Barnmorskestudent

Ska det vara så svårt? Tankar om att vara barnmorskestudent

Barnmorskestudent
Ska det vara så svårt?

Jag får många brev och meddelanden från barnmorskestudenter som känner sig vilsna. Som efter sin praktik på förlossningen inte kan tänka sig att arbeta där, fastän det var just att få arbeta med födande som kändes så lockande med utbildningen. Det är en stor diskrepans mellan teorin som lärs ut på barnmorskeutbildningen – och verkligheten så som den ser ut på våra förlossningsavdelningar. Vi måste våga prata om det. För idag får många studenter själva gå runt och bära på den inre konflikt som uppstår. Jag var en av dem. Här är en text författad av en barnmorskestudent som jag har fått tillåtelse att publicera här på bloggen:

Att vara barnmorskestudent på en förlossningsavdelning innebär en krock mellan två tankesätt. Å ena sidan har vi lärt oss att lyssna och lita på kvinnan, hennes kropp och hennes förmåga att föda. Vi har läst i kurslitteratur (och andra texter om födande) om vikten av trygghet, av att låta det vara lugnt och om hur födande kan främjas med kontinuerligt stöd. Å andra sidan har vi både från skolan och från handledare en förväntan att vi ska kunna ta hand om flera kvinnor samtidigt, att vi ska göra medicinska riskbedömningar och interventioner utifrån PM och vårdkultur på avdelningen.

Jag kan imponeras av duktiga handledare som klarar av de ansträngda situationerna och vilja bli lika duktig men samtidigt kan jag känna att jag vill göra ännu mer. Jag vill vara ett kontinuerligt stöd för en kvinna, vara närvarande på riktigt och ryta ifrån och sätta mig på tvären när föderskorna inte får det stöd de behöver. Men jag vill också kunna hålla alla bollar i luften, ha koll på flera förlossningar samtidigt och få beröm av mina handledare.

På ett sätt inser jag att jag sätter för höga krav på mig själv när jag förväntar mig att jag ska vara ”bättre” än barnmorskorna som arbetat med detta i flera årtionden. Jag ska lära mig hantverket till perfektion och samtidigt förändra hela systemet och jag inser att det inte är hållbart för min psykiska hälsa men samtidigt undrar jag vem som ska göra det om inte jag och mina kurskamrater. 

När jag träffade på en barnmorska som istället för att uppmana till epiduralbedövning såg till att någon var på rummet och skapade trygghet hela tiden blev jag glad och kände att så vill jag också jobba. Men när nästa barnmorska tog över ifrågasattes på ett hårt sätt varför kvinnan inte fått epiduralbedövning och varför hon inte hade PVK för säkerhets skull (trots att förlossningen bedömdes som lågrisk). Som barnmorskestudenter har många av oss redan lågt självförtroende och att få den typen av kritik kan ta hårt även om vi känner att vi agerat rätt utifrån evidens. Jag förstår att man när detta sker gång efter gång bryts ner och börjar arbeta ”som alla andra”, jag vill inte att det ska hända mig men inser att jag isåfall behöver starka förebilder som jag hittills inte hittat så många där jag är. 

Vi är några som pluggat ihop som pratar och drömmer om att starta eget med sammanhållen vårdkedja där kvinnan träffat barnmorskan som bistår förlossningen under graviditeten. Där längre förberedande besök under graviditeten är en självklarhet, där det finns möjlighet för vattenförlossning och både hemförlossning och barnmorskeledd enhet med närhet till obstetrisk enhet vid behov finns. Där vi kan göra hembesök i latensfas och postpartum. Vi säger nu att vi måste göra det till verklighet och att det är möjligt. Men vi har alla sett hur enheter som BB Sophia och Södra BB läggs ner trots att de födande är nöjda och hur bidraget för hemfödslar slopas i Stockholm. Vi följer nu med spänning projektet Min Barnmorska och hoppas det kan sprida sig så alla som vill (både barnmorskor och födande) får den möjligheten.

I den region vi är finns det inga alternativ. Det finns ett sjukhus med förlossningsavdelning och där finns ett litet badkar som man inte ”får” föda i. Det finns inga verksamma hembarnmorskor och jag har inte ens träffat på någon doula här, även om det finns enstaka när man googlar. 

Jag vill lära mig allt och bli världens bästa barnmorska som står trygg på stadiga ben i alla situationer men vägen dit går genom att vara ny och lära sig av andra. För att bryta mig ur det här systemet på ett säkert sätt måste jag först arbeta och få erfarenhet i systemet. Det är inspirerande att läsa om barnmorskor som dig, Märta, som hittat sätt att arbeta med det ni tror på. Jag har även varit på föreläsning med Helena Maass som har stor erfarenhet av hemförlossningar men samtidigt som det är inspirerande är det lite nedslående. När inte ens så starka barnmorskor med gedigen erfarenhet och kunskap kan försörja sig på alternativ förlossningsvård utan behöver bredda eller arbeta med annat undrar jag hur jag skulle klara det. Jag vill inte rätta in mig i ledet men jag vill inte heller skrika och bråka för det är inte sån jag är. Jag vill bara lära mig och ge stöd och vård som följer vetenskap och beprövad erfarenhet och som jag kan vara stolt över. Ska det vara så svårt?

