Etikett: semester

sommarsemester

Bloggen tar semester i några veckor!

Lämna en kommentar
Foto: Lovisa Engblom

Ja, eller jag som skriver bloggen tänkte ta bloggsemester i några veckor. När jag ”släpper” bloggen så ett tag brukar det nämligen poppa upp en massa nya idéer till blogginlägg. Och det är precis det jag vill åt! Att få känna den där bloggpeppen igen är underbart. Eftersom det här inte är en livsstilsblogg så behöver jag inte heller skriva ett blogginlägg om dagen för att bevisa att jag fortfarande finns och är någon att räkna med. Ni vet att jag finns och är någon att räkna med.

Vi ska åka upp till Hälsingland och vår släktgård i några veckor. Det ska bli så skönt. Men innan vi åker vill jag tipsa om några godingar till blogginlägg!

För dig som ska amma för första gången i sommar (eller för all del som ammar igen och behöver lite repetition och stöd). Läs min guide till amning första veckan!

Guide till amning första veckan efter förlossningen

Om du har ett barn som inte vill ta bröstet:

När ditt barn inte tar bröstet

För dig som vill förbereda dig inför förlossningen!

För dig som är gravid och vill ha tips på hur du kan förbereda dig inför förlossningen: Gå till appen One Million Babies, tryck på menyn, sen på ”inför förlossningen” och sist på ”förlossningsförberedelse”, så kommer du åt de 15 texter som jag har skrivit om just förlossningsförberedelse.

För dig som funderar på det här med igångsättning och förlossning, varsågod, här kommer ett tips på inlägg:

Guide till igångsättning av förlossning med alternativa metoder

Om du vill läsa ett mustigt inlägg om krystfasen så rekommenderar jag det här inlägget:

Ocensurerat om krystfasen

Sist men inte minst vill jag tipsa om en riktig ögonöppnarbok som är ett måste för alla som vill fördjupa sig i vår förlossningskultur:

Boktips: Reclaiming Childbirth as a Rite of Passage av Rachel Reed

Jag önskar dig en riktigt fin sommar! Den 19 juli är min bloggsemester över.

Foto: Lovisa Engblom

Snart, semester in real life

Lämna en kommentar
Det har hunnit bli ganska många guldknoppar på förlossningen i år!

Nu har jag jobbat mitt sista arbetspass på förlossningen i sommar. Snart ska jag ta riktig semester. Alltså, semester även från den här bloggen. Det har inte hänt sedan jag öppnade min dator i december 2016 och började skriva på den. Riktigt stora livsstilsbloggare som lever på sina bloggar tar aldrig semester från dem. De skriver varje dag, året runt. Det här är inte en sån blogg och det känns ganska skönt.

Jag har precis som så många av er ägnat alldeles för mycket oreflekterad tid åt mina sociala medier de senaste åren. Alldeles för mycket. Jag har slösurfat tomma kalorier som har ätit upp min tid. Att börja se sitt sociala medier-liv som ett jobb (om än ett väldigt roligt jobb) är en enorm befrielse faktiskt. För då kan man välja att ta ledigt! Pausa. Fundera mer noggrant över vad som är värt att lägga tid på. Min blogg är definitivt nummer ett för mig. Den är ju min kanal, den jag äger. Att skapa innehåll på andras kanaler (Facebook och Instagram till exempel) är aldrig lika bra för jag har ju ingen som helst kontroll över dem. De ägs av andra.

Jag har börjat läsa Katarina Gospic bok Hjärnbalans. Den är bra och jag rekommenderar den till alla som vill börja nyktra till lite från sitt galopperande digitala liv. Uttrycket tomma surfkalorier har hon gett mig. För det är viktigt att förstå hur det faktiskt påverkar ens koncentration, det här att behöva kolla sin mobil en gång var sjunde minut.

Att läsa böcker är en av mina största njutningar och jag vet att allt det klickvänliga och lättsmälta på nätet äter upp mångas koncentration. Så ett tips – försök att inte gå i den fällan i sommar! Försök att lägga undan mobilen. Ibland. För vips så har sommaren passerat medan du satt med näsan i mobilen.

Den här boken ska jag själv snart sätta tänderna i:

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson
Hemförlossning

Att komma hem igen!

Lämna en kommentar

Den här semestern har varit helt underbar. Men lite av själva tjusningen med semester är att få komma hem igen. Sista semesterveckan började också uppvarvningen och tankarna på vad som ska hända härnäst. En ny fräsch höst? Massor med jobb som väntar? Saker att ta itu med helt klart. Under den sista semesterveckan på släktgården var jag  trött på att diska för hand. Det var mina barn också. Och att hela tiden ligga minst en disk efter tär på husmorsnerverna, faktiskt lite på hela semesterstämningen. Ja nu var det ju inte bara diskmaskinen jag ville hem till.

