Kategori: Förlossningsvård

Återträff med Södra BB!

Lämna en kommentar

Ikväll är det återträff för alla som har jobbat på Södra BB. Vi blir många som kommer! Det tycker jag är helt fantastiskt. Vi  hann få ganska starka band till varandra under den tid vi arbetade ihop. Det var en sådan arbetsplats.  Kulturen på avdelningen var tillåtande och vänlig!  Det tycker jag är ett smart drag på en avdelning som jobbar med födande –  både för barnmorskor, studenter som passerar och inte minst för kvinnorna som föder –  eftersom det är ett sådant krävande och utmanande jobb. Man behöver stötta den som ska stötta ett födande par. Det gjorde vi. Jag minns den där fantastiska känslan av lugn och ro inne på ett föderum. Hur jag som barnmorska slapp springa mellan olika förlossningsrum och kunde koncentrera mig på ett skeende. Vara närvarande i det så mycket som möjligt med hela mig -mina händer, min röst, mitt lugn. På det sättet styckades inte förlossningen upp i små fragmentariska bitar för mig som barnmorska. Vad mycket jobb som krävdes för att komma ända dit! Och vad synd att Södra BB inte finns längre.

Den första återträffen i augusti 2016

Blå porten

Stress

Lämna en kommentar

Foto: Lovisa Engblom

Nya förlossningen på SÖS invigdes i dagarna och verksamhetschef Ingegerd Lantz  passade på att säga:

”Vi ska inte ha några stressade barnmorskor här!”

Planen är att den nya förlossningsavdelningen ska kunna ta emot fler födande än tidigare – men utan stress. Jag tänker att det är ett uttalande att leva upp till som förlossningsvården ser ut i Stockholm idag.

Jag har kommit att få en ganska stor respekt för långvarig stress. Det är ett gift som långsamt gröper ur innanmätet och en dag vaknar man med en väldigt tom och ihålig känsla. Den där resonansbotten som saker brukar studsa och ta spjärn ifrån finns liksom inte längre. Stressfiltret är borta. En läkare som har varit utbränd beskrev det som att hon hade blivit permeabel.

Ljud, ljus, prat, tjat, allt går liksom rakt igenom utan att fastna i något som helst skyddande filter. Småsaker som man kunnat hantera tidigare kan generera stora utbrott, gråt, en känsla av att man faller rakt igenom tillvaron. Utan något som tar emot, stoppar eller fångar. I dagligt tal kallar man det för att stresströskeln är sänkt.

När vårt fjärde barn föddes så var ingenting som förut. Han sov inte alls på nätterna, nej han skrek sig  rakt igenom dom. Det tog lång tid innan vi förstod varför – för att han var allergisk mot allt möjligt. Vi fick sova i skift i tre års tid och under den tiden valde jag att jobba natt på förlossningen  för att tillvaron skulle gå ihop och pengarna skulle fortsätta komma in på bankkontot. Min man behöver åka bort på konferenser ibland och såhär kunde ett tvåveckorsupplägg se ut ; jag jobbar 5 nätter på förlossningen ena veckan för att kunna vara ledig nästa vecka då han åker iväg. Då är jag själv med 4 barn varav en som inte sover en enda hel natt i sträck. Två veckor utan riktigt god sömn.

Under den här tiden började jag pendla till Stockholms förlossningsvård och  vid sidan av jobb, barn och familj engagera mig mer och mer i  frågorna som rör kvinnovården.  Nätverka, träffa andra barnmorskor, tänka,  samtala, skriva och debattera.

Det hela fick ett abrupt slut när Södra BB hux flux försvann och alla i båten sjönk. Då rycktes jag bort. Även om tillvaron var ordnad och jag fick nytt jobb och pengarna fortsatte att komma in på bankkontot i slutet av varje månad så var det någonting som gick sönder. Fyra års utebliven sömn, vaknätter och stress kom plötsligt och knackade på  min dörr och krävde återbetalning på hela stresslånet.

