Hur förändrar vi kulturen runt födande? Om ett gigantiskt moment 22

Interiör från BB Gårda

Som jag ser det finns det två stora generella problemområden när det kommer till förlossningsvård idag.

  1. Okunskap om fysiologin i födandet
  2. Kvinnors rättigheter respekteras inte i tillräckligt hög utsträckning

I det här blogginlägget kommer jag fokusera på nummer 1.

När förlossningsvård kommer på tal så påtalas ofta hur fantastisk goda medicinska resultat vi har. Låg mödradödlighet och låg spädbarnsdödlighet. Det har vi och det är bra. Men det räcker inte att kvinnor och barn överlever sina födslar, huret är minst lika viktigt. Detta eftersom födandet, hur det blev, lever kvar och sätter djupa spår.

Huret

Huret handlar om hur förlossningen går till, hur kvinnan blir behandlad och framförallt hur hon upplever den vård hon får. Barnet upplever också vården men inte explicit utan implicit och förkroppsligat, det vill säga icke-verbalt som ett minne nerlagt i kroppen. Huret grumlas bort lite för ofta. Kvinnor uppmannas att skatta sina förlossningar på en skala från 1-10 några timmar efter att de har fött. Men att integrera en förlossningsupplevelse tar tid och hos vissa blir upplevelsen mer positiv över tid, medan den hos många tenderar att bli mer negativ över tid, då när huret och känslorna kommer ikapp.

Det går inte att helt rama in en förlossningsupplevelse med en sådan skala eftersom upplevelserna är så mångfacetterade. Att någon i personalen själv kan ha en idé om vad hen anser att kvinnan borde skatta minskar trovärdigheten. För att få en bild av förlossningsupplevelsen i sin helhet behöver kvinnan få berätta sin historia för någon som lyssnar uppmärksamt utan att lägga på egna lager av tolkningar över berättelsen. Ett upplevt trauma handlar om hur det kändes, inte exakt vad som hände.

Negativa upplevelser av förlossningen

Negativa eller traumatiska upplevelser av förlossningen är associerade med allvarlig ohälsa som depression och PTSD och kan påverka amning, anknytning samt beslut om framtida graviditeter och val av födelseplats. Det finns kvinnor som efter ett trauma väljer en freebirth, det vill säga en planerad oassisterad hemfödsel. Varför känslomässiga skador inte ges samma dignitet som fysiska skador är för mig en gåta. I den pågående debatten om igångsättning på rutin i vecka 41 så upplever jag att det bildas nidbilder av olika läger, de som vill ”rädda barn” och de kvinnor som bryr sig om upplevelsen av förlossningen. Den senare gruppen framstår som bortskämd. Vad är väl en upplevelse framför ett levande barn? Men diskussionen borde inte handla om ytterligheter utan om att vissa saker kommer med ett pris och att eventuella skador måste balanseras mot risken att en individ drabbas av en mer sällsynt, osannolik men allvarlig händelse.

PTSD, det vill säga posttraumatiskt stresssyndrom kan liknas vid en känslomässig hjärnskada.

Såhär skriver Hjärnfonden om PTSD:

”De mest framträdande symtomen på PTSD är:

  • överdriven vaksamhet
  • undvikande beteende – ovilja/oförmåga att prata om traumat eller något som relaterar till det
  • återupplevande av traumat, ofta som påträngande minnen, så kallade flash-backs, eller mardrömmar
  • nedstämdhet/likgiltighet.

När man lider av PTSD kan man bli känslomässigt avskärmad, få koncentrationssvårigheter, sömnproblem, ångest, depressioner, anhedoni (avsaknad av lust), isolera sig, bli osäker på sin förmåga, tänka att världen är farlig1, bli aggressiv med mera. Man söker ofta till primärvården men sällan för PTSD, utan i stället för problem som är resultatet av PTSD såsom sömnsvårigheter, huvudvärk, problem med mage och tarm, psykologisk hjälp för depression, ångest eller missbruk.”

https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/posttraumatiskt-stressyndrom-ptsd/

PTSD har hög samsjuklighet med depression, ångest och missbruk. Den kvinna som drabbas av PTSD till följd av en förlossning betalar ett mycket högt pris.

Upplevelsen av förlossningen är inte en liten bisak. Det är en huvudsak.

Att främja fysiologin i födandet borde vara den primära riskminiminmeringen

Att försöka undvika skador till följd av förlossningen, såväl fysiska som känslomässiga, blir därför viktigt. Ett sätt att göra det är att främja kroppens egna friska processer. Kvinnor har trots allt ett utsökt program för födandet inbyggt i sina kroppar. Det programmet tar hänsyn till både barnets och moderns behov eftersom det inte går att skilja dem åt, de bildar under graviditeten en enhet. Genom att svara an på kvinnors egna unika behov så främjas fysiologin i födandet. Problemet är att förlossningsvården aldrig byggdes utefter detta syfte utan den byggdes framförallt för att effektivisera födandet. Förlossningsvårdens utformning har hämtat inspiration från industrialismen och från hur annan sjukvård som kräver slutenvård organiseras. Problemet är att födandet i grund och botten är en frisk process. En av de mest friska processerna på denna jord. Men ingen randomiserad studie utfördes innan födandet institutionaliserades. Här gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Nämligen dessa:

  1. Modern medicin har räddat livet på många kvinnor och barn.
  2. Den teknokratiska modellen för födande har skadat många kvinnor och barn.

Att se födandet i ett annat ljus kan vara avgörande

När födandet institutionaliserades och kvinnorna plockades från hemmen till sjukhusen hände något som kan vara svårt att sätta fingret på idag. Kunskapen om det fysiologiska födandet började sakta försvinna. Idag har få, om någon, kliniskt verksam läkare närvarat vid en helt ostörd födsel på kvinnans egna villkor i hemmet. En majoritet av barnmorskorna har inte heller närvarat vid en helt kvinno- eller mammaledd födsel. Istället har vi blivit upplärda på institution och sett en viss kultur runt födande. Det är svårt att föreställa sig att saker skulle kunna vara på ett annat sätt om man aldrig har blivit exponerad för det ”andra sättet”.

Men kvinnor fungerar som andra däggdjur i födandet. Att störa och inte låta kvinnan själv leda innebär en risk. Att få ”syn” på det brukar vara avgörande.

De som har blivit exponerade för kvinnor som föder på egna villkor i hemmen får ofta en mer nyanserad bild av födande. En som är mindre svartvit. ”Vi”, jag säger vi eftersom jag är en av dem, genomgår en transformerande och ganska omfattande förändring i vår syn på kvinnor och födande.

Det finns en vetenskaplig artikel som tar upp just detta med titeln

Seeing birth in a new light: The transformational effect of exposure to
homebirth for hospital-based midwives

Jag har återskapat figuren från den vetenskapliga tidskriften och översatt den från engelska till svenska.

