Klicka på bilden
Foto: Ellie Jubelin
”Som gravid har du rätt att välja var du ska föda ditt barn och vem som ska bistå födseln.” SFOG och Svenska Barnmorskeförbundet hänvisar till patientlagen i sitt dokument Till dig som överväger att föda hemma – patientinformation hemförlossning.
Ja, alla verkar vara rörande överens om att kvinnor de facto har rätt att föda hemma. Kvinnor är inte enbart varma kärl eller kuvöser till för andra – vi är något mer. Vi är aktiva subjekt som känner, tänker, har behov och egna rättigheter. Även som gravida och födande.
Val av födelseplats och val av vilka som ska få närvara under födseln är något av det mest intima som går att föreställa sig. Det är i paritet med att välja kärlekspartner, med vem och var man vill ha sex. En process där kroppsegna hormoner styr förloppet, där trygghet och frihet är avgörande för att uppnå säkerhet, flöde och klimax i den kroppsliga processen. När denna intima och känslomässiga process som manifesteras i kroppen blir störd eller avbruten är risken överhängande att det slutar i ett antiklimax. Eller i ett trauma.
Men en rättighet som inte motsvaras av någon annans skyldighet är i praktiken ingen rättighet.
Så hur kan vi påstå att kvinnor har rätt att föda hemma, när ingen är skyldig att bistå med barnmorskor eller läkemedel? Rätten att föda hemma blir då bara tomma ord. Vår aborträtt är ett tydligt exempel som förutsätter tillgång till abortvård. Utan tillgång till abortvård blir aborträtten enbart teoretisk, inte verklig.
Hittills har problemet varit relativt dolt eftersom efterfrågan har varit låg och det har funnits några privatpraktiserande hembarnmorskor att fråga. Dessa barnmorskor har rest landet runt för att möta denna efterfrågan.
Men efter IVO:s granskning av Sveriges förlossningsvård krymper nu antalet hembarnmorskor från en redan låg nivå till en närmast obefintlig. I praktiken blir det nästan omöjligt att verka som en godkänd hembarnmorska i Sverige. Inte för att behovet saknas utan för att systemet inte tillåter det.
Varför?
För att fenomenet hemfödslar inte enkelt låter sig formas inom den teknokratiska modell¹ som präglar vår förlossningsvård. En modell vi tar för given, men som är fyrkantig, fixerad vid det mätbara och dåligt anpassad efter kvinnors faktiska behov i födandet. En modell där kontroll är grundprincipen.
Och när verkligheten inte passar modellen är det kvinnorna och hembarnmorskorna ute i verkligheten som får ge vika.
Det är alltså inte dessa barnmorskors fel att vi saknar ett system för läkemedelsförskrivning, fungerande samarbeten med sjukhus eller att patientlagen inte efterlevs i praktiken. Att följa patientlagen har i sig blivit ett problem eftersom den krockar med vår modell för förlossningsvård.
Så vad återstår då av denna “rättighet”?
När regionerna inte är skyldiga att bistå med vare sig barnmorskor eller läkemedel har vi i praktiken inte rätt att välja födelseplats. Och utan val finns ingen autonomi. Det innebär att vi i praktiken är omyndigförklarade i födandet. Kanske är det därför så få reagerar.
För att vi är just omyndigförklarade.
Vi verkar också ha blivit bra på att omyndigförklara oss själva. Många tror på allvar att andra faktiskt vet bättre om vad som är bäst för oss och för våra kroppar i nästan varje given stund under födandet. Hur vi har lyckats hamna här hänger ihop med att våra unika behov i födandet har blivit förbisedda under så lång tid.
Men det här är inte så svårt att enas runt:
Friheten att välja var vi föder och med vem är i grunden friheten att bestämma över våra egna kroppar.
Referenser:
- Robbie Davis-Floyd (1992/2004). Birth as an American Rite of Passage. Berkeley: University of California Press.
2. Vårdfokus (2026). 115 debattörer: Kvinnors rättigheter inskränks när IVO omöjliggör hembarnmorskeri.
3. IVO. Tillsyn och granskning av förlossningsvård i Sverige.
