To be born in water

Ida Nyström har skrivit en magisteruppsats om konsekvenser för barnet av att födas i vatten. Hennes uppsats hittar du här: Att födas i vatten

Som metod valde hon att göra en översikt av den vetenskapliga litteraturen på området – och främst de kvantitativa studier som har gjorts. Här återkommer diskussionen som jag tog upp i ett tidigare blogginlägg, nämligen problemet att få RCT-studier (randomized controlled trial) gjorda på fenomenet vattenfödslar eftersom de oftast inte är etiskt försvarbara. Ett resultat som jag tycker är mycket intressant är att barn som föds i vatten får färre neonatala infektioner än barn som föds på land. Vad beror det på? Och hur kan man dra nytta av det?

Ida har hunnit arbeta på BB Stockholm i fem år, hon började som undersköterska, fortsatte som sjuksköterska och arbetar nu som barnmorska sedan ett år tillbaka!

Forskningsprojekt

Foto: Lovisa Engblom

Har du ett intressant forskningsprojekt på gång som du skulle vilja presentera här? Eller som du vill att jag ska presentera? Det behöver inte vara ett större forskningsprojekt utan en magisteruppsats kan vara nog så intressant. Att disputera är ju att få ett slags forskningskörkort och vägen dit – att vara doktorand, kan man kalla för en utbildning på vägen mot självständig forskare. Jag gillar den där vägen till saker, för där händer mycket intressant. Även om kvalitén skiftar så kan ett försök, en ansats eller till och med ett misslyckande också berätta mycket. Det är inte bara det färdiga bygget som räknas utan alla tankar, mödor och beslut som togs på vägen är värdefulla, de kan man lära av. Maila mig  på martacullhed@gmail.com 

Att bistå vid en vattenfödsel

Så vad ska man tänka på när man bistår vid en vattenfödsel? Själv är jag definitivt ingen expert på området men vet att jag har mer kunskap och erfarenhet av vattenfödslar än många barnmorskor i Sverige idag. Den kunskap jag har borde alla som går ut barnmorskeutbildningen ha med sig i bagaget. Men idag är det till och med svårt för många studenter att få tillräcklig erfarenhet av upprätta förlossningsställningar och normala födslar överhuvudtaget; och det säger något om hur långt vi har kvar. BB Sophia var en lyckosam parentes i  den svenska förlossningsvårdens historia.

Eftersom barnet befinner sig i vatten under hela graviditeten så är det inte konstigt att också födas fram i vatten, det första andetaget sker ovanför vattenytan. Hypotesen är att så länge allt är normalt så fungerar denna dykreflex och man behöver inte vara orolig – det har också visat sig stämma bra. Men om barnet inte är friskt, fullgånget, om det är tjockt mekigt fostervatten eller någon annan komplicerande faktor som föreligger så kan man inte anta  att reflexen fungerar och man bör då gå efter en försiktighetsprincip och avstå från vattenfödsel. Av samma anledning är det viktigt att som barnmorska anamma en handsoff – approach i så lång utsträckning som möjligt – allt för att inte trigga igång något som gör att barnet tar sitt första andetag under vattenytan. Omständigheterna i badkarsvattnet ska så långt det går likna omständigheterna som barnet har i fostervattnet.

Det innebär kroppstempererat badvatten, ca 37 grader – vid framfödandet. Att bada varmare än så är ofta skönt för kvinnan och går jättebra under öppningsskedet. Men när barnet är på väg kan man behöva tappa i ett lite kallare vatten. Att som barnmorska hålla perinealskydd i vattnet går  förvisso men är oftast inte nödvändigt. Kommunikationen med kvinnan är viktigare. Man vet inte om ett hårt tryck på mellangården kan trigga igång barnet att ta sitt första andetag snabbare. Igår fick jag ny input av Agneta Bergenheim, hon skriver såhär:

”Då jag bistått vid vattenfödslar under många år var jag på en workshop där en tysk kollega med betydligt mer erfarenhet av detta än den jag då hade som visade filmer på sina vtnfödslar. Hon hade handsoff hela utdrivningsskedet och det öppnade för nästa steg: Att låta barnet föda sig själv! Bockning, rotation- allt detta fixar barnet självt. Det sjunker mot bassängbotten och om mamman inte är där med sina händer omedelbart är det bara att uppmana henne att ta upp barnet.- En sådan fantastisk första livserfarenhet: Förutom att inte ha blivit tvingad ut/ tid och takt även fått livserfarenheten att stressen det är att födas själv kunna gå igenom den och sedan direkt komma i mammans famn.”