 

 

 

 

Förlossningsbrevet

Lämna en kommentar

Den som vill får gärna ta med sig ett brev till förlossningen med en hälsning som kanske är svår att framföra när man står där med värkar och har ont. Tanken med förlossningsbrevet är att kompensera  lite inför det faktum att barnmorskan ofta  är en främling  som man aldrig har träffat. Jag tycker mycket om förlossningsbrev. Inför mina fyra födslar så har jag varje gång författat ett sådant och dom har sett så olika ut. Varje gång har tanken från min sida varit att försöka förmedla något om mig som jag ville att barnmorskan skulle  ta hänsyn till. Första gången skrev jag att jag ville pröva akupunktur, värme, bad och massage. Att jag inte ville ha EDA men att jag kunde tänka mig att prova lustgas. Så blev det inte alls.

Brevet kan vara skrivet som en beställning;

  • Jag vill ha akupunktur.
  • Jag vill ha lustgas.
  • Jag vill ha EDA innan det blir försent.

Ibland känns det absurt med förlossningbrev. Som en uppmuntran att ta med sig en egenkomponerad beställning av mat till  en restaurang där menyn redan är satt. För när man skriver ett förlossningsbrev som faller inom ramarna så är dom tämligen harmlösa.

  • Vill inte ha en bristning.
  • Tar det som det kommer.
  • Vill ha stöd och hjälp.
  • Vill ha tydlig information.
  • Kan tänka mig lustgas och epidural om jag behöver det.

Om man tar med sig ett förlossningsbrev som faller utanför ramarna så får man oftast finna sig i att önskningarna inte kan bli uppfyllda. Man får också räkna med mothugg.

  • Jag vill föda i vatten.
  • Jag vill inte ha CTG-registrering.
  • Jag vill inte  ha syntocinonsprutan i förebyggande syfte och jag vill inte att barnet ska få K-vitamin.

När man ska föda sitt första barn kan förlossningsbreven framstå som aningslösa för en som har jobbat länge med födslar. Jag tror det handlar mer om att man  som personal vet  så väl hur menyn ser ut  – och har lärt sig hur födande brukar plocka från den.

När man ska föda sitt andra och tredje barn kan breven vara skrivna som en gardering med den första födseln som referens. Som födande har man lärt sig menyn och vet precis vilka rätter man vill ha den här gången. Då blir det ganska enkelt för alla inblandade.

Födelsebrevet är en värdehandling.

 

 

Ovetenskapliga pyramider

Lämna en kommentar

Jag tror att vi är rädda för ytterligheter i förlossningsvården. Vi vill inte ha det som i USA där det på många sjukhus är läkarna som kommer in operationsklädda när kvinnan ska krysta  bakom ett ett grönt skynke – som vilken operation som helst. Gynläge såklart. Inte för att det är det bästa för kvinnan, nej enligt forskning verkar det vara den sämsta förlossningsställningen för att undvika bristningar, men för att det är den mest fördelaktiga vinkeln för läkaren att förlösa i. Visst har ni hört frasen ”Push, push, push!!!” i amerikanska filmer eller sitcoms. Forcerad krystning kallas det. Det kan behövas ibland i vissa lägen men oftast är det onödigt att krysta på uppmaning om förloppet är normalt. Krystfasen är en del i det delikata utdrivningsskedet.

Men den andra ytterligheten är inte heller rolig. I England hände det som inte får hända på Furness General hospital i Cumbria bay mellan 2004 och 2013. Det var fem barnmorskor som kallade sig själva för ”the musketeers” och som enligt uppgift bildade en pakt;

”Government patient safety expert Dr Bill Kirkup, said a self-described band of ‘musketeer midwives’ adopted a ‘one for all’ approach to their work.
Dr Kirkup described the group as ‘impenetrable’ to outsiders and ‘hostile to complaints’. Some members were said to be determined to pursue ‘natural childbirth at any cost’.
He warned that at least 11 babies and one mother would have survived if they had received the right care.”

Man får inte vara stursk och låta det gå prestige i handläggningen under en förlossning. Alla kan göra fel! Både läkare och barnmorskor kan göra fel och det gäller att lära sig av sina misstag. I akuta situationer är ett gott teamwork  mellan alla inblandade absolut nödvändigt.

