Etikett: jordmor

Min väg till att lära känna mig själv som barnmorska

Lämna en kommentar
The positive Birth Calendar 2020

Av Helena Maass

Mitt namn är Helena Maass. Jag har fått den stora äran att skriva i Märtas blogg. Märta och jag har jobbat på Södra BB tillsammmans och upptäckte att vi båda delar synen på kvinnors födande som en naturlig företeelse, och att vi även känner en stark vilja att arbeta som barnmorskor på ett sätt som stödjer kvinnor i den processen. Vi har assisterat några hemfödslar tillsammans, och jag hoppas så att det blir fler framöver.

För och emot

Under en lång resa i Indien när jag hemskolade mina barn fick jag fatt i en liten bok om Moder Theresa. En sak som fastnade i mig då jag läste boken , och som jag försöker att ha med mig, är detta:

Moder Theresa fick en gång frågan om hon ville gå med i en organisation som jobbade mot något de tyckte var dåligt. Hon tackade då nej och förklarade att hon bara stödjer organisationer som jobbar för något som man tycker är bra. Hon förklarade också att det man riktar sin energi och kraft mot, det växer och frodas. Därför valde hon alltid att rikta sig i sitt arbete mot det som hon såg som hoppfullt och gott för människor hon ville hjälpa. Att rikta sin energi och sitt fokus mot det man kan stå för. Och inte det man är emot.

Det är lätt att bara se det man upplever som dåligt och bli nedslagen, men jag ska försöka att belysa de upplevelser på min väg som sjuksköterska, barnmorskestudent och barnmorska som inspirerat mig och fått mig att se mitt yrke som meningsfullt.

Att skämmas

Detta hände när jag jobbade som sjuksköterska på ett äldreboende under min tid som barnmorskestudent. Det var ett privat äldreboende där man skulle snåla och spara in på personal och allt möjligt annat. Så som vården utvecklats under de sista 30 åren.

Jag hade just läst en intervju med Jerzy Einhorn om neddragningarna i vården. Han var helt förfärad över hur allt försämrades , och sa i intervjun:

– När denna period av nedskärningar är förbi , kommer många som jobbar i vården att skämmas över vad de gått med på , och hur det drabbat patienter i Sverige.

Jag bestämde mig då för att jag inte skulle behöva skämmas, utan göra det som jag kunde stå för. På boendet jag jobbade låg det en gammal man som var döende, jag skulle jobba kväll och undrade om någon ringt in extrapersonal till den gamle mannen som inte hade några anhöriga. Sjuksköterskan sa att det fanns det inte pengar till, utan att jag bara skulle spruta mer morfin om han blev orolig. Jag upplevde detta som fruktansvärt och när hon gått hem ringde jag in en personal som kom och satt hos den döende mannen. Han dog inte ensam utan hade en hand att hålla i.

Och jag slapp skämmas. Det är jag glad för än idag.

Det är inte bara nedskärningar som tvingar fram förhållningssätt som är dåliga och inte gagnar den som ger eller tar emot vård. Som barnmorska har därför Jerzys ord givit mig ett förhållningssätt, som att till exempel att aldrig klippa av en navelsträng innan den pulserat klart, jag upplevde det som en helt befängd idé att klippa i en tjock blodfylld navelsträng bara för att det fanns ett PM som sade att det var det man skulle göra.

Nu visar den stora svenska studien som är gjord att 30% av babyns blod tas ifrån babyn vid snabb avnavling, blod som tillhör den nyfödda och som borde vara en mänsklig rättighet att få, inte att bli snuvad på .

Att följa sin egen starka intuition och sitt sunda förnuft och våga stå emot ”nycker” som är helt ogrundade, och snabbt implementeras då det blir skrivet i PM. Det har givit mig glädje och energi.

Även på ungdomsmottagning har jag haft med mig detta förhållningssätt. Att ge ett sådan information så att patienten skall kunna göra ett välinformerat val är min skyldighet som vårdgivare. Det står i patientlagen. Jag kände inte till det på den tiden jag jobbade på ungdomsmottagning. Men jag tyckte det var så självklart att kika i FASS och upplysa tjejerna om att deras viktuppgång, acne, depression med mera faktiskt kunde komma sig av P-pillret de stod på, eller att det var P-ringen som gjorde ont eller gav en hemsk flytning. Det visade sig vara ovanligt med sån information men jag tyckte det var självklart.