Författarnas kommer till denna slutsats:

”Midwives working in the publicly- funded homebirth model are in a unique position as their work environment crosses two distinct areas of practice; the institutional setting of public hospital maternity wards and the domestic setting of women’s homes. The findings of this study demonstrate that publicly-funded homebirth programs improve the acceptability of homebirth amongst midwives and suggest that exposure to homebirth encourages maternity care providers to develop a more nuanced understanding of the maternal body’s physiological processes. Significantly, the power of witnessing undisturbed birth -which is far more likely to occur in the home setting – transformed midwives’ attitudes towards birth and positively influenced their midwifery practise in both domestic and institutional settings.”

Coddington et al 2020

Normalitet kommer i en stor variation där fysiologiska födslar är lika unika som människor är unika

Poängen är att man behöver få kunskap om hemfödslar och hela variationen av ”normalitet” för att kunna bli riktigt duktig även på patologi. Det går inte att hoppa över den lektionen för då kommer man ofrånkomligen börja tolka normalvariationer som komplikationer. Det finns väldigt många exempel på det. Ett födande som stannar av tolkas ofta som värksvaghet – medan forskning och kunskap från fysiologiska födslar visar att den finns helt normala platåer vid ett friskt förlopp. Värkarna kan stanna av helt utan att något behöver vara fel. Värkmönster anpassas efter det enskilda mammabarn-paret. Det innebär att ett glest värkmönster kan vara unikt ”uttänkt” för att passa just det barnet som ska födas. Detta eftersom det kroppsegna oxytocinet passerar blod-hjärnbarriären med en finurlig feedbackmekanism där barnet och modern är i synk. På så sätt kan hela framfödandet regleras för att passa det unika barnet.

Centimeterdoktrinen, partogrammet och CTG är väl idag de främsta kännetecknen för den teknokratiska modellen för födande. En modell där kvinnans egen förkroppsligade kunskap i stort förbises medan dessa standardiserade instrument för att tolka födandet får företräde, trots dess avsaknad av evidens. Kvinnor misslyckas hela tiden med att passa in i den teknokratiska modellen.

Jag har skrivit ett inlägg om Centimeterdoktrinen som du kan läsa om du klickar på länken.

Barriär för förändring

Motståndet mot planerade hemfödslar fortsätter vara starkt trots att det nu finns god evidens som talar för att utfallen tom bli bättre för många friska kvinnor där specialiserad sjukvård finns att tillgå vid behov. Detta utgör en barriär som förhindrar att kulturen runt födande förändras. Ett slags moment 22.

När alltför få blir exponerade för hemfödslar så uteblir den transformerande effekt som själva exponeringen leder till. I förlängningen leder det till att kunskapen om det mammaledda födandet försvinner och att institutionens behov alltjämt befinner sig i centrum. Kvinnor blir tvungna att trycka ner sina unika behov i födandet och anpassa sig efter de standardiserade regler som respektive institution sätter upp.

Referenser:

Andersen LB, Melvaer LB, Videbech P, Lamont RF, Joergensen JS. Risk factors for developing post-traumatic stress disorder following childbirth: a systematic review. Acta obstetricia et gynecologica Scandinavica. 2012;91(11):1261-72.

Bell AF, Andersson E. The birth experience and women’s postnatal depression: A systematic review. Midwifery. 2016;39:112-23.

Coddington R, Catling C, Homer C. Seeing birth in a new light: The transformational effect of exposure to homebirth for hospital-based midwives. Midwifery. 2020 Sep;88:102755. doi: 10.1016/j.midw.2020.102755. Epub 2020 May 23. PMID: 32497819.

Hutton E, Reitsma A, Simioni J, Brunton G, Kaufman K. Perinatal or neonatal mortality among women who
intend at the onset of labour to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend
to give birth in hospital: a systematic review and meta-analyses. EClinicalMedicine 2019. Open AccessPublished:April 05, 2020DOI:https://doi.org/10.1016/j.eclinm.2020.100319

 Hodnett ED. Pain and women’s satisfaction with the experience of childbirth: a systematic review. American journal of obstetrics and gynecology. 2002;186(5 Suppl Nature):S160-72.

Shorey S, Yang YY, Ang E. The impact of negative childbirth experience on future reproductive decisions: A quantitative systematic review. Journal of advanced nursing. 2018;74(6):1236-44.

Viirman F, Hess Engstrom A, Sjomark J, Hesselman S, Sundstrom Poromaa I, Ljungman L, et al. Negative childbirth experience in relation to mode of birth and events during labour: A mixed methods study. Eur J Obstet Gynecol Reprod Biol. 2023;282:146-54.

Viirman, F., Hesselman, S., Poromaa, I.S. et al. Overall childbirth experience: what does it mean? A comparison between an overall childbirth experience rating and the Childbirth Experience Questionnaire 2. BMC Pregnancy Childbirth 23, 176 (2023). https://doi.org/10.1186/s12884-023-05498-5

Weckend M, Davison C, Bayes S. Physiological plateaus during normal labor and birth: A scoping review of contemporary concepts and definitions. Birth. 2022 Jun;49(2):310-328. doi: 10.1111/birt.12607. Epub 2022 Jan 5. PMID: 34989012.

https://www.sbu.se/sv/publikationer/skrifter-och-faktablad/fakta-om-ptsd/

Centimeterdoktrinen

”Hur många centimeter öppet?” Varför vi måste sluta mäta antalet centimetrar under vaginala förlossningar

Vissa saker ter sig rationella, noggranna och mycket precisa vid en första anblick. Men om man skrapar lite på ytan så visar det sig att så inte är fallet. Tvärtom kan den förmenta exaktheten förvilla och leda till att vi istället slutar se saker som helt uppenbart manifesterar sig framför oss. Att räkna cervix längd eller öppningsgrad i antal centimetrar under en vaginal förlossning är en sådan sak.

Jag ska i det här blogginlägget förklara varför jag anser att det är dumt att fortsätta räkna antal centimetrar i öppningsgrad under vaginala förlossningar.

1. Det finns inget standardiserat sätt att trovärdigt mäta centimetrar under en förlossning

Barnmorskor och läkare blir under sin utbildning upplärda att uppskatta antal centimetrar under en vaginal förlossning. Mycket vikt läggs vid att man ska lära sig att uppskatta cervix öppningsgrad i antal centimetrar. Fingrarna används för att uppskatta, ett finger en centimeter, två fingrar tre centimeter osv. Det finns söta modeller i trä med runda cirklar som barnmorskestudenter tränar på. Någonstans förstår många undermedvetet att det är en grov uppskattning som inte är huggen i sten. Men vi beter oss som om det är en helt tillförlitlig och mycket noggrann uppskattning eller vetenskap eftersom vi baserar den förlossningsvård vi ger till kvinnor på antalet uppmätta centimetrar.

Födelseberättelser innehåller ofta (nästan alltid) denna referens till öppningsgrad i antal centimeter. Många kan berätta om hur de har blivit hemskickade från förlossningen eftersom ”jag bara var öppen 2 centimeter”, eller numera: ”jag var bara öppen 4 centimeter”.

Att räkna något i antalet centimetrar kräver en linjal eller ett ultraljud där avståndet från punkt A till punkt B används. Antalet millimeter på en tumör är tex ofta en viktig referens för den fortsatta cancerbehandlingen. Och den noggrannheten uppnås inte med fingrar som känner efter samtidigt som ögonen är täckta med en ögonbindel.

