Det har varit några intensiva veckor! Igårkväll kom jag hem från Enköping, trött men lycklig efter den sista helgen på vår doulautbildning. Nu kommer det dröja ett tag innan vi håller utbildningen live igen. Ett år iallafall. För under våren kommer vi hålla den första doulautbildningen som blir helt online, från start till mål.
Det är lika underbart roligt varje gång att få hålla vår doulautbildning. Det liksom spritter och poppar av glädje i mig när jag ser en ny kull doulor gå ut i världen med så mycket klokskap och värme i sig. Den behövs ju där hos varje födande. Ja rakt in i föderummen åker den, värmen.
Precis innan den avslutande helgen på vår doulautbildningen så satt vi och producerade de sista delarna av vår webbkurs Födandets dynamik. Smått besatt. Tid och rum liksom försvann där på sluttampen och vips så var den bara färdig. Den där slutsträckan förundrar mig varje gång. Hur man går in i sin bubbla, stretar på, arbetar vidare och sen plötsligt så är man i mål! Då, när man sakta kliver ur sin bubbla undrar man hur det där egentligen gick till. Det är som om någon magi griper tag på slutet under varje kreativ process. Jag kan inte säga att jag vet exakt hur det går till.
Så idag är alltså både höstens doulautbildning avslutad och vår webbkurs färdig att ges vidare till våra testpar. Stort känns det. Vi har nu tillryggalagt sträckor som vi pratat om att vi ska göra länge. Arbete, arbete och mera arbete var vad som krävdes.
Nästa etapp av höstterminen 2022
Men terminen är inte slut än. Nej, nu ska jag bara byta växel och ägna mig delvis åt ett helt annat projekt. Vad det är kommer du få reda på under veckan som kommer!
Det är en relevant och viktig fråga. Maria Wigbrant som är barnmorska och kollega till mig har skrivit boken Stark, Glad, Mamma.
Maria är definitivt något viktigt på spåren. Motion och fysisk träning är nog det som har gjort störst skillnad för mig i mitt mammaskap. När jag har lyckats få till det. Men det är väl just den knorren som många kämpar med. Att lyckas få till det.
För när man känner sig som en allt annat än stark och glad mamma kan orden låta provocerande uppmanande. Kombinerar man det med giftig dietkultur som omringar de flesta av oss så är det lätt att hamna i en känsla av att man inte duger i sig själv och sin kropp som mamma. De två hör ju ihop. Självet och kroppen. Mammakroppen. Är den en kropp på undantag?
Men det är just i den där sköra känslan som boken Stark, Glad, Mamma tar avstamp.
”Som nybliven förälder möter du både dina egna och andras förväntningar, som ofta förstärks i media och reklam.Den stora omställningen, livssituationen i allmänhet, och inte minst de höga kraven på att vara en perfekt förälder, kan effektivt motarbeta lyckoruset man förväntar sig, och förväntas gå omkring i. Om det inte infinner sig kanske du blir både orolig och besviken. Men småbarnsperioden är en tid av enorm omställning med känslor av både sorg, ofrihet, trötthet, irritation och även ånger.”
Jag tycker boken är jättefin. För den gör kopplingen mellan psykiskt välmående/ fysisk aktivitet och hur skör den första tiden som mamma faktiskt kan vara. Att man måste få tillåta den att vara det. Och att det finns en väg framåt vad gäller träning – för alla mammor.
Att bli en stark och glad mamma för sin egen skull
Det cykliska som är en del av kvinnors liv är knappast ett tecken på svaghet. Konsten är att kunna jobba med förändringen istället för emot den. I bejakandet av förändringen och mammakroppen ligger nyckeln till hälsa. Inte i självhatet.
Jag önskar att jag förstått det här lite tidigare i mitt mammaskap: att träna för min egen skull. Och skita fullständigt i dieter och att försöka bli av med gravidikilon. För ”jakten” på gravidkilon har för mig som för så många andra varit i allra högsta grad kontraproduktivt. Den i sig har lett till viktuppgång.
