ökning av hemfödslar

Ökning av hemfödslar under pandemin

ökning av hemfödslar

Under den här våren har många hört av sig till mig med en önskan om att föda hemma. Jag har nog fått fyra gånger så många förfrågningar som jag brukar få. Med stor sorg har jag behövt tacka nej till alla som har hört av sig till mig. Varför undrar ni kanske? Jo, att jag har känt mig nödgad att tacka nej beror på att jag som barnmorska inte har förskrivningsrätt till de läkemedel som behöver finnas med i barnmorskeväskan just in case. Under fyra år har jag försökt att få till ett fungerande samarbete runt läkemedel vid hemfödslar här i Uppsala men utan att lyckas. Här är det kategoriskt nej till någon form av samarbete överhuvudtaget. Jag kom till en punkt där jag kände att det är omöjligt för mig att fortsätta under dessa omständigheter.

De hemfödslar jag ändå har hunnit vara med på har lärt mig så otroligt mycket om födande och min sorg bottnar delvis i den vetskapen – att så många inte får möjligheten att ta del av den kunskapsbank som öppnas först när man börjar bistå vid födslar även utanför sjukhus. Hemfödslar är något annat än sjukhusfödslar, och det går inte att lära sig att bli hembarnmorska genom att enbart vara med på sjukhusförlossningar. Kontexten HEMMA är alltför väsensskild från kontexten sjukhus. De relationer som hembarnmorskan får med de par som föder hemma är också så väsensskild från de korta möten barnmorskor får med blivande föräldrar på sjukhus. Let me put it this way: De allra flesta barnmorskor vet inte vad de missar.

Jag är därför glad att det ändå finns några verksamma hembarnmorskor i Sverige – för utan dem skulle en stor kunskapsbank gå rakt ner i graven. Vi har verkligen inte råd att tappa bort den kunskapen.

Corona har ställt saker på sin spets

Under Coronavåren infördes restriktioner för vilka som fick vara med vid förlossningar på sjukhus. Doulor portades på de flesta ställen. Just det blottade en syn på födandet som vore det enbart en medicinsk händelse. Som om doulor är något födande kan ha eller mista. Som om doulor inte spelar någon som helst roll för säkerheten under en förlossning. Som om födandet framförallt är sjukhusens angelägenhet och inte kvinnans.

Det var fel. Doulor är inte några man kan ha eller mista under förlossningar, eftersom det känslomässiga band som kvinnan knyter med sina stödpersoner kan ha en avgörande inverkan på förlossningsförloppet. Och födandet är inte i första hand sjukhusens angelägenhet. Födandet är först och främst kvinnans angelägenhet och säkerhet för henne definieras inte enbart i medicinska termer.

Restriktioner infördes för hur vi skulle bete oss för att minska smittspridningen i samhället. Plötsligt började många fler blivande föräldrar än vanligt undra vad de överhuvudtaget skulle in till sjukhuset att göra under själva förlossningen? Sjukhuset kom att i högre grad än vanligt att förknippas med risk för smitta. Och en förlossning behöver ju inte äga rum på sjukhus. Sjukhusalternativet blev mindre attraktivt för en växande grupp. Alternativet planerad hemförlossning med barnmorskor sågs plötsligt som ett mer attraktivt alternativ för många fler än i vanliga fall i Sverige.

Men det har blottat ett bråddjup. Ett som gemene man inte är så medveten om. Plötsligt blev det synligt att vi

  • Saknar offentlig finansiering för hemfödslar
  • Saknar nationella riktlinjer för alternativet planerad hemförlossning
  • Att det finns ytterst få (om några) väl organiserade och väl integrerade vårdformer där alternativet planerad hemförlossning med barnmorskor erbjuds

Sverige: ett Vilda Västern för hemfödslar

Att vara kategorisk när det kommer till hemfödslar har inte visat sig vara så lyckosamt. Det har istället öppnat upp för ett Vilda Västern för hemfödslar. Ett som läkare och barnmorskor har kunnat välja att ignorera eller förfasa sig över. Ytterst få har sträckt ut en hand för att hjälpa till att styra upp i Vilda Västern. Etablissemangets hållning har i stort varit att ge kalla handen till alla som önskar att föda hemma – och till alla som vill arbeta professionellt med att bistå dem som önskar föda hemma. Eftersom efterfrågan har varit så pass låg (1 av 1000 föder hemma i Sverige) och eftersom det ofta går bra att föda hemma så har man kunnat se bort utan att det har fått alltför stora konsekvenser. Ingen som inte vill har behövt bry sig.