Det skulle vara intressant att göra en studie på hur duktiga vi är på att uppskatta något i antalet centimetrar enbart med fingrarna. Gissningsvis skulle felmarginalen ligga någonstans mellan 10–20%. Det är rimligt att anta att det finns en betydande felmarginal när cervix öppninsgrad i antalet centimetrar uppskattas under en förlossning eftersom alla som uppskattar har olika stora händer. Den data som dessa uppskattningar under en förlossning utmynnar i är alltså gissningsvis inte särskilt tillförlitlig.

2. Kvinnor öppnar sig olika mycket och i olika takt under en förlossning

Från 1 till 10 centimeter har vi alla lärt oss att kvinnor öppnar sig under en vaginal förlossning. Det är den skala som åtgärder, vård och interventioner baseras på. Men det är ett kollektivt fel, ja en missuppfattning. I själva verket öppnar sig någon till 8 cm, en annan till 12 cm, en till 9 cm. Cervix är en portal som barnet ska passera på sin väg ut i världen och hur mycket den öppnar sig beror naturligtvis på vad som ska passera först. Barn är olika stora och bjuder sig lite olika.

Därför betyder 4 cm olika saker beroende på vilken kvinna och vilket förlossningsförlopp vi har framför oss.

Någons ”skala” är 1–8 cm, en annans ”skala” är 2–12 cm osv.

Takten som dessa individuella skalor öppnas på varierar och är dynamisk. Det är inte en mekanisk procedur som man kan påverka genom att mekaniskt dra isär utifrån, utan en hormonell process som utgår från kvinnans hjärna, den som ju är i synk med barnet i livmodern. Därför kan en kvinna vara i aktiv förlossning redan vid 2 centimeter och en annan kvinna kan gå från 3 centimeter till 11 inom loppet av minuter. Precis som allt kan stanna upp helt och göra halt vid 5 centimeter. Eller vid 10 centimeter. Det finns naturliga och fysiologiska platåer vid ett spontant förlopp.

Kvinnor lyckas inte uppvisa rätt kriterier vid rätt tidpunkt

Följden som blir av att vi går efter en skala från 1–10 där vi tror att 1–2 cm eller 4–5 centimeter betyder ungefär samma sak för alla födande kvinnor blir att många kvinnor hamnar i kläm. Utmaningen för kvinnor blir då inte enbart att hantera födandet i sig utan även att lyckas uppvisa rätt kriterier vid rätt tidpunkt – vilket i sin tur innebär att ”tur och tillfälligheter” blir en extremt viktig faktor för en alldeles för stor grupp kvinnor.

Det finns många exempel som kan illustrera detta. När min mor födde sitt femte barn var det smällkallt ute och minusgrader. Bilen startade inte och hon trodde att hon skulle behöva föda i Läby kyrka på vägen in till Akademiska sjukhuset. När de väl var framme konstaterades att hon ”bara” var öppen 1–2 cm och hon fick rådet att sätta sig i bilen och åka hem igen i den smällkalla vintern. Hennes intuition var stark och hon vägrade detta – istället satte hon sig i väntrummet. En timme senare var min lillasyster Signe född. Det här var år 1996. Jag har hört flera liknande berättelser från år 2023, vilket tyder på att inte så mycket av centimeterdoktrinen har förändrats under detta tidspann.

Att dra generella slutsatser utifrån ett visst centimeterantal kommer därför att träffa rätt för någon kvinna och bli fel för en annan kvinna som har en annan skala. Det kommer bli orättvist för de kvinnor som inte lyckas bete sig på det sätt under förlossningen som vi har bestämt oss för är ”standard”. Förstföderskor som öppnar sig snabbare än alla förväntar sig är en särskilt utsatt grupp som ibland hålls borta från sin födelseplats in absurdum.

3. Uppmätta centimetrar övertrumfar all annan information

De flesta vet att det finns nyanser som inte ryms i en standardiserad skala från 1–10 cm. Många barnmorskor och läkare idag trycker på att det behöver göras individuella bedömningar och att antalet uppmätta centimetrar bara är en liten del av den större bilden när en kvinna föder. Ändå tycker jag mig se att den siffra som antalet centimetrar bidrar med övertrumfar annan information. Även om antalet centimetrar inte korrekt speglar verkligheten så ter det sig åtminstone så. Särskilt när det är fullt på avdelningen och man behöver prioritera hårt. Antalet uppmätta centimetrar tenderar då att trumfa den information som är mer kvalitativ och mjuk i sitt slag.

Vi älskar det mätbara och har en allmän generaliseringsinstinkt. Det gör att vi ibland ser verkligheten som mindre komplex än den faktiskt är.

Använd en grov skala med inexakta mått som bättre fångar verkligheten

Mitt förslag är att istället för som idag använda en exakt skala med stor felmarginal som inte speglar verkligheten på ett fullt ut användbart sätt – använd ett grövre mått! Det kanske bättre kan ”passa” verkligheten? Istället för att kvinnan ska passa in på centimetern.

Mitt förslag är att vi slutar prata i termer av antalet centimetrar helt när vi diskuterar förlossningsprogress. Istället kanske vi kan referera till öppningsgraden i tre grova mått:

Lite öppet (Eller: Öppnandet har börjat, så det inte blir en negativ referens)

Mycket öppet

Helt öppet

Då kommer tyngdpunkten automatiskt att flyttas till den andra informationen som är av betydligt större vikt: Hur ligger barnet? Var i bäckenet? Har barnet snurrat? Hur mår barnet? Framförallt: hur mår kvinnan? Vad behöver hon för stöd?

Relationsbaserad vård kan hjälpa oss att komma bort från att kvinnor som föder blir till siffror på ett papper.

Föd i din kraft profylaxkurs

Går det att föda barn med kraft och självförtroende? Välkommen till Föd i din kraft profylax

Det här inlägget innehåller reklam

Den här veckan lanserar jag och Eva vår ”nya” profylaxkurs Föd i din kraft. Det är en ihopslagning av våra populära profylaxkurser Födandets Dynamik och Aktiv förlossning. Vi kände att de två kurserna liksom behövde varandra och blev en fin enhet ihop. Självklart har vi optimerat, lagt till lite, gjort det mer användarvänligt osv. Nu finns Föd i din kraft uppe på vår nya plattform martaocheva.se

Det firar vi med en öppningsrabatt på 20 % fram till och med den 19/8! Använd koden N1QVKNLE vid köpet så får du rabatten.

Lyssnade du på Asabeas sommarprat nu i tisdags? Det var ju bara så fint och känns som ett klockrent sammanträffande att vi lanserar vår profylaxkurs Föd i din kraft samma vecka. För saken är den att det går att föda med kraft och självförtroende. Ja, att föda barn kan vara något av det mest kraftfulla och transformerande en kvinna kan göra. Observera att det inte är samma sak som att prestera ett födande. Föda barn kan också samtidigt vara något av det mest nedbrytande och försvagande en kvinna kan göra, beroende på hur hon bli behandlad och upplever det som händer under födseln. Det är två sidor av exakt samma mynt.

Det är just i den där sårbarheten som det mest kraftfulla finns.

