Om sommar, Sofia Wood och mod

Lämna en kommentar

Sommarlov är både en befrielse och en boja. När jag var ett barn i skolåldern så var sommarlov enbart en fröjd: en befrielse från den inrutade skolvardagen. Ett äventyr! Lovet böljade sig fram och jag fick vara med och forma innehållet.

Som mamma till många är långa sommarlov något tudelat. Underbart och jobbigt i samma andetag. Det är frukost som aldrig försvinner från köksbordet. Saftklet som klibbar på golvet. Bråk om badringar. Oboy. Tomma mjölkpaket, långa kvällar, tidiga mornar, blöta handdukar, badkläder, myggbett som kliar, solhattar som försvinner.

Det är mäktigt. Och det tröttar ut.

För mig är sommar lika med tid att läsa. Och kanske är det just det jag saknar mest nu när Nils fortfarande är så liten. Att jag inte hinner sjunka in i läsningen. När texten jag läser väl drabbar mig så måste jag lägga undan boken för att avvärja något eller bara hålla jämna steg.

Några av mina allra finaste sommarminnen är böcker jag läst på olika platser.

Gotland, spöregn och sträckläsning av Jane Eyre. Vilken 13-åring läser Jane Eyre idag?

Åh jag har så många fina läsminnen från olika sommarplatser. Från solstolar, soffor, sommarsängar… och ja från en och annan hängmatta.

Jag hoppas ändå, i ett inlägg lite längre fram i sommar kunna dela med mig av de böcker jag försöker hinna läsa. Det är nämligen så bra och läsvärda allihop!

Men nu. Några reflektioner. Jag läste nyss om Sofia Wood i DN, hur influencerskapet inte har gjort henne särskilt lycklig utan tvärtom fått henne att längta efter mer mening. Så nu gör hon delvis halt och sadlar om till sjuksköterska. Måste säga att det är beundransvärt att hon gör slag i saken och börjar läsa till sjuksköterska med siktet inställt mot att bli barnmorska! Heja dig Sofia Wood!!

Samtidigt kände jag en sån bottenlös sorg när jag läste reportaget i DN. Den där längtan efter mening och viljan att göra gott. Den hade jag också då för 22 år sedan när jag började läsa till sjuksköterska. Men drömmen om att bli sjuksköterska och sen barnmorska, det romantiska skimret och den där fantastiskt fina längtan som brann innanför bröstet, den är nu helt uppbrunnen. Det är aska och total desillusion där innanför. Jag kan inte uppbåda en endaste bit av drömmen jag hade för den är borta. Nermalen av det kompakta motstånd som finns gentemot barnmorskor som inte enbart vill vara obstetriska sjuksköterskor.

Barnmorskor som vill bistå kvinnor tryggt i hemmen. Barnmorskor som inte vill vara tvungna att använda vår tids lyckoamuletter: CTG. Barnmorskor som inte vill lura förstföderskor att en igångsättning på rutin i vecka 41 är nödvändig utan tvärtom något som kan skada dem för livet.

Istället känner jag idag en nyvunnen entusiasm inför mitt entreprenörsskap. Här brinner en låga som bara blir starkare. För den kunskap jag sitter på kan ingen ta ifrån mig. Det är en mäktig insikt. Om jag förvaltar den väl.

Jag får ofta frågan varför jag inte forskar

Svaret är: för att det tar tid. Och för att jag inte vill bli inlåst inom akademin.

Jag vet att forskning är kopplat till status och knytblus. Och ett visst mandat. Men jag vill hävda att jag forskar ( även om det kanske retar gallfeber på någon som faktiskt forskar).

Men jag har ett prövande förhållningssätt till verkligheten och den – verkligheten – har överraskat mig flera gånger. Fått mig att byta åsikt. Fått mig att förstå hur lite jag vet. Hur fel jag har haft om mycket.

