Vi har skapat webbkursen Aktiv förlossning!

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Imorgon på dagen lanseras min och Evas webbkurs Aktiv förlossning på plattformen Mina webbkurser.

Det känns spännande! Aktiv förlossning är en kortare förlossningsförberedande kurs (1 timme lång!) med fokus på praktiska övningar och tekniker för den som vill ha med sig något konkret, helt enkelt vad man själv ”kan göra” för att underlätta födandet. Vi har hållt den här workshopen live ett tag nu och brukar då kalla det vi gör för förlossningsrum playground.

Många har aldrig satt sin fot inne på ett förlossningsrum på sjukhus innan det är dags att föda barn. Det är helt naturligt att miljön då känns främmande! När man blir gäst hos någon annan så är det inte heller alltid så lätt att veta vad man ”får” och ”inte får” göra. Sjukhussängen står ofta av praktiska skäl mitt i rummet. Det mest naturliga för kvinnan som föder blir ofta att gå och lägga sig i sängen. Kanske finns det en fåtölj vid sidan av som den medföljande partnern eller stödpersonen sätter sig i och vips så skapas där ett avstånd.

Webbkursen Aktiv förlossning: en hjälp att våga ta din förlossning lite mer i anspråk!

Det är inte heller alltid så lätt att komma på saker att göra som man aldrig fått chans att prova på tidigare. Vår erfarenhet säger oss att tröskeln till att använda en teknik eller metod blir så mycket lägre om man fått en chans att öva och teama ihop sig lite innan! Och det är sannerligen inga avancerade saker. Att ”ligga sked” med varann i förlossningssängen kan vara ett utmärkt sätt att ta både förlossningen och föderummet lite mer i anspråk. Önskad närhet och kärleksfull beröring fungerar både avslappnande och oxytocinfrämjande.

Strykningar eller massage och kanske ett ”mottryck” där smärtan är som värst kan också hjälpa den födande att hantera sin smärta! Det är precis såna här enkla saker vi går igenom under webbkursen. Hur man jobbar med tyngdkraften istället för emot under den aktiva fasen, ställningar för vila, olika förlossningsställningar, grunderna i sjalteknik, ickemedicinska metoder för smärtlindring och så lite om födandets fysiologi.

Webbkursen är inte inspelad på sjukhus utan i hemmet. Just eftersom vi önskar att fler ska ta med sig den självklara spontaniteten som brukar finnas i rörelsemönster i hemmet in på sjukhuset. Aktiv förlossning går att kombinera med andra längre profylaxkurser för den som önskar men går också utmärkt att gå som en helt fristående kurs inför förlossningen. Både jag och Eva är väldigt medvetna om att det inte finns ett sätt som är rätt för alla när det gäller att föda barn. Det handlar mer om att hitta sitt eget sätt och våga känna in vad man tror blir bäst för en själv. Det som passar utmärkt för någon passar inte alls lika bra för en annan. Vad som funkar kan också variera stort från förlossning till förlossning! Just eftersom varje barns resa ut i världen är ny, unik och helt oefterhärmlig.

Imorgon klockan 14 kommer vi ha en live på instagram där vi svarar på frågor om profylax och webbkursen Aktiv förlossning. Jag både hoppas och tror att det här blir den första av flera webbkurser som vi skapar ihop.

föda med stöd doulautbildning

Höstens första doulahelg!

Jag föreläser om Födandets dynamik

Så blev det september. Och därmed höstens första doulahelg på vår doulautbildning ”Föda med stöd”. Det är alltid lite pirrigt att hålla föreläsningar och kurser som man själv har skapat. Att vara sin egen innebär ju att både stå för kursens själva innehåll och ansvara för hela arrangemanget runtomkring. Men det är också precis det som är tjusningen!

Jag kände mig som om jag vore gravid i vecka 45. Men för att både vara och känna sig SÅ gravid måste jag säga att det gick över förväntan bra. Solen sken över oss hela helgen även om vi blev tvungna att dra för gardinerna för att kunna visa våra powerpoints. Brittsommardagar. Kanske det bästa som finns.

Det var (såklart) en alldeles underbar grupp att hålla utbildningen för. Att skapa rum för så många fina och initierade samtal om födande känns väldigt fint och meningsfullt. En sån här lite kortare utbildning handlar så mycket om att initiera en process för vidare inlärning på egen hand. Men den kan betyda väldigt mycket. När jag själv gick en doulautbildning för fyra år sedan så fick jag en rejäl skjuts framåt i min egen process som birth-worker. Jag hittade den pusselbit som jag saknat i mitt arbete med födande: att få bygga relationer med blivande föräldrar. Möjligheten till kontinuitet.