Profylaxkursen Föd i din kraft är skapad för dig som vill veta

  • Hur förlossningsvården fungerar
  • Hur kvinnokroppen fungerar
  • Vad som faktiskt inverkar på det dynamiska förlopp som en födsel är
  • Hur du kan äga din födsel och ta tillbaka din kraft i en medikaliserad förlossningsvård

Vi som samhälle och vår västerländska kulturs syn på födslar är på inget sätt neutrala när det kommer till födslar. Fler saker än vi tror är därför på ett osynligt sätt med och formar vårt födande. Ta det faktum att alla födslar fick flytta in på institution utan att någon vetenskaplig undersökning först utvärderade detta. Det är alltså en hypotes, ett antagande, att friska kvinnor med friska graviditeter föder bäst på sjukhus. Tyvärr visar forskning att alla de onödiga medicinska interventioner som sker på sjukhus inte förbättrar utfallen utan tvärtom underminerar och faktiskt skadar en stor grupp kvinnor.

Så istället för att ha det medicinska paradigmet och allt det som idag genomsyrar vår förlossningsvård som bottenplatta i förlossningsförberedelsen har vi valt att ha det fysiologiska födandet som utgångspunkt i vår profylaxkurs. Helt enkelt kvinnors egen inneboende kompetens. Den som gör att vi alla sitter här idag. Ja, alla vi som lever idag är ju faktiskt resultatet av tusentals generationer lyckosamma hemfödslar.

Även om man väljer att inte använda sig fullt ut av den inneboende kompetensen i födandet så går det att föda med kraft och självförtroende. Den transformerande och förändrande kraften når alla som föder barn oavsett förlossningssätt. Och de psykologiska faser som en kvinna går igenom under födandet är mycket bättre att använda sig av som ramverk för att förstå födandet och hur man bäst kan optimera det. Det är också bara när vi fullt ut besitter den kunskapen som vi kan göra på riktigt informerade val.

Profylaxkursen passar utmärkt för dig som ska föda barn men även för dig som arbetar med födande idag och som vill fördjupa dina kunskaper ytterligare!

Föd i din kraft profylax

Vem är expert på det fysiologiska födandet?

Under en hemfödsel ”with woman”

Jag hör ganska ofta sägas att barnmorskor är experter på det fysiologiska födandet. Tanken är ju att vi ska vara det – och det finns barnmorskor som är det. Men det är aningen missvisande att påstå att alla barnmorskor är experter på det fysiologiska födandet.

För det första – vad är ett fysiologiskt födande?

Det är när kvinnan föder av egen kraft, spontant och utan hjälp av medicin eller medicinska procedurer. Förlossningen är i grund och botten en oreflekterad och instinktiv process som i de flesta fall fungerar utmärkt väl. Så de riktiga experterna på det fysiologiska födandet är kvinnorna själva. Ofta utan att vara medvetna om det.

Kvinnors egen expertis är vi inte särskilt måna om att mejsla fram. För om vi vore det så skulle vi ha en helt annan approach till födande än vad vi har idag.

Och därför skaver det när jag hör sägas att barnmorskor är ”experter på det fysiologiska födandet”. Det går nämligen inte att vara expert på något som man väldigt sällan – om någonsin – får möjlighet att vara en del av.

Det institutionaliserade födandet, när kvinnor föder med ett gäng rutininterventioner och med medicinsk smärtlindring, är just ett institutionaliserat födande. Detta födande stänger ofta av en stor del av kvinnans egna hormoner och även den unika födelsedans som finns inbyggd hos varje mammabarn- par. Kvinnors unika födande byts helt enkelt ut mot ett mer standardiserat förlopp. Ett som följer det regelverk som den specifika institutionen har tagit fram. Och för att det institutionaliserade födandet ska kunna fungera krävs ofta påputtning av medicinsk intervention.

Skillnaden är samma som om du skulle idka älskog på löpande band enligt en institutions tidsangivelser och bestämmelser. Det skulle inte vara samma sak som spontant och skönt sex och du skulle få väldigt svårt att uppnå klimax.

Om du vill lära dig hur schimpanser fungerar så ska du studera dem i deras naturliga miljö – i det vilda

Du kommer få svårt att bli expert på schimpansers födande om du bara studerar hur de fungerar på institution när du gör en mängd saker med dem. När schimpanserna blir tvungna att underkasta sig regler och rutininterventioner. Det vill säga – du kommer få svårt att bli expert på hur den instinktiva processen fungerar om du själv stör den hela tiden.

Samma sak gäller för födande kvinnor.

Skillnaden är den att kvinnors naturliga miljö oftast är hemmet. Hemma – omringad av sina närmaste. De starka sociala och intima relationerna är ju ett kännetecken hos oss människor.

Det medikaliserade födandet kräver en annan form av expertis

Det är inget fel i sig att vara expert på handläggningen av ett mer medikaliserat födande. Expertisen blir då istället inom medicinsk och kirurgisk omvårdnad, iallafall för barnmorskor. Medicin, teknik och kirurgi kopplat till barnafödande. Och det är just den processen som de flesta barnmorskor går igenom när de kommer ut på sin praktik under utbildningen. Under praktiken på förlossningen så blir de flesta barnmorskor skolade till obstetriska sjuksköterskor.

Detta eftersom kunskapen formas inom en institutions väggar utan att lägga tonvikt vid att bygga relationer med kvinnor.

Men vad är det att vara barnmorska?

Att vara barnmorska är att vara med kvinnan. Det är en hållning till yrket som tar ställning för kvinnan. Men i dagens förlossningsvård så är denna hållning villkorad och underordnad en tydlig maktstruktur.

Jag citerar barnmorska och professor Eva Robertson:

Att med sinnlig och kroppslig närvaro vara till stöd för gravida och födande kvinnor där rutiner och program begränsar möjligheter att vara ”with woman” innebär dagliga etiska dilemman för barnmorskor som verkar i dagens hälsosystem och strukturer.  Är barnmorskors kunskap i sen-moderniteten underordnad maktstrukturer, system och en konventionell interventionell obstetrisk medicin?

För att kunna vara närvarande i mötet med den födande så behöver barnmorskor kunna ge sig hän tillsammans med kvinnan – kasta sig loss från antaganden, fördomar, rädslor och ängslan – allt det som våra institutionella sammanhang göder. I dagens vård där riskfaktorer staplas på rad och svångremmen dras åt med fler promemorior och rutininterventioner när något ”händer” på avdelningen så är det nästan omöjligt att koppla loss och öppna upp för varje unikt möte.

Det betyder att vi förlorar kunskap. För när vi dissekerar varje millimeter av ett födande så tar vi till slut bort själva essensen av samma födande.

Magin försvinner i samma stund som du med vetenskaplig metod försöker dissikera vad en kyss är för något.

För att kunna vara med kvinnor på ett sätt som inte blir på ojämlika villkor så behöver relation byggas över tid. Det behövs också frihet från det institutionella sammanhanget, både för kvinnor och barnmorskor. Annars studerar vi i praktiken – och deltar i – ett födande i fångenskap.

