Just nu är det svårt att jobba hemifrån. Jag har mina måndagar och tisdagar men då är det så mycket som ska hinnas med. Resten av veckan försöker jag få jobbgrejer gjorde när Nils sover typ. Det går sådär. Han är ändå precis ett och ett halvt. Den ålder som man på något magiskt vis lyckas glömma bort mellan varje barn…
Kvällarna funkar inte heller för då är det fullt ös härhemma. Mat, disk, driva in tonåringar och samtidigt försöka tandborsta de små utan att tappa tålamodet. Så jag har kommit in i fasen jobba i små bitar. Alltså en pyttebit i taget. Gå ett steg framåt med bonden. Vänta några timmar på nästa drag. Sen nästa. På något sätt får man ju saker gjorda men det går långsamt och kostnaden är denna: SÅ FORT det blir en ledig stund känner jag pressen att behöva jobba. Det är inte helt tillfredsställande.
Jag längtar efter att kunna planera mer. Skriva prydligt i min tomma kalender. Och snart är jag där för i höst börjar Nils på dagis! Ja det känns så stort och overkligt. Mitt yngsta och sista barn i skaran börjar på dagis (nej förlåt förskola heter det ju, jag är kvar på 80-talet). Att skola in på förskolan för sista gången som förälder känns fint för jag tror att Nils kommer stortrivas.
Jag vet ju att förskola också innebär en hel del VAB så det känns tryggt att jag kommer fortsätta jobba hemifrån. Med ett jobb som är kreativt och som jag älskar. Ja just nu håller jag ju på med flera olika parallella projekt som till viss del överlappar varann. Min och Evas gemensamma plattform där våra utbildningar kommer ligga (alltså, vad fint det blir!). Så en egen webbutik som kommer bli helt min egen. Sen har jag en annan idé som håller på att ta form men den är inte riktigt redo för världen än.
I tisdags åt jag lunch med min vän och kollega Elin Ternström. Hennes yngsta går fortfarande att ha med på café och hon är bara för underbar. Det var så mysigt att lämna ett och ett halvt årsåldern för en stund och bara få mysa med de två. Vi pratade om förlossningsrädsla som ju är Elins forskningsområde, men även om trauma i samband med förlossning. Det är ett område som behöver belysas ännu mer.
Vi spånade på framtida samarbeten och avrundade lunchen med en promenad längs Fyrisån. Så mysigt.
Det är något alldeles speciellt att träffa de barnmorskevänner som man har gjort hela resan ihop med. Så många hållplatser att stanna på i minnet, och så mycket energi framåt (oftast). Ikväll ska jag äta middag med mina klasskompisar från barnmorskeprogrammet. För 12 år sedan tog vi examen. Det var precis en sån här vacker sommardag och framtiden låg inbäddad i allt som ett mjukt löfte.
Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster
Foto: Lovisa Engblom
Den här veckan läser jag de reflektioner som deltagarna i vårens omgång av Föda med stöd doulautbildning har skrivit. Alltså, vilka fantastiska texter! Arbetet med doulautbildningen känns så väldigt meningsfullt när jag får läsa alla de insikter och kloka reflektioner som kommer från våra deltagare.
Den här omgången var det dessutom premiär för den doulautbildning som vi håller helt online på distans. En liten farhåga som jag och Eva hade innan var om den skulle kännas lika ”på riktigt” som den utbildning vi håller live. Men det gick över förväntan bra! Jag får faktiskt nypa mig i armen lite för det känns så fantastiskt att vi har lyckats nå ut till både Öland, Stockholm, Malmö, Kiruna och Östersund. Samtidigt.
Jag lovar, diplomen kommer till er som väntar! Men de kommer med snigelpost.
Våra planer för framtiden
Jag och Eva har kommit till en punkt där vi tänker satsa ännu mer på vårt gemensamma varumärke. Vi ska ömsa skinn. Vår gemensamma hemsida och instagramkonto har gått under det praktiska namnet profylaxkurser. Det har vi vuxit ur lite! Istället ska vi satsa på det gemensamma varumärket Märta & Eva. Tjoho! Vi tänker också bli med en egen kursplattform. Ja, nu har vi kommit till en punkt där det känns helt rätt, som nästa naturliga kliv framåt. Vår doulautbildning kommer i höst alltså att ligga på den egna kursplattformen: Märta & Eva.
Det innebär att vi just nu kommer behöva jobba en hel del med att sätta upp vår gemensamma plattform, jobba med texter, administration och såklart: branding. Det är både kul och tidskrävande. Vårt övergripande mål är att kunna växa med kursplattformen. Alltså skapa fler kurser under samma paraply.
Men Föda med stöd och Föda med stöd doulautbildning blir samma!
Datum för höstens doulautbildningar
Hösten 2023 så kommer vi hålla två doulautbildningar. En som blir helt online på distans precis som den vi just avslutat.