När helgen var över och anspänningen släppte så kom tröttheten som ett litet brev på posten. Mitt extrabatteri är som jag tidigare skrivit urladdat sen några månader tillbaka. Det innebär att min energi tar slut. Och när det väl händer så kan det komma rätt plötsligt. På måndagen efter doulahelgen sov jag hela förmiddagen. Och igår planterade jag de två sista perennerna som jag fick ett infall att köpa i slutet av augusti. Ja, för då köpte jag ett helt flak med perenner men tappade orken mitt i planterandet. Allt grävande blev lite för mycket. Så två stackars kärleksört har fått stå och vänta på sin tur i flera veckor… Jag undrar om de hinner rota sig och överleva vintern. Nu får de iallafall vara med och blomma i rabatten ett tag innan frosten kommer.

Igårkväll efter middagsbestyren tog jag upp boken ”Birthing from Within” av Pam England och Rob Horowitz. Det är en klassiker från 90-talet som jag ”missat” (älskar sånt). Här är några vackra rader ur den boken som jag vill dela med er:

In the moment a Cesarean birth (or any event) happens, no one can know all the forces which converged to create that event.

Labor and birth unfold within a complex, and infinite web,

Spun by the mother,

And by everyone who has ever taught her about mothering, birth, sexuality, pain,

control and surrender.

All the people at her birth helped spin the web with treads from their histories, beliefs, experiences, fears…

and recent birth experiences that they have witnessed,

which empowered

or terrified them.

Rapport från gravidvecka 34

Det är lite svårt för mig att ta in att jag snart kommer vara i gravidvecka 35. För mig är just den veckan en sån där gyllene gräns där graviditeten tippar över åt det mer mogna hållet. Igår ”firade” vi vår 15-åriga bröllopsdag genom att i vanlig ordning nästan glömma bort den. Jag kom ihåg den sent omsider och såg till att göra ett riktigt ömsint inlägg på instagram och facebook. Trots allt så är det ju en dag att minnas!

Vad unga och vackra vi var!

Men så mycket firande blev det inte. Till middag lagade jag isterband med rotmos. Ja, för så ser vår vardag ut. Den är rätt fullspäckad. Det som ändå känns väldigt speciellt är att vi snart ska få vårt sjätte barn. För inte ens jag kunde ana det då när vi gifte oss för vad som känns som många, många år sen.

Att få ett till barn ändrar dynamiken i hela familjen. Det är som att blanda om en kortlek och få ett helt nytt mönster framlagt framför sig. Någon blir storasyster istället för lillasyster, någon kanske hamnar lite i kläm, och vem vet, det äldsta barnet i syskonskaran kanske plötsligt känner ett behov av att frigöra sig från familjen. Alla går in i en ny utvecklingsfas. Så har det varit varenda gång på ett både ljuvligt och ibland smärtsamt sätt. Den jobbigaste utvecklingsfasen för oss alla var när vårt barn som har svåra allergier föddes. Det tog ett tag innan vi förstod oss på hans specifika behov.

Själv känner jag att de små barnen ofta hamnar lite i skuggan av sina stora tonåriga syskon, de som nu är i majoritet här hemma (men frågar du mina tonårsbarn så kanske de säger något annat). Det ska iallafall bli väldigt spännande att se vad som händer nu.

Höstens doulautbildning med knorr

Precis innan Hanna föddes så utbildade jag mig till doula som en slags fortbildning i mitt arbete med födande. Att jag nu – nästan fyra år senare – själv håller i doulautbildningen känns som ett så roligt steg i den här framåtrörelsen som är livet. Jag ser verkligen fram emot att återigen få möta en kull med blivande doulor och få vara en del av processen.

Att jag är så pass gravid som jag är känns som den där extra knorren jag sätter på allt.

För här kommer några ärliga rader om hur jag känner mig just nu:

Stor, otymplig, lite svullen och klumpig. Blir lätt andfådd. Särskilt av att gå i trappor.

Alla praktiska, vardagliga göromål kräver en annan ansträngning av mig. Som att slänga sopor, skjutsa barn, handla, dammsuga, försöka borsta tänderna på små barn som springer iväg eller krånglar sig ur famnen… Då känner jag mig ungefär lika smidig och snabb som en trött sköldpadda på land.

Alltså, hela det här att vara gravid och föda barn är ju på ett sätt så vackert och sublimt. På ett annat plan är det väldigt jordiskt och jobbigt. Det är tungt, krävande och lite svettigt kladdigt.

Längtar nu efter att få vara med om förvandlingen. Längtar efter att den här extra kroppen som jag går runt och bär på ska få bli en egen självständig liten del av familjen. Ja, så värst självständig blir den ju inte. Men han eller hon kan ju få ligga i någon annans famn och sprattla av sig ett litet tag. På sin pappas bröst till exempel.

Sist det begav sig. Lillasyster som snart blir storasyster!