Föda utan rädsla instruktörer

Fyra dagar med Föda utan rädsla

Föda utan rädsla instruktörer
Ja till barnet och kroppen.

Nu är den fyra dagar långa instruktörsutbildningen till ända. Vilka dagar! Fyra jättefina dagar. Efter att ha intensivpluggat kursmanuset hemma så fick jag då äntligen blomma ut tillsammans med de andra blivande instruktörerna – i andningsövningar och avslappningsövningar. Vi har ljudat tillsammans, övat retorik, fått leda värkövningar på varann: vi har rollspelat och varit gravida allihop. Oxytocinet har flödat. Eftersom jag fortfarande ammar har jag fått stå ut med utdrivningsreflexen och att mjölken har runnit till då och då. Kraften i att få öva praktiskt.

Susanna Heli, grundare av Föda utan rädsla
Susanna Heli instruerar den praktiska övningen

Varför har jag valt att gå just Föda utan rädslas profylax och instruktörsutbildning?

Helt enkelt för att jag tycker att det är den bästa profylaxkursen för blivande föräldrar. Min utgångspunkt, ja min kompass är alltid att hitta det som fungerar bäst för födande kvinnor och deras partners. Under åren har jag mött olika profylaxmetoder i mitt arbete som både barnmorska och doula, och Föda utan rädsla är ett helgjutet koncept som bygger på födandets fysiologi och den viktiga insikten om att rädsla och stress kan ta oss bort från vår inneboende förmåga att föda. Hur vi kan hjälpa kvinnor att komma tillbaka till tryggheten är både komplext och väldigt konkret. Det handlar om hantering – och den mest kraftfulla nyckeln till hanteringen under en förlossning finns hos kvinnan själv, och i hennes relationer.

Jag har inget behov av att glänsa med en egen profylaxmetod eller lansera något koncept med min stämpel på. Däremot vill jag sitta på all den kunskap (girigt vill jag det) som på bästa sätt hjälper gravida och födande kvinnor att föda tryggt.

Jag är därför så glad att inom kort kunna erbjuda denna profylaxkurs till alla er som vill gå Föda utan rädsla inför förlossningen. Kursen kommer även att ingå som en förlossningsförberedelse i mitt barnmorskedoulauppdrag, för er som önskar just den förberedelsen.

Men först ska jag smälta den här härligt intensiva kurshelgen. Jag har mött så många fina kollegor och vi har samtalat om allt från entreprenörsskap till födande till hur villkoren ser ut i vården. Tack till er allihop för de här fyra fina dagarna ihop.

Maj

En morgon i maj

Det har varit tyst på bloggen i några dagar eftersom maj alltid lyckas överraska mig med att inte bjuda på så många lediga stunder. Vi hade kalas här i helgen och i vår källare håller två tonårsrum på att ta form, bit för bit. Det blir så fint så! Men just nu är det ganska dammigt av spackel och skräpigt av saker som har behövt maka på sig inför renoveringen. Vår bastu är full av allt undanstoppat bråte.

Hus som byggdes på 60 och 70-talet med stora gillestugor och bastu har verkligen potential om man ser till att utnyttja alla de ofta outnyttjade utrymmen som de ruvar på. Alltså, man ska inte se ner på stora källarutrymmen. Man ska se till att ta dem i anspråk istället, göra fint och vackert. Inte låta dem gro igen. Nej, det måste in ljus, luft, fina tapeter och något vackert för ögat. Inte bara skojtokiga knashobby-projekt som platsar på en ungdomsgård.

Utmaningen för oss är att få till ett boende som fungerar bra för både vuxna, småbarn och tonåringar – att bo i samtidigt – utan att vi driver varandra till vansinne. Jag tror vi håller på att lyckas. I källaren kommer det snart finnas två bra tonårsrum, ett fint gästrum och ett inbjudande teverum, ett förråd, en stor tvättstuga med dusch och bastu. Och så en toalett. Det är mycket funktion för en källare.

