Äntligen en timme på SVT där de olika perspektiven på hemfödslar fick framträda på ett nyanserat sätt. Jag är särskilt glad över porträtten av kvinnorna i Sverige som valt hemfödsel eftersom jag tycker att det gjorde dem rättvisa. Vid det här laget är jag trött på exotifiering och dumförklaringar av kvinnor som väljer något annat än det vår smala norm för födande påbjuder.
Det visar sig att kvinnorna har helt legitima skäl. De vill inte falla offer för onödig medikalisering och patologisering av en i grunden frisk process. De vill få föda sina barn så tryggt och säkert som möjligt. På sina egna villkor. Att de landar i en annan slutsats än den som representanter för förlossningsvården ofta landar i borde respekteras. Det är ju inte vården som ska föda hemma utan kvinnan som väljer det.
Att vården som regel sedan väljer att inte befatta sig med dessa kvinnor – eller de barnmorskor som vill bistå dem – gör att kvinnornas val i praktiken ofta blir mer riskfyllt än vad det skulle behöva vara. Sandra som valde en hemfödsel föder i slutet av programmet utan hembarnmorska, trots att hon önskade en vid sin sida. Kanske inte så konstigt att den enda hembarnmorskan i hela Norrland inte hinner fram i tid.
En sak som inte framkommer i SVT:s program om att föda hemma är det hyckleri som detta innebär. Det talas mycket om säkerhet under förlossningar men inte många fingrar lyfts för att öka säkerheten vid hemfödslar. Förlossningsläkaren Sofie Brismar Wendel påpekar i programmet att blödning i samband med förlossning är den ledande orsaken till mödradödlighet världen över. Borde det inte av just den anledningen vara självklart att kvinnor som föder hemma i Sverige får tillgång till akutläkemedel vid blödning? Men så ser det inte ut. Kvinnor får idag tillskansa sig läkemedel mot blödning på egen hand. Detta sega överförmynderi leder också till att kvinnor föder hemma utan både barnmorska och läkemedel. Trots att vi – i Sverige – lätt som en plätt skulle kunna ändra på detta.
Sofie Brismar Wendel är i programmet inne på att dra det hela ett varv längre.
”Det saknas lagstiftning som skyddar barnet i det här sammanhanget. Fostret saknar juridiska rättigheter. Det är mamman som äger sin kropp, och äger också fostret.”
Här tycker jag att synen på den gravida kvinnan som en behållare för barnet blir tydlig. Menar hon på allvar att barnet borde få egna rättigheter som står över mammans rätt till sin kropp under förlossningen? Vem beslutar vad som är bäst för barnet – gör hon det? Borde man få behandla, klippa och skära i modern utan att hon samtycker till detta – för barnets skull? Modern och barnet är under graviditeten en enhet. Det enda barnet behöver i det läget är att mamman blir respekterad och får den vård och det stöd som hon behöver. Med andra ord så sviker vi även barnet när vi inte vinnlägger oss om att faktiskt respektera kvinnor och kvinnors rätt till val under födandet.
Att modern medicin har bidragit till en minskad mödra – och barnadödlighet skriver de flesta under på. Detta blandas dock ihop med dagens onödiga patologisering och medikalisering av friska processer. Att stödja fysiologin i födandet borde vara den primära riskminimeringen. I programmet visas den lavinartade ökning av interventioner som har ägt rum inom förlossningsvården under det senaste århundradet och man behöver inte vara en Einstein för att räkna ut att många av dem är onödiga.
Thomas Lindén som är statschefläkare på Socialstyrelsen poängterar i programmet att problemen hör hemma hos kvinnorna själva, på grund av sådant som högt BMI och hög ålder. Alltså borde vi bara tacka och bocka. Eftersom alla interventioner har ökat drastiskt så behövs de per definition. Thomas Lindén nonchalerar därmed den appropriering av själva barnafödandet som en onödig och i praktiken tvingande medikalisering innebär.
