ökning av hemfödslar

Ökning av hemfödslar under pandemin

ökning av hemfödslar

Under den här våren har många hört av sig till mig med en önskan om att föda hemma. Jag har nog fått fyra gånger så många förfrågningar som jag brukar få. Med stor sorg har jag behövt tacka nej till alla som har hört av sig till mig. Varför undrar ni kanske? Jo, att jag har känt mig nödgad att tacka nej beror på att jag som barnmorska inte har förskrivningsrätt till de läkemedel som behöver finnas med i barnmorskeväskan just in case. Under fyra år har jag försökt att få till ett fungerande samarbete runt läkemedel vid hemfödslar här i Uppsala men utan att lyckas. Här är det kategoriskt nej till någon form av samarbete överhuvudtaget. Jag kom till en punkt där jag kände att det är omöjligt för mig att fortsätta under dessa omständigheter.

De hemfödslar jag ändå har hunnit vara med på har lärt mig så otroligt mycket om födande och min sorg bottnar delvis i den vetskapen – att så många inte får möjligheten att ta del av den kunskapsbank som öppnas först när man börjar bistå vid födslar även utanför sjukhus. Hemfödslar är något annat än sjukhusfödslar, och det går inte att lära sig att bli hembarnmorska genom att enbart vara med på sjukhusförlossningar. Kontexten HEMMA är alltför väsensskild från kontexten sjukhus. De relationer som hembarnmorskan får med de par som föder hemma är också så väsensskild från de korta möten barnmorskor får med blivande föräldrar på sjukhus. Let me put it this way: De allra flesta barnmorskor vet inte vad de missar.

Jag är därför glad att det ändå finns några verksamma hembarnmorskor i Sverige – för utan dem skulle en stor kunskapsbank gå rakt ner i graven. Vi har verkligen inte råd att tappa bort den kunskapen.

Corona har ställt saker på sin spets

Under Coronavåren infördes restriktioner för vilka som fick vara med vid förlossningar på sjukhus. Doulor portades på de flesta ställen. Just det blottade en syn på födandet som vore det enbart en medicinsk händelse. Som om doulor är något födande kan ha eller mista. Som om doulor inte spelar någon som helst roll för säkerheten under en förlossning. Som om födandet framförallt är sjukhusens angelägenhet och inte kvinnans.

Det var fel. Doulor är inte några man kan ha eller mista under förlossningar, eftersom det känslomässiga band som kvinnan knyter med sina stödpersoner kan ha en avgörande inverkan på förlossningsförloppet. Och födandet är inte i första hand sjukhusens angelägenhet. Födandet är först och främst kvinnans angelägenhet och säkerhet för henne definieras inte enbart i medicinska termer.

Restriktioner infördes för hur vi skulle bete oss för att minska smittspridningen i samhället. Plötsligt började många fler blivande föräldrar än vanligt undra vad de överhuvudtaget skulle in till sjukhuset att göra under själva förlossningen? Sjukhuset kom att i högre grad än vanligt att förknippas med risk för smitta. Och en förlossning behöver ju inte äga rum på sjukhus. Sjukhusalternativet blev mindre attraktivt för en växande grupp. Alternativet planerad hemförlossning med barnmorskor sågs plötsligt som ett mer attraktivt alternativ för många fler än i vanliga fall i Sverige.

Men det har blottat ett bråddjup. Ett som gemene man inte är så medveten om. Plötsligt blev det synligt att vi

  • Saknar offentlig finansiering för hemfödslar
  • Saknar nationella riktlinjer för alternativet planerad hemförlossning
  • Att det finns ytterst få (om några) väl organiserade och väl integrerade vårdformer där alternativet planerad hemförlossning med barnmorskor erbjuds

Sverige: ett Vilda Västern för hemfödslar

Att vara kategorisk när det kommer till hemfödslar har inte visat sig vara så lyckosamt. Det har istället öppnat upp för ett Vilda Västern för hemfödslar. Ett som läkare och barnmorskor har kunnat välja att ignorera eller förfasa sig över. Ytterst få har sträckt ut en hand för att hjälpa till att styra upp i Vilda Västern. Etablissemangets hållning har i stort varit att ge kalla handen till alla som önskar att föda hemma – och till alla som vill arbeta professionellt med att bistå dem som önskar föda hemma. Eftersom efterfrågan har varit så pass låg (1 av 1000 föder hemma i Sverige) och eftersom det ofta går bra att föda hemma så har man kunnat se bort utan att det har fått alltför stora konsekvenser. Ingen som inte vill har behövt bry sig.

Nu tycker jag inte att man kan se bort längre. När efterfrågan på alternativet planerad hemförlossning ökar så blir det tydligt vilken ojämlik vård vi har för födande i Sverige. Eftersom det är väldigt svårt att få tag på professionell hjälp vid hemfödslar så har barnmorskor på sina håll bytts ut mot outbildade stödpersoner. Förr i tiden kallades de för hjälpgummor.

Vissa som har haft tur och bott i ”rätt” stad eller rätt län har kunnat betala för att få stöd av barnmorskor under hemfödseln. De som inte har haft råd att betala eller som inte har fått tag på hembarnmorskor har antingen fött oassisterat eller med hjälp av outbildade stödpersoner.

Kvinnor har rätt att föda i trygghet

Men riskerna ökar för både mor och barn när förlossningar sker oassisterat i hemmet. Därför måste vi jobba på att integrera planerad hemförlossning som ett alternativ inom vår offentligt finansierade vård. För det mest framgångsrika sättet att förhålla sig till hemförlossning som vårdform är att integrera den med utbildade barnmorskor som kan bistå i hemmet och som har tillgång till de läkemedel som kan behövas under förlossningen.


Rapport från en annorlunda sommar

Den här sommaren blev inte som tänkt. Egentligen skulle vi ha varit på Åland just nu men den resan blev inställd eftersom Åland tillhör Finland och ja – Corona kom emellan. Men sommaren började ju med att jag skrev på ett förlagsavtal om en bok. Och det visade sig innebära att min semester till stor del brann inne.

Nåja, så farligt är det inte. Semester för mig är när jag lyckas försjunka i romaner och jag har hunnit läsa ut ett antal böcker. ”Testamente” av Nina Wähä till exempel. En fantastisk roman! Åh, det är inte ofta man kommer över så bra böcker. Men just för tillfället sitter jag mest och intensivredigerar på mitt eget manus. Det är ett jobb som snart är klart och det känns så konstigt. Min bebis liksom. Som så länge har varit nästan bara min och som snart ska få komma ut och möta världen. Det är inte utan att jag börjar bli lite nervös. För vem är jag egentligen? Varför kom jag på att jag skulle skriva en bok?

