Doulautbildning sjalteknik

Nyfiken på att bli doula? Välkommen till vår doulautbildning i vår

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster.

Så. Nu är höstens omgång av doulautbildningen ”Föda med stöd” färdig. Det blev en intensiv helg med ett maxat program. Vi vill ju hinna med så mycket som möjligt! Utan att det ska kännas alltför stressigt såklart. Ja, vi är medvetna om att två helger eller fyra dagar är knappt om tid. Vi skulle inte ha några problem att förlänga utbildningen både en eller till och med två helger till, men då skulle utbildningen också behöva vara dubbelt så dyr. De flesta doulautbildningar som finns i Sverige idag ges i form av två helgkurser med självstudier däremellan. Jag ser det som att en process initieras och efter avslutad utbildning har du fått det som du behöver för att kunna ta dig an ditt första doulauppdrag. För trots allt så hinner mycket hända på den korta tiden. Och vi finns kvar som stöd även efter avslutad utbildning, då när nya frågor ofta dyker upp.

Doulautbildning sjalteknik
Oxytocingungan

Framtidens doulautbildning i Sverige?

Men vem vet, kanske kommer vi gå mot ännu längre doulautbildningar i framtiden. Eftersom en sån här utbildning handlar så mycket om det mellanmänskliga stödet och faktiskt inte fördjupar sig i det rent medicintekniska (eftersom doulor inte tar medicinskt ansvar) så är det inte alldeles självklart hur lång en doulautbildning behöver vara.

Något som blev tydligt för mig under den här avslutande doulahelgen var iallafall hur många frön man hinner så på kort tid. För det är en alldeles särskild energi som uppstår när man tryggar ett rum och tillåter samtalet om födande att ta plats. Då väller det fram både sorg, förundran, ilska, nyfikenhet och den där glöden. Åh, när jag ser den där särskilda doulaglöden väckas till liv blir jag lite gråtmild. Jag vet nämligen hur ihärdigt och hur länge den kan hålla i sig.

Ja jag kände mig faktiskt lite blödig och sentimental efter helgen… Kanske har det något med mitt höggravida tillstånd att göra månne? Såhär skrev jag på mitt instagramkonto efter helgen:

”Det är så häftigt att få vara med en bit på vägen och vara en del av den ”process” som ofrånkomligen tar vid när man anmäler sig till en sån här utbildning. Oavsett vilka förväntningar eller förkunskaper som finns där. Just det som är så häftigt. Själv gick jag ”min” doulautbildning med Lisel för precis fyra år sedan (väldigt höggravid då precis som nu) och för mig blev just den utbildningen en stor del av min egen process. Är övertygad om att platsen i mitt yrkesliv, den som jag befinner mig på nu, hade sett annorlunda ut utan den. För att inte tala om Lisels egen process! My God, hon är ju som en stjärnraket, nu ordförande i brukarföreningen Birth Rights Sweden. Oavsett vilken väg som NI väljer att slå in på nu så kommer den här platsen som vi möttes på alltid att finnas med på våra respektive kartor.”

Doulautbildning Föda med stöd
Höstens doulagäng! Ja hälften blundar men det är väl så det ska vara. Glada var vi iallafall!

Våra gästföreläsare på doulautbildningen

Vilka föreläsare vi bjuder in kan givetvis variera från gång till gång. Men under helgen så föreläste Lisel, Paola och Carolina.

Lisel Birth Rights Sweden
Lisel Naeslund

Lisel är doula, sjuksköterska (blivande barnmorska) och ordförande i brukarföreningen ”Birth Rights Sweden”. En ideellt verksam förening som vill sprida kunskap kring att gravida och födande har rättigheter.