Referenser:

https://barnmorskan.se/decolonizing-midwifery/

Bradfield Z, Duggan R, Hauck Y, Kelly M. Midwives being ’with woman’: An integrative review. Women Birth. 2018 Apr;31(2):143-152. doi: 10.1016/j.wombi.2017.07.011. Epub 2017 Aug 12. PMID: 28807466.

Fysiologisk födsel i Doulapodden

Just nu repar jag mig efter världens jobbigaste influensa. Fy. Jag kommer behöva vara konvalescent i några dagar till. Men så glad jag blev att ett nytt avsnitt av Doulapodden har släppts med mig som gäst. Det är en crash course i Fysiologiskt födande! Jag tycker avsnittet blev riktigt bra. Lyssna gärna på det.

Gör mindre så ska du få se att mer händer! 👇🏻

https://doulapodden.podbean.com/e/93-fysiologisk-fodsel/

Fin bild från Spanien förra sommaren!

Varför görs vaginala undersökningar på rutin under förlossningen?

Nästan alla vet om och förväntar sig att vaginala undersökningar ska utföras under förlossningen. Varför? Den första vaginala undersökningen ska utföras vid ankomst till sjukhuset (om förlossningsarbetet sätter igång spontant) och den ska berätta för kvinnan var i förlossningsarbetet hon befinner sig. Eller sia om hur långt det är kvar.

Våra egna förlossningsberättelser är ofta fullproppade med referenser till centimeter i öppningsgrad. Hur blev det såhär? Innan födandet blev en medicinsk procedur på sjukhus så utfördes vaginala undersökningar framförallt i försök att hantera någon typ av förlossningskomplikation. Som en slags felsökning när det inte gick som man kunde förvänta sig.

Idag felsöker vi alla?

Det läggs ofta stor vikt vid den vaginala undersökningen som görs vid ankomst till sjukhuset. Den blir som ett test som kvinnan ska klara och få ”godkänt på” – för att kunna få tillgång till sitt födelserum – eller så blir det ett test som hon inte klarar. I de fall hon inte klarar testet så blir hon ofta hemskickad.

Det här sättet att handlägga födslar ter sig rationellt men om man skrapar lite på ytan är det inte särskilt rationellt.

”Den första och enda gången jag fött på sjukhus så var undersökningarna den enda form av närhet och stöd från personalen, men det kluvna var ju att jag kände att de ”störde” min kropp. Aldrig någon som frågade om det var okej, det var dealen för att få vara kvar.”

Anonym

Mäta förlossningens framåtskridande med antagandet om kvinnokroppen som en maskin

I USA under början av 1900-talet så var tångförlossningar vanliga. En som verkade i samma anda var en amerikansk obstetriker vid namn Emanuel Friedman. Under 1950-talet så undersökte han 500 kvinnor som födde barn på sjukhus i New York. Hälften av födslarna avslutades med tång och många fick syntetiskt oxytocin – detta var alltså inte fysiologiska födslar. Men denna studie kom att utmynna i det som för oss är känt som ”partogrammet” som är ett sätt att plotta förlossningens framåtskridande på en graf genom att pluppa in siffror om modermunnens öppningsgrad. Här behövdes alltså de rutinmässiga vaginala undersökningarna för att siffrorna skulle hamna på pappret.

Friedman själv jämförde kvinnokroppen med en maskin i boken LABOR: CLINICAL EVALUATION & MANAGEMENT:

”The phase of maximum slope is a good measure of the overall efficiency of the ”machine” with which we are dealing.”

På 1970-talet så modifierades partogrammet med en alert/action line och spred sig över hela världen. Det blev en kulturell norm för hur förlossningsvård skulle bedrivas. Sedan dess har flera nya partogram släppts. Många är nu överens – men verkligen inte alla – om att det var fel att som Friedman anta att ”normal progress” är 1 cm i timmen. Kvinnor föder i olika takt och varje kvinnas födelseförlopp är unikt.

Däremot lever idén om att det är smart att utgå från cervix öppningsgrad i centimeter när man mäter förlossningsprogress kvar. De 4 centimeter som tidigare ansågs vara brytpunkt för aktiv förlossning har nu flyttats fram till 6 cm. Same, same but different.

Alltså: partogrammen varierar men själva ursprungsidén om partogrammens förträfflighet lever kvar OCH den kräver fortfarande rutinmässiga vaginala undersökningar om det alls ska hamna några siffror på pappret.

Så hur fungerar födandets fysiologi?

Cervix öppningsgrad i centimeter är ingen bra indikator för att mäta förlossningens framåtskridande.

Läs den meningen igen.

Bara för att vi hyfsat enkelt kommer åt cervix utifrån så läggs mycket vikt vid den undersökningen. Men det som händer inuti är till stor del dolt för oss. En bättre metod för att mäta förlossningens framåtskridande skulle nämligen vara att titta på den övre delen av livmodermuskeln – fundus – som på bilden här ovan. Dess muskelfiber bygger upp sig, den blir stor och kraftfull för att kunna föda fram barnet ur livmodern. Hur och i vilken takt själva cervix öppnar sig beror mycket på hur barnet ligger och trycker mot just cervix.

Vid en vaginal undersökning kan alltså cervix vara stängd även fast progress skett, det vill säga fundus kan ha byggt upp sig och blivit stor och kraftfull. Om en vaginal undersökning görs i det skedet så kommer den inte berätta om förlossningens framåtskridande utan den kommer bara berätta hur många centimeter cervix/modermunnen är öppen.

Så en kvinna kan vara öppen 1 cm men ändå i aktivt förlossningsarbete. Jämför med när du ska ta på dig en tight polotröja. Själva polokragen kan vara helt öppen trots att du inte har kommit upp med huvudet än ur tröjan.

Exakt hur den här processen ser ut för varje enskild kvinna varierar. Det är helt individuellt eftersom kvinnor inte är maskiner. Födandet är i grund och botten en fysiologisk process som gynnas av vissa faktorer och missgynnas av andra. Framförallt så är födandet till sin natur holistiskt och att snöa in på en variabel innebär att man lätt går miste om hela den större bilden.

Mängder av kvinnor kan berätta om hur de blivit nekade att komma in på förlossningen för att de ”bara varit öppna 1-2 cm” trots att de känt att förlossningen gått fort framåt. Under pandemin var det ett vanligt förfarande att doulan fick komma först när kvinnan var öppen ”4 cm”, vilket är ungefär lika rationellt som att säga att doulan får komma när kaffekannan är fylld.

Fyra centimeter berättar överhuvudtaget inte på ett objektivt sätt om förlossningens framåtskridande.

Vad tycker kvinnor om rutinmässiga vaginala undersökningar under förlossningen?

Jag frågade mina följare på instagram hur de upplevde de vaginala undersökningarna under sina födslar. Svaren fick mig att reflektera över om vi inte vida har underskattat de oönskade bieffekter som vaginala undersökningar ofta kommer med. Här är några av svaren jag fick:

”Gjorde ondare än alla värkar”

Otroligt smärtsamt. Skrek ”Aj” och ”Nej” under tiden, men det var tydligen viktigt att de utfördes.

Hemma med BM, lugnande och helt på mina initiativ. På sjukhus, påtvingat.

Ont/obehagligt. Stressade över centimetrarna. Förlossningen avstannade. Tror mycket pga VU.