Det handlar om en ignorans och ett ointresse – men också som barnmorskan Asabea Britton påpekar i programmet handlar det om en okunskap:
”När det blir så normaliserat (med medicinska interventioner) så bidrar det till en viss bristande tillit till den födande kroppen. Om man aldrig ser en helt ostörd födsel är det såklart svårt att tro på att det fungerar, helt enkelt.”
Asabea Britton
Själv medverkar jag i några korta klipp i programmet. Här är ett av dem.
Du kan se programmet i sin helhet här.
Tack för jättefin text! Likabra som programmet.
Jag håller dock inte riktigt med om att barnets perspektiv nödvändigtvis innebär att se en kvinna som en ”behållare”.
Det finns situationer som är komplicerade när det gäller saker som mkt sen abort, födsel eller när en mamma missbrukar under graviditet. Jag tycker vi då, i vissa fall, måste kunna prata om två perspektiv. Kvinnans och barnets. Ett barn, inte alltid ett foster. Det är jättesvåra frågor men tror ändå frågorna i bland måste ställas.
För att vi ska kunna stödja kvinnor bättre. Och eventuellt i vissa fall kunna skydda barnets perspektiv. I min värld måste det inte vara antingen eller. Givetvis är det väldigt komplext och svårt men vissa frågor är ju såna, till sin natur. <3.
Hej, Tack för din kommentar! Ja det finns saker som kan vara komplexa och som väcker etiska frågeställningar. Självklart finns det ett barn att ta hänsyn till – som modern oftast bryr sig mer om än alla andra. Men jag tycker inte det är komplicerat att kvinnan äger och bestämmer över sin kropp. Att vård inte får ges utan hennes samtycke. Att vården skyddar barnet från sin mor och vet bättre än kvinnorna självq – som själviskt priotriterar sin egen upplevelse, är i mina ögon en misogyn nidbild. Vården idag skadar många kvinnor under födandet – och det är ett stort problem för kvinnorna, men även för barnen.
Jag får bara sånna obehagskänslor av debatten! Kan inte sluta tänka på handmaids tale… Skrämmande. Jag förstår inte hur det kan reta folk inom sjukvården så mycket att en del av oss vill föda hemma och fritt. Det är ju vi som gör det som får stå med konsekvenserna av våra val (om det nu blir konsekvenser, det blir ju sällan det). I systemet är man bara en spelpjäs som glöms bort så fort man fött och skrivs ut. Att få göra abort till gv 21+6 är inga problem (obs är för vår abortlagstiftning) men så fort en kvinna vill göra egna val när hon är gravid då ”hotas” hon med att barnet kan dö i magen om hon inte gör si eller så… Det säger så mycket om hela det svenska samhället. Man får inte sticka ut. Då trycks man till direkt. Och läkarkåren som blir så förnärmad när den kritiseras!!! Istället för att ödmjukt ta till sig det kvinnorna framför och kanske fundera på om man ska göra något annorlunda. Läste din story häromdagen om att obstetriken är den gren inom medicinen som arbetar efter minst evidens. Det säger ju en hel del.
Förlåt för detta svammel och tusen tack för allt du delar och informerar om! Ditt jobb är guld värt.
Tack Märta! Det är så synd för läkares och annan vårdpersonals misstro ökar tyvärr misstron tillbaka. Gynnar inte någon.
<3
"Att stödja fysiologin i födandet borde vara den primära riskminimeringen" – så bra formulering!
Bra inlägg! Obehaglig kommentar av Sofie Brismar Wendel. Obehagligt med hennes vurmande för klipp också för övrigt. Märkligt att man inte hört mer missnöje från kvinnor om förlossningsvården. Jag ska föda mitt första barn på sjukhus. Jag känner mig arg på vården. Detta inlägg och hela sidan gör mig säker på att jag ska gå in på förlossningen och äga min kropp, utan konflikträdsla!