Och nu har jag äntligen landat i insikten om att viktuppgång inte är det värsta som kan hända en människa. När jag förstod det och slutade göra kopplingen mellan träning och viktnedgång så var det som om lusten till att komma ut och röra på sig fick ny näring. Att gå promenader för att det är skönt. Utan att räkna steg. Att drömma om att simma längder för att det är härligt att simma. Själva lusten i sig som en viktig drivkraft. Där nånstans kom glädjen tillbaka för mig.
För då kan man leva med att det ibland är svårt att få till det.
Innan man har börjat skriva på en bok så haglar infallen. Kanske går man och dagdrömmer lite om vissa passager i boken som man bara måste få på pränt. Sen sjösätts projektet med samma ivriga lust. Det är roligt, känslan av flow när skeppet tar sig ut från hamnen. Solen skiner, himlen är blå, fåglarna lyfter från kajen i ett fulländat ögonblick. Inte ett mörkt moln på himlen.
Konsten är aldrig att sätta igång ett projekt. Konsten är ALLTID att slutföra dem.
För den dagen då man vaknar upp i sin roddbåt mitt ute på öppet hav ( ja man har hunnit flyta ganska långt) och plötsligt märker att årorna har lossat. Eller att det går så himla trögt framåt och man har cirklat runt på samma punkt i en evighet nu. Känslan av att man glömt vart man ska och hur tusan man kommer dit. Det är just då man måste fortsätta. Ändå. Streta på och inte ge upp.
För till slut kommer man fram. Men det är aldrig med samma berusande känsla av flow som ofta infinner sig där i början utan det är ofta med ganska mycket svett i pannan och ett lättat: Vi klarade det!
Okej jag överdriver lite
Jag håller inte på att skriva en bok. Jag håller på att slutföra projektet med vår stora webbkurs: Födandets dynamik. Och det är fantastiskt roligt, men just nu har vi kommit långt från kajen. Vi är i fasen mitt ute på öppet hav och att snart, snart börja skönja New York där borta i dimman. Haha! Den här metaforen hjälper mig ska ni veta.
Men när jag hade skrivit färdigt min bok så var jag inte direkt sugen på att två dagar efter sätta igång och skriva nästa bok. Känslan var snarare: det här gör jag inte om. Att få ihop alla trådar på slutet, sitta med referenser och noter och gaaaah!! Jag kan bara föreställa mig hur det känns när man har sjösatt sitt doktorandprojekt och inte har börjat se skymten av något färdigt resultat än… Känslan just nu är att det är ett otroligt stort jobb att skapa en längre webbkurs.
Samma respekt som jag känner för alla som lyckas sno ihop en bok känner jag nu inför alla som lyckas sno ihop en längre webbkurs.
Och även om vi inte har kommit ända fram så är jag redan stolt över att jag själv snart har lyckats med den här bedriften. För vi kommer i mål. Det är bara att ro vidare. Men för att kunna göra det så behövs det där invända fokuset. Där är jag nu. Nästan som besatt. För i slutändan är det inte de högt flygande drömmarna somt tar en nånstans utan det dagliga nötandet. De där nedplöjda timmarna. Tiden.
Sen att sitta där med ny erfarenhet, den som kommer av av att ha slutfört ett kreativt projekt. Den tillfredsställelsen slår det mesta.
Och rätt som det är så kommer dagen då man glömt den där känslan av – att- befinna- sig- mitt- ute- på- havet- med- tröga- åror och börjar dagdrömma om att sjösätta nästa bok. Eller kurs.
Under helgen var det premiär för vår doulautbildning i Enköpings yogastudio! Åh det var så mysigt. Jag älskar verkligen att få träffa ännu en grupp aspirerande doulor – det är lite julafton för mig.