Idag vittnar många kvinnor om att de upplevt sig som skuldbelagda – Du behöver äta bättre, du behöver motionera mer, du är en sån där hormonkänslig typ med mera. Att problemen har uppstått i samband med start av P-medel negligeras ofta. Om man hade kunnat jobba med fertilitetsförståelse, med empowerment och fått utbildningar som varit oberoende från läkemedelsbolagen, ja då hade jag gärna stannat och jobbat på ungdomsmottagning. Men jag slutade då min frustration blev för stor. Och jag är glad att jag var ärlig och kanske hjälpte någon förstå varför de mådde skit.

Ystad – en ljusglimt under min utbildning

Som barnmorskestudent hungrade jag efter att få uppleva en plats där kvinnor fick föda naturligt, väl förberedda, med barnmorskor som helt litade till deras förmåga, som fick vara närvarande och inte behövde springa från rum till rum. Jag kom att tänka på min bok som jag läst när jag väntade mitt första barn. Den är sönderläst och står fortfarande i min bokhylla – Att föda på kvinnans villkor av Signe Jansson, Beatrice Hogg och Kersti Stiege.

Jag blev hög av tanken att få praktisera i Ystad , och vips var jag där. I tre underbara veckor fick jag en stor del av mina födslar som student, och det var ROLIGT och PÅ RIKTIGT.

Gemenskapen var fantastisk, personalen sjöng tillsammans på morgonen ibland – We welcome the newborn child, jag lärde mig om The Golden Hour, att backa och vara tyst då babyn just kommit till världen, att det är föräldrarna som äger den stunden, vi har inget där att göra, bara sitta tyst iakttagande, se så att alla mår bra, inget tjo och ståhej, inga ph-prover från navelsträngen på helt friska rosiga bebisar, så mycket respekt för kvinnors och nyfödda barns styrka.

Många år senare på Södra BB upplevde jag samma glädje, förmåga till reflektion, djupa kunskap och engagemang hos barnmorskorna som jobbade där. Jag var timanställd under min utbildning i TCM och det blev fyra roliga år där jag lärde mig massor.

Tre modiga barnmorskestudenter

På Barnmorskeprogrammet hade jag tre fantastiska klasskompisar, Tina, Helena och Carina. De hade tillsammans fött 9 barn hemma, och det blev några till efter utbildningen. Från att ha som jag jobbat som neonatalsyrra och sett många medtagna barn, så kastades jag in i ett annat tänk. Det skrämde och vände upp och ner på min värld. Och lockade och pockade , för jag kände att här fanns något friskt, äkta och ursprungligt som jag ville veta mer om.

Jag slukade födahemmaföreningens tidningar och ett frö hade såtts i mig. Det rotade sig snabbt och fick växa sakta, och idag är två av mina barn födda hemma och jag har nog assisterat i alla fall runt 70 födslar hemma. Där har vi barnmorskekonsten, där hittar vi empowerment och kvinnokraft och i hemmet är jag som barnmorska tryggast med den födande kvinnan.

Detta blev nog ett inlägg om min krokiga väg till att lära känna mig själv i rollen som barnmorska. Nu står jag på tre ben : #Akupunktör med 3-årig utbildning i Kinesisk medicin och en egen liten klinik #Hembarnmorska och Jordmor i Norge #Inspiratör/Föreläsare med temat: Att genom empowerment och ett holistiskt arbetssätt hjälpa kvinnan att bevara det naturliga naturligt.

Till sist:

Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att se sig själv.