Barnmorskeförbundet

Stolta barnmorskor, semlor och en bebis

Styrelsen för Uppsala barnmorskeförbund
Emma och Brita på styrelsemöte

Alltså februari ÄR verkligen VABruari. I den här familjen har det varit vattkoppor, feber, hosta och allmän ynkedom de senaste veckorna. Jag har gått och kånkat på ett litet febrigt skrott mest hela tiden och känt hur min egen energinivå samtidigt går ner på något slags strömsparläge. Vi verkar ha sluppit magsjuka, peppar peppar. För magsjukan är ändå värst. På plussidan är att jag snart har läst ut Hanna och Barnsängskriget av Pia Höjeberg. Och det kommer en recension här på bloggen så snart jag har formulerat den! Men åh, vilken skatt till bok. Den berättar allas vår historia och i synnerhet barnmorskans historia i Sverige.

Det kändes därför extra roligt att igår kväll äntligen få komma hemifrån och gå på möte med styrelsen för Uppsala barnmorskeförbund. Det var ju själva semmeldagen och vi passade såklart på att äta varsin semla. För min del har det redan hunnit bli några semlor i februari – någonting ska man ju muntra upp sig med i VAB-träsket. Och vad passar bättre än en semla? Men det kändes extra roligt att få äta den ihop med mina barnmorskekollegor, och lilla Brita som höll oss sällskap. Men hon åt bara bröstmjölk.

Mitt i myset kände jag ändå en slags smärtsam sorg. För dåtidens barnmorskor som var livegna och jobbade mest hela tiden slutade ofta sina dagar på fattighuset. Idag ser det visserligen annorlunda ut för vi lever i en annan tid – men barnmorskors arbetsvillkor fortsätter att vara ett sorgebarn. Att jobba på en förlossnings eller BB-avdelning idag är att behöva jobba nästan varannan helg, varannan jul, att bli inbeordrad när det saknas personal och leva i ovisshet om semestern under sommaren. Det är ett ständigt köpslående om barnmorskans värdefulla fritid och det är vanligt att arbeta utan varken middags eller kafferast. Det som var bättre förr var att man oftast hade hand om en födande kvinna i taget. Idag har tekniken möjliggjort för barnmorskor att (åtminstone i teorin) kunna ta hand om flera födande samtidigt. Många barnmorskor blir också fattigpensionärer eftersom det i princip är omöjligt att orka jobba heltid.

Om det är något som löper som en röd tråd genom barnmorskans historia så är det fattigdom och arbete. Men också stolthet.

En fungerande mödra och förlossningsvård är navet i ett samhälle och därför borde barnmorskors arbetsvillkor vara allas vår topp – angelägenhet. Den borde vara prio! Själv är jag oändligt glad att jag föddes i Sverige år 1981 och slapp dö i barnsäng som så många kvinnor gjort före mig. Mina fem barn fick ha kvar sin mamma och jag fick fortsätta vara deras mamma. Problemet idag är att allt färre barnmorskor vill arbeta som barnmorskor, och inom förlossningsvården är läget nu akut. Det beror på att det inte längre räcker med att locka med ett ”spännande” jobb när arbetsmodellen hör hemma på 1800-talet. Det behövs nytänk för att locka barnmorskor till att arbeta med födande. Idag vill barnmorskor inte offra hela sina liv i födandets tjänst, och det med rätta. Barnmorskor kan ju välja och vraka på andra jobb. Men vem ska ta hand om de födande kvinnorna? För de finns ju kvar.

Om du är barnmorska och undrar vad nästa steg är så vet jag svaret: gå med i barnmorskeförbundet om du inte redan är medlem. Och var stolt.

Barnmorska, barnmorskeförbundet
Stolt barnmorska
Barnmorska, omvårdnad

Det finns alltför lite förståelse för vad ett känslomässigt arbete kan vara!

Jag fick en hälsning från Johanna:

Hej Märta och gott nytt år

Jag blir så tagen av det du skriver och känner igen mig sååå väl. Jag blev färdig SSK för tio år sedan, jobbat mest inom geriatriken på kommunen och ser en riktig nedrustning av omvårdnaden..den hinns och prioriteras inte idag (och ger inget klirr i kassan heller vilket säkert är den största förklaringen) vi tar ju faktiskt examen i omvårdnad men medicinska delen får tyvärr väga störst. Och som födande kvinna är man ju extra utsatt och så otroligt viktig att kunna känna sig trygg!