Vi kommer också hålla en doulautbildning som blir både på distans och på plats här i Uppsala. Här är viktiga datum att hålla reda på för dig som är intresserad:
Digital utbildning: Obligatorisk deltagande på zoom 27 augusti och 10 september
I Uppsala: Vi ses helgen den 7-8 oktober
Om du skriver upp dig på vår väntelista så får du information först av alla när vi öppnar portarna till anmälan! Varsågod, länk finns här ⬇️
Överskådlig grafik kan vara bra till att beskriva vissa fenomen. Till exempel den maktstruktur som dagens förlossningsvård bygger på. För grafiken gör det tydligt varför det är svårt att bedriva kvinnocentrerad förlossningsvård inom dagens system.
Jag vet att det finns fantastiska barnmorskor, undersköterskor och läkare som arbetar kvinnocentrerat inom vår förlossningsvård (eller som försöker göra det). Jag vet att det finns fantastisk förlossningsvård! När jag kritiserar ett övergripande system så kritiserar jag inte automatiskt alla de individer som verkar inom detta system.
Men många kvinnor fortsätter tyvärr att fara illa inom den förlossningsvård som utgår mer från organisationens behov än från kvinnors behov. Därför är det viktigt att ta upp det här.
När strukturen ser ut såhär så skymmer barnet sikten för kvinnan. Hon hamnar allra längst ner i en omvänd pyramid där barnet blir viktigare än kvinnan. Tankar om barnets säkerhet ”rättfärdigar” ofta övertalningsförsök eller överträdelser som begås av de som befinner sig längre upp i pyramiden. Här finns en uttalad maktasymmetri mellan kvinnan och vårdpersonalen. De som befinner sig längst upp i pyramiden har tolkningsföreträde och makt. Alla som befinner sig under måste på olika sätt förhålla sig till den grupp som befinner sig längst upp i pyramiden.
Det finns mest svängrum och auktoritet kopplat till att befinna sig längst upp i pyramiden. Här kan man kosta på sig att ta beslut enbart på magkänsla eller att argumentera för sin sak utifrån anekdotisk bevisföring. Eftersom att befinna sig längst upp innebär en automatisk auktoritet kopplad till positionen i pyramiden.
Att befinna sig längst ner i pyramiden innebär ofta att inga argument räcker. Kvinnor som önskar föda hemma och som samlar på sig ett gediget underlag kopplat till evidens kan få en mur av NEJ till svar. Det viktiga är positionen i pyramiden, inte om argumenten är tillräckligt vetenskapligt underbyggda. Kvinnan tas många gånger automatiskt ifrån sitt självbestämmande och blir tvungen att anpassa sig. I en sådan miljö är det lätt hänt att övergrepp begås, alltså att kvinnors kroppsliga och känslomässiga integritet överträds.
Kvinnocentrerad förlossningsvård
Vården individualiseras och anpassas efter kvinnan som ska föda. Kvinnors förkroppsligade kunskap om födande blir solen som de andra planeterna måste snurra runt. Barnmorskor, läkare och undersköterskor behöver lära sig att arbeta i riktigt starka tvärprofessionella team eftersom det är kvinnan som har tolkningsföreträde. I den här modellen blir det svårare att begå övergrepp eftersom det bakas in icke-auktoritära relationer med kvinnor i systemet.
Hierarkier in disguise
I dagens förlossningsvård så pratas det ofta om teamwork även fast en grupp har tolkningsföreträde och mer makt än de andra i teamet, oavsett vårdsituation. Men det är eller hierarkier in disguise. Riktigt teamwork är att ha ett helt mandat utifrån den egna professionen. Inom kvinnocentrerad förlossningsvård – alltså där kvinnan bemannas istället för organisation – så tar man tillvara både på barnmorskors och förlossningsläkares expertis. Man suger ut det mesta ur dem båda två eftersom det gagnar kvinnor. Inom denna modell ryms olika vårdnivåer som hemfödslar, födestugor, högspecialiserad obstetrisk vård, planerade familjevänliga kejsarfödslar.
En stor del av arbetet blir att förse kvinnor med information så att de själva kan ta informerade beslut som gagnar dem. Kvinnans egen förkroppsligade kunskap om födande blir en självklar och viktig del av teamet. Hon blir en auktoritet eftersom det är hon som föder barnet.
Tänk att en så ljuvlig påskafton kan sluta med en sådan total kraschlandning ner i årets influensa. Jag som har lyckats klara mig från den så länge! I så många år har jag duckat den där influensan. Men det här var inte roligt. Jag blev snabbt sjuk med huvudvärk, hög feber, sjukdomskänsla de luxe, illamående, kräkningar. Det var verkligen no mercy.
Det är en jobbig kontrollförlust att bli så sjuk i en stor familj. Att knappt ens orka gå upp och hämta ett glas vatten skapar problem. Jag har sms:at tonåringarna från sjukbädden.
Kan du hämta ett glas saft?