Det slutar ofta med att kvinnan lyfter upp sitt barn – och så fort barnet kommit ovanför vattenytan och tagit sitt första andetag är det viktigt att inte doppa ner huvudet i vattnet igen, allt för att minska risken för aspiration av badvatten. Kroppen kan gärna få ligga kvar i vattnet, på så sätt blir övergången mjukare. Som barnmorska får man ha koll på blödningen genom att titta på badkarsvattnet och hur fort det färgas rött. Rosévin är ett bra riktmärke. Om det börjar likna en Rioja så är det nog bäst om mamma och barn kliver upp ur vattnet. Om navelsträngen går av så gör den det på det tunnaste stället och man får en 10-15 cm stump kvar som man kan hålla i när moderkakan ska ut. När badkarsvattnet tappas ut så flyter blodet ner som ett koagel mot botten och det går lätt att uppskatta storleken på blödningen.

Barn som föds i vatten brukar vara pigga men oftast initialt lugnare när de kommer i kontakt med sin omvärld, det är vanligt att de tittar stort och förundrat på sina föräldrar. Det ilskna gallskriket som en del barn ger ifrån sig – det som låter som om de blivit stungna av en bisvärm – är inte riktigt lika vanligt. Kanske är det ett behagligare sätt att födas på? Jag vet inte.

Hanna Ulfsdottir har ett pågående forskningsprojekt om vattenfödslar i Sverige och har fått designa om en del för att kunna använda sig av alla vattenfödslar som hanns med på BB Sophia. En prospektiv studie pågår nu på Ystad BB som just i dagarna har fått ett nytt och stort badkar. Läs mer om Ystad BB!

 

 

 

 

 

Föda i vatten

Foto: Paola Oras

Av de vattenfödslar som har studerats så har man inte kunnat hitta något som tyder på att det kan vara farligt för mor eller barn. Det finns däremot en något ökad risk för navelsträngsruptur när barnet lyfts ur vattnet. I en studie med 5192 konventionella födslar som  jämfördes med 3732 vattenfödslar så hittades 20 navelsträngsrupturer varav 18  som uppkom i samband med  vattenfödseln – men inget av barnen fick allvarliga men av händelsen. Däremot så har man sett positiva effekter för kvinnan som smärtlindring, fokus, avslappning och en bättre förlossningsupplevelse.

Vattenfödslar på BB Sophia

Ellinor Brengesjö och Lena Alnebo gjorde en kvalitativ intervjustudie på BB Sophia år 2014-2015, jag citerar här ur deras studie:

” Kvinnorna upplevde smärtlindring, avslappning, viktlöshet, fokus, känsla av kontroll och egenmakt. De uppskattade att de blivit erbjudna att föda i vatten och menade till att det bidrog till en känsla av att föda naturligt. Kvinnorna var mycket nöjda med helhetsupplevelsen och ville gärna föda i vatten igen. Vidare ansåg de att vattenfödsel var ett bra alternativ till epiduralbedövning och att det borde finnas mer lättillgängligt för alla kvinnor”.

 egna erfarenheter av att som barnmorska bistå vid vattenfödslar

Jag har själv bistått några kvinnor vid vattenfödslar och den stora skillnaden jag upplever som barnmorska är att vattnet hjälper kvinnan att härbärgera sitt eget födande. Vattnet, badkaret eller poolen blir en fredad zon, en slags förlängd kropp där det går att röra sig fritt och faktiskt få känna sig mindre otymplig (beroende på storleken på badkaret givetsvis, en något djupare birthpool är att föredra). Vattnet är varmt, smärtlindrande och samtidigt avslappnande.

Häri tror jag också att det kontroversiella ligger. Eftersom födandet på landets förlossningskliniker sker i en medicinsk kontext så kan det nästan kännas främmande (eller skrämmande?) med en kvinna som härbärgerar födandet i en egen fredad zon. Medicinska metoder för smärtlindring använder vi frikostigt, vi bjuder in till dem,  ja vi rekommenderar och säljer medicinsk smärtlindring i förlossningskiosken. Utan varningstexter. Men vi vet samtidigt att epiduralbedövning, paracervikalblockad och även pudendusblockad ofta innebär ingrepp i förlossningen med följande interventionskaskader (avstannad progress, värkstimulerande dropp, kontinuerlig övervakning av barn, möjlig påverkan på fosterljud, förlängt förlopp, större risk för instrumentell förlossning, svårt att kissa efteråt, behov av kateter osv).

