Comfort zone

När man har jobbat i tio-femton år på en och samma avdelning så är man kung. Man kan allt! Vet var allt ska stå, hur man hittar i förråden och rensar i sköljen – och inte enbart det praktiska, man har lärt sig hela kulturen på avdelningen! Att vara ny på en avdelning är inte lika lätt. Först måste man lära sig var allt finns, hur ruljansen ser ut  och sedan måste man sakta men säkert erövra sin plats i personalgruppen och förstå sig på kulturen, bit för bit. En del blir proffs på att komma in i arbetsgrupper snabbare än man hinner öppna mjölkpaket, medan andra har lite längre startsträckor –  förr eller senare brukar de flesta bli accepterade. Därför är det för många förknippat med en viss ångest, det här att gå från att vara kung till att bli knekt igen.

Jag har sagt upp fasta och trygga anställningar flera gånger de senaste fem åren och det finns ingenting i arbetslivet som jag ångrar så lite som just det. När BB Sophia öppnade så sökte jag mig till BB Stockholm! Det är jag så tacksam för. Jag fick lära mig en helt annan kultur än den på förlossningen på Akademiska – och det har berikat mig enormt. Att jag dessutom hann med Södra BB innan trädet höggs ned, ja det kommer jag alltid att bära med mig. Om man verkligen ger sig hän och låter nya stället få en chans så innebär det också vänner och kollegor för livet. Det nätverk av kontakter jag bygger upp inom professionen  blir kittet som binder allt samman.

Just nu befinner jag mig precis där jag vill i min personliga utveckling. För det är så jag väljer att se på yrkeslivet. Det är inte intressant för mig att göra karriär i traditionell mening – att få en viss status eller stiga i akademiska grader. Däremot vill jag hemskt gärna utvecklas och växa som människa.  Att bli skolsköterska en dag i veckan var att ta ett rejält kliv bort från min comfort zone. Och hembarnmorska, det är att ta stavhopp bort från både comfort zone och kulturell norm. Ändå känns det som det absolut mest berikande och meningsfulla jag har gjort som barnmorska. Dessutom botar det en viss ångest jag känner över en värld där för många  människor inte växer som människor utan krymper vad det är att vara människa. Att fylla på barnmorskeväskan med saker som behövs när någon föder ett barn, det är så robust, handgripligt och konkret. Dessutom SÅ användbart!

 

 

 

 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*