Men jag är övertygad om att man i utformningen av förlossningsvården måste kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt och inte förbjuda kvinnor att göra informerade val enbart för att man är rädd för självständiga barnmorskor. Ett gott teamwork mellan läkare och barnmorskor vid en planerad hemfödsel? Hur skulle det kunna se ut? I morse vid frukostbordet så ritade jag två pyramider på det här temat, ungefär som pensionspyramiden – den som förhoppningsvis består av de tre delarna allmän pension, tjänstepension och eget pensionssparande.

Förlossningspyramiden i Sverige idag?

 

Alla måste föda på sjukhus för säkerhets skull. Basen i pyramiden är det medicinska risktänket. Barnmorskans kunskapsområde hamnar lite i kläm mellan vad kvinnan vill, hennes autonomi och det medicinska risktänket. Det finns inte så många val. Kategoriskt nej till vattenfödslar på de flesta ställen. Kategoriskt nej till hemfödslar på de flesta ställen. Alla kvinnor känner sig inte bekväma i den här pyramiden, en större valfrihet önskas.

Kan pyramiden se ut såhär?

Pyramiden bygger på kvinnans val. Föda hemma? Okej, då får man utgå från det. Föda på barnmorskeledd enhet? På sjukhus? Planerat snitt? Gott teamwork mellan barnmorskor och läkare där man samarbetar mellan professionerna så att den födande kvinnan ska slippa trilla mellan stolar.  Vad tror ni? Hur ska pyramiden se ut?

 

 

 

Vad är en barnmorskeledd enhet?

Lämna en kommentar

De senaste åren så har det stormat på hela havet i förlossningsvården, både i verkligheten och i mediedebatten. BB Sophia dök upp som en stjärna men sänktes lika fort. Södra Bb försvann i ett huj efter en lång och seg debatt där termer som ”lattemammor” och ”lyxvård” användes. Sedan har vi fått rapporter om platsbrist, hänvisningar och kaos på de kvarvarande klinikerna. Den ideella föräldraorganisationen födelsevrålet  fick fart under den här tiden under parollen Min kropp. Mitt barn. Mitt val.

Foto: Lovisa Engblom

Barnmorskeledd enhet är ett begrepp som har dykt upp då och då, ibland helt felanvänt, ibland helt rättanvänt. Södra BB var en barnmorskeledd enhet trodde några. Eller det skulle iallafall starta en inom kort på Huddinge sjukhus enligt andra. Svaret är att Sverige inte har haft någon barnmorskeledd enhet sedan ABC-kliniken fanns på Södersjukhuset. Södra BB var ett modified in hospital birth-center. Barnmorskeledd enhet betyder att verksamheten leds av en grupp barnmorskor som erbjuder mödravård, förlossningsvård och eftervård inom sin profession, det vill säga inom området normal förlossning. Helt enkelt friska gravida med förväntat normala födslar. Inte för att friska gravida är bättre än några andra utan för att barnmorskor är experter på just det området och därför kan och får leda en sån verksamhet.

På en sådan enhet erbjuds ungefär samma vård som hembarnmorskor kan ge i hemmet. Epiduralbedövning får inte barnmorskor lägga själva så det kan man alltså inte få. På ABC- kliniken kunde man inte få en epidural och om något komplicerade förlossningen så behövde  kvinnan flyttas över till SÖS förlossning. Alla vill av förklarliga skäl inte föda på en barnmorskeledd enhet. Men många vill! Hela 41 % enligt en undersökning http://enbrastart.se/forlossningsenkaten/svar-om-barnmorskeledd-enhet-och-hemforlossning/  Södra BB var en finurlig kompromiss där kvinnorna inte behövde flyttas utan läkarna flyttade på sig istället, därav namnet modified- in hospital birth-center.