Det har stundom skapat förvirring när jag har lagt in beställningar på glass och läskande drycker från min säng. Natten då jag inte kunde få ner febern med varken alvedon eller ipren drömde jag om svalkande glass och googlade årets glassnyheter på GB. Det har aldrig hänt förut, att jag googlar glassnyheter.
Jag ammar fortfarande och det får följden att vid feber blir min mun lika torr som botten av en fågelbur. Så det är ingen underdrift att kall dryck och glass har varit en livlina under veckan som gått.
Nåväl, efter några dagar blev det bättre och febern gav med sig. Men tröttheten. TRÖTTHETEN. Och illamåendet. Ett så mystiskt illamående, ungefär som vore jag gravid i vecka 7-8. Vilket jag inte är. Flera av mina följare har berättat samma sak. Någon tog till och med ett graviditetstest. Jag förstår det, för det har varit ett så lömskt illamående. Ett som lever sitt eget liv. Plötsligt gör det sig påmint för att sedan försvinna för att sen dyka upp igen.
Tröttheten finns fortfarande kvar. Det går segt framåt att uträtta uppgifter nu. Hälsan tiger still. Men oj vad det sprattlas och skrävlas när sjukdomen slår till. Att acceptera att det kanske behöver gå lite tid innan jag känner mig helt bra igen är nog allra svårast.
Men något hann hända medan jag spenderade en vecka i sängen. Det blev vår på riktigt.
Nu vill inget av de mindre barnen vara inne längre. Och plötsligt blev det bråttom att börja planera inför vårens fester. Jag hänger inte riktigt med på hur tiden står alldeles stilla i januari, februari och mars för att sedan rusa framåt i april, maj och juni. Hur blev det så?
Ett skepp kommer lastat med bröllop. Och student. I sommar står konfirmationsläger och seglarläger på menyn. Men först av allt vill jag vila lite i känslan av att våren äntligen är här.
En glad bild på mig och mina systrar innan influensan slog till.
Just nu repar jag mig efter världens jobbigaste influensa. Fy. Jag kommer behöva vara konvalescent i några dagar till. Men så glad jag blev att ett nytt avsnitt av Doulapodden har släppts med mig som gäst. Det är en crash course i Fysiologiskt födande! Jag tycker avsnittet blev riktigt bra. Lyssna gärna på det.
Jag har läst en väldigt intressant Cochrane review, en översiktsartikel som har rubriken ”Planned hospital birth compared with planned home birth for pregnant women at low risk of complications.” Artikeln är bakom betalvägg men jag ska göra mitt bästa för att förklara resultaten och framförallt vilka resonemang den innehåller, här på bloggen.
Det är till sin natur svårt att lotta födande kvinnor till att antingen föda hemma eller på sjukhus. Just därför finns det inte några stora kontrollerade randomiserade studier inom detta område. RCT:s (randomized controlled trials) är den typ av studier som anses ha högst evidensgrad, näst efter stora metaanalyser där flera studier analyseras och forskarna väger samman resultaten.
Bakgrunden till artikeln
Artikeln är författad av Ole Olsen och Jette Clausen. Det är en uppdatering av en äldre översiktsartikel. Bakgrunden till uppdateringen är att det har tillkommit alltfler observationsstudier av god kvalité som visar att planerade sjukhusfödslar på många ställen inte kan uppvisa några tydliga fördelar för friska kvinnor – såsom en lägre mödra eller barnadödlighet. Istället är de planerade sjukhusfödslarna associerade med en mängd onödiga interventioner och iatrogena komplikationer.
”WHO has raised concern that the increasing medicalisation of childbirth tends to undermine women’s own capability to give birth and negatively impacts their childbirth experience.”
Eftersom det inte finns så många randomiserade studier (av förklarliga skäl) så kunde författarna till artikeln endast ”godkänna” en studie med 11 deltagare för granskning. Och givetvis är det svårt att dra säkra slutsatser från en studie med ett så litet underlag.
Poängen med den här artikeln är dock inte studien med de 11 deltagarna utan hela diskussionen om fenomenet. I den diskussionen vävs alla de observationsstudier av god kvalité in.
Att alla friska kvinnor med förväntat friska födslar ska föda på sjukhus är en intervention som aldrig har utvärderats i randomiserade kontrollerade studier
Hypotesen: att en planerad sjukhusfödsel förbättrar utfallet för just den här gruppen kvinnor har aldrig blivit ordentligt utvärderad. Jag citerar ur studien:
”It is of historical interest to note that the transfer of low-risk births from home to hospital in the 1960s, despite lack of high-quality evidence, was one of the pivotal issues when Archie Cochrane laid out the ideological ground for the Cochrane Collaboration. Cochrane awarded ”the wooden spoon” to obstetrics (Cochrane 1989) , because ”The speciality missed its first opportunity in the sixties, when it failed to randomise the confinement of low-risk pregnant women at home or hospital. Then, having filled the emptying beds by getting nearly all pregnant women into hospital, the obstetricians started to introduce a whole series of expensive innovations into the routines of pre- and postnatal care and delivery, without any rigorous evaluation.”
