen det innebär att köpa och sälja bostad. För samtidigt som den här processen pågår har jag lagt in en extra växel i mitt eget företag – och nu i veckan som kommer så är det både inspirationskväll och föreläsning på barnmorskeprogrammet på schemat. Det har liksom hopat sig så. Och jag vill inte plocka bort en enda programpunkt för de är så roliga allihop. Men jag längtar också efter att få göra saker sådär lite lagom planlöst och utan en agenda.

Älskad unge. Foto: Lovisa Engblom

För Hanna växer så fort! Hon är redan tre månader och kommer inte minnas ett dugg av vårt mintgröna radhus. Hon kommer bara minnas vårt nya faluröda hus med vita knutar. Det som har både rosenbuskar och björnbär i trädgården.

 

 

 

#Birthmatters

Läs gärna den här fina intervjun med  Linda och Caspar som planerar att föda sitt andra barn hemma. Min kollega, barnmorskan Sepideh Ghasemi som ska vara med, uttalar sig såhär om anledningen till att de väljer att föda hemma:

– Det är ett stort problem att man inte är garanterad ett kontinuerligt stöd när man föder barn. Idag är hemfödsel den enda vårdform där kvinnan har två legitimerade barnmorskor närvarande under hela förloppet – barnmorskor som kvinnan själv valt och lärt känna under graviditeten, säger hon.

Och i dagens DN går det att läsa ett mycket intressant försvar av mångfald inom vården! Vem känner inte igen sig en smula i det här?:

Vi har ett system som ingen på individnivå vill ha men som ingen på kollektiv politisk nivå vill ändra. Den politiska makten över systemet har blivit viktigare än omtanken om individerna.

Leif Östlings tes är att mångfald inom vården borgar för kvalitet. Det är ett mycket intressant tankespår. Själv har jag ofta stött på den här förlamande janteidén: om det inte kan vara bra för alla så ska det iallafall vara lika dåligt för alla – för då blir det ju åtminstone rättvist. Jag tycker tvärtom, det är ju de goda idéerna, projekten, innovationerna – som behöver få smitta av sig! Annars riskerar vi ju alla att klampa runt i samma lervälling. Jag vet inte vem som blir så mycket lyckligare av det. Tvärtom skapar det ofta en ännu större orättvisa eftersom de med kontakter och pengar ändå alltid kan hitta en väg ut.

 

Välkomna om en liten vecka!

Det finns fortfarande några platser kvar!#inspirationsgruppen

Välkomna den 26 februari klockan 18:30 till St Persgatan 22 B i Uppsala, bredvid Lilla Teatern. Det kostar 70 kronor och då ingår fika! Det här är ett samarrangemang mellan inspirationsgruppen och ABF i Uppsala. Kvällen är ett utmärkt tillfälle att träffas, nätverka och knyta nya kontakter.  Anmälan görs till inspiragruppen@gmail.com 

Barnmorskor och caseload

Heja Karolinska Huddinge!

Jag vill börja med att gratulera alla som jobbar eller planerar att föda på förlossningen Karolinska i Huddinge!! Till hösten kommer nämligen ett projekt med sammanhållen vårdkedja för graviditet, förlossning och eftervård att starta där! I dagarna blev projektet beviljat sex miljoner kronor från Stockholms läns landsting.

Det är ett tvåårigt projekt som startar till hösten och planen är att det ska bli en del av Huddinges ordinarie verksamhet. Projektplanen har författats av omvårdnadschefen på Huddinge förlossning – Marie Ekborn – och förhoppningen är att projektet ska sprida sig till fler ställen för att så många kvinnor som möjligt ska få ta del av en attraktiv vårdform; nämligen möjligheten till samma barnmorska under graviditet, förlossning och eftervård. Barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg som också ingår i projektgruppen uttalar sig såhär:

– Vi kommer inte selektera friska patienter men vi tror att det kommer bli väldigt många som vill ta del av det här, och då kommer vi börja med de förlossningsrädda. Sedan kan det komma att bli ett lottningsförfarande.
I förlängningen är målet att alla kvinnor som vill ha samma barnmorska under graviditet, födande och eftervård ska kunna få det och att vårdformen ska finnas på flera kliniker.