Jag har varit inne på att vidareutbilda mig till barnmorska men efter att fött tre barn själv på sjukhuset i XXX så tilltalar det liksom inte och jag vågar knappt för det känns som för tungt och stressigt med flera födande samtidigt. När jag jobbade som USK på förlossningen på XXX hade man ju ingen ANING om hur mkt det psykiska mottagandet spelar in i födandet när jag inte upplevt en förlossning själv.. och att bara för att jag själv ville ha en ”naturlig förlossning” backade liksom personalen när man larmade fast man ville ju ha stödet iaf..

Jag vill ha kontinuitet å lära känna mina patienter då kan man ju skräddarsy en god vård med bra kvalitet å jag tror inte det kommer kosta mer – tvärtom – men det behövs mer kunskap och öppenhet inom vården. Känns som att man vill bidra så att den ”kliniska blicken” och mänsklig omvårdnad ska få ta större plats just nu känns det ju mörkt.. antar att det säkert är en politisk fråga?? Jaja stort utlägg kanske men tack för dina ord och tankar man känner sig mindre ensam.

TACK Johanna. Ja, alla som har fått vård i ett kritiskt ögonblick vet att såväl det medicinska omhändertagandet som omvårdnanden är helt avgörande. Det ena går inte att rycka loss ifrån det andra utan att något väsentligt går förlorat. Omvårdnad är inte heller enbart att sprita händerna noggrant och kunna lägga om såret korrekt (även om det är nog så viktigt) utan det finns en känslomässig del av omvårdnaden som är minst lika viktig – ja ibland är den viktigast. Det är där relationsskapandet och kontinuiteten kommer in, pusselbitar som gynnar själva vården – och det blir väldigt tydligt inte minst under födandet.

Barnmorska, omvårdnad
Kan relationer spela roll för vården?

Din kommentar är viktig Johanna, för den sätter fingret på just det där som alla egentligen vet innerst inne (när man själv behöver vård, när man själv ska föda barn, när ens egen pappa är döende), att den känslomässiga biten av omvårdnad är viktig och inte kan rationaliseras bort. Men vi har skapat en struktur för vården som handlar om att de professioner som finns i den räknas som pinnar som ska producera vård. En sak missades helt i denna ekvation, och det var den mänskliga faktorn – samt att vården blir himla dyr, ineffektiv och i längden högst patientosäker när varken sjuksköterskor eller barnmorskor vill jobba i den.

Detta har man under en lägre tid försökt lösa genom att skapa nya utbildningsplatser och fylla på underifrån. Utbilda FLER barnmorskor, utbilda FLER sjuksköterskor. Men det löser ju inte det underliggande problemet – varför så många slutar. Det bästa sättet att laga en läcka är ju att försöka täppa till själva hålet som läcker. Jag är själv helt övertygad om att vi noga måste studera det hål som läcker innan vi kan komma närmare en lösning på problemet. För att vara barnmorska eller sjuksköterska är ju egentligen bland det roligaste och mest meningsfulla man kan göra! Egentligen. Jag avslutar med att citera Jonna Bornemark, igen:

”Etisk stress innebär att personalen har en tydlig idé om vad den bör göra i en viss situation, men inte kan genomföra det på grund av organisatoriska hinder.

Det minskar som vi har sett utrymmet för subjektivitet, omdöme och intellectus samtidigt som detta är vad vi är. På så sätt är det en dränering på liv. Denna etiska stress tror jag är strukturellt möjliggjord av att det finns allt för lite förståelse för ett känslomässigt arbete.”

Yttre palpation, barnmorska

Att kunna ett hantverk där känslor spelar roll

Paus mitt i rusningstrafiken på väg till Stockholm pga signalfel på spåret

December började bra. Vi firade första advent hemma hos mina föräldrar i Vänge och kylan och snön ramade in dagen på ett så romantiskt sätt. Det var verkligen första advent när vi körde hemåt den gnistrande kylslagna kvällen. Och även om vårt eget hem är ganska stökigt just nu (mest hela tiden) så har vi ändå lyckats få upp några adventsstjärnor och två adventsljusstakar. Det behövs inte så värst mycket mer för att man ska komma i stämning.

Igår tog jag tåget till Stockholm och Emma Philipsson aka Förlossningspodden igen. Vi spelade in ett bonusavsnitt för alla de som är med och stöttar podden, alltså till alla patreons. Och jag hade svårt att slita mig från samtalet med Emma för det är liksom något som uppstår där. Det är trots allt ganska få personer som jag kan samtala med om mitt yrke och mina kunskaper på ett så djupgående sätt. Alltså utan att behöva gå i försvar, utan att få alla möjliga rädslor projicerade på mig och utan att behöva möta oförståelse. När jag slipper allt det så kan samtalet bli så mycket mer intressant även för mig, eftersom saker jag säger får resonans. Ni kanske förstår? Det är rätt tillfredsställande att mötas av så mycket kunskap. Så jag åkte hem därifrån och var väldigt glad.

Förlossningspodden är fantastisk och det är helt och hållet Emmas förtjänst.