Jag vill lyssna på riktigt till kvinnor som föder – eller som har fött. Och den mesta kunskap jag har fått om födande har jag fått från kvinnor jag har följt och som jag har lyssnat till. Den plattform jag har byggt upp har gett mig en stor och unik möjlighet att inleda samtal med många gravida och födande över hela Sverige. Även med barnmorskor och doulor. Jag för dagligen samtal med dessa kvinnor och skulle inte vilja byta ut denna tillgång mot något annat just nu.

När jag är modig så leder det till att andra också vågar vara modiga. Och mod är något som kan få liv när det finns ett hopp. Att befinna sig på en plats med nerbrunnen aska är ingen bra plats. Jag har bytt plats och här växer det nu drömmar i mitt nya växthus.


Välkommen till Föda med stöd doulautbildningar hösten 2023

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Bakom kulisserna under maj och juni så har jag och Eva fixat med vår nya kursportal: Märta och Eva. Alltså, vad stort det känns! Det här är alltså vår alldeles egen utbildningsplattform som vi kommer att ge våra doulautbildningar ifrån. Du som bubblar av nyfikenhet kan gå in och kika redan nu. ⬇️

martaocheva.se

Och om du vill ställa frågor till oss live om höstens doulautbildningar så har du möjlighet till det idag klockan 14:00 för då sänder vi live från vårt gemensamma instagramkonto @martaocheva

Under våren höll vi vår första doulautbildning helt på distans både på zoom och med förinspelat material, och det gick över förväntan bra. Vi var lite oroliga att det skulle försämra chansen att bygga community och kanske bli en blekare kopia av liveutbildningen. Men den farhågan kom verkligen på skam. Både Eva och jag är mäkta stolt över den grupp doulor som gick vår utbildning nu under våren. Vilket GÄNG och vilken gruppkänsla vi lyckades få till! Så därför går vi nu in i lanseringen av höstens doulautbildningar med en stor portion entusiasm och självförtroende.

Om du väljer den helt digitala doulautbildningen eller den som består av både förinspelat material och en helg i Uppsala i höst är därför en smaksak. Om du har möjlighet och lust så rekommenderar jag verkligen den utbildning som innebär en helg ihop den 7-8 oktober i Uppsala! Att ses live är något som aldrig kommer gå ur tiden och själv brinner jag av lust över att få träffa blivande doulor in real life. KOM!

Men om det passar dig bättre att just nu gå en doulautbildning helt på distans (kanske har du en liten hemma som du inte vill åka ifrån) så går det utmärkt att göra det! Vi ”ses” live på zoom istället och du kommer garanterat att kunna knyta kontakt med både oss kursledare och de andra kursdeltagarna över nätet. Just det som är så väldigt fiffigt med det digitala.

Här kommer mer information om de båda doulautbildningarna vi ger under hösten 2023

Vår digitala doulautbildning med två obligatoriska liveträffar på zoom

  • Tre moduler av utbildningen är förinspelade och de gör du hemifrån i din egen takt. Den 1 augusti öppnas modulerna! 
  • Datum för liveträffarna är söndagen den 27 augusti 9-17 samt söndagen den 10 september 9-17
  • Sista datum för inlämning av reflektionsuppgiften är den 10 oktober

Den här utbildningen kostar 9900 kr inklusive moms och du kan välja att betala alltihop på en gång eller dela upp betalningen på tre eller sex månader.

Om du anmäler dig före den 30 juni så får du del av vår BONUS: en två timmars gruppcoachning med mig och Eva för att komma igång med doulandet!

Den doulautbildning som blir både på distans och på plats i Uppsala

  • Tre moduler av utbildningen är förinspelade och de gör du hemifrån i din egen takt. Den 1 augusti öppnas modulerna!
  • Helgen den 7- 8 oktober ses vi i Uppsala! Obligatoriskt schema från 9-17 både på lördagen och på söndagen. Utbildningslokalen ligger centralt i Uppsala med gångavstånd till centralstationen -Kungsängsgatan 12 är adressen.
  • Sista datum för inlämning av reflektionsuppgiften blir den 10 november.