Rent praktiskt så kommer ett miniteam bestående av tre barnmorskor att arbeta med ett föräldrapar, med en en barnmorska som har det huvudsakliga ansvaret. När förlossningen sätter igång så kommer kvinnan eller paret att kunna ringa sin barnmorska som sedan följer med från hemmet till sjukhuset. Den här modellen kallas för caseload och det är en väl beprövad, evidensbaserad vårdmodell; och det är precis så jag jobbar när jag arbetar som barnmorskedoula! Med det lilla förbehållet att jag överlåter det medicinska ansvaret till barnmorskorna som arbetar på förlossningen när vi väl kommer dit. Om man som barnmorska arbetar i den här modellen behöver man inte överlåta något ansvar utan man är…

BARNMORSKA HELA VÄGEN!

Jag rekommenderar alla barnmorskor som vill arbeta inom en spännande och mycket meningsfull vårdform, ja ett pilotprojekt inom Stockholms läns landsting – att söka tjänst på Karolinska Huddinge! Heja Marie Ekborn, Åsa Wijkström, Susanne Albertsson, Lisa Röding, Catharina Zätterström, Susanne Lindberg, Karin Pettersson, Mia Ahlberg och Olof Stephansson som ingår i projektgruppen! Och grattis alla gravida och födande kvinnor som kommer kunna få ta del av denna vårdform inom ramen för Stockholms läns landsting!

Foto: Lovisa Engblom

 

Alla hjärtans dag

Foto: Lovisa Engblom

Igår på semmeldagen fyllde jag år! Jag blev väckt av min familj med frukost på sängen och hembakad semla – och några väl valda presenter; ”Mor gifter sig” av Moa Martinson och Annie Leibovitz Portraits 2005-2016 (en tegelsten till bok som visst flygits hem från London)! Barnen hade också några egentillverkade saker till mig. Möjligen tyckte min yngste son att det var lite magert på presentfronten men jag blev barnsligt glad.

Mor gifter sig på Virginia Woolfs skrivbord i Annie Leibovitz portraits!

Under dagen fortsatte vårt husletande och  vi kom efter moget övervägande  fram till att vi inte ska köpa ett objekt där tiden har stått stilla sedan 1970. Där knappt någon renovering alls har skett – skulle ha kunnat fungera som scenografi  i ett avsnitt av Historieätarna. Som stor fembarnsfamilj gäller det nämligen att välja sina stressorer med omsorg. Vill man leva i ett renoveringskaos i tre år? Sitta på Bauhaus och amma i ett halvår? Bli väckt av hantverkare varje morgon och förbanna sin egen inkompetens på just det området.

Nej jag vill inte det. Vi väljer att lägga vår energi på en massa annat roligt som redan är too much och att renovera ett hus riskerar att på riktigt bli too much. Som idag, jag har ammat, gått promenad och skrivit på ett riktigt roligt projekt. Barnen. Och ett nytt uppslukande jobb. Det känns som helt rätt saker att lägga energi på!

 

 

Minne som en guldfisk

Patientsäkerhet blev ett begrepp i Sverige på 30-talet i efterdyningarna av en skandal; fyra patienter som dog på Maria sjukhus i Stockholm när en anställd förväxlade rengöringsmedel med lokalbedövning. Lagen om lex Maria antogs. Nu har läkaren Jonas Wrigstad skrivit en spännande avhandling med titeln The inside of a paradigm. An expedition through an incident reporting system.

Vårdskador kallas de skador som uppkommer som en direkt konsekvens av vården. Jonas ville undersöka närmare på vilket sätt vi som arbetar inom vården drar lärdom av alla de rapporterade brister som kommer in i form av avvikelsehanteringar.  Vad förändras och vad blir det kollektiva minnet – själva lärandet – efter att en vårdskada uppstått?

Avhandlingens huvudsakliga fokus var att undersöka hur vårdskador utreds, hur hälso- och sjukvårdssystemet lär sig av utredningarna samt hur lärandet sedan sprids vidare! Det som är nydanande och intressant med de här resultaten är att det verkar finnas påtagliga brister i spridandet och lärandet efter avvikelser. Trots utredningar som kommer fram till liknande resultat verkar vi kunna göra om samma fel igen och igen.  Det har blivit lite av ett självsnurrande hjul med samma typ av utredningar som kommer fram till samma typ av slutsatser. Att handlägga och avsluta ett ärende effektivt har blivit ett mål i sig. Såhär beskriver Jonas Wrigstad själv fenomenet:

 

Den övergripande slutsats, som kan dras från denna avhandling är att hela avvikelserapporteringssystemets sätt att fungera är en del av ett paradigm med en historisk förankring där genomförande av utredning blir viktigare än utredningsresultat.

