Föda barn, barnmorskornas guide till din förlossning

Föda barn – barnmorskornas guide till din förlossning

Föda barn, barnmorskornas guide till din förlossning
Barnmorskornas guide till din förlossning!

När jag läser Föda barn – barnmorskornas guide till din förlossning – så blir jag påmind om hur kompetent den svenska barnmorskan faktiskt är. En erfaren förlossningsbarnmorska här har en alldeles unik kompetens om både det normala men även om det komplicerade födandet – och framförallt om dess inneboende dynamik. Kunskap ger trygghet och det känns väldigt tryggt att läsa barnmorskorna Hanne Fjellvang, Linn Richter och Hanna Ulfsdottirs noggranna genomgång av den omvälvande livshändelse som en förlossning faktiskt är.

Boken är en ambitiös genomgång av allt det som du kan vilja veta inför förlossningen – och den är skriven på ett behagligt och lättillgängligt språk. Förutom den obligatoriska genomgången av epidural/ lustgas, medicinsk respektive icke-medicinsk smärtlindring och kapitlen om förlossningens olika faser så innehåller den några riktigt bra kapitel med det där lilla extra:

  • Vad är smärta?
  • Mental förberedelse
  • Ställningar när du föder
  • Att stödja den födande

Jag blir väldigt glad när kapitlet om bristningar i underlivet ackompanjeras av en bild på en födande kvinna i upprätt ställning.

Fyrfota ställning
Perinealskydd vid fyrfota ställning

Boken innehåller även ett stycke om att föda barn i vatten – något som verkligen är på tiden:

Att bada ger en känsla av viktavlastning, vilket kan underlätta för dig när du ska byta ställning och att vara i en upprätt position under födandet. Detta, tillsammans med att värmen hjälper dig att slappna av både mentalt och kroppsligt, bidrar till att behovet av annan smärtlindring minskar vid bad.

Föda barn – barnmorskornas guide till din förlossning är en mycket välskriven bok som jag varmt rekommenderar till dig som väntar barn eller som bara är nyfiken på det här med födandet. Och jag kan bara instämma med författarna när de i inledningen av boken skriver såhär:

Som barnmorskor tror vi att det framför allt är fyra faktorer som kan ha betydelse för din upplevelse av att föda. Den första är att du förstår hur din kropp fungerar när du föder, den andra är att du hittar ditt sätt att hantera smärtan. Den tredje faktorn är din mentala förberedelse, hur dina tankar kan påverka dig innan och i stunden då du föder. Den fjärde och minst lika viktiga faktorn är att du har det känslomässiga stödet som just du behöver.

Amen säger jag.


Barnmroskor

Vad jag har gjort och vad jag gör just nu

Jag har varit med på flera födslar och just avslutat en lite längre jourperiod. Nu är jag jourfri ett tag tills det är dags igen. Min man var borta på konferens hela förra veckan och jag rodde iland det här familjeskeppet på egen hand. Det brukar komma en liten rekyl efter en sådan vecka och den kom idag på morgonen exakt klockan åtta (efter födelsedagsfirandet av vår yngste son). Luften gick ur min ballong kan man säga.

Men i söndags träffade jag de här två på en underbart mysig lunch.

Barnmroskor
Maria och Liisa, barnmorskor

Ibland glömmer jag bort hur mycket jag saknar alla kollegor som jag hade när jag jobbade på Södra BB, men när jag träffar Liisa och Maria blir jag ju påmind.

Jag har masat mig iväg på två ryggpass på Friskis och Svettis för nu måste jag börja bygga några små muskler. Det känns som om min kropp består av cirka en procent muskler och resten av vatten, fett, organ, hud – och hår. Mycket hår.

Jag läser och skriver mest just nu när jag inte lämnar och hämtar mina barn på skola och dagis. Mitt skrivprojekt har svällt och det går framåt – men oj vilket grannlaga jobb det är. Just nu läser jag ”Föda barn, barnmorskornas guide till din förlossning” – det kommer en längre recension av den, förhoppningsvis senare i veckan. Men att den är jättebra kan jag avslöja redan nu.

Jag har upptäckt att min tid inte riktigt räcker till allt jag vill (surprise!) och att jag därför måste prioritera mellan många roliga saker. Familjen kommer först och sedan jobbet. Men så finns det en massa saker jag vill hinna med som liksom befinner sig någonstans i mitten på den familj och jobb- skalan och där är det rätt suddigt och tjockt just nu.

Så mitt i allt försöker jag lära mig att leva mer hållbart, slänga mindre mat och köpa färre saker.

Men idag ska vi fira att vi har haft den sötaste gosse man någonsin kan tänka sig – i sju hela år. Det har inte bara varit lätta sju år, framförallt har det varit några riktigt jobbiga vändor på akuten. Idag vet jag att allvarlig allergi är en sjukdom som man ska ha en viss sorts respekt för. Och jag vet att du inte gillar mina pussar och kramar på samma sätt nu som då, därför tar jag tillfället i akt nu när du inte riktigt hör mig: Jag älskar dig Martin.

På Akademiska sjukhusets barnakut.