Den här utbildningen kostar 13900 kronor inklusive moms och du kan precis som den andra doulautbildningen välja att dela upp betalningen på en, tre eller sex betalningstillfällen. Eftersom utbildningen ges live så är det mer begränsat antal platser till denna utbildning.

Och om du anmäler dig före den 30 juni får du ta del av vår BONUS som är en två timmars exklusiv gruppcoachning med mig och Eva där du får hjälp att komma igång med doulandet.

Du kan alltså anmäla dig nu, påbörja en avbetalningsplan och sen i lugn och ro ta dig an kurslitteraturen under sommaren. Jag lovar att den här kurslitteraturen (som är allt annat än trist) förtjänar ett eget hörn av sommaren.

Nu. Gå in och kika på vår nya kursplattform!

martaocheva.se


Aging Grace

Lämna en kommentar

Aging Grace är en motståndshandling mot den allmänna bilden av klimakteriet som ett problem. Jag låter helt enkelt klimax för mitt eget fertila liv bli en berättelse om att ta makten över berättelsen om vad åldrandet kan vara för en kvinna.

Klimakterium – mysterium.

Min berättelse är en berättelse om skönheten i att åldras och om blicken som kan vara en annan. Om vi väljer det. Såklart finns det också svärta, det handlar ju samtidigt om förlust. Förlust av funktioner. Förlust av möjligheter. Men slutet är också en början. En början på den nya tid som menopausen skapar, en tid som kan vara något helt annat än en paus. I orden gömmer sig en möjlighet att förändra, förlust kan med ett mellanslag bli för lust.

För att tala ett klarare språk är boken Aging Grace en fotobok med poesi utan bestämd form, där jag rör mig runt klimakteriet med hjälp av mögel.

det var inte amningen som tog spänsten från mina bröst det var tiden som gick sakta ibland fort alltid framåt även när det kändes som den stod still passerade dagarna livet utan uppehåll men med innehåll som formade min själ min kropp mina bröst de som tröstat förlustat trängts in i behåar släppts loss i nakenbad och kärleksrus tummats kramats skumpat klämts dragits i ömmat pirrat och nu slokar i böjelsen mot marken jorden jag åter ska varda när tiden min tid tar slut som mjölken en dag var spilld

Jag reclaimar utrymmet som ofrånkomligen blir mindre ju äldre jag blir. Jag vägrar bli osynliggjord – istället skapar jag min egen rymd, mitt space.

My Space My space
shrinks


I refuse
reclaim

Och jag bjuder in dig att dela den med mig i fred. Jag strävar efter att skapa fred med min åldrande kropp och själ så som jag tänker att vi behöver skapa fred med miljön, klimatet och världen runt omkring oss. Acceptera och vörda de villkor som livet ger oss.


Låt er inte förskräckas av det planlösa, det ohomogena, det ologiska, det fula, det smaklösa. För precis så är livet också vid sidan av allt det vackra.
Med mögel, ordkullerbyttor och obändig lust låter jag Aging Grace klinga ut över boksidorna.

Face of Menopause – Face the Menopause

// Elisabeth Ubbe

elisabethubbe@gmail.com 073 600 32 29

www.elisabethubbe.se


Tack MAJ för i år

Lämna en kommentar

Det har varit en ganska kämpig termin. Och allt som händer går ju inte riktigt att dela på bloggen eftersom barnen är en så stor del av mitt liv. Men det har varit kämpigt att försöka balansera min sprudlande kreativitet med både småbarn och tonåringar hemma. En tröst är att jag har varit igenom såna här kämparperioder förr och alltid kommit ut på andra sidan.

Maj är en månad som jag brukar bäva inför. Det är tiden på våren då allt snurrar ihop sig som ett stort garnnystan med tåtar hit och dit som man desperat försöker bringa lite reda i; utflykter, skolavslutningar, musikuppvisningar, föräldramöten..