Det kändes mysigt att få komma hem till vårt nya (begagnade) hus. Som vi bara hann bekanta oss med lite ytligt innan det var dags att åka iväg på semester.  Och när vi kom hem på lördagkvällen var trädgården alldeles grön och lummig efter skyfallen. Tänk att vi har vindruvor som snart är ätmogna! Och tre äppelträd som är alldeles proppfulla med äppelklasar som snart, snart ska få bli äppelmos och must.

Men det är ju aldrig enkelt med fem barn. När bildörren öppnades försvann alla in på sina rum och semesterpackningen liksom bara vräktes ut över hela huset; och plötsligt fick jag syn på allt jobb som vi hade lämnat kvar åt oss. Allt fix, jox och trixande. Att sätta upp en grind till trappan blev prio ett eftersom Hanna har börjat krypa. Och hur trött man än är så behöver det införskaffas mat, mycket mat jämt eftersom måltiderna aldrig tar slut i en barnfamilj. När kvällen kom var jag så trött efter att ha släpat matkassar och försökt hålla undan Hanna från att ramla nerför trappan (innan grinden äntligen kom upp) att jag inte längre kom ihåg varför det var skönt att komma hem.

Och var hon inte lite ovanligt gnällig och klängig? Jo, det var hon. När jag vaknade i morse hade jag huvudvärk och kände mig alldeles snurrig efter alla nattamningar.

Men nu har vi iallfall packat upp våra semesterväskor och börjat klippa gräset. Och fått datum för när vi ska få hjälp med tapetsering av vardagsrum och sovrum (kommer bli så fint!) – och igår fick jag bilderna från min och Lovans fotoshoot i Hälsingland! Som en stor varm sommarhälsning damp de ner på min hårddisk. Oj vad jag fick brått att pimpa födamedstöd.se med fina bilder. Ta en liten rundtur på hemsidan vetja! Medan jag går och ammar mitt lilla skrott för femtioelfte gången idag.

 

Tänk efter före

Lämna en kommentar

Skugga och solhatt är ett måste i värmen.

Så kom regnet till Åland. Det blev några hett efterlängtade spridda skurar. Aldrig har jag väl uppskattat regn så mycket som nu! Värme kan bli ett långsamt gift som sipprar in under huden när det inte finns någonstans att ta skydd från den. Vi är ju inte vana vid så höga temperaturer som håller i sig så länge. Men den där fuktiga kvalmigheten som liksom hade tagit oss i besittning var som bortblåst när regnet väl kom. Tänk. Luften blev klar och lätt att andas, som kristall istället för hetvägg.

Bad, bad och bad.

Det är så förfärligt med bränderna på fastlandet; snart ska vi fortsätta semestern i Hälsingland är det tänkt. Just där bränderna rasar. Sorg. Tänk att få sin mark, sin skog, sitt hus – sitt hem – förstört i lågorna. Getingarna trivs iallafall  och frodas i värmen. Och algerna förstörde ”vår” badplats i två dagar då vattnet blev en enda oaptitlig rabarbersoppa. Ja gentemot naturen är vi människor ganska små och enfaldiga har det visat sig. Åh, vad det vore fint om vi kunde dra någon liten kollektiv lärdom av det innan vi står där återigen – handfallna och efterkloka.

Snart har jag läst ut Mor gifter sig och jag vill inte att boken ska ta slut. Även om det blir jättefint att få sätta tänderna i nästa bok. Jag har nämligen förälskat mig i proletärflickan Mia och trivs med att få se världen genom hennes ögon. Jag har fått nya uppslag till blogginlägg! Vad sägs om hemfödslar då och nu? Något som återkommer i diskussionen om hemfödslar är ju att barnadödligheten har gått ner så fint sedan födslarna flyttade in på sjukhusen för gott på 40 -talet. Fast det är inte hela sanningen. Själv skulle jag vilja ge en stor eloge till mödravården. Mödravården har spelat en enormt stor roll för kvinnors och barns hälsa i Sverige. Den har i många fall varit helt avgörande. Den är fortfarande helt avgörande för kvinnors och barns hälsa. Att upptäcka saker i tid och förebygga ond bråd död är nämligen något av det bästa man kan göra för andra människor. Det finns heller inget så otillfredsställande som när katastrofen redan är ett fullbordat faktum och man blir satt att lösa upp i oredan. I efterhand går det nästan alltid att se hur misstag i ett tidigt skede  hjälpte till att leda fram till det oundvikliga – men att olyckan hade kunnat gå att förhindra. Om någon hade fått en chans att tänka efter före.