Känd barnmorska på Hjärtat

Känd barnmorska på Hjärtat i Uppsala läggs ner

Känd barnmorska på Hjärtat
Karin och Anna, två barnmorskor på Hjärtat som jag fått äran att samarbeta med

Jag har fått veta att Region Uppsala har valt att lägga ner vårdmodellen Känd barnmorska på barnmorskemottagningen Hjärtat i Uppsala. Projektet får inte fortsätta efter årsskiftet. Varför? Det vill jag hemskt gärna veta. Om det är något som har gjort mig riktigt stolt över min hemstad de senaste åren så är det just att barnmorskemottagningen Hjärtat i Uppsala har varit först ut i Sverige med att utveckla den här unika vårdformen för gravida. Känd barnmorska innebär att den gravida kvinnan får möta ett litet team av barnmorskor som följer henne och familjen hela vägen genom graviditet och förlossning. Vårdformen som kallas för caseload midwifery må vara ny i Sverige men det är en internationellt känd och väl beprövad vårdform. Det är den vårdform som rekommenderas till alla gravida och födande. För förlossningsrädda kan det vara just det halmstrå som får dem att trots allt vilja satsa på en vaginal förlossning.

En översiktsartikel från Cochrane med 15 randomiserade studier där över 17 000 kvinnor ingick visar att vårdformen innebär färre ingrepp under förlossningen, fler spontana födslar, hög grad av kontinuitet av en känd barnmorska, nöjdare kvinnor och en billigare vård.

Det är en vårdform som många gravida efterfrågar men också den vårdform som barnmorskor trivs allra bäst med att arbeta i. Forskning visar nämligen att barnmorskor inte drabbas av utmattningssyndrom i lika hög utsträckning om de får arbeta inom ramen för den här vårdformen. Och i mitt eget arbete som privatpraktiserande barnmorska ser jag vilken skillnad det gör för kvinnor att få lära känna den barnmorska som sedan ska vara med på förlossningen. Det skapar en enorm buffert av trygghet för kvinnan som ska föda såväl som för hennes partner, men även för barnmorskan som ska bistå.

Jag anser att vård i huvudsak ska vara offentligt finansierad eftersom den därmed blir tillgänglig för alla som behöver den. Just därför är det ett steg i helt fel riktning att lägga ner en vårdform som är evidensbaserad, som kvinnor efterfrågar i hög grad och som barnmorskor stortrivs med att arbeta i. Kvar blir nämligen bara de gravida som har råd att betala en privat barnmorska eller doula som följer dem hela vägen genom graviditet och förlossning. För att ta bort ett populärt alternativ inom den offentliga vården drabbar framförallt de gravida som inte har råd att betala – eftersom de som kommer från resursstarka grupper alltid kommer kunna hitta sig en privat väg förbi.

Plus att Sverige inte har råd att förlora en enda barnmorska från vården av våra gravida och födande. Så allvarligt är faktiskt läget. Därför får jag känna mig riktigt ledsen över detta beslut och istället snegla på vår huvudstad Stockholm: där utökas istället vårdformen caseload så att den kommer ännu fler gravida kvinnor till del! Grattis till alla Stockholms gravida och födande och grattis till Min barnmorska i Stockholm.

Referens:

Cochrane: Midwife-led continuity models of care compared with other models of care for women during pregnancy birth and early parenting


Sofia Daniels, barnmorska

Hur kvinnors känslor av trygghet kan orsaka en positiv upplevelse av förlossningen

Det fanns ingen bok om BB-krisen när jag födde mitt första barn. Jag visste inte vad en doula var och hade aldrig hört talas om termen obstetriskt våld. I samband med förlossningen av min första dotter föddes en hop av anklagelser som jag inte riktigt visste vart jag skulle rikta. Minnet av personalen under min första förlossning var denna: en barnmorska gav mig en sovdos, en annan kopplade upp mig på en kurva, en tredje gav mig en lustgasmask (medan narkosläkaren gav mig en epidural) och en femte barnmorska kom in när jag skulle krysta. Jag upplevde inte att jag fick något vare sig kontinuerligt eller professionellt känslomässigt stöd i samband med förlossningen av min första dotter. Efteråt var mitt liv förändrat och jag var ganska tom inuti: 23 år gammal och med en ny slags sorg innanför bröstet. Jag hade inga ord för den sorgen då, mest anklagelser som jag riktade inåt – mot mig själv.

Women’s sense of security during childbirth

Såhär 16 år efter den upplevelsen trillar jag över Sofia Daniels magisteruppsats med titeln Women’s sense of security during childbirth. Sofia arbetar som barnmorska på Akademiska sjukhuset i Uppsala och syftet med hennes studie har varit att beskriva vilken betydelse känslan av trygghet har under en förlossning – samt hur en känsla av trygghet kan uppnås och stärkas.

Sofia Daniels, barnmorska
Sofia Daniels

Utgångspunkten är vetskapen om att själva upplevelsen av att föda barn spelar roll för kvinnors hälsa. För i Sverige idag lever vi med paradoxen att det aldrig tidigare har varit så medicinskt säkert att föda barn som det är idag – med ytterst få mammor eller barn som dör – medan rädslan inför födandet och negativa upplevelser av att föda barn orsakar mer lidande än vad vi kunnat ana, ja till och med trauma.

För att få en djupare förståelse för vad som orsakar de positiva upplevelserna – framförallt vad som kan bidra till kvinnors känslor av trygghet under födandet – har Sofia intervjuat 13 kvinnor.

Tre övergripande teman kunde hon då vaska fram:

1. Support and assistance from a respecting team

Att ha en relation med barnmorskan som skulle vara med på förlossningen ansågs betydelsefullt. Några av de intervjuade kvinnorna kände sin barnmorska och ansåg att det bidrog till känslan av trygghet. De som inte kände sin barnmorska uttryckte ändå att kontinuitet var viktigt för känslan av trygghet och skiftbyte av personal ansågs generellt som något som minskade den upplevda känslan av trygghet. Några av de intervjuade kvinnorna som fött barn hemma medgav att just detta att kunna välja vilka barnmorska som skulle vara med och hinna bygga en relation hade varit en bidragande orsak till beslutet att föda hemma.