Men just den här helgen var jag lite nervös för att åka ifrån Nils under hela dagen (fast det gick – såklart – bra).
Med en lite mindre grupp så kan samtalen bre ut sig ännu mer. Det blev snabbt en intim och fin känsla/ sammanhållning i gruppen. Det som är så häftigt med en sån här vuxenutbildning är att alla kommer med så olika bagage och infallsvinklar till kursen. Flera brukar ha erfarenhet av att ha jobbat länge inom ett legitimationsyrke i vården. Samtalen blir så initierade när det redan finns så mycket förkunskaper och en mognad inför MÖTET.
Varje gång jag föreläser om den stora effekt kontinuerligt stöd har på en förlossning så blir jag förbluffad över att det inte är implementerat i stor skala redan. Hur kan man få ignorera så tydlig kunskap? Som en mirakelmedicin utan bieffekter! Ja, om det vore en medicin skulle det vara oetiskt att inte ge den till kvinnor. Men eftersom det inte är något som kommer i form av ett piller så går det bra att fortsätta ignorera elefanten i rummet.
Är det enkelt att ge stöd under en förlossning?
En myt är att det skulle vara simpelt och enkelt att ge stöd och bygga relation till kvinnor inför och under en födsel. Inget kan vara mer fel. Det är bland det svåraste man kan ge sig på faktiskt. Det är ett sånt finlir att stödja utan att störa, att igen och igen tvätta bort det egna egot och våga släppa lockelsen med att ha en egen agenda. Istället: att öppna sig inför varje nytt möte. Finnas där med sin egen högst personliga klangbotten. För den är såklart inte oviktig.
Jag slapp andfåddheten den här gången. Förra hösten var jag ju höggravid när jag höll mina föreläsningar på utbildningen. Svettigt och andfått minns jag att det var. Tänk vad kroppen förmår ändå! Men det är skönt att graviditeten är över och att pappan kan få svettas lite istället.
Och ingen doulautbildning är komplett utan en bebis i tyg och ett bäcken av plast…
September är en av mina bästa månader. De där dagarna när allting har rullat igång men sommaren ändå dröjer sig kvar. Jag älskar dem.
Just den här hösten har mitt och Evas stora jobbprojekt – vår kommande webbkurs – gått in i en ny och intensiv fas. Efter att ha filat på manus under våren så har vi nu börjat filma och skapa grafik till kursen. Att vara igång med ett kreativt projekt är något av det roligaste jag vet. Och just det här projektet gör mig väldigt stolt. För det är ett otroligt stort jobb att skapa en onlinekurs på 3-4 timmar. ALLT fixar vi själva. Vi filmar med egen kamera, vi har lärt oss ritprogrammen på datorn, vi har lärt oss att klippa och skapa film i filmprogrammet på datorn. Varenda steg är vårt eget steg. När jag ser hur fint det blir så blir jag nästan gråtfärdig. För vi har inget produktionsbolag i ryggen, ingen miljon i sponsorpengar. Det är vi och vår kreativa drivkraft, en stor portion seg envishet och så många timmars nedlagt jobb som har tagit oss hit.
Men under helgen som kommer är det dags för doulautbildning i Enköping! De dagarna är några av de mysigaste jag vet. Ser så fram emot att hålla utbildningen igen för en ny grupp. Men barnen härhemma får gärna bli heelt friska till helgen. För nu när Nils verkar vara på bättringsvägen från sin sjuka så har Hanna insjuknat på nytt.
September påminner mig också om att det snart har gått ett år sedan Nils föddes.
Tre nystickade koftor senare
Den här bilden tog jag innan vi skulle åka in på en hörselkontroll på sjukhuset. Nils var fyra dagar gammal i världen och mormors nystickade regnbågskofta satt som en smäck. En sån gosros jag hade fått! Och det har han varit sedan dess.