I trädgården blommar mina tulpaner – lökarna som jag petade ner i september. Men jag hinner inte riktigt njuta av dem för imorgon tar jag ett tidigt morgontåg till Stockholm och är med på den första av fyra kursdagar med Susanna Heli och hennes Föda utan rädsla. Det kommer bli intensivt men åh, bästa sortens egentid.

Det svenska barnmorskeförbundets symbol

Barnmorska i Sverige idag

Det svenska barnmorskeförbundets symbol
Emma hänger upp barnmorskeförbundets fina symbol!

I måndags träffades vi – ett gäng barnmorskor – för att fira och fika här i Uppsala, såklart med anledning av den internationella barnmorskedagen. Visste ni att det svenska barnmorskeförbundet bildades år 1886 och var då Sveriges första kvinnliga yrkesförening? Så häftigt. Första numret av Jordemodern (som är barnmorskornas tidskrift) utkom år 1888. Själv tycker jag att barnmorskeförbundets symbol är så fin.

Som barnmorska i barnmorskeförbundet är man faktiskt med och skriver historia. Ja, det låter ju ofantligt klyschigt men det stämmer. Det har hänt mycket under de år som förbundet har funnits och jag tror att dåtidens barnmorska skulle ha svårt att känna igen sig i mycket av det som präglar barnmorskors vardag idag. Men födandet är desamma. För mig är det en svindlande tanke.

Efter att ha läst Moa Martinsons självbiografiska trilogi om proletärflickan Mia känner jag att jag har fått uppleva hur det kunde vara att föda barn i ett annat Sverige. Så min rekommendation till dig som är intresserad av barnafödandets historia; läs Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kvinnor och äppelträd. Moa Martinson och Selma Lagerlöf är två av Sveriges genom tiderna främsta författare.

Men även under åtta år av barnmorskeri kan det hända mycket. För det var precis så många år sedan som jag och mina klasskompisar blev färdiga. Oj vad mycket vi har skrattat, gråtit och delat saker ihop med varann under den här resan. Som ju fortsätter varje dag. Året runt. Därför känns det väldigt spännande – men också lite läskigt – att tänka på vad som kommer att vara aktuellt för oss om 10 år. Vilka brännande frågor brottas vi med då?

Eller 20 år. Hur ser en barnmorskas vardag ut i Sverige om 20 år?

En sak vet vi. Att födandet kommer vara desamma.

Tre barnmorskor i Uppsala som är kollegor
För åtta år sen blev vi barnmorskor ihop.

Internationella barnmorskedagen

Internationella barnmorskedagen

Internationella barnmorskedagen
Stolt barnmorska!

Barnmorskor behövs.

Kvinnor behöver få tillgång till en barnmorska under sin graviditet – samt före, under och efter födseln. Kontinuerlig barnmorskevård under graviditet och förlossning har visat sig ge de bästa utfallen för mor och barn.

Barnmorskor hjälper och vårdar kvinnor som vill genomgå en abort. På ungdomsmottagningen är det barnmorskor som tar emot de ungdomar som behöver rådgivning eller preventivmedel. Barnmorskor bistår kvinnor (och deras familjer) under hela den reproduktiva livscykeln.

Barnmorskans professionella arbete utgår ifrån såväl aktuell forskning som väl beprövad erfarenhet. Hänsyn ska tas till kvinnors egen önskan om vård. Ja, en kvinno och barncentrerad approach är nödvändig för att kunna utföra yrket.

Barnmorskans expertis är normal graviditet och normal förlossning. När barnmorskor tillåts arbeta utifrån sin fulla potential får gravida kvinnor tillgång till kontinuerlig barnmorskevård både under graviditet, genom förlossningen och tiden efter. Just eftersom det är det säkraste sättet att välkomna nya familjer till världen på.