Deras önskan är följande:

✔️Att saklig och opartisk information finns tillgänglig så att föderskor kan göra informerade val
✔️Att föderskor får det individuella stöd de väljer och har rätt till
✔️Att rätt vårdnivå erbjuds varje föderska
✔️Att olika vårdformer tillhandahålls av vården
✔️Att mer kontinuitet och samvård erbjuds av vården
✔️Att vårdpersonal är införstådd med den psykosociala/emotionella delen av födsloarbetet
✔️Att vården utgår från WHO:s riktlinjer, god vetenskap och beprövad erfarenhet

Lisel berättade om gravida och födande kvinnors rättigheter – och hur Birth Rights Sweden arbetar med detta!

Paola Oras

Paola

Vad beslutades egentligen på mjölkdroppekonferensen år 1907 i Bryssel? Och hur har rekommendationerna och vården av spädbarn sett ut de senaste 100 åren?

Paola Oras är barnmorska, forskare och lärare på barnmorskeutbildningen i Uppsala. Hon har bland annat undersökt hur amningsmönster ser ut hos spädbarn, det vill säga hur ofta och hur långa stunder barn ammar under ett dygn. Den vetenskapliga litteraturen på området är inte särskilt omfattande men den innehåller förbluffande olika resultat som behöver sättas in i ett större sammanhang för att bli begripliga.

Paola gör det hela lite mer begripligt. Att förstå hur det alldeles späda barnet fungerar och vilka medfödda behov som finns där är en nyckel för att kunna stötta blivande föräldrar under denna mycket speciella period i livet.

Carolina Sorabowska

Carolina

Carolina är doula och solomamma till två barn. Hon föreläser på vår doulautbildning om HBTQIA+ och ensamstående föräldraskap ur ett doulaperspektiv!
Under föreläsningen utgick hon både från sina egna och andras erfarenheter och berättade om smärta, stolthet, sorg, suveränitet och att få komma någon riktigt nära som doula. Mycket värdefullt.

Välkommen med din intresseanmälan till vårens doulautbildning!

Om du är intresserad av att gå vår utbildning så får du gärna anmäla ditt intresse till vårens omgång av Föda med stöd doulautbildning redan nu. En intresseanmälan är inte bindande utan betyder att vi återkommer till dig när platserna till utbildningen släpps. Vi kommer snart att öppna den riktiga bokningen men behöver först ordna med ett liite mindre krångligt system för hantering av anmälningar/bokningar.

Vårens datum är iallafall helgen den 23 och 24 april samt helgen den 14 och 15 maj! Vi kommer vara på samma ställe här i Uppsala och jag kommer nog behöva amma i lunchpaus. Kanske ses vi då?

föda med stöd doulautbildning

Höstens första doulahelg!

Jag föreläser om Födandets dynamik

Så blev det september. Och därmed höstens första doulahelg på vår doulautbildning ”Föda med stöd”. Det är alltid lite pirrigt att hålla föreläsningar och kurser som man själv har skapat. Att vara sin egen innebär ju att både stå för kursens själva innehåll och ansvara för hela arrangemanget runtomkring. Men det är också precis det som är tjusningen!

Jag kände mig som om jag vore gravid i vecka 45. Men för att både vara och känna sig SÅ gravid måste jag säga att det gick över förväntan bra. Solen sken över oss hela helgen även om vi blev tvungna att dra för gardinerna för att kunna visa våra powerpoints. Brittsommardagar. Kanske det bästa som finns.

Det var (såklart) en alldeles underbar grupp att hålla utbildningen för. Att skapa rum för så många fina och initierade samtal om födande känns väldigt fint och meningsfullt. En sån här lite kortare utbildning handlar så mycket om att initiera en process för vidare inlärning på egen hand. Men den kan betyda väldigt mycket. När jag själv gick en doulautbildning för fyra år sedan så fick jag en rejäl skjuts framåt i min egen process som birth-worker. Jag hittade den pusselbit som jag saknat i mitt arbete med födande: att få bygga relationer med blivande föräldrar. Möjligheten till kontinuitet.