Förlossningspersonalen tar då på många sätt tar över födandet – det blir en byteshandel. Som födande kvinna kanske du får paus från smärtan i utbyte mot att nycklarna till födseln lämnas i personalens händer. Det blir svårare för dig att neka till olika interventioner och ingrepp kan ofta motiveras utifrån den ökade kontroll som behövs efter smärtlindringen du erhållit – och som du i stunden är så otroligt tacksam för.

I USA så tar the American Academy of Pediatrics och the American College of Obstetrics and Gynecologists (deras motsvarighet till SFOG och svenska barnläkarföreningen) avstånd från vattenfödslar eftersom de anser att det inte är naturligt och därför inte bör förekomma annat än i en strikt vetenskaplig kontext, det vill säga gärna en randomiserad kontrollerad studie. Eftersom det inte är så enkelt att utföra sådana studier och tvinga någon att på förhand välja det ena eller det andra så har det blivit ett snyggt sätt att skrinlägga hela fenomenet. Man kan alltid hänvisa till att det inte finns studier av tillräckligt hög kvalité och i väntan på studier som man vet aldrig kommer genomföras så säger man nej till vattenfödslar. Och framstår som ansvarsfull och pragmatisk. I själva verket fråntar man många kvinnor rätten att möjligen få härbärgera sitt födande i större utsträckning.

I England tänker man annorlunda och där har the Royal College of Obstetricians & Gynecologists  godkänt vattenfödslar som ett alternativ.

Föda i vatten i Sverige

I Sverige idag  erbjuds nu vattenfödslar som ett alternativ på BB Stockholm, SÖS, Ystad BB och på Linköpings förlossning.

 

 

Med ett hjärta som svämmar över

Jag vet inte vad mitt liv skulle vara utan mina vänner. Oerhört fattigt tror jag. De första två fjärdedelarna av 2016 var nämligen några av de värsta månaderna i mitt liv. Jag åldrades snabbt några år till och fick mer skinn på näsan än jag ville ha. Men nu när jag har lite distans till det mest smärtsamma så kan jag se att det också har fört något gott med sig. Det är utvecklande att åka på smällar och hamna i kris – om man lyckas behålla sig själv intakt så kan man till och med få ett försprång in i något nytt. Men det hade aldrig gått utan min familj och mina vänner! Just idag bubblar jag över av kärlek och värme till några som jag tänker presentera här på bloggen, som ett fint sätt att inleda år 2017.

Åke, Elin och Abbe

I somras fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att vara med när Elin och Åke skulle föda sitt första barn. Jag tackade ja på stående fot! Det var ett av mina bästa beslut. Abbe föddes hemma i sitt vardagsrum och jag har svårt att hålla tårarna tillbaka när jag ser den här fina familjen som föddes samtidigt.

I slutet av oktober åkte vi hela familjen och hälsade på goda vänner som för närvarande bor i Edinburgh i Skottland. Det var en resa vi sent kommer glömma. Paola är en av mina närmsta vänner och dom firade in det nya året med oss igår!

Vikram och Paola

Paola doktorerar och flög med yngste sonen Vikram till Sverige innan jul för att göra sin halvtidskontroll här i Uppsala, titeln på arbetet är ”Care for the newborn – breastfeeding and skin- to- skin contact”.  Jag tänker presentera hennes forskning mer utförligt  i ett annat blogginlägg!

Min kära vän Lisa födde sitt andra barn hemma med hjälp av en hembarnmorska som heter Kirsten och idag går det att läsa hela den berättelsen på hennes blogg Dream Dare Do – om att föda sitt barn och sig själv https://lisasdreamdaredo.com/2017/01/01/att-foda-sitt-barn-och-sig-sjalv/ . Jag nockades fullständigt av de vackra bilderna och fick lov att publicera den här! Under hennes första graviditet var en annan hembarnmorska inblandad, Agneta Bergenheim, och storasyster syns på bilden i bakgrunden. Det är min äldsta dotters bästa kompis! Barnet som låg i gravidmagen på bilden känner jag också väl. Vi har rest ihop i Frankrike, bland annat.