Nu tycker jag inte att man kan se bort längre. När efterfrågan på alternativet planerad hemförlossning ökar så blir det tydligt vilken ojämlik vård vi har för födande i Sverige. Eftersom det är väldigt svårt att få tag på professionell hjälp vid hemfödslar så har barnmorskor på sina håll bytts ut mot outbildade stödpersoner. Förr i tiden kallades de för hjälpgummor.

Vissa som har haft tur och bott i ”rätt” stad eller rätt län har kunnat betala för att få stöd av barnmorskor under hemfödseln. De som inte har haft råd att betala eller som inte har fått tag på hembarnmorskor har antingen fött oassisterat eller med hjälp av outbildade stödpersoner.

Kvinnor har rätt att föda i trygghet

Men riskerna ökar för både mor och barn när förlossningar sker oassisterat i hemmet. Därför måste vi jobba på att integrera planerad hemförlossning som ett alternativ inom vår offentligt finansierade vård. För det mest framgångsrika sättet att förhålla sig till hemförlossning som vårdform är att integrera den med utbildade barnmorskor som kan bistå i hemmet och som har tillgång till de läkemedel som kan behövas under förlossningen.

Rapport från en annorlunda sommar

Den här sommaren blev inte som tänkt. Egentligen skulle vi ha varit på Åland just nu men den resan blev inställd eftersom Åland tillhör Finland och ja – Corona kom emellan. Men sommaren började ju med att jag skrev på ett förlagsavtal om en bok. Och det visade sig innebära att min semester till stor del brann inne.

Nåja, så farligt är det inte. Semester för mig är när jag lyckas försjunka i romaner och jag har hunnit läsa ut ett antal böcker. ”Testamente” av Nina Wähä till exempel. En fantastisk roman! Åh, det är inte ofta man kommer över så bra böcker. Men just för tillfället sitter jag mest och intensivredigerar på mitt eget manus. Det är ett jobb som snart är klart och det känns så konstigt. Min bebis liksom. Som så länge har varit nästan bara min och som snart ska få komma ut och möta världen. Det är inte utan att jag börjar bli lite nervös. För vem är jag egentligen? Varför kom jag på att jag skulle skriva en bok?

Joyce Carol Oates förklarar det såhär:

”Writing is a consequence of having been haunted by material. Why this is, no one knows.”

Ja, det är helt enkelt mitt ”stoff” som har letat efter en passande form. Och den här formen passar, jag lovar. Det som är så fantastiskt roligt är att min syster ska ge ut en bok om Sylvia Plath nästan samtidigt. Vad är oddsen för det liksom? Att man ger ut en bok samtidigt som sin syster. Känns som om något drömmigt går i uppfyllelse.

Förutom att resan till Åland brann inne och sommaren blev till ett skrivläger så har jag kommit på att jag ska använda tiden till att måla om. Mina barn har därför fått kliva över målarburkar, presenning och kladdiga penslar i snart två veckor nu. Jag har lyssnat på mängder av ” Allvarligt talat”, Sommar i P1″ och igår P3:s musikdokumentär om Britney Spears. Alltså, det här ÄR verkligen en annorlunda sommar. Jag befarar att det också blir en annorlunda höst, inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt.

Hur är din sommar?

Sommar och arbetslov!

När man är en ganska stor familj med fem barn i åldersspannet 2-16 år så är det lätt hänt att hemmet känns som en stor sambandscentral av något slag. Och hushållsarbetet ett aldrig sinande sisyfosarbete förstås. Högar av tvätt som jag knappast kunnat föreställa mig innan, och lika stora mängder disk. Jag är faktiskt inte särskilt huslig av mig och enda anledningen till att jag lyckats skriva en bok i denna röra är att jag har förmågan att stänga av. Jag kan tona ut från allt det praktiska som har med hemmet att göra och bara gå in i mitt arbetsflow. Det underlättar faktiskt när man ska få till långa sjok text med en massa barn runt sig – men ibland är jag kanske för bra på att tona ut, för det gäller ju att tona in igen innan hemmet blir alldeles för nergånget.