I utredningarna finner man ofta de bakomliggande orsakerna till skadan i nära anslutning till där de inträffade, varpå lösningen ofta blir väldigt lokalt förankrad i rum och tid. Några exempel: Frågan om det är rimligt att en sjuksköterska har ensamt ansvar för 25 patienter på natten – eller om en barnmorska  verkligen ska ha två födande samtidigt  – ställs sällan i dessa utredningar. Eftersom de kräver lösningar som ligger på en övergripande organisatorisk nivå. Istället fokuseras  det ofta på individerna som var med, kommunikationen mellan dessa; och resultatet blir inte sällan författande av nya lokala pm och riktlinjer på just det sjukhus där skadan inträffade.

 

 

Plommon och granatäpplen

När jag började bygga min hemsida och blogg för lite mer än ett år sedan så visste jag att jag ville ha riktiga proffsbilder till. Eller original content som det heter på mediaspråk. För det finns jättefina bildbanker på nätet som erbjuder proffsfoton gratis – jag har själv använt mig av sådana ibland när jag behövt en passande bild till något inlägg. Men det går inte att jämföra med bilder där man får vara en del av själva processen när de blir till. Min vän och barnens faster Lovisa är fotograf; vi har skapat ett kreativt rum som det är riktigt roligt att vara i. Igår hade det blivit dags för en ny fotosession och den här gången fick min yngste son Martin och lilla Hanna vara med! Martin ville inte vara med på bild men han ville gärna äta av frukten som vi fotade.

Sist vi fotade bilder till bloggen så var jag mäktigt höggravid. Nu behövde vi ta amningspauser och jobba i mellanrummen. Vi passade på att ta några amningsbilder men fortsatte också på våra organiska äventyr. Det är roligt att hitta former och landskap – associationer – i växter, blommor, snäckor, vatten, frukt…. eller varför inte avbilda en höggravid kropp som ett sådant landskap? Men eftersom Facebook censurerar bilder på kroppar som visar för mycket hud så är det svårt att använda sig av sådana former. Då får det bli något som är garanterat ofarligt. En persika?

Alltså den koncentration och det fokus vi lyckades uppbåda under vår plåtning av plommon – den var mäktig. Jag fick förklara för min son som hela tiden försökte norpa åt sig av frukten:

Vi gör faktiskt konst här!

Inspirationskväll om kulturtolksdoulor!

Från vår förra träff!

Nu har vi äntligen hittat ett nytt datum för inspirationskvällen med tema Kulturtolksdoulor! Barnmorskan Anna Moestrup Jensen kommer till Uppsala måndag den 26 februari och berättar om projektet. Det här är också en chans att träffas, nätverka och knyta nya kontakter – så kom! Kvällarna brukar vara både inspirerande och trevliga. Det är begränsat antal platser och först till kvarn. Kostnad 70 kronor, och då ingår fika. Maila till inspiragruppen@gmail.com om du önskar delta! Det här är ett samarrangemang mellan inspirationsgruppen och ABF i Uppsala som ligger på St Persgatan 22 B (bredvid Lilla Teatern).

 

Men allt gick ju bra

Foto: Lovisa Engblom

Det här en berättelse om att känna sig avvisad – att inte bli trodd på. Viktig i all sin enkelhet. Jag har fått tillåtelse att publicera den här på bloggen:

11.55 Plingar på dörren till BB. Jag får en till värk, står dubbelvikt. Hon som möter oss säger att vi ska få ett förlossningsrum.
12.00 Kommer in på förlossningsrummet. Barnmorskan frågar om en student får vara med. Jag säger att jag vill klä av mig, berättar att det känns som att bebisen kommer snart. Barnmorskan fortsätter fråga om studenten. Jag säger ja. Hon ger mig sjukhuskläder och går iväg för att hämta studenten.
12.03 Jag börjar byta om. Får en känsla av krystvärk. Känner paniken börja komma smygande, var är barnmorskan? Ber min sambo trycka på klockan.
12.05 Barnmorskan och barnmorskestudenten kommer in i rummet. Jag säger att jag vill krysta. De svarar att de ska undersöka mig först. Jag lägger mig på britsen. De ser huvudet på bebisen. Helt plötsligt går allt väldigt fort, slangar och apparater kommer fram. Först nu känns det som att de tror på mig när jag säger att jag vill krysta.
12.22 Min son föds.

När vi kom till förlossningen vid 9.30 var personalen väldigt stressad och frågade flera gånger om det var ”sug” i värkarna. Jag sa ja. Vattnet hade gått på natten och jag hade regelbundna värkar. Min andra förlossning.  Hörde när de pratade med varandra att det inte fanns några lediga förlossningsrum. Vi blev hemskickade och rekommenderade att ta en promenad.

På pappret såg allt ut att ha gått bra. Frisk son, frisk mamma.