Logiken bakom denna intervention
Idén bakom den medikaliserade modellen för födandet är att det är säkrare att befinna sig på sjukhus – ifall något händer. Alltså är födandet endast säkert i retrospekt eftersom patologi kan uppstå likt en blixt från klar himmel ur kvinnans egen kropp.
Det som inte har tagits i beaktande är de sidoeffekter som följer av denna intervention.
En planerad sjukhusfödsel är en komplex intervention och författarna till artikeln har använt en ram för att djupare kunna analysera den.
Interventionskaskaden som ett koncept
Den första interventionen är att lämna hemmet, sitta i bilen med värkar, hitta en parkeringsplats och till sist möta sjukhuspersonalen. Andra däggdjur flyttar vi inte gärna i anslutning till en födsel, vi vet att det är kontraproduktivt att ta dem ur sin välkända miljö. Det leder till komplikationer.
Väl på sjukhuset stannar födandet ofta av och det är inte ovanligt att paret blir lämnade ensamma med CTG – apparaten. Känslan av otålighet och att sitta av tiden i okänd miljö leder inte sällan till att förlossningen puttas igång med hjälp av olika interventioner.
Ganska snart vill kvinnan ha en epidural. Författarna till artikeln menar att det är en är en helt logisk följd av hur förlossningsvården är uppbyggd.
Väldigt tidigt i förloppet har kvinnan som föder blivit störd med olika avbrott. Förflyttning, okänd miljö, okända människor, kanske ängslan, osäkerhet, otålighet, vaginal undersökning, CTG. En epidural.
Här är min egen tolkning av figuren i den vetenskapliga artikeln som fått namnet Kaskad av interventioner och komplikationer
Kaskad av interventioner och komplikationer
Vad de studier som har tittat på utfall vid planerade hemfödslar respektive utfall vid planerade sjukhusfödslar kommer fram till är bland annat detta:
Risken för stor blödning eller infektion efter förlossningen ökar med 50 % i den grupp som planerar för födsel på sjukhus. Risken för interventioner såsom klipp, oxytocinstimulering och epidural ökar med mer än 50 %. Risken för kejsarsnitt ökar med 20 %. Överföring av barnet till neonatal ökar markant i den grupp som planerade för födsel på sjukhus.
Amningsstart försvåras, osv osv.
Mönstret av att de planerade sjukhusfödslarna konstant gör mer skada än nytta för gruppen friska kvinnor med förväntat friska födslar återkommer igen och igen när man tittar på utfallen i de studier som är gjorda.
Olsen O, Clausen JA. Planned hospital birth compared with planned home birth for pregnant women at low risk of complications. Cochrane Database of Systematic Reviews 2023, Issue 3. Art. No.: CD000352. DOI: 10.1002/14651858.CD000352.pub3. Accessed 03 April 2023.
I söndags hade vi vår sista livedag på Föda med stöd digitala doulautbildning. Jag sov som en kratta natten till söndagen och möttes sen av ett kompakt vinterlandskap på morgonen. Kroppen som blivit tvungen att anpassa sig till sommartid var liksom inte med på noterna. På kvällen kände jag mig därför som Alice i Underlandet. Glad över dagen som blev så fin men med känslan av att kroppen och tiden hamnat i osynk med varann.
Kanske det som kallas jetlag.
Just det. Att vara mamma till många små barn kan kännas som en konstant och kronisk form av jetlag.
Så blev det ännu en vecka med VAB. Igår insjuknade två av döttrarna, en i magsjuka och en med feber. Alltså den här vintern har varit ett rekord i långa och sega VAB-perioder. Eftersom jag hela tiden jobbar lågintensivt hemifrån så känns det ibland som om allting flyter ihop i en grumlig pöl. Jag längtar efter ännu tydligare kontraster i tillvaron just nu. Fullt ös. Sen tystnad och ro. Koncentrerat jobb.
Att arbeta i tystnad och koncentration framför datorn är något av det bästa jag vet. Men sen är det jätteskönt att få hem ett gäng barn som behöver att jag lagar mat till dem.
Att försöka arbeta koncentrerat men hela tiden bli störd av ett konstant lågintensivt surr runtomkring är inte någon favoritsyssla – även om jag blivit ganska bra på det vid det här laget.
Förra året vid exakt den här tiden åkte jag runt i hela Uppland för att försöka få tag på pass till familjens alla medlemmar. Vi skulle ju till Spanien. I år är jag så glad att slippa turnera Uppland runt i jakt på pass. Jag längtar efter att sommaren ska krypa på oss som en långsam transformation och omformning. En mjuk befrielse. Inte i formen av ännu ett projekt som ska ros iland med andan i halsen.
De här bilderna är tagna i Hälsingland och Stockholms skärgård av min svärmor – och de fick mig att längta.
Längta efter en sommar där inte ALLT behöver hända (som förra sommaren). Då när vi alla var frisläppta från pandemins bojor och de uppskjutna semestrarna stod och väntade i kö.