Joyce Carol Oates förklarar det såhär:

”Writing is a consequence of having been haunted by material. Why this is, no one knows.”

Ja, det är helt enkelt mitt ”stoff” som har letat efter en passande form. Och den här formen passar, jag lovar. Det som är så fantastiskt roligt är att min syster ska ge ut en bok om Sylvia Plath nästan samtidigt. Vad är oddsen för det liksom? Att man ger ut en bok samtidigt som sin syster. Känns som om något drömmigt går i uppfyllelse.

Förutom att resan till Åland brann inne och sommaren blev till ett skrivläger så har jag kommit på att jag ska använda tiden till att måla om. Mina barn har därför fått kliva över målarburkar, presenning och kladdiga penslar i snart två veckor nu. Jag har lyssnat på mängder av ” Allvarligt talat”, Sommar i P1″ och igår P3:s musikdokumentär om Britney Spears. Alltså, det här ÄR verkligen en annorlunda sommar. Jag befarar att det också blir en annorlunda höst, inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt.

Hur är din sommar?


Sommar och arbetslov!

När man är en ganska stor familj med fem barn i åldersspannet 2-16 år så är det lätt hänt att hemmet känns som en stor sambandscentral av något slag. Och hushållsarbetet ett aldrig sinande sisyfosarbete förstås. Högar av tvätt som jag knappast kunnat föreställa mig innan, och lika stora mängder disk. Jag är faktiskt inte särskilt huslig av mig och enda anledningen till att jag lyckats skriva en bok i denna röra är att jag har förmågan att stänga av. Jag kan tona ut från allt det praktiska som har med hemmet att göra och bara gå in i mitt arbetsflow. Det underlättar faktiskt när man ska få till långa sjok text med en massa barn runt sig – men ibland är jag kanske för bra på att tona ut, för det gäller ju att tona in igen innan hemmet blir alldeles för nergånget.

För det går fort i en familj med tre tonåringar. Jag vet inte hur många konstiga och klibbiga röror i kaffekoppar jag fått bekanta mig med senaste tiden, disk som står undandgömd på de mest konstiga ställen, halvätna chipspåsar med tillhörande dipp under någons säng. Och plötsligt har något av de mindre barnen ritat med kladdkritor på pianot eller byggt en koja av någon säng med alla leksaker som de lyckades hitta just då. Sammantaget så blir det ganska rörigt.

Men samtidigt som jag ofta befinner mig mitt i familjens epicentrum så kan de större barnen kännas så förfärligt långt borta i vardagen. Något hände när de fick sina mobiltelefoner. Ja, förutom att man ofrivilligt blev förälder till tre smartphones (alltså jag hatar det) så kan de också alltid tona ut och fly in i sina bubblor. När tonårsrummet blir en grotta med en lysmask som ligger raklång i sängen.

Det är så lätt att man går förbi varann där i vardagen utan att riktigt få syn på varann. Sen blir det semester. Ja ni fattar. Då ska alla plötligt umgås hela dagarna och liksom få syn på varann igen. Det blir sällan helt friktionsfritt. För oss började semestern på det mest dramatiska sätt med att vår mellanson som har en mycket allvarlig allergi råkade få i sig några bitar av fel choklad. Det blev ambulansfärd till barnakuten och några riktigt jobbiga timmar där innan vi kunde få åka hem igen. Min stressnivå gick upp och har inte riktigt lagt sig än. Det där ständiga hotet lurandes i vassen blir en förkroppsligad stress.

Nu befinner vi oss sen en vecka tillbaka på vår släktgård i Hälsingland och sakta men säkert har vi kommit in i något som man kan kalla för semesterlunk. Men det spretar ofta eftersom barnen är i så olika åldrar och vill göra olika saker. Att lyckas få dem helt tillfredsställda samtidigt är nästan omöjligt – alltid är det någon som drar det kortaste strået. Men det går förvånansvärt bra ändå. Vi har inget playstation här och har börjat reglera mobilanvändningen för de äldre eftersom de inte alls lyckas med det själva.

Häslingland
Foto: Lovisa Engblom

För jag känner mig så sorgsen över att läsningen går förlorad i det där snabba kickarna som barnen får med sina smartphones. Det är you-tubeklipp hit och dit, tik tok och snapchat. Mycket är nonsens. En del är bra. Fine. Men så MYCKET och på bekostnad av annan koncentration. Sommaren när jag var 13 läste jag om Jane Eyre för andra gången på semestern. Jag läste Pride and Prejudice på engelska och så har det fortsatt. Jag har alltid läst mycket. Därför blir jag lite bekymrad över att det är så få tonåringar idag som har den där ron i kroppen att försjunka i en bok. Läser era tonåringar?

Missförstå mig inte, jag älskar också min smartphone och lägger ner en hel del tid på sociala medier. Men det tränger inte ut allt och läsningen är något av det bästa jag vet. Belöningen som kommer av att läsa är bara en annan, lite mer lågmäld, än den man får av de korta klippen. För mig får de läsa precis vad de vill bara det är en bok. Jag gav löftet att de skulle få 100 kronor per utläst bok i sommar och en av tonåringarna är nu uppe i 400 kronor medan de två andra så gott som har ignorerat min utfästelse. Nåja, jag har iallafall försökt.

Själv ska jag redigera min kommande bok en sista gång. Det är roligt men tar såklart en hel del tid. Och för att jag ska få loss den tiden behöver jag ta bloggsemester i några veckor! Två till tre veckor kommer jag att ta uppehåll härifrån och bara gå in i min redigeringsbubbla. Ja förutom familjen förstås. Och sommaren som inte kan vänta. Men jag kommer tillbaka med besked mot slutet av juli! För jag älskar ju den här bloggen. En underbar sommar önskar jag dig.

Vi ses på andra sidan!

Doulautbildning Föda med stöd

Vill du bli doula? Välkommen till vår doulautbildning!

Inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Doulakollega Eva Grape Ersson
Kom och bli vår kollega!

För två år sen fann vi varann och nu har vi hållit profylaxkurser ihop i ett år. Förra året vid ungefär den här tiden på året lanserade vi vår gemensamma hemsida och outade att vi skulle börja hålla profylaxkurser ihop. Nu är vi redo att ta nästa steg. Idag är dagen som jag och Eva lanserar vår egen doulautbildning! Den har fått det passande namnet Föda med stöd.

För mig känns det här jättestort och viktigt. Jag vet att doulor gör ett helt ovärderligt jobb med att erbjuda födande och deras partners kontinuitet och stöd under den stora och avgörande händelsen i livet som födseln av ett barn ju är. Den här doulautbildningen vänder sig till alla som vill lära sig mer om hur man kan ge ett professionellt stöd till födande – ett stöd som kan komma att bli helt avgörande under förlossningen. Själv valde jag ju att ”fortbilda” mig till doula efter flera år som barnmorska i förlossningsvården just eftersom jag ville ha fördjupade kunskaper om hur man kan jobba med den emotionellt stödjande biten under en förlossning. Jag anade inte hur avgörande det skulle bli för mitt fortsatta arbete med födande.

