Affirmationskort inför förlossningen

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna produkter

Kan något så enkelt som positiva påståenden verkligen ha effekt på förlossningen? Så tror jag många spontant tänker om positiva affirmationer eller om begreppet ”tankens kraft”. Det där är för flumfolket! En del som använder sig av positiva affirmationer ursäktar sig själva med att det ju är lite flum. Bäst att säga det först innan man hinner bli kritiserad av någon annan.

Men vad är det för impuls i oss som säger att det är fånigt? Jag tror det är vår omedvetna syn på födandet som spökar. Den som får kvinnor som inte önskar smärtlindring inför förlossningen att ursäkta sig.

”Jag vet ju såklart inte om jag kommer behöva epidural men jag vill iallafall prova utan.”

Vår allmänna (ofta omedvetna) syn på födandet är att det är en mycket riskfylld medicinsk händelse som kan kontrolleras och hållas i schack framförallt av teknik, experter och medicinsk smärtlindring. Att medvetet omforma och modifiera den allmänna bilden av födandet blir radikalt eftersom det kontrasterar mot vårt samhälles syn.

I den här guiden får du positiva affirmationer som du kan skriva ut och sätta upp överallt där det passar hemma.

Kvinnors erfarenheter av hypnobirthing under graviditeten och förlossningen

I den här studien undersökte forskare kvinnors erfarenheter av att använda sig av de olika teknikerna som lärs ut inom metoden hypnobirthing under förlossningen. Så vad är hypnobirthing? Jo ett knippe förlossningsförberedande tekniker (bland annat avslappning, affirmationer och självhypnos) där man använder sig av kunskap om födandets fysiologi samt kikar på de omedvetna föreställningar som kvinnor ofta går runt och bär på. Syftet är att stärka känslan av att vara i kontroll över sitt födande samt alla de normala och existensiella aspekterna av barnafödandet. Givetvis med förhoppningen att det ska leda till mer positiva upplevelser av födandet.

Forskarnas slutsats efter att ha intervjuat kvinnor som använt sig av hypnobirting blev denna (min översättning):

Kvinnorna ändrade perspektiv på förlossningen och lärde känna sina egna inneboende resurser. De skaffade sig olika copingstrategier och tekniker som förstärkte känslan av kontroll. Kvinnorna tog ”ownership” över sin födelse. Kunskapen hjälpte dem att fatta välgrundade beslut. Deltagandet i hypnofödselkursen och den personliga erfarenheten från förlossningen gjorde att kvinnorna önskade integrering av mental förlossningsförberedelse i den offentliga hälso- och sjukvården, eftersom det hade stärkt kvinnornas eget förtroende för sin förmåga att föda och varit avgörande för deltagarnas förlossningstillfredsställelse.

Mental förlossningsförberedelse med positiva affirmationer

Själv använde jag mig av många av de mentala förlossningsförberedelser som ingår i konceptet ”hypnobirthing” framförallt inför min sjätte födsel, den med Nils. För mig blev det väldigt positiv och kraftfullt även om jag inte gav mina förberedelser någon etikett. Mentala förberedelser skulle jag säga att jag använde mig av. Där ingick visualisering, positiva affirmationer, fokus och djupavslappning. Allt det som jag och Eva har bakat in i vår egen profylaxkurs Föd i din kraft. Det enda som jag själv inte har använt mig av är att öva in olika typer av andningstekniker. För mig är det inte hjälpsamt utan drar snarare fokus från födandet.

Om man tänker efter ett varv är det inte SÅ konstigt att mentala förberedelser kan vara hjälpsamt under förlossningen. För vi sitter ju ihop, kropp, tankar, mind and body. Det är så vi fungerar. Nej man kan inte tänka bort cancer. Men förlossningen är en dynamisk process som influeras av våra sinnesförnimmelser, våra känslor, tankar och vårt fokus. Hur vi hanterar och välkomnar födandet spelar in i hur vi upplever födseln. Det går att delvis programmera om de egna föreställningarna.