När helgen var över och anspänningen släppte så kom tröttheten som ett litet brev på posten. Mitt extrabatteri är som jag tidigare skrivit urladdat sen några månader tillbaka. Det innebär att min energi tar slut. Och när det väl händer så kan det komma rätt plötsligt. På måndagen efter doulahelgen sov jag hela förmiddagen. Och igår planterade jag de två sista perennerna som jag fick ett infall att köpa i slutet av augusti. Ja, för då köpte jag ett helt flak med perenner men tappade orken mitt i planterandet. Allt grävande blev lite för mycket. Så två stackars kärleksört har fått stå och vänta på sin tur i flera veckor… Jag undrar om de hinner rota sig och överleva vintern. Nu får de iallafall vara med och blomma i rabatten ett tag innan frosten kommer.

Igårkväll efter middagsbestyren tog jag upp boken ”Birthing from Within” av Pam England och Rob Horowitz. Det är en klassiker från 90-talet som jag ”missat” (älskar sånt). Här är några vackra rader ur den boken som jag vill dela med er:

In the moment a Cesarean birth (or any event) happens, no one can know all the forces which converged to create that event.

Labor and birth unfold within a complex, and infinite web,

Spun by the mother,

And by everyone who has ever taught her about mothering, birth, sexuality, pain,

control and surrender.

All the people at her birth helped spin the web with treads from their histories, beliefs, experiences, fears…

and recent birth experiences that they have witnessed,

which empowered

or terrified them.

Rapport från gravidvecka 34

Det är lite svårt för mig att ta in att jag snart kommer vara i gravidvecka 35. För mig är just den veckan en sån där gyllene gräns där graviditeten tippar över åt det mer mogna hållet. Igår ”firade” vi vår 15-åriga bröllopsdag genom att i vanlig ordning nästan glömma bort den. Jag kom ihåg den sent omsider och såg till att göra ett riktigt ömsint inlägg på instagram och facebook. Trots allt så är det ju en dag att minnas!

Vad unga och vackra vi var!

Men så mycket firande blev det inte. Till middag lagade jag isterband med rotmos. Ja, för så ser vår vardag ut. Den är rätt fullspäckad. Det som ändå känns väldigt speciellt är att vi snart ska få vårt sjätte barn. För inte ens jag kunde ana det då när vi gifte oss för vad som känns som många, många år sen.

Att få ett till barn ändrar dynamiken i hela familjen. Det är som att blanda om en kortlek och få ett helt nytt mönster framlagt framför sig. Någon blir storasyster istället för lillasyster, någon kanske hamnar lite i kläm, och vem vet, det äldsta barnet i syskonskaran kanske plötsligt känner ett behov av att frigöra sig från familjen. Alla går in i en ny utvecklingsfas. Så har det varit varenda gång på ett både ljuvligt och ibland smärtsamt sätt. Den jobbigaste utvecklingsfasen för oss alla var när vårt barn som har svåra allergier föddes. Det tog ett tag innan vi förstod oss på hans specifika behov.

Själv känner jag att de små barnen ofta hamnar lite i skuggan av sina stora tonåriga syskon, de som nu är i majoritet här hemma (men frågar du mina tonårsbarn så kanske de säger något annat). Det ska iallafall bli väldigt spännande att se vad som händer nu.

Höstens doulautbildning med knorr

Precis innan Hanna föddes så utbildade jag mig till doula som en slags fortbildning i mitt arbete med födande. Att jag nu – nästan fyra år senare – själv håller i doulautbildningen känns som ett så roligt steg i den här framåtrörelsen som är livet. Jag ser verkligen fram emot att återigen få möta en kull med blivande doulor och få vara en del av processen.

Att jag är så pass gravid som jag är känns som den där extra knorren jag sätter på allt.

För här kommer några ärliga rader om hur jag känner mig just nu:

Stor, otymplig, lite svullen och klumpig. Blir lätt andfådd. Särskilt av att gå i trappor.