En nyckel för att förstå sig på det viktiga arbete som doulor gör är att inse att kropp och känslor hänger ihop under en förlossning. Mycket av det viktiga arbete som doulor gör är helt enkelt ett känslomässigt arbete. Den relation som doulan hinner bygga med de blivande föräldrarna bidrar till ökad trygghet för alla i förlossningsrummet. Idag är det framförallt doulor, hembarnmorskor och barnmorskor inom vårdformen ”Min barnmorska” som arbetar relationsbaserat med födande i Sverige. Att bygga relationer med blivande föräldrar är nämligen en grundbult i doulans arbete.

Eftersom doulor inte tar något medicinskt ansvar under en förlossning så behövs ingen längre vårdutbildning för att kunna arbeta som doula. Däremot behövs det ofta vid sidan av kunskaperna om själva födandet även vissa kunskaper om vilka möjligheter man har som företagare på en marknad. De allra flesta doulor är ju egenföretagare och det är väldigt väsenskilt från hur man arbetar när man är anställd av till exempel regionen. Om du vill komma direkt till information och anmälan till doulautbildningen så klickar du här: profylaxkurser.se

Tryggheten är nyckeln! Doulautbildning Föda med stöd i Uppsala

Vår doulautbildning är planerad till vårterminen 2021 och kommer att hållas i form av två kurshelger centralt i Uppsala – en helg i januari och en i februari. Vi kommer att hålla till i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler som ligger inom gångavstånd från Uppsala centralstation (utmärkt pendlingsläge för dig som bor en bit bort!).

Doulautbildning Föda med stöd

Jag och Eva har kommit att bli en sammansvetsad duo. Vi har båda lång och gedigen erfarenhet av att arbeta med födande och har fördjupade kunskaper om hur man kan arbeta kvinnocentrerat och relationsbaserat inom just detta område. Vi har även flera års erfarenhet av att vara egenföretagare båda två. Allt detta vill vi generöst dela med oss av till dig som har lust att bli vår kollega! Kanske drömmer du om att bli läkare eller barnmorska? Då kan det passa utmärkt att först bli doula med möjlighet till en inkomst och meningsfull bisyssla under studietiden.

Själv ska jag ägna en stor del av sommaren åt att redigera den bok som kommer bli en del av kurslitteraturen på utbildningen: Föda barn med stöd. Det känns så himla roligt! Om du tycker att allt det här verkar spännande, gå till min och Evas gemensamma hemsida profylaxkurser.se och läs mer. Så kanske vi ses? Jag ser iallafall väldigt mycket fram emot att för få vara med och utbilda en ny kull med doulor.

Doulautbildning i Uppsala vt 2021
Foto: Lovisa Engblom


Märta cullhed engblom

Det blir en bok!

Märta cullhed engblom

Det här fotot tog jag när jag klev på tåget hem till Uppsala igår. Okej, det blev suddigt och inte direkt något proffsfoto men visst ser jag glad ut? Det liksom blänker och spritter i ögonen på mig. Hela dagen igår var också som en enda varm kram, solen, ljuset, värmen – Stockholm och Söder i sommarskrud. Jag var rädd att det skulle vara trångt och svettigt inne på Stockholms central men det var lagom glest och inga långa köer alls. Så begav jag mig till Söder där jag satt i samtal med min förläggare i någon timme. Vi samtalade om det som ska bli min bok. Nu är det alltså klart och påskrivet – I HÖST KOMMER MIN BOK UT!

Ni som har följt mig i verkliga livet och här på bloggen vet att resan till dagen igår var lång. Alltså om jag hade vetat på ett ungefär exakt hur mycket jobb det är att få ihop en bok så vet jag inte om jag hade gett mig in i det i första taget. Jag har jobbat med text och manus under en längre tid (parallellt med allt annat), pitchat olika manusidéer hos förlag och slutligen, med hjälp av min syster, fått den där helt egna vinkeln in i manusprojektet. Ja, hon tryckte på precis rätt knappar och det satte igång en kreativ process som jag är så glad åt. Att vara inne i den processen har varit underbart. Och arbetssamt. Jag har läst, läst, läst och skrivit och skrivit. Arbetat om, skrivit nytt, läst mera. Så blev det till slut ett färdigt manus att skicka in.

Nu börjar nästa fas. Jag ska ägna en stor del av min sommar åt att redigera och finslipa manus. Strukturen sitter där men det finns alltid kanter och meningar att slipa och putsa på. Men det känns faktiskt bara roligt. Jag som redan har trampat och svettats i den långa uppförsbacken tänker nu passa på att njuta av nedförsbacken.

Om det är något jag har upptäckt under den här resans gång så är det att storytelling äger en magisk kraft. Information i all ära men om du berättar en historia så når du längre. Information glöms så lätt bort medan gripande historier fastnar.

Jag vill helt enkelt nå lite djupare än vad man hinner på ett blogginlägg. Samtidigt är det den här bloggen som på många sätt har tagit mig hit och för det är jag så tacksam. Därför vill jag också säga TACK till dig som läser det jag skriver. Du betyder faktiskt allt.


Klarblå himmel och midsommar

svensk midsommarafton
Drömmiga midsommartårtor

Klarblå himmel en svensk midsommarafton? Inte ett enda moln syntes till, nej det var som om tiden stod still. Plötsligt kändes det mer som en kalasvarm dag i Spanien än en midsommarafton i Hälsingland. Jag har ju alla svenska småsnåla, kyliga midsommaraftnar som jag upplevt så färskt i minnet! Ständigt med det där hotet om regn i luften. Men inte i år. I år besannades alla förhoppningar och vi kunde duka upp buffén utomhus. Det blev verkligen en midsommardröm – se bara hur tårtorna bjuder ut sig för kameran.

Sommar i Hälsingland

Vi åkte alltså upp till Hälsingland för att fira midsommar eftersom min vän Paola och hennes familj har en släktgård där bara en liten Hälsingebit bort från vår egen! Och varje sommar brukar vi försöka passa på att ses. Det är så fint att leva i symbios med en annan familj i några sommardagar och känna hur allting blir ett enda flow av barn, lek, middagar och kaffe med långa samtal i skuggan av ett parasoll. Åh, de dagarna plockar man upp som små pärlor åt sig själv.

För det är inte självklart enkelt att umgås med en familj som vår eftersom vi är så många! Men min erfarenhet är att det brukar gå väldigt smidigt att para ihop sig med en annan stor familj där alla redan är inne i familjeflowet. Och just så blev det den här gången.