Innan Nils kom var jag faktiskt lite orolig över om kärleken skulle kunna räcka till ett sjätte barn. Sen kom han och förälskelsen blommade ut i bröstet som en varm kärlekslav. Naturen har verkligen tänkt till.
Men året som gått har inte bara varit enkelt. Stundtals har jag känt mig så otillräcklig. Generation Z möter generation Y liksom. Var det verkligen meningen att de äldre barnen skulle bli liggande i varsitt hörn i varsin ändlös scroll? Maktlösheten över de nya världar som har skapats för tonåringar, som slukar dem nästan helt, och som till viss del gör dem halta i den verkliga världen, den är stor hos mig. Våra nervsystem är inte skapta för gruppmobbning, jämförelsesjuka och de starka kommersiella krafter som verkar på sociala medier. Så många som faller handlöst just under de där identitetsskapande åren.
Nils hann bara vara nyfödd i några dagar. Ja det var som om växtkrafterna knakade när han växte sig större. Blicken hos honom har känts som en evig brunn av liv som tittar upp på mig.
Nu fyller han snart ett år och i mig löper flera parallella spår. Jag är småbarnsmorsan i ena stunden, tonårsmorsan i det andra. Ibland möts vi allihop runt middagsbordet. Ibland sitter jag bara där med de små. Hur orkar du? är en fråga jag ofta får. Men just nu orkar jag mycket tack vare den här oförställda glädjen över att finnas till. Den som går att finna hos lille Nils.
Det här är ett samarbete mellan mig och min mamma Christina Cullhed som också är konstnär. Hon har med olika fotografier som inspiration skapat konstverk där den gravida och födande kvinnan får vara sin egen. Det stora blir så vardagligt och nära på de här bilderna.
Alltså, de blev SÅ fina. Jag tycker faktiskt att de gör sig bättre i verkligheten än såhär på skärmen.
Nu finns de som prints i begränsad upplaga! De är 40*50 cm och passar i en vanlig standardram. Kostar 575:- kr styck inklusive moms (frakt tillkommer!). Om du vill köpa så kan du maila din beställning till info@fodamedstod.se
Asabea och Opokua Britton har skrivit en JÄTTEFIN bok om födande. Idag var det boksläpp för deras bok Föda. Om det är något jag verkligen älskar med de här systrarna så är det deras frimodighet.
För att skriva en riktigt juicy bok om födande och ändå lyckas balansera på den där gränsen mellan saklighet/ stringens å ena sidan och kvinnlig existensialism och sinnlighet å den andra. Det är ingen lätt uppgift! Men Asabea och Opokua lyckas. Ja de lyckas med konststycket att sammanfläta sina personliga erfarenheter med sina professionella så att det lyfter. I boken FÖDA får hela den födande människan plats.
Boken Föda av Asabea och Opokua Britton
Boken genomsyras av deras goda kunskaper inom födandets fysiologi och hypnobirthing. De vrider om hela spelplanen ett varv så att fokus blir på den som ska föda barn istället för på vårdpersonalen som hjälper till. Latensfasen blir mognadsfasen. Och den ”aktiva fasen” blir den djupa fasen (för alla faser är väl aktiva sett ur den födande kvinnans perspektiv?) eftersom det bättre speglar hur just den delen av födseln brukar upplevas inifrån.
Det vardagliga får plats mitt i det högstämda. Recept på energibollar och smoothies. Yes, please. Och så får sexualiteten i födandet ett helt eget kapitel. Ja, det är juicy på helt rätt sätt: sådär så att det vidgar vyn och blir en ögonöppnare istället för att skrämma bort.
Boken som vi diskuterar i slutet av podden har jag fått hem och läser just nu. Den är omskakande bra.
Faktorer som drar eller knuffar någon i riktning mot en freebirth
Författarna till boken summerar anledningar till att kvinnor väljer en freebirth. De kallar det för ”push” eller ”pull” – faktorer som kan vara bra att känna till.