Det som jag tycker är spännande här är vårt undermedvetna eller omedvetna. För det kan nämligen spela oss ett spratt under förlossningen. Det är med vårt medvetna jag som vi fattar beslut och är rationella tänkande varelser. Det är här vi intellektuellt ”förstår” saker. Men i vårt omedvetna finns minnen från tidigare händelser lagrade, där finns vår intuition och våra vanor. Sådant som omedvetet styr oss. Under en fysiologisk födsel försvinner det filter som neocortex utgör och vårt undermedvetna bubblar upp och blir vidöppet. Det är smart för då får vi omedelbar tillgång till våra instinkter vilket innebär säkerhet. Men det kan också spela oss ett spratt när minnen från tex tidigare födslar, sådana som gick snett, bubblar upp. Den gamla programmeringen som vi intellektuellt har gjort oss av med kan plötsligt bubbla upp till ytan.

Det är därför kultur sätter sig så djupt i oss, ja den sätter sig som en programmering i vårt undermedvetna. Om vi sedan barnsben har blivit programmerade att tänka att födandet är farligt och bara kan ske på sjukhus. Vi har inte sett vår mamma föda hemma, vi har inte sett våra vänninor föda hemma, vi har ingen erfarenhet av ett ostört fysiologiskt födande. Då kan vi kanske intellektuellt programmera om, men den djupare omprogrammeringen kommer vi inte åt lika lätt. Alltså, att programmera om intellektet är en sak, men att programmera om våra omedvetna föreställningar en helt annan.

Det är därför förkroppsligad kunskap ofta slår intellektet med hästlängder. Ett exempel. Jag hade läst berättelser om ostörda hemfödslar och sett fina filmer om hemfödslar – då när jag var ung barnmorska och jobbade på sjukhuset. Jag tycket det verkade jättehäftigt och mysigt men var ändå rädd. Det var först när jag fick vara med om en helt ostörd hemfödsel som all den rädslan släppte taget om mig. Jag fick en ny typ av kunskap som satte sig i kroppen. Det är också därför jag berörs så djupt när jag ser barn som får vara med på hemfödslar.

Repetition under graviditeten kan vara en nyckel för att nå det undermedvetna under förlossningen

Om du vill att de positiva tankarna och känslorna ska finnas med dig under förlossningen så kan repetionen vara en nyckel för att de ska nå det omedvetna. Det är därför det är smart att upprepa positiva påståenden som du vill ska vara med dig under förlossningen. Hypnos (som jag själv inte kan så mycket om) kan också vara ett sätt att få med det omedvetna på noterna.

Här en spännande randomiserad kontrollerad studie (om än ganska liten) om effekten av hypnobirthing. 80 kvinnor deltog där 40 av dem lottades till att träna hypnobirthing 3 timmar i veckan under 4 veckor.

Min översättning:

Denna studie visade att kvinnorna som fick 4 veckors hypnobirthing-träning under 3 timmar i veckan hade mindre förlossningssmärta och mindre FOC ( fear of childbirth) samt var mer nöjda med sina födslar än kvinnorna i kontrollgruppen. Frånvaron av elektivt kejsarsnitt i den experimentella gruppen visade att hypnobirthingträning ökade frekvensen av de vaginala förlossningarna, minskade frekvensen av förlossningsinterventioner samt förkortade förlossningens längd.

Själv tolkar jag dessa resultat som att våra föreställningar om födandet och vår kulturella programmering spelar stor roll för hur våra födslar blir.

Referenser:

Uldal T, Østmoen MS, Dahl B, Røseth I. Women’s experiences with hypnobirth – A qualitative study. Sex Reprod Healthc. 2023 Sep;37:100890. doi: 10.1016/j.srhc.2023.100890. Epub 2023 Jul 17. PMID: 37541096.

Buran G, Aksu H. Effect of Hypnobirthing Training on Fear, Pain, Satisfaction Related to Birth, and Birth Outcomes: A Randomized Controlled Trial. Clin Nurs Res. 2022 Jun;31(5):918-930. doi: 10.1177/10547738211073394. Epub 2022 Jan 27. PMID: 35083920.