För det går fort i en familj med tre tonåringar. Jag vet inte hur många konstiga och klibbiga röror i kaffekoppar jag fått bekanta mig med senaste tiden, disk som står undandgömd på de mest konstiga ställen, halvätna chipspåsar med tillhörande dipp under någons säng. Och plötsligt har något av de mindre barnen ritat med kladdkritor på pianot eller byggt en koja av någon säng med alla leksaker som de lyckades hitta just då. Sammantaget så blir det ganska rörigt.

Men samtidigt som jag ofta befinner mig mitt i familjens epicentrum så kan de större barnen kännas så förfärligt långt borta i vardagen. Något hände när de fick sina mobiltelefoner. Ja, förutom att man ofrivilligt blev förälder till tre smartphones (alltså jag hatar det) så kan de också alltid tona ut och fly in i sina bubblor. När tonårsrummet blir en grotta med en lysmask som ligger raklång i sängen.

Det är så lätt att man går förbi varann där i vardagen utan att riktigt få syn på varann. Sen blir det semester. Ja ni fattar. Då ska alla plötligt umgås hela dagarna och liksom få syn på varann igen. Det blir sällan helt friktionsfritt. För oss började semestern på det mest dramatiska sätt med att vår mellanson som har en mycket allvarlig allergi råkade få i sig några bitar av fel choklad. Det blev ambulansfärd till barnakuten och några riktigt jobbiga timmar där innan vi kunde få åka hem igen. Min stressnivå gick upp och har inte riktigt lagt sig än. Det där ständiga hotet lurandes i vassen blir en förkroppsligad stress.

Nu befinner vi oss sen en vecka tillbaka på vår släktgård i Hälsingland och sakta men säkert har vi kommit in i något som man kan kalla för semesterlunk. Men det spretar ofta eftersom barnen är i så olika åldrar och vill göra olika saker. Att lyckas få dem helt tillfredsställda samtidigt är nästan omöjligt – alltid är det någon som drar det kortaste strået. Men det går förvånansvärt bra ändå. Vi har inget playstation här och har börjat reglera mobilanvändningen för de äldre eftersom de inte alls lyckas med det själva.

Häslingland
Foto: Lovisa Engblom

För jag känner mig så sorgsen över att läsningen går förlorad i det där snabba kickarna som barnen får med sina smartphones. Det är you-tubeklipp hit och dit, tik tok och snapchat. Mycket är nonsens. En del är bra. Fine. Men så MYCKET och på bekostnad av annan koncentration. Sommaren när jag var 13 läste jag om Jane Eyre för andra gången på semestern. Jag läste Pride and Prejudice på engelska och så har det fortsatt. Jag har alltid läst mycket. Därför blir jag lite bekymrad över att det är så få tonåringar idag som har den där ron i kroppen att försjunka i en bok. Läser era tonåringar?

Missförstå mig inte, jag älskar också min smartphone och lägger ner en hel del tid på sociala medier. Men det tränger inte ut allt och läsningen är något av det bästa jag vet. Belöningen som kommer av att läsa är bara en annan, lite mer lågmäld, än den man får av de korta klippen. För mig får de läsa precis vad de vill bara det är en bok. Jag gav löftet att de skulle få 100 kronor per utläst bok i sommar och en av tonåringarna är nu uppe i 400 kronor medan de två andra så gott som har ignorerat min utfästelse. Nåja, jag har iallafall försökt.

Själv ska jag redigera min kommande bok en sista gång. Det är roligt men tar såklart en hel del tid. Och för att jag ska få loss den tiden behöver jag ta bloggsemester i några veckor! Två till tre veckor kommer jag att ta uppehåll härifrån och bara gå in i min redigeringsbubbla. Ja förutom familjen förstås. Och sommaren som inte kan vänta. Men jag kommer tillbaka med besked mot slutet av juli! För jag älskar ju den här bloggen. En underbar sommar önskar jag dig.