 

 

 

Semester

Lämna en kommentar

Nu har vi varit i Spanien i snart en vecka och jag har hunnit gå igenom de olika nedtrappningsstadierna som hör varje ledighet till. Först ett ganska forcerat stadium; nu ska vi ha kul, nu ska det semestras, nu ska vi ta det lugnt minsann! Fast varje por av kroppen fortfarande andas stress. Just att komma iväg en hel småbarnsfamilj, checka in på ett sommaryrigt Arlanda med väldigt många andra barnfamiljer och sedan trängas på planet… det är liksom kulmen av stress.

Sedan följer en känsla av tomhet när stressen faktiskt börjar släppa sitt tag om kroppen. Var det här allt? Har vi det bra? Är vi lyckliga? Vart är vi på väg? Ett stråk av vemod.

Men sen, när man faktiskt släpper allt – framförallt alla prestationer, de fullspäckade pretentiösa planerna som alltid innehåller alldeles för mycket och  alla nu SKA vi ha det bra minsann – och bara kapitulerar inför värmen, fukten, solen och den nya rytmen som semestertillvaron kräver. Mat och sovklockan som tickar annorlunda här.  Ja då hamnar jag i något mycket njutbart.

Vi har badat i varmt saltvatten och ätit nya fiskar och frukter. Några barn har råkat bli lite svedda av solen, trots allt smörjande med solkräm. De har glömt bort tiden i vattnet alldeles med sina nya snorklar och cyklop. Vår yngsta son som inte är simkunnig än har guppat som en reslig och stolt svan med sin badring om livet.

Jag har hittat den perfekta boken för den här semestern! Värmen och fukten kräver nämligen sin bok och siesta. Den svala morgonen och framförallt den ljumma kvällen är som gjorda för aktivitet medan de långa timmarna efter tolv saktas ner av värmen. Boken heter Vicekonsuln och är skriven av Marguerite Duras. Hon har seglat upp som en stor stjärna på min litteraturhimmel. Född i franska Indokina kan hon skriva om värme, fukt och stora städer som ingen annan. Hon skriver om fattigdom och lidande på ett mycket passionerat och lidelsefullt sätt. Det är en ren njutning att läsa.

En skatt

Här ett utdrag om en gravid och bortstött flicka på flykt som kämpar med hungern:

Hon spyr, anstränger sig att spy ut barnet, att utplåna det från sig själv, men det är bara surt mangovatten som kommer upp. Hon sover mycket, hon har blivit en sömntuta, det räcker inte: barnet fortsätter att äta henne dag och natt, hon lyssnar och hör av det oupphörliga gnagandet i magen att det slukar henne, det har ätit upp låren, benen, kinderna- hon letar efter dem, det finns bara hål där hennes kinder brukade finnas i Tonle Sap- hennes hårrötter, allt, undan för undan övertar barnet all plats som hon tog upp, och ändå har det inte ätit upp hennes egen hunger. Med sin brännande syra framstår magen som en rödglödgad sol i sömnen.

Låter det deppigt? Det är det inte, snarare outsägligt spännande. Vi äter våra luncher på det ljuvligaste lunchstället jag vet. Nämligen i skuggan som blir av löven på detta blå mosaikbord.

Lunch i paradiset

God fredag!

Lämna en kommentar

Jag har jobbat natt och sovit hela dagen. Det var en mycket bra jobbnatt! Vi fick tid att prata och diskutera – det är en av anledningarna till att jag älskar att hoppa in och jobba i förlossningsvården; alla goa och fina kollegor! Vi åt tårta ihop och diskuterade förlossningsvården i Sverige i stort, kom in litegrann på det här med hemfödslar – vilka föder hemma i Sverige?  Och stämmer det att det ska öppnas ett birthcenter i Nacka i maj som ska heta Plusfamiljen Välkommen Liten?