Positivt med första då alla blev chockade över hur öppen jag var. Äntligen kunde jag få hjälp!!

Traumatiserande.

Inga problem men det var en hemförlossning och jag kände bm sen jag varit barn.

Jobbigt, påträngande.

Hemska, invasiva, ofta och smärtsamma.

Vilka biverkningar kommer en vaginal undersökning ofta med?

Den kanske allra mest uppenbara biverkningen är validering av den externa experten och förlust av självförtroende hos kvinnan. Det kan tyckas som en liten sak i sammanhanget men betänk då hur otroligt viktigt det är att inte tappa självförtroendet mitt under en förlossning. Fynden vid den vaginala undersökningen kan bli som en form av oavsiktlig gaslighting eftersom de kan få kvinnan att börja tvivla på sin egen verklighetsuppfattning.

Andra bieffekter som en vaginal undersökning ofta kommer med är tappad energi, smärta och adrenalinpåslag – att det helt enkelt drar kvinnan ur sin förlossningsbubbla. Om den vaginala undersökningen utförs i ett känsligt läge av förlossningen, tex vid transition som är en tuff och ofta känslomässigt utmanande fas av den fysiologiska födseln, och antalet centimeter inte motsvarar kvinnans egna förväntningar, så kan hela förlossningen ändra riktning. Vid en vaginal undersökning i det läget är det vanligt att kvinnan ”ger upp” och ber om mer smärtlindring och intervention.

Men vaginala undersökningar kan givetvis fylla funktionen av att

  • Hjälpa till vid bedömning av föregående fosterdel
  • Ge en subjektiv ögonblicksbild av ett flyktigt nu
  • Bekräfta/validera det kvinnan känner
  • Ge information om vad medicinerna/procedurerna vid igångsättningen har haft för effekt

En föderska som inte ”blir trodd” kan få upprättelse om fynden vid den vaginala undersökningen överraskar alla positivt. Det kan bekräfta hennes känslor av att förlossningen går framåt.

Hur kan du som barnmorska eller läkare undvika dessa negativa bieffekter vid vaginala undersökningar?

Under en fysiologisk födsel behöver inte vaginala undersökningar utföras på rutin. Varför? För att kvinnan kommer signalera på en mängd andra sätt att förlossningen går framåt. Du behöver bli duktig på att tolka dessa signaler istället, observera hur hon låter, vad hon gör, om hon har skärmat av yttervärlden och gått in i sig själv eller är kvar med ”oss”.

Om det ändå ska utföras en vaginal undersökning – kanske på moderns egen önskan? – även vid en fysiologisk födsel – så finns det en del saker du som barnmorska kan tänka på. Under övergången, den liminala fasen när kvinnans neocortex är nedreglerat (fysiologisk födsel) medan hennes undermedvetna är vidöppet så kommer alla de kulturellt inlärda normerna – såsom den att centimetrarna står för ”svaret” – bli den snuttefilt som kvinnan ofta griper efter.

De här tipsen har jag fått från barnmorskan Rachel Reed.

  • Försök att fundera på vad som ligger bakom önskan om den vaginala undersökningen och hur du kan du svara på det istället. Det kan vara så enkelt att hon bara behöver höra några vänliga ord om att förlossningen går framåt som den ska. Kanske vill hon veta att du själv inte är orolig över förlossningens framåtskridande.
  • Be kvinnan att undersöka sig själv innan du gör det, det kan boosta hennes självförtroende istället för tvärtom.
  • Undersök i den position kvinnan befinner sig i. Om hon är i badet, undersök där, om hon står upp, undersök så.
  • Tänk att du undersöker framförallt för att boosta hennes självförtroende, inte för att du vill veta exakt hur många centimeter hon har öppnat sig.
  • Tänk på vilka ord du använder när du levererar svaret!! Säg inte: Du är bara öppen 5 centimeter. Säg inte: Samma som förut.
  • Säg gärna något i den här stilen istället: Jag känner att din cervix öppnar sig fint och att barnets huvud kommer nedåt, det går jättefint framåt!

Vaginala undersökningar vid en medikaliserad födsel

Om förlossningen sätts igång med hjälp av medicin eller medicinska procedurer, om förlossningen skyndas på med ett värkstimulerande dropp eller vid en epiduralbedövning, så kommer vaginala undersökningar och yttre palpation ofta vara det enda sättet att kunna veta något om förlossningens framåtskridande. Varför? Eftersom det inte längre går att få samma information om vad som händer enbart utifrån att studera kvinnans beteende.

Då blir det viktigt att verkligen få bra information från den vaginala undersökningen. Har cervix mjuknat, mognat? Tunnats ut? Hård? Bibehållen? Hur ligger barnet? Samtidigt är det viktigt att beakta infektionsrisken vid en lång igångsättning. Ju färre tillfällen det undersöks, desto bättre. Det finns ingen anledning att på rutin undersöka oftare än var fjärde timme vid aktiv förlossning.

Inga vaginala undersökningar utan samtycke

Det viktigaste innan undersökningen är att samtycke är inhämtat från kvinnan. En vaginal undersökning får aldrig utföras utan samtycke, även vid en medikaliserad födsel. Kvinnan har rätt att neka vaginala undersökningar även vid en igångsättning. Det är alltså aldrig okej att bara stoppa in händerna i vagina och tänja/ töja eller undersöka utan att först ha inhämtat samtycke.

Vad säger forskningen om vaginala undersökningar på rutin? Har de effekt? Hur ofta ska de göras?

Den senaste systematiska översikt som har gjorts – där forskarna har gått igenom de studier som finns på området – så blir slutsatsen att det inte är bevisat att vaginala undersökningar är en bra metod för att mäta förlossningen framåtskridande. I dessa studier har man jämfört vaginala undersökningar med andra metoder för att mäta förlossningens framåtskridande såsom rektala undersökningar, ultraljudsundersökningar, vaginala undersökningar i olika frekvens (varannan eller var fjärde timme) eller enbart undersökning på indikation.

Det finns ingen forskning som visar att upprepade, täta vaginala undersökningar förbättrar utfallet vid förlossningar.

Författarnas slutsats är att stora randomiserade kontrollerade studier behöver göras för att kunna utröna om vaginala undersökningar har effekt. Kvalitativa studier behöver också utföras där man tar hänsyn till hur kvinnor själva upplever de vaginala undersökningarna.

Källor:

Cochrane Review Routine vaginal examinations compared to other methods for assessing progress of labour to improve outcomes for woman and babies at term

Women’s experiences with vaginal examinations during labor in the Netherlands

Reclaiming childbirth collective/ Rachel Reed

https://evidencebasedbirth.com/friedmans-curve-and-failure-to-progress-a-leading-cause-of-unplanned-c-sections/

Vår webbkurs Födandets Dynamik finns nu live!

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Man måste lära sig att älska processen!