De som hade långt in till förlossningen oroade sig över att inte hinna fram i tid medan det upplevdes som tryggt att bo nära. Överlag oroade sig många över att inte få plats på förlossningen och kanske behöva bli hänvisade till ett annat sjukhus. Detta var något som skapade en stark oro.

Att få ett ovillkorat stöd var viktigt

Stöd var viktigt för alla. Att få känna sig hållen, skyddad och omfamnad bidrog till känslan av trygghet. Flera av de intervjuade kvinnorna såg barnmorskan som ledaren för det stöttande teamet, någon som koordinerade och höll ihop dem. Det var viktigt med ett ovillkorat stöd, ett stöd som inte särskilt behövde efterfrågas eller som man behövde kämpa för att få – det var också viktigt att det inte kom med särskilda tidsbegränsningar. Att bli lovad ett kontinuerligt stöd – företrädesvis från barnmorskan – ökade känslan av trygghet. Samtliga föredrog barnmorskans stöd, men i frånvaron av detta stöd blev de andra stödpersonerna i teamet viktiga. Däremot, om barnmorskan var närvarande i rummet utan att svara på kvinnans känslomässiga behov av stöd så minskade kvinnornas känslor av trygghet betydligt. De kände sig osedda och kunde då uppleva en känsla av existensiell ensamhet.

” I know there was this one time, when I felt alone even though there were people in the room. Now, when I think about it, she didn’t see me or help me through the contractions. I remember her just standing there, tapping on the computer while I had a really hard time.”

Kommunikationen och interaktionen med barnmorskan bidrog till känslan av trygghet mycket starkt. Det var tryggande med en barnmorska som själv utstrålade trygghet, lugn och självsäkerhet. Kvinnorna behövde också känna att barnmorskan trodde på deras förmåga att föda barn.

2. The strengthening of women’s own ability in childbirth

Om det professionella stödet fanns där under barnafödandet så resulterade det ofta i en känsla av ”empowerment” hos kvinnan. Även att få uppleva att det fanns ett val av plats att föda på var viktigt för många, särskilt för de som planerade att föda hemma. Känslan av att behöva ett näste, något privat, var stark hos många. Förflyttningar under födandet skapade motsatta känslor av stress, smärta och rädsla. Även till synes små förflyttningar, de mellan rum på sjukhuset, kunde vara jobbiga. Kvinnorna som valde att föda hemma slapp förflytta sig fysiskt och upplevde att det hjälpte dem att inte tappa fokus under födandet. De som födde på sjukhus upplevde sig tryggare om de fått bekanta sig med förlossningskliniken i förväg. Miljön på rummet var också viktig där en tyst och lugn miljö hade en lugnande effekt.

Möjligheten att få välja födelseplats samt vilka personer som skulle vara med under förlossningen skapade en positiv känsla av kontroll. Kvinnornas känslor av trygghet kom automatiskt när de inte behövde försvara sin rätt till integritet och autonomi. Det var viktigt att få vara delaktig i beslut om ingrepp i förlossningen eller vaginala undersökningar.

Att få behålla kontroll över de saker som faktiskt går att kontrollera i förväg var viktigt för att sedan kunna släppa garden och kontrollen under själva födandet.

Det var stor skillnad på att tappa kontrollen eller att själv släppa på kontrollen.

Att känna kontakten med sitt barn bidrog till känslan av trygghet, både innan och efter förlossningen.

” It was an amazing feeling to catch your baby yourself, and see that she was doing really well, being all pink like a chubby little peach, screaming immediately, awake and looking at us. And it just felt so good that no one with blue gloves holds my baby and doing stuff to it, but that I am the one holding her.”

Känslan av att förlossningen gick framåt på ett normalt sätt var viktig för den upplevda tryggheten.

3. Sense of security enables emotional growth

De intervjuade som hade upplevt starka känslor av trygghet i samband med sina förlossningar hade också väldigt positiva förlossningsupplevelser – de upplevde att barnafödandet hade stärkt dem på olika sätt med känslor av glädje, eufori, empowerment och förundran.

” I think you manage labour more successfully. Even if you’re in pain. That it allows you to find a focus and to do what you’re supposed to do. Everything moves easier and smoother – and maybe faster – if you feel secure and supported.”

Många av omföderskorna som deltog hade haft en negativ förlossningsupplevelse med sig i bagaget. Att få föda sitt andra eller tredje barn med en för dem ny upplevd känsla av trygghet var ett sätt för dem att ”hela” ett emotionellt trauma. Det var känslan av att äntligen få rätta till ett fel.

Förlossningsupplevelse
Att få föda sitt andra barn med känslan av trygghet

”I felt like I had fixed a broken link in a chain. Like I had given birth to my first child, but thought it was a mistake… And the fact that my mother also had wanted to give birth at home, to us… So for me it felt good knowing that I had corrected the line – that small link – in our history. And I just felt the power of them all.”

Många av de intervjuade beskrev hur de upplevde att deras känsla av trygghet under barnafödandet stärkte dem i övergången till föräldraskapet – det gjorde dem starkare, mer stabila och mer kapabla som föräldrar.

Känslor av trygghet nödvändiga för en positiv förlossningsupplevelse

Sofia Daniels visar i sin studie att de faktorer som bidrar till en positiv upplevelse av förlossningen i princip är samma faktorer som bidrar till känslan av trygghet i samband med barnafödandet. Känslan av trygghet är alltså fundamental.