Men i år blev maj annorlunda. Det blev en majmånad så fin som man alltid hoppas att den ska bli (men som den så sällan blir). Min bror gifte sig i början av månaden och det var som om bröllopet gav ett skimmer över alla de dagar som följde i spåren.

Vi invigde mina svärföräldrars sommarhus i Östhammar. De har lyckats hitta en riktig pärla till hus, så pittoreskt och vackert, ja en riktig Madickendröm. Ett gult trähus med vita knutar och så fina välbevarade detaljer från en annan tid. En dröm vid vattnet helt enkelt. Bara en ynka timme från Uppsala!

Vårt eget hus hemma i Uppsala är i behov av en del underhåll. Och det är inte så lätt att få varken tid eller pengar till det när tillvaron snurrar på i ett sådant tempo. Särskilt inte när Nils kräver en vuxen person som följer honom i hasorna vart han än går.

Hanna har lärt sig cykla! Stolt som en tupp cyklar hon fram och tillbaka här på vår lilla gatsnibb, varv efter varv. Vilken frihet det måste vara att äntligen lära sig cykla. När jag själv var liten var just cyklandet ett mått på graden av frihet. Det var inte ägandet av en mobil som avgjorde till vilka världar man kunde färdas – det var cykeln som avgjorde.

Som grädde på moset så fick vi som var kursare på barnmorskeprogrammet till en återträff nu i maj! Det var som att färdas 12 år tillbaka i tiden och sen framåt igen. Så trevligt och roligt! Det enda som gjorde lite ont var att ingen av oss som träffades under middagen jobbar kvar på förlossningen längre. Och några har bytt bana helt. Jag räknar till att ungefär tre av oss ca 25 barnmorskor jobbar kvar på förlossningen. Det är en låg procent sett till hur många av oss som drömde om att jobba med födslar då under utbildningen.

Snart är maj månad slut för i år

Tacksam känner jag mig. Nu börjar nedräkningen tills den här donnan tar studenten. Att ett av våra barn nu tar studenten känns STORT.

Miriam, snart student. Men då är maj månad redan förbi. Juni blir studentens månad!

Maj månad bjöd också på en gudomlig pavlova i mina föräldrars trädgård. Den förtjänade att få vara med här.


När vården skapar problem som egentligen inte finns

Lämna en kommentar

Gästinlägg av Emmy Andromeda Rosander

Jag hade en fantastisk hemförlossning som stärkte mig, det som hände sen knäckte mig.

Min mjölk rann till först dag fem, vilket är lite sent men fortfarande helt normalt. Den här dagen var vi också på efterkontroll vilket visade att vår lilla flicka hade gått ner 12% samt hade hon lite för höga gulvärden, saltvärden och infektionsvärden. Men väldigt pigg bebis! Allt det här är kopplat till för lite mjölk. Så fort hon fick i sig mer så skulle allt förbättras.

Senare på eftermiddagen får vi ett samtal att vi ska komma in till sjukhuset för att prata med en läkare. Vi åker till neo och helt plötsligt får vi reda på att vi ska läggas in ett tag. Det blir en fullständig chock. Allt är otroligt illa skött, alla säger olika saker till oss. Allt ifrån att vi får åka hem på kvällen, till att vi ska stanna en vecka. Jag bryter ihop totalt och gråter floder. Det pratas om att kanske sondmata henne. De vill amningsväga och kontrollera oss.

Vi har ingen personkemi med personalen, ingen förstår oss eller ser oss. Vi känner oss som fångar. När första amningsvikten tas möts jag av en kommentar från sköterskan ”det var ju bara 10g”. Min kropp är totalt blockerad, låst, panik och ångest. Jag hatar dessutom sjukhusmiljön. Min mjölk försvinner…

Jag ber om att vi måste få åka hem, jag måste ha lugn och ro och känna mig trygg för att mjölken ska komma tillbaka. Vi säger att vi gärna kommer tillbaka för att ta proverna tidig morgon. Läkaren säger nej… Hon säger att det är för många faktorer som spelar in. Men allt är ju kopplat till mjölken! Hon säger att hon förstår mig, men det gjorde hon inte alls.

