Att komma ut som hembarnmorska

Att bli barnmorska är en process, det vet alla som har provat. Oftast börjar det med en sprittande glädje och förtjusning över att få påbörja en resa som känns spännande och romantisk. Någon gång drabbas man ofta av en annan känsla –  nämligen rädsla. En rädsla för att det ska hända något allvarligt, att saker ska gå fel, att man ska göra sig skyldig till fel som kommer kosta någon  alldeles för mycket… Det är jobbiga känslor och dom behöver hanteras! För saker kommer att hända och någon gång står man där mitt i händelsernas centrum.

Sjukhusförlossningen är en stark norm i Sverige och många förlossningar är också ganska medikaliserade – det är vanligt med värkstimulerande dropp, epidural och  kontinuerlig fosterövervakning. Nästan så att det normala födandet har blivit exotiskt. En förstföderska utan dropp och EDA blir något utöver det vanliga. I den kontexten är det lätt att bli livrädd och tro att allt födande kräver maximal riskberedskap med intensivvård, ständig övervakning och att man är där och petar hela tiden. Tro mig – jag har varit där! Man blandar ihop det normala med det komplicerade och det normala blir det läskiga. Någon som vill föda i vatten? Hua – så läskigt. Men epidural känns tryggt och hemtamt.

Att vara en duktig  hembarnmorska är att varken underskatta eller överskatta sin förmåga och använda sig av barnmorskehantverket fullt ut. Man måste ha respekt och kunskap om det komplicerade men framförallt en stark känsla för det normala i födandet – kvinnokroppens resurser och det fysiologiska förlossningsförloppet. Till en början kanske man hintar till några få att man är intresserad av att arbeta med hemfödslar, släpper ut en testballong eller två för att se hur de tas emot. En del hembarnmorskor väljer att hålla en väldigt låg profil. Jag har kommit ut ur garderoben.

 


märta engblom

10 reaktioner på ”Att komma ut som hembarnmorska

  1. Elisabet Ulén skriver:

    Tack Märta för den pricksäkra och välformulerade beskrivningen av normaliseringen av det medikaliserade födandet! Och för de fina meningarna om att vara hembarnmorska – som egentligen är en beskrivning av vad det är att vara barnmorska, även när du jobbar på sjukhus.

    • martha skriver:

      Ja Elisabeth! Du har helt rätt, det är egentligen en beskrivning av vad det är att vara barnmorska oavsett om man arbetar på sjukhus eller hemma hos någon.
      /Märta

  2. Jesper skriver:

    Att föda barn är det mest friska man kan göra så lämpligt vore det att göra på ett annat ställe än på sjukhuset. Det skall i alla fall få vara valfritt. Fint att du är en av dem som stödjer det Märta.
    /En fyrbarnsfar med erfarenhet av tre hemförlossningar

  3. aini skirgard skriver:

    Tack for de goa satt du har att formulera dig/skriva. Jag kommer med gladje att folja dig. Just nu fattar jag inte helt tangentbordet har i Tokyo. God Jul och Gott Nytt Ar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*