Tomas Tranströmer

Summering av Norgeveckan

Lämna en kommentar

Foto: Lovisa Engblom

Hemma igen! Summering av min jobbvecka i Norge: Det var verkligen ett äventyr. Jag hade lite otur eftersom avdelningen jag skulle till i princip hade lagts ner/slagits ihop med en annan avdelning. Så det var stressigt och mycket att göra på avdelningen för alla och så även för mig. Förutom stressen det innebär  att vara på ett nytt ställe i ett nytt land. Introduktionen hanns inte  riktigt med. Så jag fick fråga mig fram och  efter några dagar satt det norska datasystemet i händerna. Jag fick ta emot många gutter och piker! Jag fick även se läkarna använda tång istället för sugklocka – hjälp. Jag fick också åka till skattetaten i Oslo och stå i kö för att få mitt norska skattekort.

Efter mina jobbpass var jag så trött så trött och sov mest. Ackompanjerad av det lilla knytt som växer i mig och som precis har börjat sparka. Kontakten med bemanningsföretaget gick väldigt smidigt – över förväntan. Det kändes som att de verkligen var måna om att jag skulle ha det bra. Nästa gång vore det roligt att åka med en kollega från Sverige. För det kommer definitivt bli fler resor till Norge! Även om det finns många likheter med den svenska förlossningsvården så upplevde jag det som mer självklart med en jordmor – en födande. Det sågs verkligen som något avvikande när en jordmor fick ha flera födande samtidigt. I Sverige, och särskilt i storstäderna, så är det ju mer regel att barnmorskor har fler än en födande kvinna att ta hand om. Och det finns inget politiskt beslut om en födande – en barnmorska att luta sig emot. Det finns det i Norge. Heja!

Den första resan som bemanningspersonal i ett nytt land är värst men nu är stigen upptrampad inför nästa resa. Så på återseende Norge! Men nu är det skönt att vara hemma. Jag ser fram emot att vara med som doula på några sommarfödslar här hemma i Sverige innan den riktiga sommarsemestern börjar.

 

Vårt grannland Norge

2 kommentarer

I Norge får gravida röd eller grön stämpel av en läkare sent i graviditeten.  Det kan låta hemskt men det handlar om en slags klassificering – förväntat normal eller förväntat komplicerad förlossning? Sen går man på det. Gröna kvinnor kan välja om dom vill föda hemma, i vatten, på småskalig enhet eller  på storsjukhus. Inga konstigheter. Det finns många val i förlossningskiosken. För röda mammor erbjuds vård på ett sjukhus  för säkerhets skull och det finns inte riktigt lika många val i kiosken, men vården som ges är värdig – max en födande åt gången per barnmorska!  Min kollega Ann Ljungblom som har jobbat på många ställen i Norge berättar att man måste dokumentera om man  som barnmorska är ute ur födelserummet i mer än 10 minuter och motivera anledning. Kontinuerligt stöd och närvaro av barnmorska är alltså grejen.

I Norge har man tagit till sig den evidens som finns och man utför inget ovetenskapligt ”doortest”  med en ctg-registrering på alla gravida som kommer till förlossningen för att föda, bara på dom röda – alltså på indikation. Dom gröna mammorna, där lyssnar barnmorskan med tratt eller doppler, intermittent, dvs inte kontinuerligt. Om något oväntat händer och det hela tippar över mot rött, ja då går man på det – återigen, på indikation. Den här screeningen  med ctg på alla gravida som man gör i Sverige i intagningsrummet på förlossningen, röda som gröna, den har inget vetenskapligt stöd. Men av någon anledning tycker dom som bestämt detta att vi har rätt att screena gravida kvinnor utan vetenskapligt stöd. Säg den man som skulle gå med på motsvarande.

Men det är ju inte farligt iallfall! Och gör inte ont! Nej, men man låter gravida kvinnor underkasta sig en ritual under vetenskaplig flagg – när det inte finns nån flagg att hissa. I Norge så bestämde man redan år 2010 att det var max en födande per barnmorska som gällde. En jordmor per födande. Min vän Ann åker till Norge och jobbar med jämna mellanrum,  hon är alltid glad när hon kommer tillbaka. Jag har just skickat in min ansökan om norsk legitimation som jordmor och betalat in hela 1600 kronor. Jag vet att det finns många barnmorskor i Sverige som älskar sina arbetsplatser, kollegor och sina chefer – men som längtar efter mindre av platsbrist och samvetsstress; bättre förutsättningar i allmänhet. Jag är en av dom.