This underlines that sense of security is a fundamental and inseparable part of a very positive birth experience.

Vidare så måste stödet under en förlossning ges på ett sätt så att det stärker kvinnors egen kapacitet och kompetens under födandet, om det ska bidra till upplevda känslor av trygghet under förlossningen.


Föda utan rädsla i Uppsala

Ännu en underbar profylaxkurs i Uppsala

Det här inlägget innehåller reklam för de kurser jag själv erbjuder

Profylaxkurs i Uppsala i Hågaby
Det var lite svårt att fånga Eva på bild under kursen!

Igår höll vi vår andra gemensamma profylaxkurs i Hågaby i Uppsala, jag och Eva. Och jag vet inte vad jag gjorde innan jag började hålla profylaxkurser. Förberedde mig för att göra det kanske. Det är ju så fantastiskt roligt – och verkligen något som ger mer energi än det tar. Idag känner jag mig därför sådär löjligt lycklig, så som man kan känna sig efter att ha jobbat för någonting ett tag och sedan får vara med om när det bär frukt. Att få möta gravida/blivande föräldrar på det här sättet är en ynnest.

Under veckan hann jag och Eva med att träffas och ha planeringsdag hemma hos Eva i hennes underbara röda hus i Enköping. Hönsen får inte längre gå fritt i trädgården eftersom några tyvärr har blivit plockade av räv och andra hungriga djur. Nu släpper de bara ut dem när de själva är i trädgården – lite Pettson och hönsjakten över det hela. Medan vi åt nybakade dinkelbröd och soppa på grönsakerna från trädgården så pickade hönsen inne i sitt hönshus. Våra planeringsdagar är det mysigaste jag vet.

Våren 2020 – profylaxkurser för gravida i Västerås och Uppsala

Vi är nämligen redan i full gång med att planera inför vårens profylaxkurser som vi kommer hålla både i Uppsala och i Västerås. Och för att det inte ska spreta alldeles så tänker vi samla all information om våra kurser under ett gemensamt paraply, på vår gemensamma hemsida:

profylaxkurser.se

Vår plan är att uppdatera hemsidan en gång i veckan med ett blogginlägg där det ena veckan är jag som skriver, och andra veckan Eva som skriver. På så sätt får vi en levande hemsida som uppdateras regelbundet – något som är mycket viktigt. Våra två senaste inlägg finns redan där, de handlar om stöd och varför det kan vara en god idé att gå en förlossningsförberedande kurs.

Föda utan rädsla i Uppsala
Vi hann öva på knäpress och ländryggstryck

Själv kan jag inte låta bli att tänka på om jag själv hade fått möjlighet att gå just vår kurs för gravida då när jag själv var 22 år och gravid för första gången. Såhär i retrospekt kan jag verkligen konstatera att jag hade behövt den – och att jag hade älskat den. Men det var ju hela fem år innan konceptet Föda utan rädsla föddes så kursen fanns helt enkelt inte då. Idag finns den på många håll i Sverige och det är verkligen på tiden. För oj vad vi har underskattat vilka faktorer som faktiskt har möjlighet att påverka en hel förlossning samtidigt som vi haft så lite kollektiv kunskap om födandets dynamik.

Märta och Eva, profylaxkurser i Uppsala och Västerås
Finns det någon mind/body connection?

Mind/body connection

Här i väst är vi framförallt lärda att tro att kropp och känslor går att separera från varann, som om de är två helt åtskilda system utan någon som helst koppling dem emellan. Det fungerar faktiskt inte riktigt så under födandet – även om vi gärna vill tro det. Vi vill så gärna tro (om än undermedvetet) att det går att hänga av sig merparten av sina känslor på en galje i farstun under förlossningen och sedan koncentrera sig på kroppen framför allt. Känslor och känslomässig omvårdnad reduceras ofta till en nöjdhet med vården per se. Det är faktiskt dags att så smått börja utmana den synen på förlossningar eftersom den inte har hjälpt till med så många positiva berättelser om födande. Det som skulle kunna vara det största händelsen i någons liv reduceras ofta till att bli den största besvikelsen. Så behöver det inte vara – det är faktiskt ett systemfel.


Johanna Sedeborn, jordmor och barnmorska

Födelsefestivalen i Drammen 2019 – Kvinnors röst

Johanna Sedeborn, jordmor och barnmorska
Kvinnors röst under födandet

Av Johanna Sedeborn

I helgen var jag tillsammans med goda kollegor i Drammen i Norge på födelsefestival, det är inte chokladhjul eller serpentiner och ballonger som man kanske kan förvänta sig av en festival. Det är engagerade kvinnor och några män som har sett något annat och önskar erbjuda något bättre eftersom vi har upplevt det själva!
Temat för årets konferens var ”kvinnors röst” och det var det verkligen, vi fick ta del av flera kvinnors berättelser, de goda och de dåliga. Och de riktigt, riktigt fruktansvärda historierna. Det var kvinnor som berättade sin resa genom graviditet, förlossning och eftervård. Man jämförde olika länder och man hade ett personligt perspektiv samt ett övergripande folkhälsoperspektiv. Implementering och evidens diskuterades och det som framkom tydligt är det vi alla önskar, kontinuitet och låg tröskel till hjälp i en utsatt tid av livet. Samt att det finns pengar att tjäna och liv att rädda.