Tillslut fick vi ”permission” några timmar, vi åkte hem, så skönt! Senare på kvällen bad jag min sambo ringa tillbaka och säga att vi inte kommer in förrän proverna ska tas igen. Han fick prata med en underbar sköterska som förstod oss precis. Min sambo frågade vilka åtgärder som skulle göras på sjukhuset och det fanns inget de skulle göra som vi inte kunde göra hemma. Vi fick hela natten hemma tillsammans. Jag fortsatte att amma, pumpa och vi erbjöd ersättning från kopp som komplement. Det gick bra och hon åt med god aptit.

Dagen efter möttes vi av ett nytt team. Alla var väldigt snälla och förstod knappt vad vi gjorde där. Vår flicka hade ökat 60 gram i vikt och värdena hade sjunkit, vi blev utskrivna! Min mjölk var tillbaka!

Något vi reflekterat över är att vi dag tre på återbesök inte fick någon som helst heads up på att kanske börja pumpa eller erbjuda ersättning efter amningen. De såg då vart värdena var påväg och att min mjölk inte runnit till än, men allt var lugnt! Två dagar senare är läget något sämre men inte katastrofalt, men sjukvården reagerar i hysteri.

Vården måste individualiseras, du kan inte sätta alla i en ram och bara se siffror.

Jag diskuterade detta beslut med min barnmorska som var på min sida. Läkaren fick mig att tro att mitt barn kunde dö under natten och det skulle hon såklart inte göra. Vi behövde tid hemma tillsammans. Nu mår hon toppen! Jag pratade också med en annan mamma som varit med om en liknande händelse. Man är så skör i detta läge vilket förstör ens självförtroende totalt. Det skapar trauman. Jag fick aldrig chansen att ens försöka mata mitt barn.


Jobba i småbitar

Lämna en kommentar

Just nu är det svårt att jobba hemifrån. Jag har mina måndagar och tisdagar men då är det så mycket som ska hinnas med. Resten av veckan försöker jag få jobbgrejer gjorde när Nils sover typ. Det går sådär. Han är ändå precis ett och ett halvt. Den ålder som man på något magiskt vis lyckas glömma bort mellan varje barn…

Kvällarna funkar inte heller för då är det fullt ös härhemma. Mat, disk, driva in tonåringar och samtidigt försöka tandborsta de små utan att tappa tålamodet. Så jag har kommit in i fasen jobba i små bitar. Alltså en pyttebit i taget. Gå ett steg framåt med bonden. Vänta några timmar på nästa drag. Sen nästa. På något sätt får man ju saker gjorda men det går långsamt och kostnaden är denna: SÅ FORT det blir en ledig stund känner jag pressen att behöva jobba. Det är inte helt tillfredsställande.

Jag längtar efter att kunna planera mer. Skriva prydligt i min tomma kalender. Och snart är jag där för i höst börjar Nils på dagis! Ja det känns så stort och overkligt. Mitt yngsta och sista barn i skaran börjar på dagis (nej förlåt förskola heter det ju, jag är kvar på 80-talet). Att skola in på förskolan för sista gången som förälder känns fint för jag tror att Nils kommer stortrivas.

Jag vet ju att förskola också innebär en hel del VAB så det känns tryggt att jag kommer fortsätta jobba hemifrån. Med ett jobb som är kreativt och som jag älskar. Ja just nu håller jag ju på med flera olika parallella projekt som till viss del överlappar varann. Min och Evas gemensamma plattform där våra utbildningar kommer ligga (alltså, vad fint det blir!). Så en egen webbutik som kommer bli helt min egen. Sen har jag en annan idé som håller på att ta form men den är inte riktigt redo för världen än.