Barnmorskeledda enheter finns i många andra länder som ett alternativ till gängse vård och har visat sig vara ett medicinskt säkert alternativ för de kvinnor som uppfyller normalkriterierna.  Det som lockar är ofta möjligheten att få lära känna barnmorskan innan, kunna få ett kontinuerligt stöd (och en intermittent övervakning av barnets hjärtljud) med så få ingrepp i det normala förloppet som möjligt. Vattenfödslar är vanligt. Man får möjlighet att föda i en  hemlik miljö  med ett team av barnmorskor som man känner. Nästan som hemförlossning men ändå inte.

I Sverige idag är detta ett mycket omdiskuterat och kontroversiellt alternativ för många som tar beslut om förlossningsvårdens utformning. En del ryggar instinktivt när de hör ordet barnmorskeledd. Kanske för att själva namnet antyder en maktförskjutning från läkarledd. För att barnmorskeledda enheter ska fungera bra så måste det finnas ett gott teamwork med läkare på ett akutsjukhus vid behov. Annars faller konceptet.

Rättelse: Södra BB var en barnmorskeledd enhet de första åren, mellan 2003-2008, sedan blev en läkare ytterst ansvarig. Södra BB var alltså under de åren ett modified in hospital birth center,  med barnmorskor som ledde verksamheten.

 

 

 

 

 

Bilförlossning i Ångermanland?

2 kommentarer

I bilen? Foto: Lovisa Engblom

Sollefteå BB lägger ner den sista januari och redan nu kan man anmäla sig till den kurs i bilförlossning som två barnmorskor tänker hålla. Det fick vi läsa om igår. PR-kupp? Om jag bodde i Sollefteå så skulle jag gå kursen. Men jag skulle varken känna mig, glad, trygg eller upprymd. Mest livrädd. Att föda barn i en bil en frostig midvinternatt på motorvägen med min partner i förarsätet. Jag får en klump i magen av bara tanken. Ångesten. Hur ska man som födande veta när det är dags att sätta sig i bilen och åka?

Någon skrev på Facebook igår att istället för en kurs i bilförlossning så borde man starta ett mobilt team med barnmorskor som antingen följer med i bilen eller som bistår den födande i hemmet. Det skulle göra mig mycket mer glad, förväntansfull och upprymd om jag bodde i Sollefteå – oavsett om jag planerade för en hemfödsel eller behövde åka till sjukhuset 10 mil bort. För då skulle det vara på mina villkor.

Men det kommer inte att hända i första taget. Stora delar av Sverige är glesbefolkat men ändå fortsätter trenden med centralisering av förlossningsvård; man stänger mindre kliniker och bygger ut redan stora kliniker till gigantiska förlossningskolosser där alla måste ta ett stopp. Ungefär som ICA Maxi där alla måste handla. Eftersom den där  lite mindre butiken på byn stängdes för längesedan  – trots att den fyllde sin funktion.

Mia Ahlberg, ordförande i svenska barnmorskeförbundet var snabb på att svara igår. Hon skriver att barnmorskeförbundet snart ska träffa Gabriel Wikström och påtala att Sverige behöver en nationell översyn kring vad kvinnor har rätt till för vård i samband med graviditet och förlossning.

”Vi kommer också ge förslag på möjliga lösningar som sätter kvinnors rättigheter i samband med graviditet och förlossning i centrum, där ingår inte bilförlossningar.”

Senare på kvällen hade nyheten läckt ut till BBC som rapporterade om våra svenska förhållanden i utlandet. BBC news.

 

Fakta: BB del av sparbeting

  • Stängningen av BB i Sollefteå den 1 februari är följden av ett sparbeting för specialistvården i Västernorrlands landsting. Betinget är på 160 miljoner kronor.
  • Beslutet om BB-nedläggningen fattades med knapp majoritet i landstingsfullmäktige i slutet av oktober 2016.
  • Efter stängningen finns två BB kvar i Västernorrland: i Örnsköldsvik och i Sundsvall.
  • I sparbetinget ingår också en nedläggning av akut ortopedi och akutkirurgi vid Sollefteå sjukhus.
  • Den akuta ortopedin vid Sollefteå sjukhus är redan flyttad till Örnsköldsvik.
  • Den akuta kirurgin vid sjukhuset stängdes tills vidare efter tjänstemannabeslut i somras, med hänvisning till sjuksköterskebrist.
  • När politiskt beslut om akutkirurgin ska fattas är inte fastställt.