Depression i samband med förlossningen

Dagen inleddes med en norsk kvinna, Lena Yri Engelsen, som bodde i Australien under tiden hon fick en förlossningsdepression. Depressionen uppmärksammades snabbt och hela familjen fick omedelbar praktisk hjälp och uppföljning.

Hjälpen som var väl utbyggd och implementerad inom den allmänna hälsovården bestod bland annat att av att hela familjen dagen efter diagnos fick komma till ett ”sömnhus” där de fick hjälp att sova, hjälp med att tolka barnets signaler (som man kan har sämre förmåga till vid depression). De fick samtalshjälp för både mor och partner och något som var till mycket stor hjälp – parterapi. Detta var helt strukturerat och med en stark medvetenhet om hur hela familjen, den utökade familjen samt ett helt samhälle drabbas ekonomiskt och socialt när den ena parten lider av en depressionssjukdom. Man fick som familj gott stöd och uppföljning under lång tid. Därav namnet, 1001 dagar, den kritiska tiden från konception tills att barnet fyller 2 år.

Landsföreningen 1001 dagar

Man hade ett förebyggande arbete i mödravården som bestod i en strukturerad ”postpartumplan” Utbudet av postpartum-doulor var gott.
När hon, inte så långt efter detta, kom hem till Norge igen hörde hon sig för i landet och upptäckte att hjälpen för dessa tillstånd i Norge (som ligger långt före sitt grannland Sverige i frågan) och kunskapen var i stort sett obefintlig. Hon tog då ett personligt ansvar samt initiativet att starta en landsförening.


www.landsforeningen1001dager.no/

Här finns en jourtelefon och praktisk information, kurser och utbildningar för individer och instutioner. Detta har växt enormt i Norge och föreningen fick gott stöd av staten att fortsätta jobba. Dessa kloka, kloka norrmän som förstår att man inte behöver uppfinna hjulet igen. När all evidens pekar åt ett håll kan man faktiskt stötta och kopiera den modellen. Kanske har det med ödmjukheten och viljan att lyssna och lära av andra att göra.

Vi vet att det är fysiskt tryggt att föda i Sverige, mor och barn överlever men är det tryggt att föda psykiskt? När vi har fött vill alla hålla i barnet, men vem håller om mamman?

Vi fick också lyssna till en stark och drabbande historia av Victoria Oppegaard Berre som berättade om sin fina födelsehistoria som helt förtogs när hon hade fött och blev överflyttad till BB för att få amningshjälp eftersom hon hade haft problem vid första barnets amningsstart. Hon trillade mellan stolarna på BB, fråntogs rätten att gå hem till familjen med ett friskt barn eftersom man ville göra kontroller på barnet. Men kontrollerna blev ändå inte gjorda eftersom man inte hade tid. Detta är något vi ser dagligen på våra enheter runt om i Sverige och är bekymmersamt för frågan blev

”Varför frågar du hur jag har det när du inte har tid att få mitt svar?”


www.maree.no/

Våga fråga om våld

Vi lyssnade till professor Mirjam Lukasse som arbetat internationellt och nationellt med våldsutsatta kvinnor där vi även fick lyssna till en berättelse från en kvinna som brutit sig ut och fått hjälp att fly ur en relation – något som många inte överlever. Hon berättade sin historia med risk för sitt eget liv. Det som blev tydligt var hur sårbar man är efter att ha varit utsatt för våld och hur nedbruten man blir. Starka kvinnor och män som utsätts har inte kraft att ta sig ur under graviditeten eftersom man lever under hotet att barnet skall tas ifrån en om man avslöjar. Vi fick strategier hur man kartlägger och frågar om våld och hur hjälpen kan organiseras. Vi fick även upp ögonen för hur dessa kvinnor har mer graviditetsåkommor samt minnen från övergrepp och våld som påverkar födelseförloppet negativt.

Besök från Sverige och projektet ”Min barnmorska”

Det var besök från Sverige, projektet ”Min Barnmorska” på Huddinge sjukhus som jobbar i team kring familjer under mödravård och förlossning. Det bygger på det välkända arbetssättet Caseload midwifery som bevisligen är det arbetsätt som har tydligast positiva effekter på mor och barns hälsa. KONTINUITET.

Continuity of care
Evidens för Continuity of care

Jag vill ta med ett citat som en forskare som presenterade arbetssättet i London UK hade på en slide eftersom man uppenbarligen även i Sverige ska vänta med att införa modellen för att titta på hur den fungerar i Huddinge. Men jag känner då, hallå Sverige kom igen! Vilka tror vi att vi är? Självklart behöver vi anpassa vissa delar till vårt land men om det fungerar i UK med tydlig evidens för modellen att det har fördelar för både brukare och utförare. I UK är sjukhuset (huvudmannen) SKYLDIG att erbjuda olika vårdformer som mest gagnar kvinnor och barn, de är skyldiga att erbjuda avancerad sjukhusvård för ett selekterat urval, de måste erbjuda barnmorskeledda enheter och de måste erbjuda hemförlossningar. Detta eftersom evidensen är klar och man inte ägnar sig åt personligt tyckande. Eftersom vårdformerna finns under samma huvudman är samarbetet gott och man har en tydlig insikt vem man är där för, nämligen vårdtagaren! Det som också var fantastiskt att höra var hur barnmorskorna från Stockholm insåg hur mycket större bredd och utveckling de fick i sin kompetens genom att dagligen nyttja hela spektrat av sin profession. Hur de aldrig upplevt sig så starka och haft mer frihet i sina dagar.


”If continuity of care were a drug, it would be unethical not to use it!”