Lisa och Kirsten

Tack alla mina fina vänner för att ni finns (även alla som inte fick var med i just det här blogginlägget!) Utan er – inget liv.

Årskrönika

Foto: Lovisa Engblom

Det har varit ett år på teman som förstöra, hugga ner, lämna och överge. Både i det stora och det lilla –  utrikespolitiskt har det varit jordskred som Brexit, Trump,  fortsatta krig och människor som flyr för sina liv. Här hemma i den lilla världen och från min barnmorskehorisont så har det också varit jordskred om än i en annan skala.

Året började med att trädet Södra BB höggs ned, jag skrev om det i ett blogginlägg den 17 december ”Södra BB har också funnits” . En sammansvetsad arbetsgrupp på ungefär 50 barnmorskor och några undersköterskor löstes upp och många hamnade i stor sorg och förtvivlan över att behöva lämna något som var framforskat, beprövat – ett i Sverige unikt och mycket attraktivt ställe att föda på och en attraktiv arbetsplats där man kunde växa både som barnmorska och människa.

Som om det inte var nog med Södra BB så stängdes också BB Sophia den 31 maj och nästa sammansvetsade barnmorskegrupp löstes upp och skingrades för vinden. BB Sophia öppnade våren 2014 med triumf i seglen! Ett ombyggt och nybyggt ställe helt anpassat för födande med badkar i varje rum. BB Sophia hamnade i topp när födande fick ranka sin nöjdhet med vård under förlossningen och det var många som sörjde när Sophia bommade igen. Dagens ersättningssystem är byggt för att förlossningskliniker ska ligga i nära anslutning till sjukhus och man måste komma upp i ett visst antal komplikationer för att gå runt. Att hålla födandet så normalt som möjligt är inte lönsamt – det som är barnmorskans profession är inget som värderas. Det var alltså inte BB Sophia som det var fel på utan ersättningssystemet.

Lagom till sommaren hade de två enda alternativa klinikerna i Sverige bommat igen och det blev en tung sommar med mycket hårt tryck på övriga  förlossningskliniker. Brist på förlossningsplatser och en politiskt skapad barnmorskebrist. Vårdval förlossning sjönk som en sten till havets botten och själva namnet blev mest som en ironi över tingens ordning. Att få välja mellan det som inte finns att välja.

Sverige har i detta avseende problem med sin självbild. Vi ser oss som så förträffliga och hänvisar ofta till den låga mödra och spädbarnsdödligheten  – som om allt handlar om att man iallafall inte dör när man föder barn och att vi ska vara så glada och tacksamma över det. Att välja hur man vill föda framställs som en lyx av omåttliga proportioner – inte som den mänskliga rättighet det faktiskt är. Jacqueline Vejlstrup är en av de barnmorskor som har förstått detta för länge sedan och hennes perspektiv är värdefullt att ta del av https://www.facebook.com/jacqueline.vejlstrup/posts/10206872806452976.

Födelsehuset skrev en rapport till FN:s CEDAWS kommitté om hur det förhåller sig i den svenska förlossningsvården och jag rekommenderar verkligen att ni läser denna rapport, den är otroligt bra och viktig! http://tbinternet.ohchr.org/Treaties/CEDAW/Shared%20Documents/SWE/INT_CEDAW_NGO_SWE_23094_E.pdf

I mitten av höstterminen så arrangerade SBF tillsammans med SFOG en temadag om individualiserad förlossningsvård – vem bestämmer? Vi var många som träffades där och det var en mycket bra dag! http://www.barnmorskeforbundet.se/aktuellt/forbundet/individualiserad-forlossningsvard-vem-bestammer/ Jag skrev också en sammanfattning av dagen som jag publicerade i fb-gruppen  Barnmorska aktuellt och intressant men som jag inte hittar tillbaka till. Om någon bloggläsare hittar min sammanfattning av dagen så lämna gärna länken i en kommentar till det här inlägget.

Jag vill avsluta min årskrönika med att dela den debattartikel som nyss publicerades i SVD och som sammanfattar det dystra barnmorskeläget på ett bra sätt. http://www.svd.se/oka-inflytandet-for-barnmorskorna

Det finns hopp! Mitt alldeles egna 2016 började med förfäran och depression över sakernas tillstånd men har mynnat ut i något härligt positivt och kreativt. Livet är flyktigt och det går fort att förstöra men frön får också grodd på det mest konstiga och märkliga ställen.