Alla praktiska, vardagliga göromål kräver en annan ansträngning av mig. Som att slänga sopor, skjutsa barn, handla, dammsuga, försöka borsta tänderna på små barn som springer iväg eller krånglar sig ur famnen… Då känner jag mig ungefär lika smidig och snabb som en trött sköldpadda på land.

Alltså, hela det här att vara gravid och föda barn är ju på ett sätt så vackert och sublimt. På ett annat plan är det väldigt jordiskt och jobbigt. Det är tungt, krävande och lite svettigt kladdigt.

Längtar nu efter att få vara med om förvandlingen. Längtar efter att den här extra kroppen som jag går runt och bär på ska få bli en egen självständig liten del av familjen. Ja, så värst självständig blir den ju inte. Men han eller hon kan ju få ligga i någon annans famn och sprattla av sig ett litet tag. På sin pappas bröst till exempel.

Sist det begav sig. Lillasyster som snart blir storasyster!

doulautbildning

Vad lär man sig på en doulautbildning?

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Föda med stöd doulautbildning
Föda med stöd doulautbildning

Att ”doula” på en förlossning innebär att följa med som en icke medicinskt ansvarig stödperson. Ja, det är en otroligt torr definition av doulans roll – för den ringar inte in det häftiga och svåra jobb det faktiskt är att vara någons doula. För paradoxalt nog så leder detta icke-fokus på det medicinska ofta till lysande medicinska resultat. Det beror på att födandet inte i första hand är en medicinsk händelse.

Men i vår kultur har vi kommit att se på födandet som en strikt medicinsk händelse där det finns få möjligheter att påverka utgången av förlossningen annat än genom den medicin(tekniska) kontrollen. Denna syn på födandet har bland annat lett till en stor ökning av antalet medicinska ingrepp och en förskjutning bort från födandets andra dimensioner. Att vi har riktat strålkastaren åt ett annat håll betyder emellertid inte att de här andra dimensionerna inte existerar. Det betyder bara att vi i allt högre grad väljer att bortse från dem.

För födandet är en psykosocial, existensiell och kulturell händelse. Den kultur vi skapar runt födande påverkar både utgången av födslar samt kvinnors upplevelser av sina födslar. Just detta pratar vi inte så ofta om. Ord som vårdkultur och vårdmodell hamnar lätt i skymundan – och vi lever i villfarelsen om att alla som arbetar inom vården jobbar evidensbaserat till 100 %. Men det finns mycket annat som styr hur vi jobbar med födande. Våra känslor styr. Våra egna rädslor styr. Vår tilltro till medicinteknik styr. Vår bristande tilltro till kvinnors kroppar styr. Våra vanor styr. Våra ritualer styr oss. Vår vilja att alltid vara en del av gruppen styr.

Det kan kännas väldigt främmande att tänka så. För något av det svåraste att få syn på är just det egna agerandet. Att det inte uppstår i ett vakuum utan alltid i en kontext. Ibland behöver man därför flytta tyngdpunkten från ett ben till ett annat för att få syn på sig själv och sina vanor.

Okej men vad har allt detta med en doulautbildning att göra?

Jo, för en doulautbildning handlar om att ställa sig på det andra benet – att få syn på födandet från det här andra hållet, det som vår kultur har kommit att lägga väldigt lite fokus på. Det är en perspektivförskjutning, att erkänna de andra dimensionerna av födandet som viktiga påverkansfaktorer.