I tisdags åt jag lunch med min vän och kollega Elin Ternström. Hennes yngsta går fortfarande att ha med på café och hon är bara för underbar. Det var så mysigt att lämna ett och ett halvt årsåldern för en stund och bara få mysa med de två. Vi pratade om förlossningsrädsla som ju är Elins forskningsområde, men även om trauma i samband med förlossning. Det är ett område som behöver belysas ännu mer.

Vi spånade på framtida samarbeten och avrundade lunchen med en promenad längs Fyrisån. Så mysigt.

Det är något alldeles speciellt att träffa de barnmorskevänner som man har gjort hela resan ihop med. Så många hållplatser att stanna på i minnet, och så mycket energi framåt (oftast). Ikväll ska jag äta middag med mina klasskompisar från barnmorskeprogrammet. För 12 år sedan tog vi examen. Det var precis en sån här vacker sommardag och framtiden låg inbäddad i allt som ett mjukt löfte.


Dags att ömsa skinn!

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Foto: Lovisa Engblom

Den här veckan läser jag de reflektioner som deltagarna i vårens omgång av Föda med stöd doulautbildning har skrivit. Alltså, vilka fantastiska texter! Arbetet med doulautbildningen känns så väldigt meningsfullt när jag får läsa alla de insikter och kloka reflektioner som kommer från våra deltagare.

Den här omgången var det dessutom premiär för den doulautbildning som vi håller helt online på distans. En liten farhåga som jag och Eva hade innan var om den skulle kännas lika ”på riktigt” som den utbildning vi håller live. Men det gick över förväntan bra! Jag får faktiskt nypa mig i armen lite för det känns så fantastiskt att vi har lyckats nå ut till både Öland, Stockholm, Malmö, Kiruna och Östersund. Samtidigt.

Jag lovar, diplomen kommer till er som väntar! Men de kommer med snigelpost.

Våra planer för framtiden

Jag och Eva har kommit till en punkt där vi tänker satsa ännu mer på vårt gemensamma varumärke. Vi ska ömsa skinn. Vår gemensamma hemsida och instagramkonto har gått under det praktiska namnet profylaxkurser. Det har vi vuxit ur lite! Istället ska vi satsa på det gemensamma varumärket Märta & Eva. Tjoho! Vi tänker också bli med en egen kursplattform. Ja, nu har vi kommit till en punkt där det känns helt rätt, som nästa naturliga kliv framåt. Vår doulautbildning kommer i höst alltså att ligga på den egna kursplattformen: Märta & Eva.

Det innebär att vi just nu kommer behöva jobba en hel del med att sätta upp vår gemensamma plattform, jobba med texter, administration och såklart: branding. Det är både kul och tidskrävande. Vårt övergripande mål är att kunna växa med kursplattformen. Alltså skapa fler kurser under samma paraply.

Men Föda med stöd och Föda med stöd doulautbildning blir samma!

Datum för höstens doulautbildningar

Hösten 2023 så kommer vi hålla två doulautbildningar. En som blir helt online på distans precis som den vi just avslutat.

Vi kommer också hålla en doulautbildning som blir både på distans och på plats här i Uppsala. Här är viktiga datum att hålla reda på för dig som är intresserad:

Digital utbildning: Obligatorisk deltagande på zoom 27 augusti och 10 september

I Uppsala: Vi ses helgen den 7-8 oktober

Om du skriver upp dig på vår väntelista så får du information först av alla när vi öppnar portarna till anmälan! Varsågod, länk finns här ⬇️

Väntelista Doulautbildning

Här är kurslitteraturen för dig som redan nu vill införskaffa böcker inför sommaren. Perfekt läsning för hängmattan! Eller som ljudbok på promenaden.

