God fredag!

Jag har jobbat natt och sovit hela dagen. Det var en mycket bra jobbnatt! Vi fick tid att prata och diskutera – det är en av anledningarna till att jag älskar att hoppa in och jobba i förlossningsvården; alla goa och fina kollegor! Vi åt tårta ihop och diskuterade förlossningsvården i Sverige i stort, kom in litegrann på det här med hemfödslar – vilka föder hemma i Sverige?  Och stämmer det att det ska öppnas ett birthcenter i Nacka i maj som ska heta Plusfamiljen Välkommen Liten?

Det är nämligen redan mars och snart är sommaren här. Den som är en svår nöt att knäcka inom sjukvården i allmänhet – och förlossningsvården i synnerhet. För hur får man ihop bemanningen alla ljumma sommarnätter, molniga söndagkvällar och ljusa sommardagar då många vill gifta sig, resa bort med familjen, ligga på en strand någonstans och sola sig – och samtidigt föda sina barn? Det finns ju ingen magisk extraresurs med barnmorskor att skaka loss lagom till semestern,  de som redan finns i vården är ju ofta de som finns. Och många, för att inte säga – de flesta – är ju själva lite lagom trötta och möra efter året som varit och har gjort sig förtjänta av  semestervila! Nej det är inte lätt. Under mina år på sjukhus har jag ofta känt en liten klump i magen såhär i mars då jag har försökt pussla ihop alla familjemedlemmars viljor med bemanningslogistiken under semesterveckorna på avdelningen. I värsta fall blir det ju en urvattnad kompromiss som inte blir så lyckad för någon.

Ofta vädjas det till vårdpersonalens lojalitet. Man ska vara kollegial och hjälpas åt, inte ta semester på någon annans bekostnad. Kvinnor ställs ofta mot andra kvinnor på det här viset – det är ett mycket effektivt sätt att få alla att vända ut och in på sig. Vem vill framstå som den okollegiala roffartypen? Det som ofta glöms bort är ju att det finns en annan  lojalitet för många kvinnor i vården – den till familjen och barnen! Det är ju barnens sommarlov och familjens semester som ligger i potten. Jag vet inte hur många gånger jag har skickat iväg man och barn till ensamma sommarveckor på släktgården medan jag betar av mina pass. Eller krumbuktat mig och behövt välja – släktbröllopet eller studentfesten? Vad är viktigast?

Ju äldre barnen har blivit, desto mer har jag känt att jag inte kan hålla på och försöka tillfredsställa alla samtidigt. Bemanningsbehovet på sjukhusen på sommaren runtom i Sverige är bottenlöst. Hur mycket jag än ger så räcker det aldrig, behoven är alltid större. Och ingen patient mår bättre av utbränd och slutkörd sjukvårdspersonal som måste sjukskrivas på obestämd tid när sommaren är slut.

Jag har kommit fram till att det mest ansvarsfulla är att nogsamt sätta sina egna gränser, vi som jobbar i vården är skyldiga alla patienter och födande kvinnor att inte jobba ihjäl oss och ta på oss mer än vi faktiskt orkar. Det kan verka snällt att uppoffra sig och ta på sig mer jobb än kroppen orkar men om du tänker ett varv till, nej det är inte juste! Det är tvärtom att göra alla en stor björntjänst.

Så, vis av erfarenhet känner  jag mig ovanligt lugn och trygg inför sommaren i år. Mina jobbveckor i Akershus i Norge är redan bokade. Jag har bokat in mycket tid med familjen (så mycket tid vi har råd med) på precis de veckor som passar oss bäst! Och det är första gången sedan jag blev barnmorska som jag inte skäms över detta.

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*