Aprilväder och kreativitet

Inatt vaknade jag av ett förfärligt åskväder. Jag kunde inte somna om. När morgonen kom var ovädret borta och våren stod för dörren. Skilla och krokus sträcker sig nu uppåt mot solen i våra rabatter.

Varför är vädret så lynnigt i april?

I min hjärna är det nu flera projekt på gång som konkurrerar med varandra om uppmärksamheten. Som att ha fyra tvååringar runt benen som vill bli upplockade av mig bums. De stäcker sig mot mina armar: ”Ta mig! Ta mig!”

För mig är det så kreativitet känns. Frustrerande och fantastiskt på samma gång. Jag läser i wikipedia om just kreativitet:

Det handlar för det första om kunskaper inom ett område. För det andra handlar det om kunskaper om kreativa processer, alltså olika metoder för nytänkande. För det tredje handlar det om inre motivation. När dessa tre samverkar är möjligheterna för en kreativ respons som störst. I kreativitet ingår att frambringa nya idéer, vara originell, genomföra idéerna och att bearbeta dem. Kreativitet som fenomen och egenskap studeras inom skilda fält, med olika utgångspunkter. Fantasi är till skillnad från kreativitet uteslutande en kognitiv process; kreativiteten leder till ett resultat eller en produkt.

Idéstadiet är så lätt att befinna sig i. Det är det andra som är svårt. Att få fram resultatet eller slutprodukten. Men jag har lärt mig att man kommer framåt av att börja göra, även om allt till en början kan kännas futtigt. När inget ännu är byggt utan allt består av tre sammanfogade gruskorn. Innan den nya skapelsen växer fram så måste man stå ut med de lösa delarna. Och där någonstans avgör den inre motivationen huruvida man står pall eller ger upp i ren frustration.

Det är därför jag har sån respekt för alla som kan presentera en färdig slutprodukt.

Igår var jag i Stockholm på releasefest för boken Det Nya livet av Maria Borda och Opokua Britton Cavaco

Här med Maria Borda, en av författarna!

Jag har inte hunnit läsa boken ännu men den verkar väldigt lovande. Och svårslaget snygg! Den handlar om första tiden efter förlossningen och kan bli ett viktigt bidrag till formandet av en ny nordisk postpartumkultur. Hur tar vi som finns nära hand om den nyblivna mamman? Det är en tid i livet då är viktigt att inte behöva känna sig ensam – ändå är det så många som känner sig ensamma och lite vilsna just då. Själv tror att det hänger ihop med vår allmänna syn på graviditet och förlossning där samhället till stort har ignorerat den kvinnliga levda erfarenheten. Vi har självhjälpsböcker om tonårstiden och uppmuntrar tonåringarna att få vara just tonåringar. Vi erkänner adolescence. Matrescence är en lika omvälvande transformation i en kvinnas liv men den står vi som samhälle helt apatiska inför.

Ta bara detta exempel:

Graviditeten är ingen sjukdom ( läs: sjåpa dig inte nu).

Förlossningen är visst en sjukdom ( dvs: du måste föda på sjukhus och göra som andra säger åt dig).

Första tiden med barn är ingen sjukdom (du ska hem från BB så fort som möjligt – det där klarar du själv!)

Ingenstans finner jag vördnaden och respekten för den omvälvande förändring som pågår – den som kräver att omgivningen sluter upp och anpassar sig helt efter den som är gravid. Kvinnor ska inte behöva bli lämnade ensamma under någon del av denna transformation, om det inte är en djup önskan om ostördhet som kommer inifrån kvinnan själv.

Den första tiden som mor sätter tonen för så mycket som kommer ske senare i livet. Ett starkt community kan hjälpa den som just har fött barn att stå ut med de lösa delarna där i början. Den nya identiteten. Självbilden som bakas om. Relationerna till vänner och familj som också de ska anta nya former. Att befinna sig mitt i den där lossningen då det knakar från de stora sjok som släpper medan andra hakar tag – där hjälper det att få känna sig hållen och omsluten av andra.