Alltså, Hälsingland är så löjligt vackert om sommaren. Och vilken tur för oss att vi åker tillbaka om en liten vecka. Jag måste bara hinna njuta av mina rosor som blommar för fullt härhemma! Underbart är kort i Sverige och nu när sommaren äntligen har kommit så gäller det ju att frossa. Och det gör jag verkligen, ja jag har total njutbonanza just nu.


Gravid i sommar? Här finns bästa tipsen

Gravid i sommar? Här finns bästa tipsen på hur du klarar värmen!

Gravid i sommar? Här finns bästa tipsen
Höggravid sommar 06

Jag har själv fött ett barn mitt i sommaren och två på hösten. Så jag vet hur det är att vara gravid mitt i sommarvärmen. Faktiskt rätt härligt att slippa kränga på sig vinterjackor eller stövlar och skira sommarklänningar som passar med gravidmage finns det ju gott om! Men bitvis kan värmen, solen och luftfuktigheten vara något av en utmaning. Sommarlovslediga barn och semester med storfamiljen kan ju också vara både härligt och jobbigt under en graviditet. Jag minns att min äldsta dotter tyckte att jag liknade björnarna på Järvzoo (som låg och dåsade/sov i en björnhög när vi hälsade på dem) när jag väntade vår yngsta dotter Hanna. För på eftermiddagarna gick jag ju just in i mitt ide och sov middag. Att unna sig en tupplur på eftermiddagen är också något av det mysigaste jag vet, men mot slutet av mina graviditeter har det blivit mer av en nödvändighet.

Om barnet väntas till mitt i sommaren så kan det å andra sidan vara lite segt att se alla semestra loss medan man själv mest går och väntar på det STORA som man snart ska få vara med om. Bilden av mig i mina föräldrars pool är en sådan bild. Vår egen semester skulle ju börja först när han hade tittat ut… Han tog god tid på sig. Men när han äntligen kom var det som om sommaren släpptes fri och bara fem dagar gammal fick han följa med oss till släktgården i Hälsingland.

Gravid med pigmentfläckar och svullna läppar

Gravid med pigmentfläckar och svullna läppar
Gravid i Spanien sommar 17

Det behövs kanske inga ”fillers” för att få fylliga läppar om du är gravid om sommaren. Det här kortet är från vår semester i Spanien (gravid med Hanna) och som synes så var mina läppar riktigt svullna. Om du tittar riktigt noga på kortet så kan du också se att jag har fått en liten pigmentrand runt läpparna. Man är extra känslig för sol och värme under en graviditet och att få nya pigmentfläckar på kroppen är inte ovanligt. De kan förvärras av sol. Så se till att skydda kroppen men även ansikte och läppar mot solen om du ska vara gravid i sommar!

Den ökade svullnaden i läppar, ben och fötter beror på att blodvolymen i hela kroppen ökar under en graviditet. Men svullnaden förvärras vid värme och hög luftfuktighet och det är just det som kan bli en utmaning för dig som ska vara preggo nu under sommarmånaderna. När vi semestrade i Spanien kände jag mig höggravid fastän hon var beräknad till slutet av november… En dag förirrade vi oss mitt under brinnande sol i den ljuvligt vackra men då brännheta staden Tarragona och jag minns hur tungt det var att röra sig i värmen. När vi kom hem till den svala juniluften i Sverige var det som att komma hem till en behagligt smekande vårbris. Min kropp blev plötsligt betydligt lättare att bära runt på så värmen spelar roll för svullnaden.

Lista på bästa tipsen till dig som ska vara gravid i sommarvärme!

Hur kan man göra då för att underlätta för sig själv när man är gravid mitt i sommarvärmen? Jag ställde frågan till mina kära följare på instagram och fick så många bra svar. Tack för era SUPER life hacks. Jag är säker på att du kan hitta något tips som kommer att passa just dig. Här kommer de:

  • Bada! Massor av bad
  • Vått hår uppsatt hjälper en del
  • Låt en balja stå framme i badrummet med kallt/rumstempererat vatten och ta ett kallt fotbad på varma dagar när fötterna är trötta och svullna. Så skönt på heta dagar och på kvällen innan läggdags👌
  • Ta en kökshandduk, blöt ner med kallt/ljummet vatten, lägg på huvudet och tryck över en solhatt
  • Klä dig i bikini eller långa tunna svala klänningar så ofta som möjligt, typ. Häng i skuggan/inomhus. Skit i hets om att njuuuta av det fina vädret
  • Köp en fläkt och bada i sjön!
  • Sov med kylklampar (anpassa antal efter värmenivå) inlindade i handduk mot kroppen
  • Simma, bada eller ta en långhandling på Ica Maxi (på grund av deras aircondition) om bad inte finns att tillgå. Älskar att vara gravid på sommaren!
  • Sköna kläder
  • Prova att lägga kläder i frysen
  • Cykelbyxor för gravida som har lår som skaver emot varandra, speciellt i värmen
  • Använde mina hundars kylmatta för fötterna! Nu sista graviditeten så använde jag den i 9 mån 😜 
  • Fläkt! Vår for i golvet och jag gick in på toa och grät tills maken lagat den
  • Piggelin/isglass och fotbad med badsalt och eukalyptuspepparmintolja!
  • Stödstrumporna på! Varmt men värt det…
  • Sprayflaska med vatten, galet skönt att spraya på sig själv när man inte kan bada!
  • Lägg en vetekudde i frysen å ha runt nacke eller fötter (vid läggdags) Såå skönt!
  • Isbad för fötterna, kallt vatten plus en massa isbitar i. Underbart för varma svullna fötter
  • Drick massvis med vatten och lägg dig ned i gräset/ på en klippa en stund varje dag och njut!
  • Luftiga klänningar varje dag
  • Sänk förväntningarna på vad du ska orka!
  • Köp en fläkt innan de tar slut!
  • Luftvärmepump
  • Kallt fotbad med kall trasa över axlarna och pannan! /Preggo sommaren 18
  • Kalla fotbad, bad, dusch. Ät melon och sov med kall vetekudde/ Gravid sommaren 18
  • Var nygravid (=illamående) den otroligt varma sommaren 2018. Ät salta kex, drick vatten, bada och viiiiila!!
  • Nära till bad, kanske en egen liten pool. Drick mycket vatten! Isvatten är perfekt

WOW. Själv såg jag till att använda tunna stödstrumpor och inte de mest svettiga som liknar tennissockor. Det finns olika varianter av stödstrumpor nämligen! Att dra sig undan till ett svalt ställe under de timmar när stolen står högst är också bra. Så se till att ta en siesta under dagen helt enkelt och planera för att vara vaken lite längre på kvällarna istället.