Faror och risker med att föda på sjukhus = onödiga interventioner
Tillit och förtroende till den egna kroppen och förmågan att föda barn
Integritet
Autonomi och kontroll
Brist på barnmorskor som kan bistå (eller att inte klicka med barnmorskan som finns)
Säkerhet
Tryggheten i det egna hemmet
Att se förlossningen som en familjeangelägenhet
En önskan sen långt tillbaka om att få föda hemma ”själv”
Tillit till instinkter och intuition
Förlossningstrauma: vilja undvika, eller tidigare trauma
Att det känns rätt
Önskan om att ta helt och fullt ansvar för födseln
Oftast är det en kombination av faktorer som drar kvinnor från den ”vanliga vården” och mot beslutet att välja en freebirth.
Jag vill också tipsa om den här vetenskapliga artikeln från Sverige:
Jag förstår att mitt blogginlägg om freebirth väcker känslor. För att förtydliga: jag är varken någon representant eller expert på freebirth. Jag förespråkar det inte. Däremot är jag intresserad av att förstå fenomenet som sådant och jag vill inte vara en del i att reflexmässigt döma ut kvinnor som gör det valet. Jag vill istället lyssna till dem på ett respektfullt sätt.
Min önskan är att ingen kvinna ska uppleva att den enda utvägen är att föda oassisterat hemma. Att det blir ett negativt val.
Just nu går jag Rachel Reeds onlinekurs Reclaiming childbirth as a rite of passage. Wow, ni som följt mig vet att Rachel är en stor förebild just nu. Hon är bara såå grym. Det är en ganska omfattande och teoretisk kurs som kräver ganska mycket av den som väljer att gå den. Så jag rekommenderar den egentligen bara till dig som känner att du är mogen att lägga ner tid och energi på att ta reda på hur du kan vara med och förändra vår kollektiva förlossningskultur.
Men Rachel återkommer till hur viktigt det är att alltid centrera kvinnan. Både i stort och smått. Alltså, vilka ord vi använder om födande. Vilka bilder vi använder oss av för att berätta om födande. Hur vi genom att bli medvetna med små medel kan ändra på hur vi framställer födande.
Ta den här bilden som min mamma målat – visst är den fin! Hon gör den gravida kvinnan till sitt eget subjekt tycker jag.
Jämför med hur gravida kvinnor ofta framställs – som en gravidmage utan huvud. Fokus blir då på barnet som väntas och inte på kvinnan.
Rachel Reed vågar även problematisera hur vi framställer oss på sociala medier. Hur bilden av födandet blir kurerat och full av ”maiden-energy” som hon säger. Jag kan hålla med om det. Maiden är den sexiga ungkvinnan som när hon föder lyckas vara både skitsnygg och sexig samtidigt (medvetet eller omedvetet).
I verkligheten är födandet ofta naket, rått (djuriskt) och allt annat än urtypen för det stereotypt kvinnliga.
Rachel förespråkar att vi ska våga visa mer mother och maga i våra sociala kanaler. Jaa!! Hur kan vi göra det då? Genom att inte använda filter för att se unga ut till exempel. Genom att våga visa alla aspekter av vad det är att vara kvinna. Den här bilden togs i somras på Åland.
Maiden-mother-maga-crone
Varje förändringsfas i en kvinnas livscykel äger förändringskraft.
Genom att lära känna de olika faserna blir det lättare att jobba med dem på ett dynamiskt sätt, istället för att försöka gömma undan eller kontrollera dem. Under varje livscykelfas berättar vår kultur på olika sätt vilket värde som finns inbäddat och vad som är viktigt att hyllas.
Maiden: Vår! Rite of passage: Den första mensen.
Tyvärr blir den här tiden svår för många unga tjejer på grund av ouppnåeliga ideal, sexualisering, objektifiering, stereotypa könsroller, heteronorm, listan kan göras lång.