Orbaden 2018, Hälsinglands playa
Längta efter lathet och skön ovisshet som springer ur en glad känsla, inte en ledsen.
Vi har pratat om att huset behöver målas. Det är ju möjligt att det här blir sommaren då alla de bortglömda husprojekten hamnar högst upp på dagordningen.
Det blir iallafall den sista sommaren som vi har en ett och ett halvt-åring att springa efter.
Nu måste jag släppa datorn och göra chokladbollar tillsammans med Hanna som har hunnit fylla fem.
Det har varit en vecka av extra allt! Under torsdagen var det gravidfotografering härhemma.
Och under fredagen hann jag och Nils hälsa på farmor en stund. Så efterlängtat. Det har gått alldeles för lång tid sen jag träffade farmor sist. Med sex barn hemma är det nästan alltid någon som är sjuk och då undviker jag att besöka farmor.
Under söndagen så höll vi den första av två livedagar på Föda med stöd doulautbildning distans. Alltså, mäktet att få sitta med deltagare från Öland, Kiruna och Malmö. Även om det tar något längre tid att få till en gruppkänsla när alla deltar digitalt så är det faktiskt helt otroligt att det går så pass bra som det gör. Det var en superfin dag ihop med alla aspirerande doulor.
Men sen föll jag ner i den trötthet som numera är standard dagen efter utbildning. Det är en alldeles särskild utmattande känsla eftersom den är blandad med en känsla av tillfredsställelse och nöjdhet. Hursomhelst, dagen efter är det som om min hjärna inte klarar av alltför avancerade uppgifter. Den (hjärnan) behöver landa i att bara få vara i en kropp i ett görande som inte kräver ett tänkande.
Jag och min syster Elin hade planerat att gå och simma ( jag fick ett simkort i födelsedagspresent, vilken toppenpresent) men det visade sig vara att sikta mot stjärnorna. Lilla Hanna blev sjuk och dagen bytte helt inriktning. Efter att vi upptäckt små utslag på armarna så blev vi rädda att det kunde vara Scharlakansfeber. Tydligen är det något som går nu. Fy.
Så jag spenderade eftermiddagen härhemma med Nils, orolig, medan Hanna och Stefan åkte in till närakuten. Efter flera timmar kom de hem och då var det som om besöket på närakuten hade fått lilla H att påbörja en snabb tillfriskningsprocess. Några Piggelin och sen var hon.. pigg igen. Läkaren trodde att utslagen möjligen var något allergiskt och att kardinalsymtomen för Sharlakansfeber saknades, bla smultrontungan. Så bra då.
Att vara mor till många är att kastas mellan glädje, hopp och förtvivlan, utmattning och ett jävlar anamma. Det är att alltid, alltid bli överraskad över livets krumsprång och att stundom fastna i de nyanser som föräldraskapet innehåller. När ett lager är upptäckt och utforskat så kommer nästa.
Eftersom livet just nu är väldigt intensivt med både tonåringar och en ettåring i huset så märker jag att min hjärna ofta går på något slags högvarv. Jag lyckas inte sakta ner farten. Ungefär som ett cykelhjul som man trampar upp farten rejält på och sen fortsätter hjulet att snurra alldeles av sig själv. Så när det plötsligt blir lite utrymme för lite vila och eftertanke är jag ofta alldeles stissig och fortfarande på högvarv. Jag har alldeles glömt bort hur man tar det lugnt verkar det som. Hjälp.
Då är träning bra. För några veckor sen gick jag på ett pass, ett lugnare ryggpass, ja det gick utmärkt att vara barfota. Och det var som om en solfjäder av välbehag vecklade ut sig i mig. Passet var precis lagom utmanande och mitt snurrande hjärnhjul stannade. Alltså. Jag kom ner från hjärnan och blev ett med kroppen. Känslan efteråt var helt magisk.
Så planen är att idag på eftermiddagen kliva ner i en av stadens bassänger med klor i. Ja, drömmen är att ta några simtag och känna hur vattnet bär mig.
Mitt 22-åriga jag skrattar gott åt den här morsan som är så svältfödd på träning. Men jag tror aldrig att jag förut njutit så mycket av att simma, basta och duscha i lugn och ro.
Det var med spänning och en lågdos oro som jag började bläddra i Känn ditt barn, Lyhört föräldraskap för nyblivna familjer av Maria Borda & Türkan Karaman. Finns det någon mer laddad genre än denna? Under det förra århundradet så utsattes ju nyblivna föräldrar för den ena dåraktiga barnaboken efter den andra. Självutnämnda experter som (förvisso oftast i all klumpig välmening) kom att profitera på föräldrars vanmakt och oro. Femminutersmetoden. Få barnet att sova.
Att de flesta av dessa böcker aldrig överlever mer än den korta tidsålder de är skrivna i beror på en sak. Nämligen okunskap om barnets medfödda biologi.