  • Det handlar om att lära sig om födandets dynamik: hur kropp och känslor samspelar under en förlossning. Att trygghet, precis som rädslor, smittar.
  • Det handlar om relation – att bygga relation och vara stöd på någon annans resa. Resan genom graviditet och förlossning. På den resan spelar allting roll för den som föder: relationen till den egna kroppen, relationen till sin partner och familj, relationen till vården. Tilltro, tillit eller bristande tillit är centrala begrepp. Hur skapar och bygger man tillit? Att lyssna och samtala är en nyckel för att komma framåt. Så stödets olika dimensioner: känslomässigt stöd, fysiskt stöd, stöd genom beröring och närhet, verbalt stöd.
  • Det handlar om att lära sig att jobba med empowerment som ett viktigt verktyg. Jag tycker att det engelska ordet är bättre men på svenska så översätts det till ”egenmakt” eller ”bemyndigande”. Att stärka kvinnor inför födandet. Saker som sägs spelar roll. Ord kan vara avgörande.
  • Tricks of the trade. Konkreta övningar för hur man kan stötta genom smärtlindrande tekniker, massage, förlossningsställningar, rörelse, sjalteknik.

Essensen är att det mellanmänskliga spelar roll. Kanske spelar det många gånger den allra största rollen? Därför är en doulautbildning något för alla som vill fördjupa sig inom detta.

Vårkänslor

Vårkänslor

Visst är det ganska mycket vår i den här bilden?
Foto: Eva Grape Ersson

Alltså, sista helgen i februari och redan så mycket vår i luften! Det var också min och Evas första helg på vår doulautbildning. När vi lanserade utbildningen i somras så anade vi inte att pandemilagen skulle komma att kasta omkull en hel del av planerna. Det har varit lite av en prövning. Särskilt när restriktioner ändras från en vecka till en annan. Då kan även den mest ihärdiga och entusiastiska till slut få gråa hår. Ett tag kändes det som om förberedelserna handlade mer om antalet kvadratmeter i lokalen än vad som är viktigt med stöd runt födande.

Runt jul kom vi iallafall fram till att den största delen av utbildningen behöver bli via zoom. Men är det inte någonting som går förlorat över zoom? Svårt att komma ifrån känslan av att förberedelserna innebär 20 % mer ansträngning alltmedan resultatet riskerar att bli en kvalitétsförsämring med 20 %. Men, det blev faktiskt över all förväntan!

På bilden ovan ser ni kanske hur det riktigt lyser av förväntan och iver i mig, lyckan att äntligen få trycka på startknappen efter månader av förberedelser…

För att skapa något, en bok, en produkt, ett koncept, en utbildning, en hemsida eller en avhandling – allt det innebär ju så mycket mer arbete än vad som faktiskt blir synligt på utsidan. Ibland känns det som om man har stått och skulpterat i ett gigantiskt stort stenblock men allt som omvärlden får syn på är en ynklig liten flisa som ryms i ena handflatan. Jag har därför fått en så otroligt stor respekt för alla som faktiskt gör ovan nämnda saker. Gissa om jag har respekt för de som driver stora välbesökta instagramkonton eller bloggar med mycket bra innehåll, alltså bra content. Jag vet nämligen _precis_ hur mycket jobb som ligger bakom. Det är ett heltidsjobb. Gissa om jag har respekt för de som skriver prosa, alltså skönlitteratur – det är ju som att bygga en katedral helt på egen hand. Och ja, jag har stor respekt för alla de som orkar traggla sig igenom processen med att få sina vetenskapliga artiklar accepterade efter datainsamling, enkätsvar, omskrivningar och refuseringar…

Men det finns en alldeles särskild belöning i andra änden, en slags stolthet över att man ändå vågade ge sig i kast med detta stora.

Behind the scenes i ”zoom-stugan”.

En sak som jag uppskattar med att ha Eva som kollega, förutom att hon är en fantastisk person, är att hon bor så himla mysigt. Ja, jag älskar att få komma ut till höns, vacker trädgård med växthus och gäststuga. Det var i den här gäststugan som vi hängde på zoom hela helgen. Och det var som om det slog om till vår samtidigt som vi satt inne och kurade framför zoom. När vi kom ut så var gräset grönt och solen stack i ögonen.

Nu ska jag smälta den här fantastiska helgen, ta en promenad i solen och känna våren i mig.

doulautbildning hösten 2021

Välkommen till Föda med stöd doulautbildning hösten 2021!

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster.