Mother: Sommar! Rite of passage: graviditet och förlossning. Även abort och missfall.
Jag citerar Rachel Reed:
”The messages transmitted to Women during these rites of passage reinforce a lack of trust in the body and self and the assumption that external experts are required. However, childbirth also brings with it the potential to heal wounds that arose in the maiden phase regarding connection to body and self-worth”
Maga: Höst! Rite of passage: Menopaus
En förändringsfas där en del börjar om på nytt, men med den skillnaden att det nu finns en massa ackumulerad kunskap och livserfarenhet = visdom. En Maga som ryter ifrån och säger sin sanning kan bli ett hot – eller en ledare. Vår kultur värdesätter knappast Magan. Hon framställs som ett ruttnande äpple. Kvinnor försöker därför förtvivlat hålla fast vid sin maiden-fas med botox, fillers och filter. Det är synd för magan är ofta en kvinna med så mycket kraft och visdom.
Crone: Vinter! Rite of passage: Död
Tänk nypon, någon som håller i de frön som skapats av all den samlade visdom som kommer av att ha gått igenom hela denna livscykel.
Dessa frön blir det arv som förs vidare till nästa generation.
👑
Vi påverkas så fundamentalt av vad vår kultur anser är viktigt och värt att hyllas med de olika faserna i en kvinnas livscykel. Vi internaliserar dessa meddelanden, vi BLIR dem. Men vi kan också göra oss medvetna om dem och vara med och aktivt förändra dessa meddelanden.
Jag fick frågan om att diskutera fenomenet ”freebirth” i en podcast strax efter att jag själv börjat göra efterforskningar inom ämnet. Det är av naturliga skäl ett ämne som väcker otroligt mycket känslor! Jag ska därför försöka bena lite varsamt i det. För det finns mycket intressant att diskutera om freebirthing. Men det som kanske intresserar mig mest är hur själva diskussionen om fenomenet freebirth ser ut i vårt samhälle. Det är närmast ett tabu att diskutera och kan innebära ett socialt stigma att vara den som föder utanför systemet. Trots att det är varje kvinnas rätt.
Vad innebär freebirth?
Ja hur definieras freebirth? En bred definition är att inkludera alla som väljer att föda utanför systemet i någon form. Det innebär oftast att planera för att föda hemma utan legitimerade barnmorskor närvarande. I Sverige säger vi ”oassisterad förlossning” om att föda utan barnmorskor. Men det betyder ju inte att förlossningen behöver vara oassisterad. En partner, familjemedlemmar eller andra stödpersoner kanske närvarar istället.
I den vetenskapliga litteraturen på området inkluderas alla som på olika sätt föder utanför systemet under paraplyet ”freebirth” – alltså även högriskfödslar som sker i hemmet med barnmorskor närvarande. Så jag väljer att använda den breda definitionen. Men framförallt är freebirth en födsel som har planerats att ske utan legitimerad vårdpersonal närvarande.
Är de som väljer en freebirth dumma i huvudet?
När ämnet kommer på tal dyker den bilden ofta upp: kvinnor som väljer att föda utanför systemet avfärdas som tokiga galningar. Galningar som varken vet sitt eget eller sitt barns bästa. Jag har nog själv gjort mig skyldig till att spä på den bilden. Men stämmer den?
Definitivt inte. Skulle jag säga idag.
Tvärtom så tror jag att många av de som planerar för en freebirth är betydligt mer pålästa och kunniga än många som väljer att göra som de blir tillsagda. De kvinnorna har gjort en egen riskvärdering och landat i en annan slutsats än den som vår mainstream förlossningskultur förespråkar.
Men det betyder inte att jag inte ser att det kan finnas risker eller faror med fenomenet. Vilket är en helt annan sak.
Jag dömer bara inte reflexmässigt ut kvinnor som väljer en freebirth. Jag väljer att lyssna på dem noga istället.