Besvär av hemorrojder kan tyvärr också förvärras av värmen och om du har sådana gravidbesvär så kan du få lite tips på bra symtomlindring här:

Jag önskar dig en härlig och lagom varm gravidsommar i år!

Foto: Lovisa Engblom

säkert att föda på sjukhus för alla?

Är det säkert att föda på sjukhus för alla?

säkert att föda på sjukhus för alla?

Den frågan borde vi ställa oss lite oftare. Sedan födslarna institutionaliserades och så gott som alla födande i Sverige hamnade innanför sjukhusets väggar (1940-talet) så har mödra och barnadödligheten fortsatt att sjunka. Men det innebär inte att sambandet sjukhus och säker förlossning är kausalt, vilket de flesta verkar tro helt oreflekterat. Att mödradödligheten har gått ner har däremot ett starkt samband med den moderna medicinens framväxt:

  • Mödravård (möjlighet att selektera ut kvinnor med behandlingskrävande sjukdom och riskfaktorer inför förlossningen)
  • Medicin för att stoppa blödning efteråt (uterotonica)
  • Blodtransfusioner
  • Antibiotika
  • Kejsarsnitt
  • Säkra aborter
  • Tillgång till intensivvård

Det innebär givetvis inte att alla födande kommer vara i behov av kejsarsnitt, intensivvård, antibiotika, blodtransfusion eller medicin för att stoppa blödning efteråt. Det är framförallt kvinnor med väl etablerade riskfaktorer inför förlossningen som har mycket att vinna på den moderna medicinens landvinningar. Men finns det några som har förlorat på att det medicinska risktänket har tagit över all vård av födande? Ja det verkar så.

Vård på rätt vårdnivå för födande

Att romantisera naturliga födslar och hävda att alla egentligen borde föda hemma är lika fel som att hävda att det är farligt för alla att föda hemma och alltid säkrast att föda på sjukhus. Båda utgångspunkterna (ytterligheterna) grundar sig i ideologi snarare än på hur verkligheten faktiskt ser ut.

Det här påståendet ligger närmare sanningen: En förlossning behöver inte äga rum på sjukhus för att vara säker. Att planera för en hemförlossning med barnmorskor är en variant för friska gravida som känner sig trygga hemma. Detta eftersom säkerhet under en förlossning inte är något konstant utan något som är villkorat och i hög grad beroende av vilka som befinner sig runt den födande kroppen. Forskning visar att hemfödslar med professionella barnmorskor som arbetar väl integrerat med den övriga vården (high- income countries med fungerande infrastruktur) faktiskt kan vara säkrare än sjukhusfödslar – framförallt för friska omföderskor. Detta eftersom det vid behov, alltså om komplikationer uppstår, alltid går att flytta en vårdnivå upp. På så sätt kan de som planerar att föda hemma få alla fördelar som en planerad hemfödsel innebär samtidigt som de inte går miste om något av de framsteg den moderna medicinens framväxt har inneburit. Att konvertera en planerad hemförlossning till en sjukhusförlossning bör därför aldrig betraktas som ett misslyckade utan snarare som att den födande flyttar en vårdnivå upp.

Kan en planerad hemförlossning innebära fördelar för vissa?

Vid en planerad hemfödsel undviks de institutionaliserade bromsarna helt. Det vill säga förflyttning under pågående födsel, okända ansikten och ny miljö. Oftast har den födande hunnit etablera en relation till de som ska vara med under förlossningen och det är bra för tryggheten och oxytocinet. Ordentligt med kroppseget oxytocin är viktigt under en vaginal förlossning eftersom det är vad som driver hela förlossningen framåt.

I den här översiktsartikeln som är publicerad i The Lancet har forskarna studerat den bästa forskningen som är gjord på området:

Maternal outcomes and birth interventions among women who begin labour intending to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend to give birth in hospital

Kvinnorna i de väl integrerade vårdformerna som planerade att föda hemma jämfördes med de kvinnor som planerade att föda på sjukhus. Resultaten är slående! Kvinnorna som planerade för hemförlossning hade

  • 40 % mindre sannolikhet att födseln skulle behöva avslutas med ett kejsarsnitt
  • 50 % mindre sannolikhet att födseln skulle behöva avslutas med en sugklocka
  • 70 % mindre sannolikhet att få en epiduralbedövning
  • 55 % mindre sannolikhet att få ett klipp i mellangården
  • 40 % mindre sannolikhet att få en svår förlossningskada (tredje eller fjärde gradens skada)
  • 60 % mindre sannolikhet att få värkstimulerande dropp under förlossningen
  • 75 % mindre risk att få en infektion efter förlossningen

Omföderskorna som planerade att föda hemma hade 60% mindre chans/risk för att förlossningen skulle behöva avslutas med ett kejsarsnitt. Stor blödning efter förlossningen minskade med 40 % för samma grupp.

Jag citerar direkt ur översiktsartikeln:

No cases of maternal mortality were reported in either study group. Although it is well known that rare but serious events associated with birthing may occur regardless of setting, we saw no evidence of such events in our sample of nearly one million women. Findings were comparable for multiparous women and in settings where care was well-integrated, as well as less well-integrated, into the health care system.

The findings indicate that home birth is safe for low-risk women in settings where home birth care is well-integrated into the local health care system, and who begin labour with a plan to give birth at home.

Just det uttalandet stämmer väl överens med svenska barnmorskeförbundets ställningstagande i frågan: Policydokument Hemförlossning

STÖTTA FÖDA MED STÖD VIA BOTTLER


Frågor och svar med Robin Lim

Frågor och svar med Robin Lim

Ida Nyström och jag hann ses och jobba ihop några gånger På BB Stockholm för många år sen. Idag är Ida verksam som barnmorska framförallt i Norge. Men hon hon har också rest till Bali och Robin Lims Yayasan Bumi Sehat födelsecenter. Ida och Robin Lim delar passionen för födande och lärde känna varandra år 2016 när Ida var på Bali och besökte hennes klinik för första gången. I den här filmen svarar Robin Lim som är barnmorska på frågor som Ida fått från förstagångsföderskor i Norge! Titta på filmen och njut. Tack Ida.


Föda barn med eller utan värkstimulerande dropp

Föda barn med eller utan värkstimulerande dropp

Föda barn med eller utan värkstimulerande dropp
Foto: Lovisa Engblom

Visst har du hört talas om bilförlossningar? Förlossningar som går så snabbt att den som föder inte hinner in till sjukhus innan barnet föds. Om barnet är redo att födas och kommer i fullgången tid så går ”bilförlossningarna” oftast bra, rent medicinskt alltså. Även om själva upplevelsen kan bli något helt annat än bra. Att föda i så anonyma miljöer som bilen, på parkeringen, i hissen eller i väntrummet på sjukhuset – det är ett rätt modernt fenomen som kommer sig av att vi har institutionaliserat allt födande. Kvinnor behöver idag infinna sig på sjukhusen också för sjukhusens skull – inte enbart för sin egen skull. Finurligt nog så räknas bilförlossningen som en sjukhusförlossning så länge moderkakan kommer ut på sjukhuset och på så sätt trollas tröskelförlossningarna bort i statistiken.

