Den svårfångade mensen

Apropå mens. Jag har två döttrar som tittar på youtube och lär sig allt möjligt via youtubers, sminkvideobloggar och instagram. Känner mig uråldrigt gammal när jag skriver detta. De får alltså inte all input från Kamratposten, Pride and Prejudice, Anna Karenina ( plus några smaskiga lättsamma kärleksnoveller som gick att hitta på biblioteket) och den närmaste kamratkretsen – som jag fick när jag var ung.  I deras bokhylla finns Clara Henrys ”Ja jag har mens, hurså?” och Therese Lindgrens ”Ibland mår jag inte så bra”.

Idag finns det många som pratar om ämnen som förr var mer eller mindre tabubelagda, ja som mens och psykisk sjukdom. Inte för att de två på något sätt behöver hänga ihop. Clara Henrys lättsamma, humoristiska och lite gapiga ton påminner om Caitlin Moran. Ut med det bara! ”Till dig som precis blivit mensare” och sen så mycket information om bindor och blod och lingonveckor så att jag nästan blir illamående. Rakt upp och ner, inget att skämmas för!

Nej det är verkligen inget att skämmas för eller hymla med. Men ibland är det svårt att balansera all fakta som måste få komma ut i ljuset med ett djup och allvar.  Det är mer svårfångat vad mensen gör med en människa och hur man kan förhålla sig till det på olika sätt. För att den gör något –  det är jag helt övertygad om. Precis som erfarenheten att föda barn gör något med oss människor. Försök att fånga den erfarenheten! Många har försökt, få har lyckats.

Att dissikera allt i sina beståndsdelar kan vara ett sätt att hantera det svårfångade.

Borde man ha en mensfest när någon i familjen får sin första mens? Eftersom jag själv har ett otroligt ambivalent förhållande till mina menserfarenheter, ja som innefattar outhärdlig mensvärk och svår PMDS så är mensen för mig allt annat än festlig. Men den är ju iallafall ett tecken på att kroppen fungerar och mina barn är ju fantastiskt fina.

Men kanske att en mensfest skulle kunna vara ett sätt att möta något svårfångat? En slags kärleksmanifestation i liten skala. Jag ska fråga mina barn vad de tycker om saken.

 


2 reaktioner på ”Den svårfångade mensen

  1. Moa skriver:

    Hej!
    Vi har som vana att fira när små utvecklingar i våra liv sker. Det kan vara allt från att någon har lärt sig simma, vissla, cykla osv. Med stor sannolikhet kommer därför den första menstruationen, eller ”blod från snippan” som min dotter säger, generera en (röd?) tårta och en present (menskopp?).
    Häpp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*