För det är precis här skon klämmer enligt mig. Många barnmorskor och läkare blir så otroligt ivriga på att berätta hur livsfarligt det är att föda oassisterat hemma och tror att DE vet en massa saker som de här kvinnorna inte vet. Tänk om det är precis tvärtom? Att det är just de här kvinnorna som har något att berätta. Tänk om det är vi som borde spetsa öronen och börja lyssna istället.
Det handlar om trygghet och om att undvika trauma
De forskare som har lyssnat till kvinnornas berättelser kommer till ungefär samma slutsats:
Kvinnor som har valt alternativet oassisterad hemfödsel eller ”freebirth” har mycket noggrant vägt olika risker mot varann. De har lagt energi och möda på sina riskvärderingar och kommit till slutsatsen att en sjukhusfödsel inte är lika säker som en födsel i hemmet.
Delvis kan man därför säga att freebirth är ett fenomen som säger något om vilka stora brister som finns i vår förlossningsvård – mer än vad det berättar om de kvinnor som faktiskt väljer detta alternativ. Jag citerar här ur en artikel av Jackson et al. 2020:
Women who gave birth outside the system in Australia had the countercultural belief that their knowledge about what was best and safest had greater authority than the socially accepted experts in maternity care. The women did not believe the rhetoric about the safety of hospitals and considered a biomedical approach towards birth to be the riskier birth option compared to giving birth outside the system. Previous birth experiences taught the women that hospital care was emotionally unsafe and that there was a possibility of further trauma if they returned to hospital.
Just den vetenskapliga artikeln tycker jag sammanfattar ganska väl vilken process det är för kvinnor att välja en freebirth. Jag har ”översatt” två av de grafiska figurerna från den vetenskapliga artikeln så att du som läser här enkelt ska kunna ta del av processen.
När ett fenomen upphöjs till ideologi
Risken eller faran med freebirth (eller ja, vadsomhelst egentligen) är – tror jag – när det framställs som ett ideal. När en förlossning utan legitimerade barnmorskor närvarande blir ett mål i sig.
Om en kvinna blir traumatiserad av sin förlossning på sjukhus har vi alla ett ansvar. Att som samhälle vända den kvinnan ryggen är ett svek. Att inte lyssna eller erbjuda henne något som rimmar med de egna värderingarna eller synen på födandet. Det är faktiskt vårt fel. Om facebokgruppen med ”radical birthkeepers” som innehåller vissa karismatiska röster blir den enda gemenskapen eller trösten – ja det är också vårt fel.
För idag, om en planerad freebirth leder till en katastrof. Vem får då skulden av samhället?
Kvinnan.
Alltid kvinnan.
Men det är faktiskt inte hennes skuld att bära.
Referenser:
Jackson, M.K., Schmied, V. & Dahlen, H.G. Birthing outside the system: the motivation behind the choice to freebirth or have a homebirth with risk factors in Australia. BMC Pregnancy Childbirth20, 254 (2020). https://doi.org/10.1186/s12884-020-02944-6
Henriksen L, Nordström M, Nordheim I, Lundgren I, Blix E. Norwegian women’s motivations and preparations for freebirth-A qualitative study. Sex Reprod Healthc. 2020 Oct;25:100511. doi: 10.1016/j.srhc.2020.100511. Epub 2020 Apr 4. PMID: 32283477.
Jackson M, Dahlen H, Schmied V. Birthing outside the system: perceptions of risk amongst Australian women who have freebirths and high risk homebirths. Midwifery. 2012 Oct;28(5):561-7. doi: 10.1016/j.midw.2011.11.002. Epub 2012 Feb 1. PMID: 22300611.
We use cookies on our website to give you the most relevant experience by remembering your preferences and repeat visits. By clicking “Accept All”, you consent to the use of ALL the cookies. However, you may visit "Cookie Settings" to provide a controlled consent.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.