Just nu håller jag och Eva på att lägga sista handen vid vårens fullbokade doulautbildning. Vi har behövt anpassa stora delar av utbildningen till zoomformatet och stuvat om lite i programmet så att vi ändå får tillfälle att träffa alla kursdeltagare. Även om det blir lite annorlunda nu i vår så kommer det bli bra! Jag ser så fram emot att hålla den här utbildningen.

Kropp och känslor samspelar under en förlossning. Det är därför det kontinuerliga känslomässiga stödet i samband med barnafödande kan vara så avgörande under en förlossning. Att göra sig själv känslomässigt delaktig på ett lite djupare plan kräver kontinuitet och att en relation byggs upp med kvinnan/paret innan förlossningen.

Som professionell doula arbetar du med dig själv som ditt främsta verktyg! Det kräver en viss mognad inför mänskliga möten. Vår doulautbildning är utformad just för att ge dig en unik möjlighet att mogna inför den viktiga uppgiften att vara stöd till blivande föräldrar. Utbildningen ges i form av två helgkurser där vi varvar teori med egen reflektion och praktiska kunskaper. Till det tillkommer inläsning av kurslitteratur och en inlämningsuppgift.

Föda med stöd doulautbildning

Höstens kursdatum är nu spikade och vi både tror och hoppas att hela utbildningen kommer kunna ges på plats i Uppsala. Vi kommer hålla till i Vuxenskolans lokaler som ligger centralt i Uppsala (nära tågstationen med bra pendlingsmöjligheter). Du hittar mer information om utbildningens innehåll och hur du anmäler dig på vår gemensamma hemsida profylaxkurser.se

Själv ser jag så fram emot att få inspirera flera kullar med blivande Birthworkers!

Må du få föda på dina villkor

The positive Birth calendar 2020

Av Gamze Berglund

Jag minns så väl hur jag förväntansfullt klev in genom porten på Götgatan 11, gick upp de tre trapporna i det anrika trapphuset som ledde fram till kurslokalens ytterdörr. Här skulle snart en process påbörjas som skulle komma att förändra mitt liv. Jag heter Gamze Berglund, jag är doula och jag ska berätta om dagen då jag klev in genom dörren på min doulautbildning och hur det var början på en resa som skulle vända upp och ner på hela mitt sätt att se på födande. Det skulle öppna ögonen för den urkraft vi kvinnor bär inom oss och vad den besitter för förmågor. Och även mitt sätt att se på mig själv.

Den första dagen satt vi alla i en cirkel. Kursdeltagarna presenterade sig och vi hade fått som uppgift att dela med oss av en förlossningsberättelse. Jag hade fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle berätta om min första förlossning, eller om den andra. Det kändes som en omöjlig uppgift att berätta om den ena utan att också komma in på den andra.

“Min första förlossning hände mig” berättade en kursdeltagare. “Under den andra var det jag som styrde” Orden gick rakt in i mig och berörde mig något otroligt, för hon satte ord på det jag ännu inte hade kommit till insikt om. Skillnaden på när något händer en, mot när man har en aktiv roll och är delaktig i det som sker. Jag hade visserigen redan gjort det – tagit kommandot när jag skulle föda mitt andra barn, men då ovetandes om vad det skulle göra med mig. Att det skulle läka mig. För länge förstod jag inte ens att jag hade något inom mig som behövde läka. Att det akuta snittet som hände mig den första gången jag födde barn hade satt spår i så många olika lager av mig. Etsat sig fast i mitt inre trots att jag försökte intala mig själv att jag hade haft tur, att jag och mitt barn hade klarat oss bra. För det kändes inte som jag hade haft tur. Efter min andra förlossning trodde jag att jag hade gått i mål, att jag var klar med min resa. Men det stämde inte, jag skulle snart förstå att den visst bara hade börjat.