Källa: TT, Landstinget i Västernorrland

 

Vårt grannland Norge

2 kommentarer

I Norge får gravida röd eller grön stämpel av en läkare sent i graviditeten.  Det kan låta hemskt men det handlar om en slags klassificering – förväntat normal eller förväntat komplicerad förlossning? Sen går man på det. Gröna kvinnor kan välja om dom vill föda hemma, i vatten, på småskalig enhet eller  på storsjukhus. Inga konstigheter. Det finns många val i förlossningskiosken. För röda mammor erbjuds vård på ett sjukhus  för säkerhets skull och det finns inte riktigt lika många val i kiosken, men vården som ges är värdig – max en födande åt gången per barnmorska!  Min kollega Ann Ljungblom som har jobbat på många ställen i Norge berättar att man måste dokumentera om man  som barnmorska är ute ur födelserummet i mer än 10 minuter och motivera anledning. Kontinuerligt stöd och närvaro av barnmorska är alltså grejen.

I Norge har man tagit till sig den evidens som finns och man utför inget ovetenskapligt ”doortest”  med en ctg-registrering på alla gravida som kommer till förlossningen för att föda, bara på dom röda – alltså på indikation. Dom gröna mammorna, där lyssnar barnmorskan med tratt eller doppler, intermittent, dvs inte kontinuerligt. Om något oväntat händer och det hela tippar över mot rött, ja då går man på det – återigen, på indikation. Den här screeningen  med ctg på alla gravida som man gör i Sverige i intagningsrummet på förlossningen, röda som gröna, den har inget vetenskapligt stöd. Men av någon anledning tycker dom som bestämt detta att vi har rätt att screena gravida kvinnor utan vetenskapligt stöd. Säg den man som skulle gå med på motsvarande.

Men det är ju inte farligt iallfall! Och gör inte ont! Nej, men man låter gravida kvinnor underkasta sig en ritual under vetenskaplig flagg – när det inte finns nån flagg att hissa. I Norge så bestämde man redan år 2010 att det var max en födande per barnmorska som gällde. En jordmor per födande. Min vän Ann åker till Norge och jobbar med jämna mellanrum,  hon är alltid glad när hon kommer tillbaka. Jag har just skickat in min ansökan om norsk legitimation som jordmor och betalat in hela 1600 kronor. Jag vet att det finns många barnmorskor i Sverige som älskar sina arbetsplatser, kollegor och sina chefer – men som längtar efter mindre av platsbrist och samvetsstress; bättre förutsättningar i allmänhet. Jag är en av dom.

Kontinuerligt stöd eller kontinuerlig övervakning

2 kommentarer

Förlossningsvården är idag institutionaliserad. Det innebär att man föder på en sjukhusavdelning med en viss uppsättning av personal varje dag – till exempel läkare, barnmorskor och undersköterskor; det finns rutiner och riktlinjer för handläggning som man bör följa och ofta får varje avdelning sin specifika kultur och särprägel. Jag som har  jobbat på flera olika kliniker har sett detta ganska tydligt. Det behöver inte vara fel! Tvärtom så kan det vara bra med stöd i pm och riktlinjer och har man tur så uppstår en lyckosam, dynamisk arbetskultur där man kan få växa både som person och i sin profession.

Men en sak som har förblindat vår institutionaliserade förlossningsvård är tekniken. Den har vi omhuldat med hull och hår och infört på bred front utan att tillräckligt ha utvärderat dess effekter på förlossningsutfallet. Teknik har nämligen den effekten! Det finns något magiskt och lockande med nya innovationer, ny teknik – det vet alla som har köpt den nya modellen av iphone. Man vill ha allt det nya och därför måste  det per definition vara något bra. Ja ofta är det också något bra, iallafall något som innebär möjligheter man inte haft tidigare.