Därför är rubriken ”Känn ditt barn” suverän. Hela boken genomsyras också av den satta tonen, att det är barnet som ska kännas in – inte föräldrarna som förtvivlat ska försöka ändra på sitt barns beteende med hjälp av påhittade metoder.
”Det finns inte många ljud i världen som har förmåga att väcka så starka känslor hos människor som bebisars gråt – allt från ömhet, omsorg och empati till stress och panik. Det är ett genomträngande, skärande ljud som är närmast omöjligt att inte låtsas om. Och det är precis så det ska vara. Bebisars gråt ska höras, och de ska få oss att vilja göra något för att stoppa den.”
Ur Kapitel 8 om Gråt och känslor
Det är läkande att läsa en bok som sätter barnets beteende i sitt sammanhang och gör det begripligt. Boken Känn ditt barn är fullproppad med sådana kunskaper och insikter om både det nyfödda och lite äldre barnet. Det är lätt att bli lyrisk.
Maria Borda bidrar med ett socialantropologiskt perspektiv och ger mig som läsare en inblick i olika kulturers sätt att ta hand om barn och hur föräldraskapet hela tiden har formats av olika idéströmningar. Det är spännande att få ett tillfälle att höja blicken från sitt eget hörn av tillvaron men framförallt så bildar det en mjuk, tillåtande väv att ta avstamp ifrån.
Jag älskar också att författarna låter föräldraskapet börja redan under graviditeten. I boken finns avsnitt om Doula som stöd och Avnavling. Den förändringsresa som det innebär att bli förälder får ta sin rättmätiga plats.
Men det som framförallt gensomsyrar boken och gör den SÅ BRA är författarnas gedigna kunskaper och insikter om barnets naturliga, biologiska och känslomässiga behov. Barnperspektivet bär hela tiden boken framåt. Ja det hjälper mig som förälder att förstå hur jag ska tolka det lilla barnets försök till kommunikation istället för att fastna i att se det som en form av manipulation.
Känn ditt barn är en föräldrabok som kommer få ett långt bokliv.
Nästan alla vet om och förväntar sig att vaginala undersökningar ska utföras under förlossningen. Varför? Den första vaginala undersökningen ska utföras vid ankomst till sjukhuset (om förlossningsarbetet sätter igång spontant) och den ska berätta för kvinnan var i förlossningsarbetet hon befinner sig. Eller sia om hur långt det är kvar.
Våra egna förlossningsberättelser är ofta fullproppade med referenser till centimeter i öppningsgrad. Hur blev det såhär? Innan födandet blev en medicinsk procedur på sjukhus så utfördes vaginala undersökningar framförallt i försök att hantera någon typ av förlossningskomplikation. Som en slags felsökning när det inte gick som man kunde förvänta sig.
Idag felsöker vi alla?
Det läggs ofta stor vikt vid den vaginala undersökningen som görs vid ankomst till sjukhuset. Den blir som ett test som kvinnan ska klara och få ”godkänt på” – för att kunna få tillgång till sitt födelserum – eller så blir det ett test som hon inte klarar. I de fall hon inte klarar testet så blir hon ofta hemskickad.
Det här sättet att handlägga födslar ter sig rationellt men om man skrapar lite på ytan är det inte särskilt rationellt.
”Den första och enda gången jag fött på sjukhus så var undersökningarna den enda form av närhet och stöd från personalen, men det kluvna var ju att jag kände att de ”störde” min kropp. Aldrig någon som frågade om det var okej, det var dealen för att få vara kvar.”
Anonym
Mäta förlossningens framåtskridande med antagandet om kvinnokroppen som en maskin
I USA under början av 1900-talet så var tångförlossningar vanliga. En som verkade i samma anda var en amerikansk obstetriker vid namn Emanuel Friedman. Under 1950-talet så undersökte han 500 kvinnor som födde barn på sjukhus i New York. Hälften av födslarna avslutades med tång och många fick syntetiskt oxytocin – detta var alltså inte fysiologiska födslar. Men denna studie kom att utmynna i det som för oss är känt som ”partogrammet” som är ett sätt att plotta förlossningens framåtskridande på en graf genom att pluppa in siffror om modermunnens öppningsgrad. Här behövdes alltså de rutinmässiga vaginala undersökningarna för att siffrorna skulle hamna på pappret.
Friedman själv jämförde kvinnokroppen med en maskin i boken LABOR: CLINICAL EVALUATION & MANAGEMENT:
”The phase of maximum slope is a good measure of the overall efficiency of the ”machine” with which we are dealing.”
På 1970-talet så modifierades partogrammet med en alert/action line och spred sig över hela världen. Det blev en kulturell norm för hur förlossningsvård skulle bedrivas. Sedan dess har flera nya partogram släppts. Många är nu överens – men verkligen inte alla – om att det var fel att som Friedman anta att ”normal progress” är 1 cm i timmen. Kvinnor föder i olika takt och varje kvinnas födelseförlopp är unikt.