Uppslag till nya bloggtexter

Jag frågade mina följare på instagram om förslag på saker att skriva om här på bloggen och det kom en hel hop med bra förslag:

  • Fatshaming inom mödra- och förlossningsvård
  • Om EVA-studien, klipp och bristningar
  • En sammanställning om varför CTG och kontinuerlig fosterövervakning inte är evidensbaserad
  • Finns det nackdelar med artificiellt oxytocin?
  • Varför dog så många av att föda barn förr i tiden?
  • Är det livsfarligt att föda barn?
  • Om tidig hemgång efter förlossningen
  • Hur ska vi göra för att det ska bli möjligt att föda hemma utan att betala ur egen ficka?
  • Varför är vi så rädda för att föda hemma?
  • Om sorgen över nedlagd amning

Vilka bra förslag! Jag vill skriva om alltihop. Men det får ta den tid det tar eftersom jag vill bidra med sakliga och reflekterande texter som tillför något nytt, och det kräver sin research. Annars blir det mest tyckande texter.

Här kommer just en sådan, tyckande text:

Yttre palpation, barnmorska
Att kunna ett hantverk
Foto: Lovisa Engblom

Jag älskar att kunna ett hantverk. Men jag blir sorgsen också, för det värderas inte tillräckligt högt. Nej, det behandlas styvmoderligt, som om vi inte behöver göda denna del av oss längre. Det räcker med att slänga till den ett litet avgnagt ben då och då. Tror vi. Som om hantverket inte är modernt längre. Nu finns ju teknik, övervakning, ultraljud, ctg och en massa data som ger oss en väldans massa information. Hela tiden. Och ja, den information du får genom dina händer och genom att vara närvarande. Genom att bara vara där. Inte markera närvaro. Nej, alltså vara närvarande. På riktigt. Den, den har vi slutat värdera. Det försvann nånstans på vägen. För allt går så fort nu. Och det ska göras enligt något som står skrivet i ett dokument nånstans som vi har glömt varför det står skrivet just där. Fast det är evidensbaserat. Japp, allt är evidensbaserat numera. In i minsta detalj. Fast vänta, nej. För informationen på skärmen vet alltid bäst och jag vågar inte lita på mina händer längre. Hur ska jag våga det? För jag vill inte vara den som ska stå där och stå för något jag känt och upplevt, bäst att titta i protokollet ännu en gång. Det säger att du ska göra så även om du känner si.


Det finns ingenstans som jag är så trygg som när jag får lita på det jag känner. När mitt huvud och mina händer får vara i synk med varann. Jag älskar att kunna ett hantverk.

Sofia Daniels, barnmorska

Hur kvinnors känslor av trygghet kan orsaka en positiv upplevelse av förlossningen

Det fanns ingen bok om BB-krisen när jag födde mitt första barn. Jag visste inte vad en doula var och hade aldrig hört talas om termen obstetriskt våld. I samband med förlossningen av min första dotter föddes en hop av anklagelser som jag inte riktigt visste vart jag skulle rikta. Minnet av personalen under min första förlossning var denna: en barnmorska gav mig en sovdos, en annan kopplade upp mig på en kurva, en tredje gav mig en lustgasmask (medan narkosläkaren gav mig en epidural) och en femte barnmorska kom in när jag skulle krysta. Jag upplevde inte att jag fick något vare sig kontinuerligt eller professionellt känslomässigt stöd i samband med förlossningen av min första dotter. Efteråt var mitt liv förändrat och jag var ganska tom inuti: 23 år gammal och med en ny slags sorg innanför bröstet. Jag hade inga ord för den sorgen då, mest anklagelser som jag riktade inåt – mot mig själv.

Women’s sense of security during childbirth

Såhär 16 år efter den upplevelsen trillar jag över Sofia Daniels magisteruppsats med titeln Women’s sense of security during childbirth. Sofia arbetar som barnmorska på Akademiska sjukhuset i Uppsala och syftet med hennes studie har varit att beskriva vilken betydelse känslan av trygghet har under en förlossning – samt hur en känsla av trygghet kan uppnås och stärkas.

Sofia Daniels, barnmorska
Sofia Daniels

Utgångspunkten är vetskapen om att själva upplevelsen av att föda barn spelar roll för kvinnors hälsa. För i Sverige idag lever vi med paradoxen att det aldrig tidigare har varit så medicinskt säkert att föda barn som det är idag – med ytterst få mammor eller barn som dör – medan rädslan inför födandet och negativa upplevelser av att föda barn orsakar mer lidande än vad vi kunnat ana, ja till och med trauma.

För att få en djupare förståelse för vad som orsakar de positiva upplevelserna – framförallt vad som kan bidra till kvinnors känslor av trygghet under födandet – har Sofia intervjuat 13 kvinnor.