Det som vi inte alltid tänker på är den undanträngningseffekt teknik kan ha på skeenden i livet. Idag är koncentrationstid en bristvara. Att läsa en bok tar tid och koncentration, säg den bokläsare som idag inte blandar upp sin koncentration med att skriva sms, kolla på Facebook en extra gång eller kanske instagramma sin lässtund från en fördelaktig vinkel. Sen måste man ju börja kolla hur många likes man får. Middagsro får en annan innebörd när alla sitter och knappar på sin telefon hela tiden.  Men säg den förälder som inte njutit av känslan när barnen försvinner in i sina mobilspel (eller tar promenader helt frivilligt med det nya spelet!) och man får dricka sin kopp kaffe i lugn och ro.

Tekniken att övervaka ett barns hjärtljud har trängt undan behovet av en kontinuerligt närvarande barnmorska. Man kan sätta på ctg-dosorna och sen koppla in registreringen på en storbildsskärm som övervakas från expeditionen. Kort sagt, kvinnan kan ligga uppkopplad till kontinuerlig övervakning istället för att erhålla ett  kontinuerligt stöd. Det öppnar för möjligheten att ha flera komplicerade förlossningsförlopp samtidigt. Koordinatorn kan övervaka hjärtljuden på flera olika barn samtidigt och på så sätt är man trygg med att man har lite koll på barnen. En falsk trygghet skulle jag säga.

Kvinnor med normala förlossningsförlopp som inte behöver kontinuerlig övervakning får ofta finna sig i det ändå – eftersom det underlättar när barnmorskor ansvarar för två/ tre födande samtidigt. Och när  kvinnor kommer till förlossningsavdelningen så gör man ett intagningstest med ctg, på alla. Det finns ingen forskning som visar ett bättre förlossningsutfall när man gör ett ”doortest” på alla, men det har blivit en institution.

Såhär skriver SBU i sin utvärdering av ett kontinuerligt stöd under förlossningen:

Resultaten visar att kvinnor som erbjuds kontinuerlig stödjande vård under förlossningen har:

  • Högre sannolikhet för spontan vaginal födsel.
  • Lägre sannolikhet för behov av allmän smärtlindring.
  • Lägre sannolikhet för modern att hysa negativ upplevelse av förlossningen.
  • Ingen effekt kunde observeras gällande komplikationer hos barnet som krävde inläggning på neonatalavdelning eller amningsbesvär.

Gällande de sekundära effektmåtten visades att kontinuerligt stöd gav:

  • Kortare förlossning.
  • Lägre sannolikhet för kejsarsnitt.
  • Lägre sannolikhet för instrumentförlossning.
  • Lägre sannolikhet för behov av regional smärtlindring.
  • Lägre sannolikhet för att barnet uppvisar låg Apgar vid 5 min.
  • Ingen effekt kunde ses gällande komplikationer hos modern (skada på mellangården) eller förekomst av svår förlossningssmärta.

Ett antal subgruppsanalyser utfördes också. I dessa kunde man bland annat konstatera att effekten av kontinuerligt stöd på kejsarsnittsfrekvens och moderns förlossningsupplevelse var lägre på förlossningskliniker där CTG-övervakning eller ryggbedövning ej var rutin.

Slutsatserna som författarna till Cochrane-rapporten drog är denna:

  • Samtliga kvinnor bör ges möjlighet till kontinuerligt stöd under förlossning, då detta medför klara kliniska fördelar och inga komplikationer kunde identifieras i studien.
  • Förändringar i vårdens organisation och finansiering behövs för att möjliggöra detta.
  • Förlossningspersonalens utbildning och/eller yrkesroll kan behöva justeras eller klarläggas för att kontinuerligt stöd ska kunna inlemmas i verksamheten på ett friktionsfritt sätt.
  • Inga biverkningar eller negativa effekter kunde identifieras i interventionsgruppen.