Det känns så stort att den webbkurs vi pratat om att skapa under så lång tid nu äntligen finns på marknaden! Ja, det är både en profylaxkurs och ”en webbkurs”. Den är framförallt framtagen för blivande föräldrar som vill förbereda sig inför förlossningen. Men den är också en utmärkt kurs att gå för dig som är barnmorska, läkare, undersköterska och önskar fördjupade kunskaper om födandets fysiologi. Den här kursen tar några rejäla kliv bort från vår cervixcentrerade förlossningskultur och går djupare in på de psykologiska förändringar som tar plats inuti kvinnan – de som är sammanvävda med fysiologin och endokrinologin i födandet.

Länk till kursen finns här!

Eftersom det ofta blir så otroligt förvirrat när födande diskuteras idag där fysiologiska födslar blandas ihop med vaginala födslar och få vet om vad som egentligen är med och styr födelseförloppet så kände vi att det är precis där vår kurs måste börja. Back to basics. Sen kan man gå vidare därifrån och diskutera igångsättningar och kejsarfödslar och hemfödslar.

Knorren med den här kursen är att det INTE är en ny metod. Istället erbjuder vi dig en kunskapsgrund så att du själv ska kunna ta hänsyn till vad som passar dig. För vissa fungerar verkligen metoder med regler kring hur man ska göra eller tänka, för andra blir sådana metoder förminskande.

Det som är lite nytt är att vi med inspiration från Rachel Reed introducerar nya begrepp för att förstå födandets natur. Vi vill komma bort från indelningen latensfas/ aktiv fas/ krystskede/ efterbördsskede eftersom det tenderar att fragmentera födandet i olika delar avstyckade från varann: och kanske framförallt reflekterar den vård som försöker se på förlossningen i standardiserade och generella termer. Denna indelning i tydliga faser tar bort agens från kvinnan. Istället vill vi låta orden spegla det kvinnan faktiskt går igenom – något aktivt – flera verb:

  • Förberedelse
  • Separation
  • Övergång
  • Transition
  • Framfödande
  • Integration

Såhär skriver DoulaElli som fick provgå kursen:

Detta är en kurs där det fysiologiska får stå i centrum som grund, medan stödet, förlossningsvården och vår syn på födandet presenteras som yttre faktorer som på olika sätt inverkar på de dynamiska förloppet. En kurs som stärker den födandes och stödpersoners tilltro till födandet och kroppen och som hjälper dig göra informerade val som är just dina. Utan pekpinnar, värderingar eller skrämsel. Kursen innehåller också praktiska verktyg såsom avslappningsövningar och yoga. Jag önskar den i julklapp till alla som ska föda eller bistå en födsel.

Tack för de fina orden!

Och just nu vid köp av kurs så ingår vår bonus fram till och med den 30/11.

Om du vill vara med på vårt gratis webinar nu på torsdag mellan kl 19.00- 20.00 så kan du registrera dig här: Vem kan få en positiv förlossning? webinar

Kvinnors individuella värkmönster

Om fysiologin i födandet

Visste du att värkmönster är lika unika som det finns unika människor på jorden? Trodde du att man måste ha minst 3-4 värkar på 10 minuter för att kunna föda ut ett barn? Det är fel.

Vi har blivit kulturellt upplärda att 4 värkar på 10 minuter är vad som krävs för att kunna föda ut ett barn. Men det stämmer inte med alla de individuella variationer som finns. Vi måste därför kollektivt avprogrammera oss från den här idén om 1-2 minuter mellan värkarna, det vill säga ungefär fyra värkar på tio minuter. Det är helt normalt att ha betydligt längre tid än så mellan värkarna även under etablerad förlossning.

Det är också helt normalt med oregelbundna värkar under hela förlossningen. Eller med lite längre pauser helt utan värkar. Fysiologin i födandet kommer i många normalvariationer och det är alltså inget fel att ”avvika” från den kulturella normen om hur värkmönster ska se ut. Vår födelsekultur är helt fullproppad med referenser till öppningsgrad i centimetrar och antalet värkar på 10 minuter. Det skapar en känsla av att det finns en ”idelakvinna” som föder på utsatt tid, så som man ska göra. Men i verkligheten är varje mamma/barn -par helt unikt. Varje kvinna är unik.

Idag lägger vi ganska mycket tankekraft på att mäta värkar och öppningsgrad, både öppning i antalet centimetrar, antal värkar, hur långa, hur ofta och så vidare. Det förbättrar inte utfallet men ökar däremot antalet onödiga interventioner. Vi borde lägga betydligt mer energi på att skapa trygga födelsemiljöer som stimulerar kvinnans egen oxytocinfrisättning istället.

Att mäta värkarna med en värkapp som ”talar om” för kvinnan när förlossningen är etablerad eller inte är att förstärka bilden av att det finns ett idealmönster. Det riskerar att ta ifrån kvinnan en portion av det självförtroende som är så viktigt för henne under födandet.

Lyssna på vad hon säger istället. Hon kommer tala om för dig det DU behöver veta.

Förvirring om fysiologin i födandet

När man som jag har en konversation igång med många personer samtidigt på sociala medier så blir det oftast mångbottnat och väldigt intressant. Nya infallsvinklar och berättelser bubblar in från höger och vänster. Tillsammans tar vi oss framåt och gräver djupare i olika frågor. Det är fint.

Ni som har följt mig länge är väl insatta i hur jag tänker och har oftast hunnit fördjupa er inom det här ämnet. Ni har väldigt mycket förförståelse när jag resonerar och försöker vrida och vända på olika frågor. Andra kommer in lite från sidan och dyker rakt ner i en fråga utan att vi hunnit lära känna varandra. Min klangbotten kan vara helt ny för den personen.

När jag nyss, på min instagram, försökte bena i skillnaden mellan fysiologiska födslar och medikaliserade födslar som tex induktioner, så upplevde jag att det uppstod förvirring. Icke konstruktiv förvirring. Därför tänkte jag bena lite mer i det nu och förklara vad jag menar.

Vad menas med ”fysiologisk” i förlossningssammanhang?

En spontan förlossning är en förlossning som börjar utan någon intervention. Begreppet fysiologisk refererar till hur kvinnokroppen fungerar när allting är friskt, utan hjälp av mediciner eller medicinska procedurer.

En fysiologisk födsel är således en spontan förlossning som sker utan medicinska ingrepp eller komplikationer.

Ett annat sätt att beskriva den spontana fysiologiska födseln är att använda begreppet instinktiv födsel.

Oreflekterad. Spontan. Grundad på instinkt. Göres av inre drift. Utan överläggning. Både handlingar och rörelser. De flesta kvinnor behöver inte överlägga med någon extern part för att kunna föda fram sitt barn.

Det finns vissa principer som är viktiga under en sådan födsel.

Instinkter är naturens eget säkerhetssystem. Därför ser kroppen till att nedreglera den rationellt tänkande delen av hjärnan, vårt neokortex, så att den mer primitiva delen av hjärnan – det limbiska systemet – ska bli dominerande under en spontan förlossning. Det är när kroppens eget oxytocin och beta-endorfin har hjälpt till att nedreglera neokortex som kvinnan fullt ut kan få tillgång till sina instinkter i födandet. Beslut tas då baserade på instinkt och det viktigaste för dem som bistår är att trygga miljön och framförallt att INTE STÖRA. Säkerheten ligger i det instinktiva beteendet hos kvinnan. Hennes kropp vet hur hon ska röra sig så att barnet kan tränga ner på bästa sätt. Hon ska inte behöva ta beslut baserade på rationellt tänkande och säkerhet ligger inte i instruktioner från någon annan.