För 15 år sedan frågade jag på mitt sjukhus, Östra sjukhuset i Göteborg om vi kunde införa modellen, jag fick då till svar att det skulle vara omöjligt. När jag frågade om orsaken förklarade de höga cheferna för mig att Göteborg var en alldeles för stor stad att implementera denna modell.
Då slutar jag att föra dialog med någon som inte ens vet eller förstått att London och de flesta städer i UK är liiite större än Göteborg. Således ett personligt tyckande och personlig bekvämlighet före vårdtagarens bästa?! Hur kan detta vara möjligt i vårt så kallade upplysta land?

Att gå över ån efter vatten: Roskilde födeklinikk

Några som också var med och inspirerade mycket var Roskilde födeklinikk där man har en mödravård och förlossningsenhet som sedan länge bevisat sig vara den mest säkra formen för lågriskkvinnor: nämligen barnmorskeledd enhet med kontinuitet under förvård, förlossning och eftervård. Här kan man börja tala om förstklassig vård som kvinnor och barn förtjänar.
De presenterade hur man har god vård, goda relationer till samhället och sjukhuset och en arbetsmodell som möjliggör en riktigt hög kvalitet och ett hållbart arbetsliv för barnmorskan. Detta är alltså möjligt några timmars bilresa från Göteborg, och har högsta säkerhet. Säkrare än det stora dyra sjukhuset och mycket bättre arbetsvillkor och livskvalitet för barnmorskan.


Hur kan detta vara så mycket osäkrare på andra sidan vattnet – har vi sämre barnmorskor eller föderskor och barn i Sverige eftersom man inte anser detta möjligt i Sverige? Eller är vi inte värda en god arbetsmiljö som barnmorskor, eller ska vår kompetens inte nyttjas till fullo?

Ja sammanfattningsvis har jag haft en fantastisk helg i mötet med de underbaraste av människor med stark kärlek till sin omgivning, samhället och familjerna. Ja kärlek till sin nästa är helt enkelt drivkraften till att fortsätta den här kampen. Den upplevelsen vill jag hålla kvar för det är det som är min egen drivkraft, att jag söker efter att sprida kärlek och omsorg. Vikten av att lyssna till någon för att lära istället för att svara. Om majoriteten av oss på jorden tänkte så tror jag vi kan uppnå en bättre värld. Jag tänker fortsätta göra vad jag kan, lära av de jag möter och lära ut det jag har lärt till de som vill lyssna så länge jag har ork. Så den största av medaljer vill jag dela ut till Cathrine Trulsvik som så helhjärtat ger av sig och sina resurser för att göra en bättre värld.

Här finns info samt hur man kommer åt dagen i sin helhet som streamades:

www.jordmorteamet.no

Måste också dela Emil Jensens ”Samma värld” som en avslutande text om att vi bor i samma värld men har vi tappat meningen med att leva i vår jakt på tryggheten. Är vi rädda för att leva?


www.youtube.com/watch


Kväll och fönster

Vill inte spilla bort en minut av livet

Just nu är jag inne i en intensiv skriv samt jourperiod för födslar. Det är ett sjå att hålla jämna steg med allt som händer runtom mig i min vardag som fembarnsmamma. Med fyra barn i skolan och ett barn som precis har börjat dagis så har föräldralogistiken nämligen vuxit. Vi har redan bockat av 4 föräldramöten och 3 tandläkartider för terminen. Och helgerna har vi börjat betrakta mer som någon form av arbetsläger än som vilodagar. För det är då det måste städas, handlas, tvättas, plockas, klippas gräs, skjutsas barn till olika aktiviteter. Vardagarna är mer vilsamma.

Jag har börjat förstå att den här perioden med barn inom precis hela spannet från 1 till 15 år, nog på många sätt kommer vara den mest utmanande perioden. Vi har ju alla möjliga åldrar intecknade på en och samma gång. Men det är mäktigt att sitta och äta middag med alla sju familjemedlemmar runt bordet samtidigt. Och vår yngsta mår som allra bäst när hon har alla sina syskon samlade runt sig.

Den jobbigaste känslan för mig är nog känslan av att tiden försvinner lika fort som ett tåg swoshar förbi. Sen blev det kvälle och dags att kollapsa i sängen.

Kväll och fönster
Om kvällen

Jag förstår inte riktigt hur fembarnsmammor som gör karriär också lyckas hålla sitt hem fint och välordnat, som äter nyttigt och tränar 3-4 gånger i veckan. Något av allt detta går nämligen bort – är min erfarenhet. Det blir hela tiden att prioritera någon del av menyn på bekostnad av något annat.

Och tänk, tiden går verkligen. Jag som nyss var 30 har redan börjat planera för min 40-årsfest, även om det är ett och ett halvt år kvar. Just för att jag vet att tiden går så känns det viktigare än någonsin att lägga den på saker jag tror på. Jag vill inte spilla bort en minut.

Och apropå att få göra saker som verkligen känns rätt hela vägen – nu på söndag håller jag och Eva vår andra gemensamma profylaxkurs i metoden Föda utan rädsla. Allt som handlar om våra kurser finnes nu på den splitternya gemensamma hemsidan profylaxkurser.se Tanken är att samla allt om oss under ett gemensamt tak.

Men innan dess ska jag hinna peta ner några lökar i trädgården. För snart är september månad till ända och om det ska bli några nya vårblommor i mina rabatter nästa år så gäller det ju att sätta dem nu. För trots att tiden går så längtar jag redan till nästa vår. För nu blir det ju höst och kvälle på riktigt.