  • Föda barn med stöd av Märta Cullhed Engblom
  • Föda utan rädsla av Susanna Heli 
  • Give birth like a feminist av Milli Hill
  • Ina Mays guide to childbirth av Ina May Gaskin
  • Amning i vardagen av Marit Olanders eller Amning idag av av Elisabeth Kylberg, Mia Westlund och Sofia Swedberg
  • Att föda av Gudrun Abascal alternativt Föda barn: barnmorskornas guide till din förlossning av Hanna Fjellvang, Hanna Ulfsdottir och Linn Richter
  • Starta & driva eget, Smart, digitalt och hållbart av Elin Häggberg

Maktdynamiken och hierarkin inom förlossningsvården

Lämna en kommentar

Överskådlig grafik kan vara bra till att beskriva vissa fenomen. Till exempel den maktstruktur som dagens förlossningsvård bygger på. För grafiken gör det tydligt varför det är svårt att bedriva kvinnocentrerad förlossningsvård inom dagens system.

Jag vet att det finns fantastiska barnmorskor, undersköterskor och läkare som arbetar kvinnocentrerat inom vår förlossningsvård (eller som försöker göra det). Jag vet att det finns fantastisk förlossningsvård! När jag kritiserar ett övergripande system så kritiserar jag inte automatiskt alla de individer som verkar inom detta system.

Men många kvinnor fortsätter tyvärr att fara illa inom den förlossningsvård som utgår mer från organisationens behov än från kvinnors behov. Därför är det viktigt att ta upp det här.

När strukturen ser ut såhär så skymmer barnet sikten för kvinnan. Hon hamnar allra längst ner i en omvänd pyramid där barnet blir viktigare än kvinnan. Tankar om barnets säkerhet ”rättfärdigar” ofta övertalningsförsök eller överträdelser som begås av de som befinner sig längre upp i pyramiden. Här finns en uttalad maktasymmetri mellan kvinnan och vårdpersonalen. De som befinner sig längst upp i pyramiden har tolkningsföreträde och makt. Alla som befinner sig under måste på olika sätt förhålla sig till den grupp som befinner sig längst upp i pyramiden.

Det finns mest svängrum och auktoritet kopplat till att befinna sig längst upp i pyramiden. Här kan man kosta på sig att ta beslut enbart på magkänsla eller att argumentera för sin sak utifrån anekdotisk bevisföring. Eftersom att befinna sig längst upp innebär en automatisk auktoritet kopplad till positionen i pyramiden.

Att befinna sig längst ner i pyramiden innebär ofta att inga argument räcker. Kvinnor som önskar föda hemma och som samlar på sig ett gediget underlag kopplat till evidens kan få en mur av NEJ till svar. Det viktiga är positionen i pyramiden, inte om argumenten är tillräckligt vetenskapligt underbyggda. Kvinnan tas många gånger automatiskt ifrån sitt självbestämmande och blir tvungen att anpassa sig. I en sådan miljö är det lätt hänt att övergrepp begås, alltså att kvinnors kroppsliga och känslomässiga integritet överträds.

Kvinnocentrerad förlossningsvård

Vården individualiseras och anpassas efter kvinnan som ska föda. Kvinnors förkroppsligade kunskap om födande blir solen som de andra planeterna måste snurra runt. Barnmorskor, läkare och undersköterskor behöver lära sig att arbeta i riktigt starka tvärprofessionella team eftersom det är kvinnan som har tolkningsföreträde. I den här modellen blir det svårare att begå övergrepp eftersom det bakas in icke-auktoritära relationer med kvinnor i systemet.