Foto: Lovisa Engblom

Brasiliansk barfotadans

Eftersom min man är docent och lektor på universitet så blir jag ganska ofta medbjuden som fru när någon har disputerat. Det är ofta trevliga fester,  vuxna som  får prata med andra vuxna, sjunga studentikosa sånger och dricka  vin ihop. Mellan grattistalen hinner man bekanta sig lite med sin bordsdam eller herre, ja småprata sådär alldeles lagom trevligt.

Att säga att man är barnmorska går nästan alltid hem. Särskilt efter några glas vin. Någon kanske  får tårar i ögonen och minns sin egen fina förlossningsupplevelse, det kommer nästan alltid intresserade följdfrågor med mjuk beundran i rösten. Till slut får man höra att Det måste vara det bästa jobbet! Få vara med när någon föder barn.

På den senaste festen så la jag till ett hem framför barnmorska. Jag berättade att jag jobbar som hembarnmorska. Mest för att jag ville introducera ett epitet  bland alla andra; barnmorska, skolsköterska, sjukvårdsrådgivare, bloggare… och ja – hembarnmorska. Reaktionerna lät inte vänta på sig och jag hamnade snabbt  i ett defensivt läge. Frågorna som kom var av en helt annan karaktär, nästan anklagande  ”Vad gör du om det händer något?”. Tvärsäkra påståenden ”Min väninna hade varit död om hon hade fött hemma”. Chock i rösten, ”Oj, finns det dom som vill det?”.

Jag försökte hänvisa till den forskning som finns på området (tänkte att det borde vara rätt sällskap!)  och berättade att jag arbetar professionellt, men det var liksom kört. Vad gör du om det händer något? Frågan ekade mellan mig och mina bordsdamer. Till slut sa jag något som jag hört en annan hembarnmorska säga (på skoj):

Jag tar av mig barfota och dansar en brasiliansk barfotadans!

Nervösa skratt. En konversation som kändes urspårad – inga tårade ögon, mer av skräck i blickarna. Vi bytte samtalsämne ganska snabbt och jag bestämde mig för att i framtiden välja mina tillfällen  med större omsorg . Det är kontroversiellt med hemfödslar, jag vet.

Nu vet jag det ännu mer.

 

Södra BB har också funnits!

Ja, för ett år sedan fanns både Södra BB och BB Sophia. Jag arbetade själv på Södra BB tillsammans med ungefär 50 andra barnmorskor och några undersköterskor. Men just vid den här tiden förra året  så var det undergångsstämning på arbetsplatsen och jag var sjuk i vad som visade sig vara en halsböld. Samma dag som bölden punkterades på öron/ näsa/hals fick vi reda på att Södra BB skulle bort. Jag grät på julafton.

Vi fick information om att Södra BB skulle flyttas till Södertälje men så blev det aldrig. Däremot finns det idag något fint och bra i Södertälje med inspiration från Södra BB! Vad jag har förstått så har Södertälje förlossning alltid varit en mysig och trivsam klinik att både jobba och föda på. En handfull barnmorskor från Södra BB  började arbeta här.  Men att plocka några vackra blommor från ett träd är inte samma sak som att flytta hela trädet med stam och rotsystem, och det blir aldrig samma sak, även om man hoppas tror och vill att det ska vara det.

Fröet till trädet som till slut kom att heta Södra BB planterades av Ulla Waldenström och Carl-Axel Nilsson någon gång under 80-talet. År 1989 öppnade  ABC-kliniken (alternative birth center) på SÖS. Tanken var att kvinnor skulle få föda på egna villkor i en hemlik miljö och med en för familjen känd grupp av barnmorskor – med så lite medicinska ingrepp som möjligt. Det gick till exempel inte att få en epidural utan enheten var ett alternativ till gängse vård. Om det tillstötte komplikationer så flyttades förlossningen över till SÖS förlossning där det också fanns läkare. År 2003 så gjorde man om ABC-kliniken till ett modified in hospital birth center; Södra BB.

På Södra BB kunde man gå på mödravård, föda sitt barn och få all eftervård på samma ställe. Om man önskade medicinsk smärtlindring under förlossningen så gick det att ordna och vid komplikationer så kom en läkare upp från SÖS förlossning istället, allt för att kvinnan skulle slippa vara den som behövde flytta på sig. Södra BB var framforskat under ABC-tiden och när avdelningen stängde år 2016 så höggs hela trädet ner. Det finns fortfarande blommor, frön och rotsystem kvar. Men inget träd.