Sommar och familjeliv
Foto: Lovisa Engblom


Gravidbok: Föd på dina villkor

Doulornas guide till din graviditet och förlossning

Maria Bengtsson Lenn och Victoria Häggblom har skrivit systerböckerna Föd på dina villkor och Gravid med kropp och själ. De är båda doulor och böckerna beskrivs som holistiska guider till graviditet och förlossning. Maria och Victoria vill stärka gravida kvinnor i att där finns ett val, och att det faktiskt går att påverka både upplevelsen, det medicinska utfallet men framförallt känslorna inför, just det – den egna kroppen – under graviditet och förlossning.

Gravidbok: Föd på dina villkor

Författarna lyckas med precis det och jag älskar dem för det. För i Sverige har vi mutat in oss i ett hörn där det knappt finns något val alls för födande kvinnor – ”valet” står oftast mellan en epidural eller lustgas på en institutionaliserad sjukhusförlossning. När hemfödslar är en företeelse på marginalen som de flesta inom det etablerade har en stark beröringsskräck inför och när de alternativa förlossningsenheterna som ändå fanns har lagts ner så är det svårt att känna sig hoppfull. Få författare till gravidböcker vågar ta ut svängen och ställa sig helt på den gravida kvinnans sida – de flesta anpassar sig konformt efter hur organisationen för födande ser ut i Sverige just idag. Att vara visionär på riktigt när det gäller födandet är av någon anledning inte riktigt okej. Men Maria och Victoria vågar. För de är ju doulor.

Det som är helt fantastiskt med doulor är den kvinnocentrerade approachen, det som också kan kallas för midwifery – med kvinnan – eftersom den är själva förutsättningen för yrket. Utan den approachen fanns det inga doulor alls. Och forskningen talar tydligt för att just den kvinnocentrerade approachen ger svårslagna resultat – med en doula på förlossningen så minskar risken för ett onödigt kejsarsnitt signifikant.

Gravid med kropp & själ

Nåväl, tillbaka till böckerna. Det märks att författarna har impulser från ett annat land, ja det känns nästan som om böckerna kommer inslagna i ett regnbågsfärgat omslagspapper med en bris från det soliga Californien. Och jag måste erkänna att min hippiedetektor lyser rött här och där. När Maria och Victoria uppmanar oss läsare att kalla det kvinnliga könsorganet för yoni och hjälper oss att hitta den inre jaguaren i en jaguarmeditation så balanserar författarna på en mycket tunn lina där risken är överhängande att vi alla ska falla ner i kitsch och hippieträsket. Jag tror att inramningen – som är lite väl glättig ibland – gör att böckerna framförallt kommer bli lästa av de redan frälsta och att de kanske inte når så långt utanför den egna filterbubblan. Men jag lyckas med författarnas hjälp komma över hippiekitschen och in till det som faktiskt är bokens kärna.

För det författarna egentligen vill är att fler kvinnor ska få tillgång till sina kroppar och därför blir jag lycklig när jag läser dessa rader:

Trots att kvinnors rätt till jämlikhet och utrymme i samhället har förändrats oerhört mycket om en tittar tillbaka i tiden finns det fortfarande inte mycket utrymme för oss att uttrycka starka känslor av styrka, smärta och extas.

Låt inte någon ”förlösa dig”! Välj istället att föda ditt barn aktivt genom att röra på dig och hålla dig upprätt. Det kan vara i hukande position, på knäna, på alla fyra eller stående – och föd ditt barn av egen kraft.

För i vårt samhälle är vi väldigt bra på att förneka både oss själva men även andra kvinnor den universella kraft som finns i barnafödandet. Kan vi egentligen föda barn? verkar vara en fråga som vi kollektivt går och ruvar på.

Författarna till Gravid med kropp och själ och Föd på dina villkor är i den kontexten befriande kaxiga och böckernas budskap når mig. De berikar vår gravidboksflora med mullig jord och jag hoppas att det ska våga växa något mera där.


Märta Cullhed Engblom

Veckan som gått – gentle mothering

Inskolningen på dagis har gått över förväntan. Plötsligt har vi ett dagisbarn igen. Det är både otroligt befriande och en gnutta vemodigt. Men nu finns det en chans till ostörda jobbdagar härhemma för mig igen, och åh vad jag behöver det.

Jag och min syster hade ett möte om vårt gemensamma kreativa projekt i torsdags – och jag tänker inte avslöja vad vi kom fram till. Mer än att det är en fröjd att få bolla viktiga saker med henne. Jag inser att alla inte har en så begåvad syster som jag, och att hon och jag är olika varann på precis rätt sätt. Att få vara kreativ ihop med henne är en ynnest.

Märta Cullhed Engblom
Hemma hos min syster

Jag har slukat Sara J Buckleys Gentle birth, gentle mothering. Den är ett måste för alla birthworkers. För det råder en så stor förvirring runt förlossningsvården idag. Förordet är skrivet av Ina May Gaskin och det träffar som en pil.

… In these trying times when there is so much fear, ignorance and confusing surrounding childbirth and the decision-making and organization of maternity care.

Frågan om förlossningsvården är komplex och full av nyanser. För det första behöver vi en förlossningsvård som inte är underdimensionerad och där det finns x antal barnmorskor som kan bemanna x antal förlossningsplatser. Sedan behöver vi kunna diskutera själva innehållet i förlossningsvården (det vill säga det innehåll som inte handlar om plats eller personalbrist). Väldigt få är medvetna om hur viktigt det är för kvinnors liv och hälsa med en självständig barnmorskeprofession som äger sitt yrke. Vadå äger sitt yrke?