Hierarkier in disguise

I dagens förlossningsvård så pratas det ofta om teamwork även fast en grupp har tolkningsföreträde och mer makt än de andra i teamet, oavsett vårdsituation. Men det är eller hierarkier in disguise. Riktigt teamwork är att ha ett helt mandat utifrån den egna professionen. Inom kvinnocentrerad förlossningsvård – alltså där kvinnan bemannas istället för organisation – så tar man tillvara både på barnmorskors och förlossningsläkares expertis. Man suger ut det mesta ur dem båda två eftersom det gagnar kvinnor. Inom denna modell ryms olika vårdnivåer som hemfödslar, födestugor, högspecialiserad obstetrisk vård, planerade familjevänliga kejsarfödslar.

En stor del av arbetet blir att förse kvinnor med information så att de själva kan ta informerade beslut som gagnar dem. Kvinnans egen förkroppsligade kunskap om födande blir en självklar och viktig del av teamet. Hon blir en auktoritet eftersom det är hon som föder barnet.


En influensa med extra allt!

Lämna en kommentar

Tänk att en så ljuvlig påskafton kan sluta med en sådan total kraschlandning ner i årets influensa. Jag som har lyckats klara mig från den så länge! I så många år har jag duckat den där influensan. Men det här var inte roligt. Jag blev snabbt sjuk med huvudvärk, hög feber, sjukdomskänsla de luxe, illamående, kräkningar. Det var verkligen no mercy.

Det är en jobbig kontrollförlust att bli så sjuk i en stor familj. Att knappt ens orka gå upp och hämta ett glas vatten skapar problem. Jag har sms:at tonåringarna från sjukbädden.

Kan du hämta ett glas saft?

Det har stundom skapat förvirring när jag har lagt in beställningar på glass och läskande drycker från min säng. Natten då jag inte kunde få ner febern med varken alvedon eller ipren drömde jag om svalkande glass och googlade årets glassnyheter på GB. Det har aldrig hänt förut, att jag googlar glassnyheter.

Jag ammar fortfarande och det får följden att vid feber blir min mun lika torr som botten av en fågelbur. Så det är ingen underdrift att kall dryck och glass har varit en livlina under veckan som gått.

Nåväl, efter några dagar blev det bättre och febern gav med sig. Men tröttheten. TRÖTTHETEN. Och illamåendet. Ett så mystiskt illamående, ungefär som vore jag gravid i vecka 7-8. Vilket jag inte är. Flera av mina följare har berättat samma sak. Någon tog till och med ett graviditetstest. Jag förstår det, för det har varit ett så lömskt illamående. Ett som lever sitt eget liv. Plötsligt gör det sig påmint för att sedan försvinna för att sen dyka upp igen.

Tröttheten finns fortfarande kvar. Det går segt framåt att uträtta uppgifter nu. Hälsan tiger still. Men oj vad det sprattlas och skrävlas när sjukdomen slår till. Att acceptera att det kanske behöver gå lite tid innan jag känner mig helt bra igen är nog allra svårast.

Men något hann hända medan jag spenderade en vecka i sängen. Det blev vår på riktigt.

Nu vill inget av de mindre barnen vara inne längre. Och plötsligt blev det bråttom att börja planera inför vårens fester. Jag hänger inte riktigt med på hur tiden står alldeles stilla i januari, februari och mars för att sedan rusa framåt i april, maj och juni. Hur blev det så?

Ett skepp kommer lastat med bröllop. Och student. I sommar står konfirmationsläger och seglarläger på menyn. Men först av allt vill jag vila lite i känslan av att våren äntligen är här.

En glad bild på mig och mina systrar innan influensan slog till.


Fysiologisk födsel i Doulapodden

Lämna en kommentar

Just nu repar jag mig efter världens jobbigaste influensa. Fy. Jag kommer behöva vara konvalescent i några dagar till. Men så glad jag blev att ett nytt avsnitt av Doulapodden har släppts med mig som gäst. Det är en crash course i Fysiologiskt födande! Jag tycker avsnittet blev riktigt bra. Lyssna gärna på det.

Gör mindre så ska du få se att mer händer! 👇🏻

https://doulapodden.podbean.com/e/93-fysiologisk-fodsel/

Fin bild från Spanien förra sommaren!