Föda upprätt – vad säger forskningen?

Här kommer barnet! Kristina och Liselotte instruerar en pallfödsel.

Om man söker på vetenskapliga artiklar som handlar om upprätt födande så får man många träffar. Därför gäller det att sålla lite och hitta det som känns mest aktuellt och som fångar hela spektrat, allt från barnmorskors attityder till hur själva upplevelsen påverkas till vilken åverkan en viss förlossningsställning kan ha på kvinnokroppen.

Malin Edqvist med flera 2016. I den här studien har man analyserat data från 2992 kvinnor i de nordiska länderna (ej Finland) som planerade att föda hemma mellan 2008-2013. Resultatet visar att en väldigt låg andel av kvinnorna ådrog sig en stor bristning och man hittade ingen korrelation mellan en upprätt position, så kallad ”flexible sacrum position” och stora bristningar, dvs sfinkterrupturer. En majoritet födde i upprätt ställning. I hela gruppen var andelen sfinkterrupturer 0,7 %.

Charlotte Elvander med flera 2015. I den här studien har man tittat på korrelationen mellan sfinkterskador och förlossningsställningar på 113279 singelgraviditeter med spontan vaginal förlossning mellan 2008-2014. Resultatet visar att det var något bättre för förstföderskor att föda på sida jämfört med sittande, att det innebär en något minskad risk. För både förstföderskor och omförderskor var det sämre utfall i gynläge, dvs högre risk att få en sfinkterruptur. För omföderskor var pallförlossning och ”squatting” position associerat med en högre risk för sfinkterruptur – men inte för förstföderskor. Pall är dock associerat med en högre risk för större grad2bristningar.

Karin Gottwall med flera 2007. Studie på SÖS. Samma resultat här, gynläge ger en ökad risk för sfinkterskador samt att sitta på huk (inte pall ). Om man tittar på deras siffror så var sida/ knä/alla fyra samt stående det allra bästa med minst andel sfinkterskador. Allra sämst var gynläge, sedan kom på huk (på engelska  ”squatting”), sedan pall.

Översiktsartikel Holly Priddis med flera 2011, Australien. Här har man tittat på olika vetenskapliga artiklar och funnit att de förlossningsställningar kvinnor väljer beror mycket på vilken kultur som råder bland barnmorskorna, dvs deras egen syn på födandet och hur det ska gå till. Barnmorskors arbete genomsyras i stort av vad de själva ”tror” är rätt snarare än vad vetenskapen säger och vad kvinnor själva vill. Det kan vara stora skillnader mellan olika förlossningsavdelningar vilken kultur som råder. Kvinnor som använde sig av upprätta ställningar i första och andra skedet av förlossningen upplevde mindre intervention, mindre smärta och större nöjdhet än kvinnor som födde i halvsittande, liggande eller i gynläge. Enda negativa med upprätt födande var en något ökad blodförlust, men ej associerat med stor blödning.

Li Thies-Lagergren med flera 2013. Who decides the position of birth?
På grund av att praxis i västländer är att kvinnor på sjukhus föder i halvsittande och gyn i störst utsträckning så ville man undersöka på vilket sätt kvinnor själva hade fått medverka till att föda i olika ställningar. Kvinnor som födde på pall kände i större utsträcknings att de själva var med och påverkade sin förlossning, de kände sig mer självkära, mer trygga och mer ”powerful”. Slutsats; barnmorskor bör bli medvetna om vilken roll det kan spela för kvinnor att faktiskt få välja förlossningsställning -barnmorskor bör uppmuntra kvinnans autonomi. En upprätt förlossningsställning kan leda till en bättre förlossningsupplevelse.

Cochranereview 2013, en genomgång av olika vetenskapliga artiklar på området. Förlossningsställningar för kvinnor med epidural. Man har tittat på olika maternella och neonatala ”outcomes”. Resultat: Ingen skillnad. Kvinnor med epidural bör uppmuntras att föda i vilken förlossningsställning de vill.

Tycker ni att jag har missat något väsentligt? Ni som har fött i en upprätt ställning och ni som har bistått – vad har ni för erfarenheter?