Tre övergripande teman kunde hon då vaska fram:

1. Support and assistance from a respecting team

Att ha en relation med barnmorskan som skulle vara med på förlossningen ansågs betydelsefullt. Några av de intervjuade kvinnorna kände sin barnmorska och ansåg att det bidrog till känslan av trygghet. De som inte kände sin barnmorska uttryckte ändå att kontinuitet var viktigt för känslan av trygghet och skiftbyte av personal ansågs generellt som något som minskade den upplevda känslan av trygghet. Några av de intervjuade kvinnorna som fött barn hemma medgav att just detta att kunna välja vilka barnmorska som skulle vara med och hinna bygga en relation hade varit en bidragande orsak till beslutet att föda hemma.

De som hade långt in till förlossningen oroade sig över att inte hinna fram i tid medan det upplevdes som tryggt att bo nära. Överlag oroade sig många över att inte få plats på förlossningen och kanske behöva bli hänvisade till ett annat sjukhus. Detta var något som skapade en stark oro.

Att få ett ovillkorat stöd var viktigt

Stöd var viktigt för alla. Att få känna sig hållen, skyddad och omfamnad bidrog till känslan av trygghet. Flera av de intervjuade kvinnorna såg barnmorskan som ledaren för det stöttande teamet, någon som koordinerade och höll ihop dem. Det var viktigt med ett ovillkorat stöd, ett stöd som inte särskilt behövde efterfrågas eller som man behövde kämpa för att få – det var också viktigt att det inte kom med särskilda tidsbegränsningar. Att bli lovad ett kontinuerligt stöd – företrädesvis från barnmorskan – ökade känslan av trygghet. Samtliga föredrog barnmorskans stöd, men i frånvaron av detta stöd blev de andra stödpersonerna i teamet viktiga. Däremot, om barnmorskan var närvarande i rummet utan att svara på kvinnans känslomässiga behov av stöd så minskade kvinnornas känslor av trygghet betydligt. De kände sig osedda och kunde då uppleva en känsla av existensiell ensamhet.

” I know there was this one time, when I felt alone even though there were people in the room. Now, when I think about it, she didn’t see me or help me through the contractions. I remember her just standing there, tapping on the computer while I had a really hard time.”

Kommunikationen och interaktionen med barnmorskan bidrog till känslan av trygghet mycket starkt. Det var tryggande med en barnmorska som själv utstrålade trygghet, lugn och självsäkerhet. Kvinnorna behövde också känna att barnmorskan trodde på deras förmåga att föda barn.

2. The strengthening of women’s own ability in childbirth

Om det professionella stödet fanns där under barnafödandet så resulterade det ofta i en känsla av ”empowerment” hos kvinnan. Även att få uppleva att det fanns ett val av plats att föda på var viktigt för många, särskilt för de som planerade att föda hemma. Känslan av att behöva ett näste, något privat, var stark hos många. Förflyttningar under födandet skapade motsatta känslor av stress, smärta och rädsla. Även till synes små förflyttningar, de mellan rum på sjukhuset, kunde vara jobbiga. Kvinnorna som valde att föda hemma slapp förflytta sig fysiskt och upplevde att det hjälpte dem att inte tappa fokus under födandet. De som födde på sjukhus upplevde sig tryggare om de fått bekanta sig med förlossningskliniken i förväg. Miljön på rummet var också viktig där en tyst och lugn miljö hade en lugnande effekt.

Möjligheten att få välja födelseplats samt vilka personer som skulle vara med under förlossningen skapade en positiv känsla av kontroll. Kvinnornas känslor av trygghet kom automatiskt när de inte behövde försvara sin rätt till integritet och autonomi. Det var viktigt att få vara delaktig i beslut om ingrepp i förlossningen eller vaginala undersökningar.

Att få behålla kontroll över de saker som faktiskt går att kontrollera i förväg var viktigt för att sedan kunna släppa garden och kontrollen under själva födandet.

Det var stor skillnad på att tappa kontrollen eller att själv släppa på kontrollen.

Att känna kontakten med sitt barn bidrog till känslan av trygghet, både innan och efter förlossningen.

” It was an amazing feeling to catch your baby yourself, and see that she was doing really well, being all pink like a chubby little peach, screaming immediately, awake and looking at us. And it just felt so good that no one with blue gloves holds my baby and doing stuff to it, but that I am the one holding her.”

Känslan av att förlossningen gick framåt på ett normalt sätt var viktig för den upplevda tryggheten.

3. Sense of security enables emotional growth

De intervjuade som hade upplevt starka känslor av trygghet i samband med sina förlossningar hade också väldigt positiva förlossningsupplevelser – de upplevde att barnafödandet hade stärkt dem på olika sätt med känslor av glädje, eufori, empowerment och förundran.

” I think you manage labour more successfully. Even if you’re in pain. That it allows you to find a focus and to do what you’re supposed to do. Everything moves easier and smoother – and maybe faster – if you feel secure and supported.”

Många av omföderskorna som deltog hade haft en negativ förlossningsupplevelse med sig i bagaget. Att få föda sitt andra eller tredje barn med en för dem ny upplevd känsla av trygghet var ett sätt för dem att ”hela” ett emotionellt trauma. Det var känslan av att äntligen få rätta till ett fel.

Förlossningsupplevelse
Att få föda sitt andra barn med känslan av trygghet

”I felt like I had fixed a broken link in a chain. Like I had given birth to my first child, but thought it was a mistake… And the fact that my mother also had wanted to give birth at home, to us… So for me it felt good knowing that I had corrected the line – that small link – in our history. And I just felt the power of them all.”

Många av de intervjuade beskrev hur de upplevde att deras känsla av trygghet under barnafödandet stärkte dem i övergången till föräldraskapet – det gjorde dem starkare, mer stabila och mer kapabla som föräldrar.

Känslor av trygghet nödvändiga för en positiv förlossningsupplevelse

Sofia Daniels visar i sin studie att de faktorer som bidrar till en positiv upplevelse av förlossningen i princip är samma faktorer som bidrar till känslan av trygghet i samband med barnafödandet. Känslan av trygghet är alltså fundamental.

This underlines that sense of security is a fundamental and inseparable part of a very positive birth experience.

Vidare så måste stödet under en förlossning ges på ett sätt så att det stärker kvinnors egen kapacitet och kompetens under födandet, om det ska bidra till upplevda känslor av trygghet under förlossningen.

Barnmorska Helena Maass

Låt mig få presentera min kollega – barnmorskan Helena Maass

Barnmorska Helena Maass
Helena Maass

Ni som har följt mig här på bloggen vet att jag har arbetat ihop med Helena till och från. Hon är en mycket kompetent barnmorska med lång erfarenhet och jag är väldigt glad åt vårt samarbete. Ja det är faktiskt en fröjd att hitta en barnmorskekollega som har precis samma helhetssyn på graviditet och födande som jag har. Framöver kommer vi framförallt att samarbeta runt barnmorskedoulauppdrag. Här presenterar Helena sig själv:


Till yrket är jag legitimerad barnmorska men jag har jobbat med att möta och stötta människor i olika vårdsammanhang i över 30 år. Som nyutbildad sjuksköterska arbetade jag på barnkliniken i Västerås med för tidigt födda och sjuka nyfödda barn. Sedan arbetade jag som barnmorska på barnmorskemottagningar, ungdomsmottagning och olika förlossningsavdelningar. De senaste fyra åren som diplomerad akupunktör.
Under ett antal år arbetade jag även som hembarnmorska i Stockholm med omnejd , numera hjälper jag bara enstaka kvinnor vid deras hemfödslar.


Under det sista året har jag fått äran att föreläsa på barnmorskeprogrammet i Stockholm och Västerås om hemfödslar och födandet ur ett holisiskt perspektiv.
Jag åker regelbundet till Norge och jobbar där som norsk jordmor .
Under tre år mellan 2012-2015 utbildade jag mig till diplomerad akupunktör på svenska akupunkturakademin på Hälsans hus i Stockholm. Sedan 2016 driver jag (malaroarnasakupunktur.se) Mälaröarnas akupunkturklinik på Ekerö.


Att stötta kvinnor i deras graviditet och i födandet genom empowerment är för mig nyckeln till framgång i mitt arbete som barnmorska. Att få en kvinna att känna att hon äger sin gravididtet och sin födsel, och att det är hon som bäst känner sina behov under graviditeten, och att hon med rätt stöd har all kunskap hon behöver med sig för att kunna föda sitt barn.

Det är otroligt inspirerande!
Kvinnans kropp vet vad den ska göra.
Om kvinnan lyssnar in sina behov gör hon instinktivt rätt saker för att må bra under graviditeten och kan stödja sin födande kropp. Ibland behövs lite hjälp på traven och det är då vi som är runt omkring för att hjälpa och stötta kliver in. Det är detta jag försöker förmedla i mitt arbete med gravida och födande kvinnor och under mina
föreläsningar.

Med vänlig hälsning Helena Maass

Det svenska barnmorskeförbundets symbol

Barnmorska i Sverige idag

Det svenska barnmorskeförbundets symbol
Emma hänger upp barnmorskeförbundets fina symbol!

I måndags träffades vi – ett gäng barnmorskor – för att fira och fika här i Uppsala, såklart med anledning av den internationella barnmorskedagen. Visste ni att det svenska barnmorskeförbundet bildades år 1886 och var då Sveriges första kvinnliga yrkesförening? Så häftigt. Första numret av Jordemodern (som är barnmorskornas tidskrift) utkom år 1888. Själv tycker jag att barnmorskeförbundets symbol är så fin.

Som barnmorska i barnmorskeförbundet är man faktiskt med och skriver historia. Ja, det låter ju ofantligt klyschigt men det stämmer. Det har hänt mycket under de år som förbundet har funnits och jag tror att dåtidens barnmorska skulle ha svårt att känna igen sig i mycket av det som präglar barnmorskors vardag idag. Men födandet är desamma. För mig är det en svindlande tanke.

Efter att ha läst Moa Martinsons självbiografiska trilogi om proletärflickan Mia känner jag att jag har fått uppleva hur det kunde vara att föda barn i ett annat Sverige. Så min rekommendation till dig som är intresserad av barnafödandets historia; läs Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kvinnor och äppelträd. Moa Martinson och Selma Lagerlöf är två av Sveriges genom tiderna främsta författare.

Men även under åtta år av barnmorskeri kan det hända mycket. För det var precis så många år sedan som jag och mina klasskompisar blev färdiga. Oj vad mycket vi har skrattat, gråtit och delat saker ihop med varann under den här resan. Som ju fortsätter varje dag. Året runt. Därför känns det väldigt spännande – men också lite läskigt – att tänka på vad som kommer att vara aktuellt för oss om 10 år. Vilka brännande frågor brottas vi med då?

Eller 20 år. Hur ser en barnmorskas vardag ut i Sverige om 20 år?

En sak vet vi. Att födandet kommer vara desamma.

Tre barnmorskor i Uppsala som är kollegor
För åtta år sen blev vi barnmorskor ihop.

Internationella barnmorskedagen

Internationella barnmorskedagen

Internationella barnmorskedagen
Stolt barnmorska!

Barnmorskor behövs.

Kvinnor behöver få tillgång till en barnmorska under sin graviditet – samt före, under och efter födseln. Kontinuerlig barnmorskevård under graviditet och förlossning har visat sig ge de bästa utfallen för mor och barn.

Barnmorskor hjälper och vårdar kvinnor som vill genomgå en abort. På ungdomsmottagningen är det barnmorskor som tar emot de ungdomar som behöver rådgivning eller preventivmedel. Barnmorskor bistår kvinnor (och deras familjer) under hela den reproduktiva livscykeln.

Barnmorskans professionella arbete utgår ifrån såväl aktuell forskning som väl beprövad erfarenhet. Hänsyn ska tas till kvinnors egen önskan om vård. Ja, en kvinno och barncentrerad approach är nödvändig för att kunna utföra yrket.

Barnmorskans expertis är normal graviditet och normal förlossning. När barnmorskor tillåts arbeta utifrån sin fulla potential får gravida kvinnor tillgång till kontinuerlig barnmorskevård både under graviditet, genom förlossningen och tiden efter. Just eftersom det är det säkraste sättet att välkomna nya familjer till världen på.

Barnmorskor har ett självständigt arbetsområde. Det betyder inte att barnmorskor alltid arbetar självständigt från andra professioner. Tvärtom, dagens vård ställer höga krav på att både förstå och handha mycket komplexa vårdsituationer och ett tvärprofessionellt samarbete är ofta nödvändigt för att kunna ge en god vård till alla kvinnor och barn.

Däremot innebär barnmorskans självständiga arbetsområde en rätt till tolkningsföreträde inom det område som utgör barnmorskans expertområde. Ingen annan profession äger expertis inom området normal förlossning (där continuity of care, best of practise, hemfödslar och vattenfödslar ingår som en helt naturlig del). Om inte denna kunskap förvaltas av barnmorskor så kommer den att försvinna.

Barnmorskor behövs. Idag och alla andra dagar.

Om doulajour och beredskap

Doula, hembarnmorska eller barnmorska? Om att gå på jour

Om doulajour och beredskap
Hur löser ni jouren?

Jag har skrivit om jour eller beredskap förut men det förtjänar att dryftas några gånger. Så jag gör det igen. Just jouren är en stor bit av jobbet när man arbetar som doula, hembarnmorska eller med caseload som barnmorska (dvs när man är med som barnmorska hela vägen och födseln äger rum på sjukhus). En födsel kan äga rum inom ett visst tidsspann – ja från och med vecka 37 + 0 till och med vecka 42 + 0 räknas det som om barnet är fullgånget. Om barnet föds innan denna tidsperiod räknas graviditeten som underburen och barnet föds då ”prematurt”, alltså för tidigt. Om barnet stannar kvar längre än 42 veckor pratar man om överburenhet och den gravida erbjuds en eller fler överburenhetskontroller och även igångsättning av förlossningen. Men normalspannet är 5 veckor långt. Det innebär att doulor eller hembarnmorskor behöver ordna med beredskap under just denna tidsperiod.

Hur lång är en doulajour?

Doulor brukar i sina kontrakt erbjuda en jour eller beredskap under en tidsperiod på fyra veckor. För att det ska vara rimligt, görbart och helt enkelt inte bli för dyrt så behöver man sätta en gräns någonstans på mellan 3 eller 4 veckor. De allra flesta bebisar föds inte innan utan efter det beräknade datumet. Så om man ska justera jouren åt något håll är det bättre att lägga till veckor efter det beräknade datumet. Hembarnmorskor har inte lyxen att välja utan måste vara jour under hela perioden som barnet räknas som fullgånget och ”får” födas hemma. Det blir fem hela veckor. I Sverige jobbar de flesta hembarnmorskor i par och då är det två barnmorskor som behöver vara jour under en period på fem veckor.

Jouren avgör ofta priset

Det är jouren som kostar. För med en inställelsetid på två timmar under en månads tid så måste jag som doula eller barnmorska tacka nej till allt annat jobb som inte går att gå ifrån med kort varsel. Ja, min tid kostar pengar! Så enkelt är det. De flesta doulor och barnmorskor är jour för flera födslar samtidigt. Två till tre födslar i månaden brukar vara logistiskt fullt görbart. Om man är jour för fler födslar än så ökar givetvis risken för att de ska krocka med varann, eller att doulan behöver gå direkt från en födsel till en annan. Jag anser att det är riskabelt att vara jour för fler än två till tre födslar i månaden. Risken för att kvalitén eller kontinuiteten blir lidande är uppenbar.

Men att vara jour för fler än ett par samtidigt, eller för all del ha en annan parallell inkomst, är nödvändigt – om det ska gå runt ekonomiskt. Ytterst få hembarnmorskor och doulor i Sverige kan försörja sig enbart på doulandet eller hembarnmorskeriet. Det är egentligen synd, för jag tror att det vore bra både för branschen, erfarenheten och kunskapen – om fler kunde ägna sig åt just detta på heltid. Men då behöver priset gå upp ordentligt. Frågan är vem som skulle vara beredd att betala för det.

Förlossningen är kulmen efter lång tid av beredskap

Kortfattat så kan man säga att timmarna på förlossningen är kulmen efter en lång period av beredskap. Själva födseln kan man likna vid rosen på tårtan, men det blir liksom ingen maffig tårta med enbart en ros. Knäckfrågan för de flesta doulor, hembarnmorskor och barnmorskor hela vägen är iallafall hur man löser jouren. Ja, du som är barnmorska, hembarnmorska eller doula själv – hur löser du jouren?

Följ Föda med stöd via Bloglovin! 

Doulor och barnmorskor – sida vid sida

I tidskriften Midwifery går det att läsa A qualitative study of volunteer doulas working alongside midwives at births in England.

Syftet med studien var att undersöka doulors och födande kvinnors upplevelser av doulastöd under födseln i relation till barnmorskans roll. Forskarna intervjuade 19 doulor och 16 mammor som hade fått stöd av just en doula under födseln. På så sätt kunde tre övergripande teman tas fram. Under dessa huvudteman togs även några underteman fram:

  1. Doulan som ett komplement till barnmorskan. Fysiskt och känslomässigt stöd, kontinuerlig närvaro, kvinnocentrerat stöd,  doulan försäkrar sig om att kvinnan gör sig förstådd och att hon förstår. Doulan skapar ett team runt den födande.
  2. Doulan som en kollega. Sedd som en arbetspartner, samarbetar för att hjälpa barnmorskan och – doulan som identifierar sig med barnmorskan.
  3. Doulan som en utmaning för barnmorskan. Förvirring rörande doulans roll, försvarare av det informerade valet och ibland försök till att balansera viss behandling/intervention som ses som ”disempowering” i sammanhanget.

Det är en intressant studie eftersom den försöker fånga och sätta ord på det där subtila samspelet mellan barnmorskor och doulor som äger rum i föderummet. För med handen på hjärtat – visst finns det barnmorskor som har känt sig en aning obekväma runt en doula någon gång? Personkemin kanske inte stämmer eller så känns det hela aningen pretentiöst om det är en ”känd” doula som medverkar, barnmorskan har plötsligt någon annans ögon på sig – någon som har all tid i världen att studera saker som händer i föderummet. Och med samma hand på hjärtat – visst finns det doulor som har känt sig en aning obekväma runt en barnmorska någon gång? Där det kanske upplevs som om barnmorskan har en helt egen agenda skild från det team som kvinnan/partnern och doulan utgör.

Just därför är det viktigt att studera och diskutera detta. Doulor är nämligen ett fenomen som växer! Till gagn för så många födande. Författarnas slutsats är också att doulor kan spela en stor och viktig roll för att förbättra kvinnor förlossningsupplevelser genom att erbjuda ett fysiskt och känslomässigt stöd som kompletterar barnmorskans roll – särskilt i den fragmenterade sjukhusmiljö där kvinnor inte erbjuds kontinuerlig vårdkedja under graviditeten och kontinuerligt stöd av barnmorska under födseln; så kallad caseload. Och särskilt till de kvinnor som inte själva har ett så stort stödjande nätverk runt sig. De flesta doulor i studien var medvetna om doulauppdragets möjligheter och begränsningar – men ibland uppstod ändå oklarheter om den egna rollen i förhållande till barnmorskans roll. Det behöver tydliggöras på vilket sätt doulor kan stötta födande kvinnor eftersom det underlättar ett bra och effektivt samarbete mellan barnmorskan och doulan i föderummet.