Däremot lever idén om att det är smart att utgå från cervix öppningsgrad i centimeter när man mäter förlossningsprogress kvar. De 4 centimeter som tidigare ansågs vara brytpunkt för aktiv förlossning har nu flyttats fram till 6 cm. Same, same but different.
Alltså: partogrammen varierar men själva ursprungsidén om partogrammens förträfflighet lever kvar OCH den kräver fortfarande rutinmässiga vaginala undersökningar om det alls ska hamna några siffror på pappret.
Så hur fungerar födandets fysiologi?
Cervix öppningsgrad i centimeter är ingen bra indikator för att mäta förlossningens framåtskridande.
Läs den meningen igen.
Bara för att vi hyfsat enkelt kommer åt cervix utifrån så läggs mycket vikt vid den undersökningen. Men det som händer inuti är till stor del dolt för oss. En bättre metod för att mäta förlossningens framåtskridande skulle nämligen vara att titta på den övre delen av livmodermuskeln – fundus – som på bilden här ovan. Dess muskelfiber bygger upp sig, den blir stor och kraftfull för att kunna föda fram barnet ur livmodern. Hur och i vilken takt själva cervix öppnar sig beror mycket på hur barnet ligger och trycker mot just cervix.
Vid en vaginal undersökning kan alltså cervix vara stängd även fast progress skett, det vill säga fundus kan ha byggt upp sig och blivit stor och kraftfull. Om en vaginal undersökning görs i det skedet så kommer den inte berätta om förlossningens framåtskridande utan den kommer bara berätta hur många centimeter cervix/modermunnen är öppen.
Så en kvinna kan vara öppen 1 cm men ändå i aktivt förlossningsarbete. Jämför med när du ska ta på dig en tight polotröja. Själva polokragen kan vara helt öppen trots att du inte har kommit upp med huvudet än ur tröjan.
Exakt hur den här processen ser ut för varje enskild kvinna varierar. Det är helt individuellt eftersom kvinnor inte är maskiner. Födandet är i grund och botten en fysiologisk process som gynnas av vissa faktorer och missgynnas av andra. Framförallt så är födandet till sin natur holistiskt och att snöa in på en variabel innebär att man lätt går miste om hela den större bilden.
Mängder av kvinnor kan berätta om hur de blivit nekade att komma in på förlossningen för att de ”bara varit öppna 1-2 cm” trots att de känt att förlossningen gått fort framåt. Under pandemin var det ett vanligt förfarande att doulan fick komma först när kvinnan var öppen ”4 cm”, vilket är ungefär lika rationellt som att säga att doulan får komma när kaffekannan är fylld.
Fyra centimeter berättar överhuvudtaget inte på ett objektivt sätt om förlossningens framåtskridande.
Vad tycker kvinnor om rutinmässiga vaginala undersökningar under förlossningen?
Jag frågade mina följare på instagram hur de upplevde de vaginala undersökningarna under sina födslar. Svaren fick mig att reflektera över om vi inte vida har underskattat de oönskade bieffekter som vaginala undersökningar ofta kommer med. Här är några av svaren jag fick:
”Gjorde ondare än alla värkar”
Otroligt smärtsamt. Skrek ”Aj” och ”Nej” under tiden, men det var tydligen viktigt att de utfördes.
Hemma med BM, lugnande och helt på mina initiativ. På sjukhus, påtvingat.
Ont/obehagligt. Stressade över centimetrarna. Förlossningen avstannade. Tror mycket pga VU.
Positivt med första då alla blev chockade över hur öppen jag var. Äntligen kunde jag få hjälp!!
Traumatiserande.
Inga problem men det var en hemförlossning och jag kände bm sen jag varit barn.
Jobbigt, påträngande.
Hemska, invasiva, ofta och smärtsamma.
Vilka biverkningar kommer en vaginal undersökning ofta med?
Den kanske allra mest uppenbara biverkningen är validering av den externa experten och förlust av självförtroende hos kvinnan. Det kan tyckas som en liten sak i sammanhanget men betänk då hur otroligt viktigt det är att inte tappa självförtroendet mitt under en förlossning. Fynden vid den vaginala undersökningen kan bli som en form av oavsiktlig gaslighting eftersom de kan få kvinnan att börja tvivla på sin egen verklighetsuppfattning.
Andra bieffekter som en vaginal undersökning ofta kommer med är tappad energi, smärta och adrenalinpåslag – att det helt enkelt drar kvinnan ur sin förlossningsbubbla. Om den vaginala undersökningen utförs i ett känsligt läge av förlossningen, tex vid transition som är en tuff och ofta känslomässigt utmanande fas av den fysiologiska födseln, och antalet centimeter inte motsvarar kvinnans egna förväntningar, så kan hela förlossningen ändra riktning. Vid en vaginal undersökning i det läget är det vanligt att kvinnan ”ger upp” och ber om mer smärtlindring och intervention.