I regel går de snabba förlossningarna där kvinnokroppen får tillgång till sitt eget värkstimulerande dropp (kroppseget oxytocin) oftast bra om det inte finns några andra sjukdomar i bakgrunden. De förlossningar som inte är fullt så säkra är de sega och långdragna förlossningarna där öppningsskedet och utdrivningsskedet tar god tid på sig (latensfasen undantaget, den tar ofta tid och ska också göra det). Men då har ju i princip alla födande hunnit in på sjukhus så de långdragna förlossningarna blir ju inga bilförlossningar. De långdragna förlossningarna är i vårt samhälle nästan alltid sjukhusförlossningar som ibland slutar i kejsarsnitt.

Men innan födandet institutionaliserades så ägde även de komplicerade och sega förlossningarna rum i hemmet. Då kunde både kvinnan och livmodern hinna bli så trötta att det inte fanns någon ork kvar alls att knyta om blodkärlen i livmodern när barnet väl var ute. De förlossningarna fick inte alltid lyckliga slut.

Syntetiskt oxytocin – ett läkemedel mot långdragna förlossningar

Det syntetiska oxytocinet kom på 50-talet och började användas som ett läkemedel mot långdragna förlossningar. Idag är det ett mycket vanligt läkemedel som ofta ges för att förstärka kvinnors egna förlossningsvärkar. De som löper störst risk att få ett långdraget förlossningsarbete är framförallt

  • Förstföderskor
  • Omföderskor med tidigare kejsarsnitt
  • Födande som använder epiduralbedövning, både i ett tidigt och ett sent skede av förlossningen
  • Vid en graviditetslängd över 42 veckor
  • Om barnet väger över 4000 gram

Men forskning visar att läkemedlet oxytocin idag både överanvänds och felanvänds i stor skala vid förlossningar i Sverige. Kvinnor som föder utsätts alltså ofta för onödig behandling med oxytocin men också för felbehandling (både ”för tidigt” men också försent insättande av dropp förekommer). Lotta Selin som är barnmorska och har forskat om användning av just oxytocin vid förlossningar poängterar att rutiner för värkstimulering med oxytocin kontinuerligt måste följas upp och diskuteras för att minska onödiga interventioner under förlossningar: Delayed Labour -risk factors, use of oxytocin and outcomes

Såhär beskriver Linda skillnaden mellan kroppsegna värkar och de som droppet gav henne:

Jag fick värkstimulerande dropp vid min första förlossning. Jag var öppen 8 cm och de tyckte att jag hade för glesa värkar. Jag hade dock haft glesa värkar hela tiden och ändå öppnat mig effektivt. Före och efter droppet var som dag och natt. Innan droppet hanterade jag värkarna hur bra som helst, jag fick lång paus och därför kunde jag hantera smärtan. Jag var uppe och gick runt och skrattade och var öppen 8 cm utan smärtlindring. Sen fick jag droppet och efter det var hela förlossningen som en enda lång vidrig värk. Forfarande utan smärtlindring. Jag tappade kontrollen över smärtan helt. Jag har efter det fött två barn till och inte behövt något dropp, naturliga värkar har varit så mycket lättare att hantera. De kommer med paus och i en rytm och då går de att förhålla sig till. Med droppet kände jag aldrig av någon paus alls.

Värkstimulering och naturliga pauser i en födsel

Finns det naturliga pauser under en födsel och kan förlossningar ta olika lång tid? Underkänner vi möjligen kvinnors egen fysiologi under födandet lite för ofta? Vet vi allt om hur ett normalt förlossningförlopp egentligen ser ut?

Såhär berättar Hanna, som födde sitt första barn hemma:

Jag fick höra, efter att jag fött mitt första barn, att om jag hade fött på sjukhus så hade jag troligen fått dropp eftersom mina rushar var ”för korta” jämfört med hur de ”ska” vara. Det tror jag hade blivit katastrof. Mina rushar var 20-30 sek långa, och på den tiden hann jag bygga upp så mycket mjölksyra. Det var värre än mjölksyrapassen när jag fortfarande elitsatsade på simning. Varje våg sjönk undan när mjölksyran blev för hög, och sen fick jag en paus för att hinna vädra ut den. Tror bara min egen kropp reglerade det efter vad den själv orkade med. Själva födsloarbetet gick fint framåt hela tiden.
Det är lurigt det där vad vi ser som normalt tidsspann att föda på när födandet sker på platser som inte hjälper kroppen, som inte respekterar den fysiologi som vi har.

Erika som kom in till sjukhuset i latensfas:

Med mitt första barn kom jag in ganska tidigt, jag hade knappt kommit ur latensfasen och fick nog bara stanna för att jag var två veckor över tiden. När jag kom till sjukhuset avstannade det ännu mer. Jag ville vanka omkring men blev tillsagd att hålla mig still för att få vila. De tog hinnorna på grund av långsam progress och då blev värkarna SVINjobbiga. Fick lustgas som gjorde allt ännu värre. Fortsatt för långsam progress, så jag fick värkstimulerande i kombo med EDA. Kände ju inte värkarna, men har sett i journalen att de var nästan oavbrutna. I krystskedet blev jag värksvag istället och pressade ut min son utan krystvärk medan läkaren stod bredvid och pratade om sugklocka. Det hela tog ca 20 timmar. Undrar så ofta hur det hade blivit om jag hade kunnat stanna hemma och låtit det ha sin gång bara. Långsam progress var det enda som gjorde att de gav dropp. Varken jag eller bebis visade tecken på att må fysiskt dåligt under hela tiden.

Sandra fick dropp efter epiduralen:

Jag fick dropp efter att jag fick EDA. ”Vi börjar med en liten dos”. Tyckte det gick bra i början, men sen kom värkarna tätare och tätare och jag hängde inte riktigt med längre. Efter ett tag började barnets hjärtfrekvens påverkas (skalpelektrod) och jag fick inte längre stå på alla fyra, utan fick ligga på sida. Sen fick jag krysta på uppmaning vid varje värk. Allt gick bra och jag var på det stora hela nöjd med min förlossning. Men jag kände mig faktiskt lite sviken när jag läste partogrammet och såg att dosen hade höjts många gånger på väldigt kort tid. Det kommunicerades aldrig till mig och av nån anledning kändes det väldigt jobbigt att veta. Jag känner mig faktiskt lite överkörd.