De som väljer en planerad hemfödsel med barnmorska kan vara säkra på att få ett kontinuerligt stöd av av densamma. De som föder på sjukhus kan ha tur och få det, men det finns en överhängande risk att det blir en kontinuerlig övervakning och ett intermittent stöd istället. Frågan vi bör ställa oss:

Har införandet av den här tekniken på bred front verkligen varit värt sitt pris?

Liisa ger ett kontinuerligt stöd under en hemfödsel

Träff med hembarnmorskor, Cayenne och 70-tal

4 kommentarer

Igår var det träff på Allvis familjehälsa på Söder i Stockholm för blivande föräldrar som vill veta mer om alternativet planerad hemfödsel. Träffarna brukar hållas den andra onsdagen varje månad så nästa träff blir den 8 februari kl 17! Tideliusgatan 12, västra entrén. Alla som är nyfikna på att veta mer om hemfödslar är välkomna!

För egen del är det otroligt värdefullt att få träffa ett helt gäng med andra hembarnmorskor. Annars kan tillvaron bli ganska ensam. Vi är trots allt ganska få i Sverige och våra erfarenheter blir på så sätt unika här. Jag är till exempel ensam barnmorska i Uppland; men jag vet att jag kommer att få kollegor – även i Uppsala! Det är bara en tidsfråga. När vi träffas utbyter vi kunskaper och erfarenheter i gruppen och pratar fritt ur hjärtat – utan att behöva väga varenda ord på guldvåg och riskera att bli dömd, som man ibland blir när man ”outar” det här med hemfödslar i andra sammanhang. Läs mitt blogginlägg Brasiliansk barfotadans så förstår ni vad jag menar.

På 70 och 80-talet fick man knappt säga att man arbetade med hemfödslar och länge var det bara Cayenne som bistod. Hon började bistå vid födslar i hemmet på 70-talet och har varit med på HUR många som helst! När jag hör henne berätta om den attityd hon kunde mötas av så häpnar jag. Det var fullständigt tabu här i Sverige. Även kvinnan som födde hemma fick stå ut med en hel del,  BVC-sköterskor som skrek i luren – ja man framstod som oansvarig förälder och blev synad i sömmarna av enbart den anledningen. Sjukvårdspersonal ville veta om man var galen. Därför kunde man få  hembesök av misstänksamma sköterskor med långa listor på allt som kunde gå fel eller behövde rättas till.  Man blev varnad för blomkrukorna i fönstren och vad dom kanske kunde ställa till med om man födde hemma – en kruka kunde ju ramla ned mitt under förlossningen!

Har ni någonsin hört talas om en krukfödsel?

Jag kan inte låta bli att imponeras av dom som ändå, trots allt detta motstånd, valde att arbeta med hemfödslar  – och även kvinnor som valde att föda hemma. För alla vet hur svårt det är att bryta normer och gå emot grupptryck, att utstå spott och spe.  Komma ut ur garderoben som homosexuell var inte det lättaste på 70-talet, men det fanns iallafall andra som gjorde samma resa – man kunde bilda nätverk och  stötta varann. Som hembarnmorska i Sverige på 70-talet fanns INGEN. Vilket ställningstagande, vilken integritet och vilket mod!

Cayenne skriver journal Foto: Lena Reiman

Idag finns det 12 hembarnmorskor som är verksamma i Stockholm med omnejd och kanske 40-50  i hela Sverige. Det är viktigt – både för dom som väljer att föda hemma och för oss barnmorskor – att vi stärker varandra som grupp! Det kollegiala utbytet, lärandet och inte minst samarbetet oss emellan gagnar alla. Att vara ensam och sedd som kuf är inte alltid så lyckat och inte så roligt heller för den delen. I slutet av mars så träffas 30 av oss i Mundekulla under en hel helg. Då kommer även en hembarnmorska från Finland som inte verkar ha så många kollegor alls i sitt finländska skrå. Varmt välkommen hit!

Vi passade på att fira Cayenne som fyller år! Mitt i lila neon och grekisk kuliss. Några gick tidigare för att hinna till sina nattjobb på Stockholms förlossningkliniker – jag tog pendeln hem till Uppsala.

Cayenne och Sepideh

 

Badandes i neonljus