Vi ses på andra sidan!
Doulautbildning Föda med stöd

Vill du bli doula? Välkommen till vår doulautbildning!

Inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Doulakollega Eva Grape Ersson
Kom och bli vår kollega!

För två år sen fann vi varann och nu har vi hållit profylaxkurser ihop i ett år. Förra året vid ungefär den här tiden på året lanserade vi vår gemensamma hemsida och outade att vi skulle börja hålla profylaxkurser ihop. Nu är vi redo att ta nästa steg. Idag är dagen som jag och Eva lanserar vår egen doulautbildning! Den har fått det passande namnet Föda med stöd.

För mig känns det här jättestort och viktigt. Jag vet att doulor gör ett helt ovärderligt jobb med att erbjuda födande och deras partners kontinuitet och stöd under den stora och avgörande händelsen i livet som födseln av ett barn ju är. Den här doulautbildningen vänder sig till alla som vill lära sig mer om hur man kan ge ett professionellt stöd till födande – ett stöd som kan komma att bli helt avgörande under förlossningen. Själv valde jag ju att ”fortbilda” mig till doula efter flera år som barnmorska i förlossningsvården just eftersom jag ville ha fördjupade kunskaper om hur man kan jobba med den emotionellt stödjande biten under en förlossning. Jag anade inte hur avgörande det skulle bli för mitt fortsatta arbete med födande.

En nyckel för att förstå sig på det viktiga arbete som doulor gör är att inse att kropp och känslor hänger ihop under en förlossning. Mycket av det viktiga arbete som doulor gör är helt enkelt ett känslomässigt arbete. Den relation som doulan hinner bygga med de blivande föräldrarna bidrar till ökad trygghet för alla i förlossningsrummet. Idag är det framförallt doulor, hembarnmorskor och barnmorskor inom vårdformen ”Min barnmorska” som arbetar relationsbaserat med födande i Sverige. Att bygga relationer med blivande föräldrar är nämligen en grundbult i doulans arbete.

Eftersom doulor inte tar något medicinskt ansvar under en förlossning så behövs ingen längre vårdutbildning för att kunna arbeta som doula. Däremot behövs det ofta vid sidan av kunskaperna om själva födandet även vissa kunskaper om vilka möjligheter man har som företagare på en marknad. De allra flesta doulor är ju egenföretagare och det är väldigt väsenskilt från hur man arbetar när man är anställd av till exempel regionen. Om du vill komma direkt till information och anmälan till doulautbildningen så klickar du här: profylaxkurser.se

Tryggheten är nyckeln! Doulautbildning Föda med stöd i Uppsala

Vår doulautbildning är planerad till vårterminen 2021 och kommer att hållas i form av två kurshelger centralt i Uppsala – en helg i januari och en i februari. Vi kommer att hålla till i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler som ligger inom gångavstånd från Uppsala centralstation (utmärkt pendlingsläge för dig som bor en bit bort!).

Doulautbildning Föda med stöd

Jag och Eva har kommit att bli en sammansvetsad duo. Vi har båda lång och gedigen erfarenhet av att arbeta med födande och har fördjupade kunskaper om hur man kan arbeta kvinnocentrerat och relationsbaserat inom just detta område. Vi har även flera års erfarenhet av att vara egenföretagare båda två. Allt detta vill vi generöst dela med oss av till dig som har lust att bli vår kollega! Kanske drömmer du om att bli läkare eller barnmorska? Då kan det passa utmärkt att först bli doula med möjlighet till en inkomst och meningsfull bisyssla under studietiden.

Själv ska jag ägna en stor del av sommaren åt att redigera den bok som kommer bli en del av kurslitteraturen på utbildningen: Föda barn med stöd. Det känns så himla roligt! Om du tycker att allt det här verkar spännande, gå till min och Evas gemensamma hemsida profylaxkurser.se och läs mer. Så kanske vi ses? Jag ser iallafall väldigt mycket fram emot att för få vara med och utbilda en ny kull med doulor.

Doulautbildning i Uppsala vt 2021
Foto: Lovisa Engblom