The rest and be thankful stage of labour

The rest and be thankful stage of labour

I barnmorskeboken under min utbildning läste jag:

I slutet av öppningsskedet kan värkarbetet ta en tillfällig paus under det så kallade övergångsstadiet. Hormonproduktionen förändras från parasympatisk dominans till sympatisk påverkan. Under denna period, som lätt uppfattas som en sekundär värksvaghet, är det frestande att påskynda förloppet med värkstimulerande dropp.

Idag kan jag konstatera att det är vanligt att värkarna tar en paus när modermunnen har öppnat sig helt. Sheila Kitzinger döpte det till The rest and be thankful stage of labour. ”The point in labour where a woman is fully dilated and surges stop or dramatically slow down for a time before she feels pushing sensations.”

Men eftersom det är så pass ovanligt idag med ostörda förlossningar som sker på kvinnors egna villkor så är är det inte heller så vanligt att få möjlighet att observera naturens egen ebb och flod i födsloprocessen. Kanske inte så konstigt att vi till viss del har tappat bort hur det kan fungera.

Såhär beskriver Natalie sin förlossning:

Jag har fött ett barn och då jag fick värkstimulerande dropp. Förlossningen gick tydligt framåt och jag öppnade mig ganska snabbt. Upplevde värkarna som små explosioner som sedan trappades ner och försvann. Fick vila lite och så kom det en till. Så blev jag öppen 10 cm och vi väntade bara på att en liten kant/krans? skulle försvinna och att krystvärkarna skulle komma. Men det gjorde de inte. Det var då jag fick droppet. Och här blir allt väldigt luddigt. Jag fick inte pauser mellan värkarna utan det var som en fors med värk efter värk som aldrig tog slut. Att fokusera på andningen gick inte längre och jag började till slut hyperventilera. Det slutade i akut kejsarsnitt. Jag är tacksam för det men samtidigt funderar jag på om det hade kunnat gått att undvika om saker hade gjorts annorlunda. Det stör mig att inte veta varför inte krystvärkarna kom och jag funderar på om det har med epiduralen och/eller stressandet att göra.

Min egen reflektion är nog densamma som Lotta Selin kommer fram till i sin avhandling. Att det är rätt vanligt med oxytocindropp i onödan men även att det ibland sätts in försent trots att alla riskfaktorer finns på plats (till exempel lång och seg förlossning med epidural hos en förstföderska). Det verkar helt enkelt vara svårt att få det rätt.

Här några röster från kvinnor som i efterhand undrar just om det verkligen blev rätt.

Sofia

Jag fick värkstimulerande eftersom de sa att min livmoder var trött och att jag var värksvag. Värkarna gjorde mycket ondare och med ökningen av droppet blev det ohanterbart och jag blev tvungen att ta en epidural trots att jag egentligen inte ville det från början. Fick inte frågan om jag vill ha värkstimulerande utan de sa bara ”nu kommer jag ge dig lite värkstimulerande dropp här..” och så var det gjort. Bebis föddes senare med ansiktet mot taket (stjärnskådare) vilket jag förstått i efterhand ger ett mer långdraget förlopp. Bebis föddes med klipp, sugklocka och yttre press. Men egentligen tror jag att min kropp behövde en paus en stund bara, jag hade önskat att man väntat in kroppen, och tagit reda på varför bebis inte kom ner, ingen gjorde heller spinning babies eller andra rörelser för att hjälpa min kropp. Det är en tråkig upplevelse då jag kom in till vården med fullt förtroende och tanken ”vi tar det som det kommer”, men istället slutade det i ett övergrepp mot min kropps egen förmåga.

Therese


Fick värkstimulerande med min första. Fick för att jag inte öppnade mig tillräckligt fort… i efterhand känner jag bara näe! Jag skulle propsat på att låta det vara o bli en lång process. Det vart en väldigt lång förlossning med mycket laborerande fram o tillbaka o som oftast när man börjat fibbla med en innovation, leder det till flera. Min andra var helt annorlunda. Mycket snabb förlossning men det kroppsegna var med!
Ska tillägga att jag tyckt att båda mina förlossningar varit underbara, jag har verkligen tyckt de varit helt fantastiska. Men fibblandet med innovationer i onödan störde mig. Det blir så kliniskt. Som att kroppen inte skulle fatta liksom. De var dessutom så snabba på att dra på det. Jag var öppen 3 cm. Jag hade lätt kunnat skickas hem för att vila in kroppsegna hormoner och värkar.
Jag upplevde värkarna väldigt starka med droppet men de tröttade mest ut och lite progress skedde ändå. Därav blev det värkvila och sovsal istället, därpå körde man igång igen med värkstimulerande o sådär höll man på. Jag önskar jag visste mer kliniskt om allt. Jag var helt orädd o beredd, allt kändes helt ok oavsett och i stunden var jag väl öppen för vad som eftersom jag så gärna ville träffa min bebis. Mitt vatten hade inte heller gått så det vet liksom ingen brådska kan jag tycka i efterhand.

Ida

Jag fick värkstimulerande under min första (och enda) förlossning. Jag hade starka och regelbundna värkar men jag öppnade mej inte i den takten som var önskvärt. Jag låg på tre-fyra centimeter i flera timmar.Jag hade önskat att barnmorskan berättat mer om vad som skulle hända när jag fick droppet, att värkarna skulle öka i styrka och så vidare. Jag fick fruktansvärda värkar utan någon paus emellan. Så jag skrek efter epidural och fick det tack och lov väldigt snabbt. Sen hände fortfarande ingenting och dom fick höja dosen. Det var ingen rolig upplevelse och jag tackar alla gudinnor för ryggbedövning!Om jag någonsin ska föda barn igen så är drömmen att få ha en lugn och trygg hemförlossning med så lite medicinsk inblandning som möjligt. För jag tror att det var problemet med att jag inte öppnade mej, jag kände mej inte trygg och bilfärden in till förlossningen var något av det värsta jag har varit med om. Åka bil med värkar! Fy tusan.

Caroline

Fick värkstimulerande under min första förlossning. Uttryckte själv tveksamhet och oro för detta eftersom jag redan upplevde förlossningen som väldigt intensiv och var rädd att det skulle förvärra smärtan i värkarna. Blev tillsagd att det inte skulle hända. Minnet är lite luddigt pga lustgas så gav säkert samtycke för att de verkade veta bäst, men kändes kanske inte helt som samtycke. Förklaringen som gavs var att man oroade sig för att jag skulle bli för trött och inte orka hela vägen. Själv tror jag att det gick långsamt för att kroppen behövde ta det lite lugnt en stund, och att hjälp att förstå var jag var i förlossningsförloppet hade varit minst lika hjälpsamt eftersom jag också upplevde det som stressande att jag uppfattade det som att jag skulle hålla emot krystkänslan i värkarna. När jag väl uppmanades lägga på lite kraft i krystandet kom barnet på två krystvärkar. Däremot fick placentan tas ut på operation. Under andra förlossningen fick jag oxytocin endast efteråt för placentans skull.