Men vaginala undersökningar kan givetvis fylla funktionen av att
Hjälpa till vid bedömning av föregående fosterdel
Ge en subjektiv ögonblicksbild av ett flyktigt nu
Bekräfta/validera det kvinnan känner
Ge information om vad medicinerna/procedurerna vid igångsättningen har haft för effekt
En föderska som inte ”blir trodd” kan få upprättelse om fynden vid den vaginala undersökningen överraskar alla positivt. Det kan bekräfta hennes känslor av att förlossningen går framåt.
Hur kan du som barnmorska eller läkare undvika dessa negativa bieffekter vid vaginala undersökningar?
Under en fysiologisk födsel behöver inte vaginala undersökningar utföras på rutin. Varför? För att kvinnan kommer signalera på en mängd andra sätt att förlossningen går framåt. Du behöver bli duktig på att tolka dessa signaler istället, observera hur hon låter, vad hon gör, om hon har skärmat av yttervärlden och gått in i sig själv eller är kvar med ”oss”.
Om det ändå ska utföras en vaginal undersökning – kanske på moderns egen önskan? – även vid en fysiologisk födsel – så finns det en del saker du som barnmorska kan tänka på. Under övergången, den liminala fasen när kvinnans neocortex är nedreglerat (fysiologisk födsel) medan hennes undermedvetna är vidöppet så kommer alla de kulturellt inlärda normerna – såsom den att centimetrarna står för ”svaret” – bli den snuttefilt som kvinnan ofta griper efter.
De här tipsen har jag fått från barnmorskan Rachel Reed.
Försök att fundera på vad som ligger bakom önskan om den vaginala undersökningen och hur du kan du svara på det istället. Det kan vara så enkelt att hon bara behöver höra några vänliga ord om att förlossningen går framåt som den ska. Kanske vill hon veta att du själv inte är orolig över förlossningens framåtskridande.
Be kvinnan att undersöka sig själv innan du gör det, det kan boosta hennes självförtroende istället för tvärtom.
Undersök i den position kvinnan befinner sig i. Om hon är i badet, undersök där, om hon står upp, undersök så.
Tänk att du undersöker framförallt för att boosta hennes självförtroende, inte för att du vill veta exakt hur många centimeter hon har öppnat sig.
Tänk på vilka ord du använder när du levererar svaret!! Säg inte: Du är bara öppen 5 centimeter. Säg inte: Samma som förut.
Säg gärna något i den här stilen istället: Jag känner att din cervix öppnar sig fint och att barnets huvud kommer nedåt, det går jättefint framåt!
Vaginala undersökningar vid en medikaliserad födsel
Om förlossningen sätts igång med hjälp av medicin eller medicinska procedurer, om förlossningen skyndas på med ett värkstimulerande dropp eller vid en epiduralbedövning, så kommer vaginala undersökningar och yttre palpation ofta vara det enda sättet att kunna veta något om förlossningens framåtskridande. Varför? Eftersom det inte längre går att få samma information om vad som händer enbart utifrån att studera kvinnans beteende.
Då blir det viktigt att verkligen få bra information från den vaginala undersökningen. Har cervix mjuknat, mognat? Tunnats ut? Hård? Bibehållen? Hur ligger barnet? Samtidigt är det viktigt att beakta infektionsrisken vid en lång igångsättning. Ju färre tillfällen det undersöks, desto bättre. Det finns ingen anledning att på rutin undersöka oftare än var fjärde timme vid aktiv förlossning.
Inga vaginala undersökningar utan samtycke
Det viktigaste innan undersökningen är att samtycke är inhämtat från kvinnan. En vaginal undersökning får aldrig utföras utan samtycke, även vid en medikaliserad födsel. Kvinnan har rätt att neka vaginala undersökningar även vid en igångsättning. Det är alltså aldrig okej att bara stoppa in händerna i vagina och tänja/ töja eller undersöka utan att först ha inhämtat samtycke.
Vad säger forskningen om vaginala undersökningar på rutin? Har de effekt? Hur ofta ska de göras?
Den senaste systematiska översikt som har gjorts – där forskarna har gått igenom de studier som finns på området – så blir slutsatsen att det inte är bevisat att vaginala undersökningar är en bra metod för att mäta förlossningen framåtskridande. I dessa studier har man jämfört vaginala undersökningar med andra metoder för att mäta förlossningens framåtskridande såsom rektala undersökningar, ultraljudsundersökningar, vaginala undersökningar i olika frekvens (varannan eller var fjärde timme) eller enbart undersökning på indikation.
Det finns ingen forskning som visar att upprepade, täta vaginala undersökningar förbättrar utfallet vid förlossningar.
Författarnas slutsats är att stora randomiserade kontrollerade studier behöver göras för att kunna utröna om vaginala undersökningar har effekt. Kvalitativa studier behöver också utföras där man tar hänsyn till hur kvinnor själva upplever de vaginala undersökningarna.
We use cookies on our website to give you the most relevant experience by remembering your preferences and repeat visits. By clicking “Accept All”, you consent to the use of ALL the cookies. However, you may visit "Cookie Settings" to provide a controlled consent.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.
Klicka på bilden
