Jag är så glad över det här året i mitt liv. Att Nils finns. När jag försöker summera året som har gått så är det svårt att fyllas av någon annan känsla än en stor tacksamhet över just det.
Mitt bloggår har självklart präglats av att jag varit gravid. Ni fick följa med mig på resan. Under perioden då jag mådde illa var graviditeten fortfarande inte offentlig. Men sen kom ÄÄntligen vårdagen då jag lite nervöst (men väldigt lycklig) berättade för världen att jag var gravid igen. Nu med sjätte barnet.
De första sparkarna som jag kände på mors dag.
När hösten kom summerade jag mina 237 veckor av graviditet…
Sen hemlighetsmakeriet kring en planerad hemförlossning. Asabea har verkligen rätt när hon säger att de som planerar för en hemförlossning är mer utsatta än andra. Just att det högst privata valet, så fort det offentliggörs, blir ett politiskt ställningstagande som måste förklaras och försvaras. Det är så tröttsamt att andra väljer att projicera sina egna fördomar och rädslor på dem som planerar att föda hemma. Ännu mer tröttsamt är att många tror att de har rätt att ha en högljudd åsikt om hur andra ska föda sina barn. Eftersom en förlossning framförallt är föderskans angelägenhet så valde jag att skydda mig själv.
Jag är så glad att jag tog mig själv och min förlossning på det allvar som jag gjorde den här gången. Helst av allt skulle jag vilja backa bandet och få föda om alla mina barn. Även om den här förlossningen inte avslutades hemma så blev den magisk och på mina villkor.
Läs berättelsen om Nils födelse om du inte redan gjort det:
Jag kommenterar sällan men vill önska dig ettGott slut på detta fina år, tacksamhet är en skön känsla att ta med sig inför nästa. Och tack för att du gett plats till olika skribenter i.din ’kalender’, jag har med behållning läst alla inlägg.
Du gjorde klokt i att skydda dig själv och ditt val, vi verkar aldrig lära oss att det enskilda och privata aldrig är rätt tillfälle att diskutera ’fenomen’. (Om det inte bjuds in till det av den det berör dvs).
Allt gott