Nina

Min son föddes med akut kejsarsnitt för snart två år sedan efter att hans hjärtljud gick ner på grund av det värkstimulerande droppet. Jag fick den ett par timmar efter inskrivning, var fyra cm öppen när jag kom in. Jag hade uttryckligen skrivit att jag inte ville ha värkstimulerande i mitt förlossningsbrev, men efter att inte ha fått stöd när vi kom in första gången (bra mottagande men sen blev vi bortglömda, varefter jag fick en sovdos och vi blev hemskickade trots att jag verkligen hade uttryckt att jag ville stanna pga väldigt täta och kraftiga värkar under latensfasen) kände jag att jag bara ville ha någon form av hjälp, så jag ”tackade ja”. 
Önskar nu att jag hade stått på mig och bett om hjälp med att t.ex. pröva olika positioner då jag tycker att jag fick mer energi efter att mitt vatten hade gått och vi äntligen blev inskrivna. Jag är nu gravid med vårt andra barn och känner en viss trygghet i att värkstimulerande dropp tydligen ges i mindre utsträckning om man har blivit snittad, men jag planerar fråga både min barnmorska och eventuellt på auroramottagningen hur riktlinjerna ser ut för vaginala förlossningar efter snitt. Jag kunde skriva så mycket mer kring den avsaknad av stöd jag och min sambo upplevde när vi kom in, men ville hålla det kortfattat! Eftersom jag fick en epidural i samband med droppet och allt gick väldigt fort efter det kan jag tyvärr inte säga något om styrkan i värkarna jämfört med innan. Det är klart att det hade kunnat sluta med snitt oavsett, men jag kommer alltid att undra och min sons födsel blev något som både rubbade min självkänsla och min tilltro till vården på ett sätt jag inte hade varit förberedd på trots att jag är en pragmatisk och realistiskt lagd person.

Emelie

Jag blev igångsatt med nummer fem och mina egna värkar kom aldrig igång själva utan de fick lov att sätta dropp efter två timmar. Efter ett tag började Ebbes hjärtljud tippa . De sjönk under varje värk hela tiden så vi fick lov att koppla bort droppet efter två timmar med värkstimulerande. Jag stod stilla på fyra centimeter. Vi fick vila någon timme för att se om mina egna värkar skulle komma igång själva. Vi vilade och fick även möjligheten att fylla på med vatten eftersom de trodde att Ebbes navelsträng hamnade i kläm under varje värk – att det var anledningen till att hans hjärtljud sjönk.

Efter ett tag började jag äntligen känna mina egna värkar och jag blev så lycklig så jag grät för de sista jag ville var att bli snittad. Och jag var redan besviken på att de hade gått så knöligt fram nu under förlossningen. Sen sa det bara pang och jag försvann i en timme innan Ebbe kom ut. Värkarna stormade och jag hann nog andas i tre sekunder innan en ny värk kom. Jag ville ha det så naturligt som möjlig men där och då bad jag om att få EDA. Efter ett tag var jag fullt öppen och redo att krysta. Jag öppnade mig så snabbt från 4 cm till 10 cm. Det här var nog den mest intensiva och jobbigaste förlossning jag har haft hittills. Och det vet jag berodde på att jag blev igångsatt. Min livmoder arbetade så hårt där i slutet så därav fick jag stormvärkar. Nu i efterhand hade jag önskat att jag inte valde den metoden utan att jag hade låtit det ske spontant. Men om jag får drömma hoppas jag att jag får uppleva en till förlossning. Så att jag kan få ett annorlunda slut än sist.

Hur aktiverar vi kvinnors eget värkstimulerande dropp?

Det är en konst att varken göra för mycket eller för lite i förlossningssammanhang. Något jag förundras över är att vi inte reflekterar mer över hur vi kan hjälpa kvinnor att få tillgång till sitt eget oxytocin. För kvinnor har ju ett eget värkstimulerande dropp inbyggt i sina kroppar – ett som vi behöver se till att aktivera först, innan vi hänger på en påse med dropp. Men ibland kan det vara de egna värkarna som ställer till det.

Min livmoder verkar ha det motsatta problemet, den arbetar för hårt av sig självt. Hade 6 värkar på 10 minuter sista förlossningen men det klarade dottern bra, sonen inte lika därav akut kejsarsnitt första gången. Varför blir det egentligen så? Har jag aldrig hört någon prata om förut. Gamze

Att möta de egna värkarna med hull och hår är inte heller alltid så enkelt som man ibland hoppas.

Jag har tagit epidural under båda mina förlossningar och fick värkstimulerande dropp i samband med det. Märkte ingen förhöjning av värkupplevelsen (vad jag minns). Men däremot drömmer jag om att inte behöva ta epidural (och därmed värkstimulerande dropp) nu tredje gången. Hade varit underbart att få uppleva hur kroppens egna oxytocin hjälper mig under hela förlossningen. Återstår att se om jag vågar möta värkarna när jag väl är där… Petra

Och ibland går det precis så bra som man hoppats på.

Igår föddes vår trea och det var magiskt! Ingen smärtlindring förutom akupunktur, ingen forcerad krystning, ingen PVK och bara lugn. Och ut kom en bebis med bara hjälp av min kropp. Som jag behövde den revanschen. Var så fint. Kom in kl. 13:00 efter två hembesök av barnmorska (projektet Min barnmorska). Kl. 15:40 kom vår dotter. Ingen som bad mig krysta, eller hetsade på. 
Med tvåan tappade jag tron på att jag kunde föda själv. Att min kropp inte var bra nog. Men det visade sig att den är oerhört kompetent på att föda. Och noll smärta i underlivet idag, ett dygn efter hon kom. Och en själ som mår så bra.
Obs! Sätter ingen prestige i att föda utan smärtlindring eller utan dropp. Var bara viktigt för mig. Jag ville ha en födsel som jag verkligen mindes. Med vår etta (snitt) fick jag morfin, med tvåan tog jag en EDA 1,5 timme innan hon föddes, dropp kopplades på väldigt oklara grunder 20 minuter innan hon kom och sen fick jag ett STORT hematom (där en barnmorska sa att en kanske inte ska föda sitt första barn vaginalt vid 33 år…) Anna

Ett stort TACK för att ni har delat med er så frikostigt av era tankar om och upplevelser av att föda med värkstimulerande dropp.

STÖTTA FÖDA MED STÖD VIA BOTTLER