Barnmorskor har ett självständigt arbetsområde. Det betyder inte att barnmorskor alltid arbetar självständigt från andra professioner. Tvärtom, dagens vård ställer höga krav på att både förstå och handha mycket komplexa vårdsituationer och ett tvärprofessionellt samarbete är ofta nödvändigt för att kunna ge en god vård till alla kvinnor och barn.

Däremot innebär barnmorskans självständiga arbetsområde en rätt till tolkningsföreträde inom det område som utgör barnmorskans expertområde. Ingen annan profession äger expertis inom området normal förlossning (där continuity of care, best of practise, hemfödslar och vattenfödslar ingår som en helt naturlig del). Om inte denna kunskap förvaltas av barnmorskor så kommer den att försvinna.

Barnmorskor behövs. Idag och alla andra dagar.

Trampcykel

Autocorrect: överlev!

Trampcykel
Den ljuvliga och kämpiga tiden!

Passa på att sova när barnet sover.

Gå och lägg dig när barnet går och lägger sig. Anpassa ditt schema efter barnet.

Använd bärsjal – eftersom du då får händerna fria kan du till exempel steka pannkakor eller diska med ungen i bärsjalen.

Ta en lång promenad varje dag så kommer du må bättre.

Om du ska jobba – amma i lunchpausen. Eller pumpa ut på flaska till någon annan att ge. Det finns inget som hindrar dig från att jobba heltid med en 6-månaders bebis hemma.

Ibland blir jag så trött på alla förment goda råd. Jag har säkert gett dem själv, också i all välmening. Men idag skulle jag vilja kryssa över alla dessa råd med en stor överstrykarpenna och skriva med stora bokstäver: ÖVERLEV

Det är lite mera rått men illustrerar lite mer äkta vad jag känner just nu.

För tiden med ett barn på sådär 9 månader till 2 års ålder är en pärs på många sätt. Missförstå mig inte, en unge i den åldern är något av det ljuvligaste och gulligaste som går att ha så nära inpå sig. Men det är en tid som innebär en hel del prövningar. Själv har jag både levt och överlevt den här tiden snart fem gånger.

Under vissa dagar fungerar absolut ingenting. De är kämpiga! Långpromenaden som blir ett rumphugget varv runt kvarteret för att min goa näktergal vill gå själv och sedan skriker i högan sky när det inte blir som hon vill. Jag som försöker följa efter i hasorna – men som snart blir tvungen att rädda henne från alla farligheter som ruvar runt hörnen. Bilar till exempel.

Alla de goda föresatserna och att hela tiden få ge upp sina planer.

Maten som serveras och sedan slängs ner på golvet så att det hela tiden ser ut som om någon har mixat en smoothie från barnstolen. Give up liksom.

Inte konstigt att man sitter och slöscrollar på sin mobil ibland. Jag menar ofta.

Jag som precis hade börjat längta efter vitt, ljust och fräscht. Eller iallafall lite vitt och lite fräscht. Någon gång ibland. Rådet att bara släppa allt som har med städning att göra är väldigt väl menat, jag vet. Men dumt. Jag har prövat att släppa och vet vad som händer. Det blir stökigt. Jättestökigt. Jätte, jätte, jättestökigt. Finns liksom ingen gräns åt det hållet. Det finns bara en gräns för vilken nivå av ordning man orkar hålla. Oordningen finns det ingen gräns eller botten för – där är det bråddjupt. Och ju längre ner man sjunker, desto jobbigare blir det att ta sig upp.

Om du som fembarnsförälder vill hinna något annat än att städa så gäller det att börja lära sig att inte låta sig distraheras. Jag har blivit ganska bra på det.

Det ÄR nästan aldrig städat men ofta har det varit städat nyss. Eller så väntar hela huset spänt på att det ska bli städat. Snart. Vi lever mittemellan dessa två poler. Var någonstans på skalan vi befinner oss beror på så mycket. En sak vet jag: det går att ta sig från städat till jättestökigt i ett jehuj eftersom det inte längre finns någon fördämning eller tröghet i systemet som håller emot.