Jo, barnmorskor är utbildade på avancerad nivå och legitimerade av Socialstyrelsen – vi borde ha mandat att föreslå, besluta om och utföra vård enligt evidens och beprövad erfarenhet. Men barnmorskor lyder i praktiken under en annan profession – vi kan i princip inte utforma vården utan ett godkännande av läkare.

Många tror att ju fler läkare desto bättre vård av alla födande. Riktigt så enkelt är det faktiskt inte. Läkare är experter på patologi och på att hantera komplikationer under en förlossning och det är fantastiskt. Men det finns också en alltmer glömd kunskap om hur man från början undviker komplikationer, alltså hur man ser till att undvika den första interventionen på en kvinna som föder barn. För det gäller att undvika intervention nummer 1 för att kunna slippa intervention nummer 2 och 3.

För kvinnors kroppar är inte defekta. De allra flesta kvinnor kan föda sina barn bara de ges rätt förutsättningar för att kunna göra det. Vi behöver börja diskutera mycket mer ingående vilka förutsättningar som måste till för att kvinnor ska kunna föda sina barn så tryggt och säkert som möjligt.

Börja med att läsa Gentle Birth, Gentle mothering – den är författad av en läkare som valde att föda alla sina fyra barn hemma.


Om närhet, oxytocin och amning

Oxytocin, ett livsviktigt hormon

Om närhet, oxytocin och amning
Tillit

I vår kultur är vi ofta inriktade på att genom en prestation uppnå ett visst resultat. Att göra saker aktivt, skriva bra på tentor, uppfylla våra goals och kämpa mot nya mål. Det genomsyrar ibland även vår syn på födandet. Oj vad många gånger jag har fått serverad bilden av födandet som en prestation: bergsklättring upp på toppen av Mount Everest. Jag tycker inte att själva bergsklättringen är någon bra liknelse. Det resliga berget i sig möjligen. Men om ett berg är något som ska besegras och erövras så kan födandet tvärtom drabba oss när vi är som mest avslappnade, ibland i bilen på vägen in till sjukhuset. För födandet kan i allra högsta grad upplevas som något som vi inte styr över själva, till skillnad från bergsklättring som ofta är resultatet av lång planering och en noggrann kartläggning av kroppens förmågor.

Hur kommer det sig att födandet kan drabba vissa av oss med full kraft medan andra måste kämpa – och få all möjlig hjälp utifrån för att hela förlossningen ska fortsätta framåt?

Hormonspelet som reglerar födandet

Det hormonspel som är med och reglerar födandet är oxytocin, prostaglandin, adrenalin och endorfin. Detta hormonspel är intrikat och inte helt enkelt att förstå sig på för någon utomstående. Däremot är det ganska enkelt att förstå sig på det resultat som blir. Det är lätt att se när en förlossning går framåt eller när den inte gör det. I princip fungerar det så att ju mer av det kroppsegna hormonet oxytocin – desto mer effektiva värkar som hjälper barnet ut i världen. Ju mindre av det kroppsegna hormonet oxytocin – desto mindre effektiva värkar och desto mer hjälp som kommer att behövas utifrån.

Oxytocin stimulerar alltså till kontraktioner av livmodern under förlossningen och sedan till utdrivningen av mjölk vid amningen. Ju mer stressfyllt ett amningstillfälle upplevs, desto svårare blir det att få mjölken att rinna till. Detsamma verkar gälla under förlossningen. Det beror på att stress och rädslor stimulerar ett helt annat system i våra kroppar, nämligen det sympatiska nervsystemet och frisättningen av adrenalin. Det finns inget så stressfyllt som en unge som skriker av hunger men som inte vill ta bröstet och amma, trots upprepade försök. Det är som gjort för att man ska känna pulsen stiga och svetten klibba runt nacken. Och när barnet väl tar bröstet, då kommer det garanterat att dröja innan mjölken rinner till. Det beror på att det tar lite tid för oss att att lugna ner kroppen medan det ofta går blixtsnabbt för oss att komma upp i varv.

Det hjälper alltså oftast inte att tänka mål och prestationsinriktat när det gäller kroppsliga processer som är beroende av vårt lugn och ro-hormon: oxytocin. Att bli arg på kroppen för att den inte vill är som att täppa till kranen av oxytocin med segt gummi.

Tillit och laid-backness

Min egen erfarenhet är att avslappning och framförallt tillit är centralt för att kroppen ska komma ner i varv sig och stimulera det kroppsliga lugn och ro-systemet (som är en del av det parasympatiska nervsystemet i vårt autonoma nervsystem) som i sin tur hjälper till att frisätta det livsviktiga hormonet oxytocin. En tillit till att kroppen faktiskt kan – trots att det krånglar just nu – kan vara helt avgörande. Det gäller flera kroppsliga processer. Tillfällen där amningen krånglar. Under en graviditet när vetskapen om att den förra förlossningen inte alls gick framåt på ett bra sätt ligger och skvalpar i bakgrunden. Eller för den som drömmer om att få fler orgasmer vid sex. Inget hjälper kroppen så lite vid dessa tillfällen som känslor av rädsla, stress och ångest. Även om de är helt naturliga känslor att ha så är det istället känslor av laid backness, lugn och ro men framförallt -en tillit till kroppen – som till slut kommer vara det som låser upp och får krampen att släppa.

När kroppens egen kramp har släppt blir det lättare att ta itu med de verkliga problemen, de som man kan behöva professionell hjälp från någon utomstående för att kunna reda ut.