Det är nämligen redan mars och snart är sommaren här. Den som är en svår nöt att knäcka inom sjukvården i allmänhet – och förlossningsvården i synnerhet. För hur får man ihop bemanningen alla ljumma sommarnätter, molniga söndagkvällar och ljusa sommardagar då många vill gifta sig, resa bort med familjen, ligga på en strand någonstans och sola sig – och samtidigt föda sina barn? Det finns ju ingen magisk extraresurs med barnmorskor att skaka loss lagom till semestern,  de som redan finns i vården är ju ofta de som finns. Och många, för att inte säga – de flesta – är ju själva lite lagom trötta och möra efter året som varit och har gjort sig förtjänta av  semestervila! Nej det är inte lätt. Under mina år på sjukhus har jag ofta känt en liten klump i magen såhär i mars då jag har försökt pussla ihop alla familjemedlemmars viljor med bemanningslogistiken under semesterveckorna på avdelningen. I värsta fall blir det ju en urvattnad kompromiss som inte blir så lyckad för någon.

Ofta vädjas det till vårdpersonalens lojalitet. Man ska vara kollegial och hjälpas åt, inte ta semester på någon annans bekostnad. Kvinnor ställs ofta mot andra kvinnor på det här viset – det är ett mycket effektivt sätt att få alla att vända ut och in på sig. Vem vill framstå som den okollegiala roffartypen? Det som ofta glöms bort är ju att det finns en annan  lojalitet för många kvinnor i vården – den till familjen och barnen! Det är ju barnens sommarlov och familjens semester som ligger i potten. Jag vet inte hur många gånger jag har skickat iväg man och barn till ensamma sommarveckor på släktgården medan jag betar av mina pass. Eller krumbuktat mig och behövt välja – släktbröllopet eller studentfesten? Vad är viktigast?

Ju äldre barnen har blivit, desto mer har jag känt att jag inte kan hålla på och försöka tillfredsställa alla samtidigt. Bemanningsbehovet på sjukhusen på sommaren runtom i Sverige är bottenlöst. Hur mycket jag än ger så räcker det aldrig, behoven är alltid större. Och ingen patient mår bättre av utbränd och slutkörd sjukvårdspersonal som måste sjukskrivas på obestämd tid när sommaren är slut.

Jag har kommit fram till att det mest ansvarsfulla är att nogsamt sätta sina egna gränser, vi som jobbar i vården är skyldiga alla patienter och födande kvinnor att inte jobba ihjäl oss och ta på oss mer än vi faktiskt orkar. Det kan verka snällt att uppoffra sig och ta på sig mer jobb än kroppen orkar men om du tänker ett varv till, nej det är inte juste! Det är tvärtom att göra alla en stor björntjänst.

Så, vis av erfarenhet känner  jag mig ovanligt lugn och trygg inför sommaren i år. Mina jobbveckor i Akershus i Norge är redan bokade. Jag har bokat in mycket tid med familjen (så mycket tid vi har råd med) på precis de veckor som passar oss bäst! Och det är första gången sedan jag blev barnmorska som jag inte skäms över detta.

 

Att växa i sina skor

Lämna en kommentar

Imorgon fyller jag år! Närmare bestämt 36 år. Det känns bra att bli äldre eftersom jag har fått höra att jag ser så ung ut så ofta. Ung mamma. Ung barnmorska. Det har hänt många gånger  i förlossningsrummet, en del kvinnor har tittat skeptiskt på mig  och säkert tänkt oj- hon ser ung ut, hon har väl inga barn – vågar jag lita på henne? Ofta har jag då fått frågan om jag har barn och när svaret har kommit – Ja fyra! Då har de flesta utropat – Fyra!? Du ser ut som 28!  Och det har ju för all del varit ganska smickrande. Men också lite som om jag hela tiden har gått i för stora skor och varit lite ofrivilligt annorlunda. Jag växer in i mina skor och det är skönt.

Plus att det händer mycket roligt nu framöver! Vi i inspirationsgruppen ska ses på tisdag och förbereda vårens inspirationskvällar i Uppsala. Det blir två workshops i vår – mer info och möjlighet att anmäla sig kommer snart!  Vi ska också hålla en föreläsning på barnmorskeprogrammets 10-årsjubileum här i Uppsala i maj. Jag ska även hålla en föreläsning för de studenter som just har börjar läsa till barnmorskor här i Uppsala. För sex år sedan var det jag som satt där i skolbänken. Som om det inte var nog så är det snart träff för Sveriges alla hembarnmorskor i Mundekulla! Jag har en känsla av att det kommer bli en av årets höjdpunkter.

I sommar åker jag till Norge med ett bemanningsföretag för första gången, det känns nervöst men roligt. Att vara ifrån barnen en hel vecka i sträck är det som känns mest nervöst. Men jag kommer troligen att jobba mest hela tiden och då brukar tiden gå fort. Sen hoppas jag att sommarsemesten kommer gå långsamt i år… och bara växa och mogna för varje dag som går.