Den första interventionen är att lämna hemmet och åka in för att föda på sjukhus. Vår förlossningsvård och de rutininterventioner som ingår i vården är inte utformade för att främja den spontana instinktiva födseln. Systemet idag är uppbyggt runt interventioner och medicinsk ”hjälp” utifrån.

Kunskapen om fysiologiska födslar och hur man bäst stöttar dem är dessvärre på väg att försvinna. Barnmorskestudenter idag får ganska sällan se en helt instinktiv, ostörd födsel. Väldigt få (får någon det?) får se så många ostörda, spontana förlopp att de säkert börjar kunna skilja normalvariationer ifrån komplikationer. Det är ett jättestort problem som i praktiken innebär: ju fler interventioner som görs, desto svårare blir det för barnmorskor och läkare att avstå från att göra ännu fler interventioner.

Säkerhet under en medikaliserad förlossning

Igångsättningar blir allt vanligare. Under en induktion så försöker man med hjälp av interventioner och medicin att imitera den spontana födseln genom att få till förändringar i livmodertappen och livmodern. Igångsättningar kan se väldigt olika ut beroende på hur mycket jobb som kroppen själv redan har gjort i sina förberedelser inför födseln. Det går därför inte att dra alla igångsättningar över en kam eftersom de kan skilja sig åt på en mängd punkter.

Om livmodertappen är helt mogen och det bara är värkarna som inte har kommit igång så kanske barnmorskan tar hål på hinnorna, så gör kroppen resten av jobbet själv. Processen med att sätta igång förlossningen kan delas upp i tre delar:

  1. Mjuka upp livmodertappen
  2. Ta hål på hinnorna
  3. Skapa värkar

Om livmodertappen är helt omogen för förlossning och det är första barnet som ska födas så kan igångsättningen bli lång och jobbig.

Rutininterventioner och övervakning

Rutininterventioner under en fysiologisk födsel kan stjälpa mer än de hjälper. Eftersom den största kunskapen om födandet redan bor i kvinnokroppen. Det är därför jag har skrivit ihop en guide till de olika rutinerna så att du som ska föda ska kunna göra ett informerat val.

Det kan dock bli tokigt om man blandar ihop de rutininterventioner som görs under en fysiologisk födsel med de som görs vid en igångsättning. Att tacka ja till igångsättning men nej till övervakning av barnet till exempel. Eller tacka ja till epidural (som kanske gör så att värkarna försvinner) men samtidigt säga nej till CTG och värkdropp.

Att imitera den spontana födseln blir aldrig lika träffsäkert som den spontana ostörda födseln. Vissa barn tolererar igångsättningar väl – andra inte. Det är jätteviktigt med övervakning av värkarnas frekvens och barnets mående under en sådan födsel. Personalen måste få veta vad de gör, så kallad damage control. För att kunna finjustera åt något håll eller för att kunna avbryta igångsättningen helt.

Vad är en normal förlossning?

Det normala idag är att föda med ett gäng rutininterventioner och medicinsk smärtlindring på sjukhus. Det blir därför missvisande att hänvisa till den ”normala förlossningen” när man pratar om det spontana, fysiologiska födandet. I praktiken är det ovanligt och också svårt att föda utan hjälp av mediciner och interventioner idag. Att få någon som kan stötta i det ostörda födandet. Och det beror inte på att kvinnor inte har kapaciteten eller att kvinnokroppen är dåligt fungerande på något sätt – tvärtom – utan för att systemet inte är bra på att stötta varken det spontana, friska födandet eller de som har kunskap om detsamma.

Sphincter law – en princip som plockar bort skuld från kvinnor

Sphincter law är nog den mest missförstådda principen när det kommer till födande. Det är ett begrepp som kommer från förlossningskulturen som bildades på The farm där Ina May Gaskin var en av de ledande barnmorskorna.

Vad betyder Sphincter law? Det som på svenska kan översättas till sfinkterprincipen eller sfinkterlagen

Jo det är medvetenheten om att kvinnokroppen INTE är en sämre fungerande maskin som behöver ständigt mekaniskt putsande och fixande. Sphincter law är en påminnelse om att kvinnokroppen i själva verket är en utsökt avancerad, ja raffinerad skapelse med helt otroliga förmågor.

Varför behövs en sådan påminnelse? Jo därför att kvinnor ofta får skulden för en förlossning som inte går framåt. Skulden kommer i olika skepnader. Värksvag är det vanliga. Men även etiketter som för stort barn, ”failure to progress”, ”förlängt utdrivningsskede”, patologisk värkrubbning, uttröttad mor, förlängd latensfas.

Passenger, Passage och Power

Inom obstetriken pratar man ofta om de tre P:n: Passenger, Passage och Power.

Bottom line: Antingen byggde kvinnan en för stor bebis eller så hade hon en för svag livmoder eller så var det något annat knas med själva konstruktionen. Problemet med de tre P-teorin är att den ignorerar vikten av känslomässig säkerhet under förlossningen. Den tar inte alls hänsyn till vilket stöd och vilken VÅRD kvinnorna får. Hur kunde Ina May och hennes kollegor ha en kejsarsnittsfrekvens på 2 % sida vid sida med en förlossningsvård som då hade en kejsarsnittsfrekvens på 25 % (nu är den uppe i över 30 % i USA). Kvinnorna de vårdade skiljde sig inte från de som födde på sjukhusen. Sådan statistik säger något viktigt: nämligen att sannolikheten till interventioner handlar om vilken dörr den födande kvinnan passerar under förlossningen.

Sphincter Law plockar bort skuld från kvinnors axlar. När förlossningen inte gått framåt går det nästan alltid (med några få undantag givetvis) att härleda det till den omgivning som kvinnan befunnit sig i. Kvinnan har alltså inte gjort något fel utan reagerat helt korrekt på fel i sin omgivning.

Den här kunskapen har vi när det gäller djur. Vi vet att det kan vara fatalt att störa en ko som kalvar (inte fölar som jag råkade skriva på instagram 🙂

Födande kvinnor behöver avskildhet, mörker, tystnad, en privat sfär, ett eget rum, kärleksfull interaktion och att hjärnan inte ”triggas igång” med onödiga stimuli. Så få störande moment som möjligt för att kunna släppa taget och ”öppna upp” under förlossningen. Kvinnor behöver känslomässig säkerhet.

Nej, modermunnen är inte rent tekniskt en sfinkter, men fungerar på ett liknande sätt. Själv använder jag uttrycket ”the power of context” för att beskriva exakt samma fenomen. Diskussionen kantrar nämligen lätt när man nämner ”Sphincter law” och börjar då handla om huruvida modermunnen är en sfinkter eller inte. Samtidigt som hela poängen försvinner.

Hur är det att bajsa omringad av fyra främmande människor i ett rum som liknar ett operationsrum? Skulle det vara lätt? Nej, är nog de flesta överens om. Varför antar vi att det går att föda lätt under liknande omständigheter?

Här nedan följer ett tydligt exempel: