Samvetsfrihet och skuld

Att införa samvetsfrihet för vårdpersonal i Sverige vore samma sak som att börja sippra in ett långsamt gift i en tunna friskt vatten. Det går inte att ha en tunna med nästan friskt vatten. Vattnet kommer antingen vara friskt eller förgiftat.

Svenska barnmorskeförbundet tar därför starkt avstånd från att införa samvetsfrihet. http://www.barnmorskeforbundet.se/aktuellt/forbundet/abortratten-hotas-av-samvetsfrihet/ Kvinnors behov av vård måste alltid gå före en enskild persons religiösa övertygelse.  Att vara barnmorska är inte enbart att välkomna små ljuvliga bebisar till världen; det är också att hjälpa till med aborter, sätta in preventivmedel, assistera vid inseminationer och framförallt att stötta kvinnor i  livshändelser som på olika sätt påverkar kvinnokroppen. Jag skulle definitivt inte vilja ha en barnmorska som arbetar under sin samvetsklausul i första hand – och efter mitt behov av vård i andra hand.

Emma Frans skriver bra om vad som händer när man begränsar kvinnors rätt till abort. http://www.expressen.se/debatt/abortmotstandare-ar-allt-annat-an-for-liv/

Det finns flera tåtar att dra i om man vill värna små oskyldiga liv! Många liv jorden runt är i behov av omsorg, utan att man för den sakens skull behöver börja låta kvinnor dö i illegala aborter –  i sin iver att värna ännu ofödda liv.  En illegal abort är inte kvinnans skuld utan samhällets. Jag skulle säga att barnmorskor som går organisationer som ADF:s ärenden har ganska mycket att bära på sina samveten. Vi i vården ska se till att hjälpa kvinnor – inte stjälpa dem.

Att begränsa kvinnors rätt till abort handlar därför inte  i första hand om att värna liv utan om att lägga en blytung filt av skuld  och skam över kvinnors kroppar. Igen! Same procedure as last year!

Tell me – what else is new today?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*