Mina förlossningar är sammanfogande med varandra i mitt inre. De skedde med tre års mellanrum, men i mig är de sammanflätade. Varje tanke jag bar med mig in i min andra förlossning vilade på händelser och fragment från den första. Det är så vi fungerar vet jag idag. Att allt hänger ihop. Att födande inte är en enskild händelse som står utanför allt annat vi varit med om i livet. Nej, vi tar med oss vår person, vår historia och hela oss själva in i vårt födanderum. Och det många inte vet är att vi där får tillgång till att skriva ny historia. Ta oss ann vårt förgångna, omforma det och lämna sådant vi vill bli kvitt bakom oss. Att föda barn är att öppna dörren till ett inre rum, som vi bara får tillgång till i de mest intensiva, råa stunderna, när vi ger oss hän den kraft som suddar ut tid och rum och kräver vår allra skarpaste närvaro. Där och då vi får tillgång till att skriva vår historia, så som vi vill ha den. Försonas med det som en gång hände oss.

Andra kursdeltagare berättade att de hade fött barn hemma. Hemma? Kunde man föda barn hemma? Jag hade aldrig hört talas om företeelsen och lyssnade med lika delar förvåning som av skepsis. Vid berättelsens slut tog en olustig känsla plats i mitt inre tillsammans med tanken om att mitt första barn förmodligen hade dött om det vore jag. Mer än så var jag inte förmögen att ta till mig, inte just då. Idag vet jag att en hemförlossning är bland det tryggaste och säkraste en frisk kvinna kan vara med om när hon föder barn. Att hemmets trygga vrå tillsammans med kontinuerligt stöd av två barnmorskor kan tillföra något som den mest avancerade apparaten på förlossningen inte ens i närheten kan åstadkomma.

Dagen gick, kurshelgen tog slut och det är inte en överdrift att påstå att jag kom ut som en annan människa när jag klev ut på Götgatan och porten slog igen bakom mig den söndagseftermiddagen i maj. Insikterna utbildningen gav mig var livsomvälvande. De fick mig att slutgiltigt försonas med mitt förflutna och skapa ett avslut på min egen historia. Äntligen kunde jag lämna alla timmar av grubblande kring varför min första förlossning slutade som den gjorde bakom mig. Varför mitt barn plötsligt började må dåligt. Varför min kropp höll på att skada mitt barn. Alla frågor med vaga halvbesvarade förklaringar jag hade fått till svar när jag försökt förstå vad som hade gått fel.

“Vissa barn klarar förlossningen sämre än andra”, hade barnmorskan sagt. Och kanske var det så. Eller var det kanske snarare så att vissa barn klarar av de interventioner de utsätts för under förlossningen sämre än andra? Att det inte är kvinnors kroppar det är fel på, utan snarare ett system som försöker skynda på, effektivisera och avhumanisera. Jag önskar jag redan då hade förstått att jag aldrig var menad att vara ett kryss i ett partogram, att våra kroppar inte är skapta för att bedömas i centimeter efter öppningsgrad. Att jag inte misslyckades, utan gjorde mitt bästa, men det hände mig. Att min första förlossning hände mig.

Och efter den dagen var jag fast besluten om att arbeta för att saker och ting inte ska hända oss kvinnor när vi föder barn. Att vi inte passivt ska behöva lämna över oss själva i någon annans händer i brist på andra alternativ. I brist på kunskap om vad vi då kan gå miste om. Vad vi ovetandes kanske ger upp och som kan gå förlorat. För att föda barn kan skaka om oss på det mest fantastiska sätt om det får ske under rätt villkor. Stärka vår tilltro till oss själva och till vår förmåga. Få oss att öppna ögonen för hur många av de svar vi söker ofta finns där inom oss. Att de försöker säga oss något och visa oss vägen, om vi bara lyckas lyssna till dem. Om vi bara vågar lita på dem. Men att föda barn kan också skaka om på ett subtilt och nedbrytande sätt. Om delaktigheten uteblir och saker och ting bara händer oss.

Då kan det där som gick förlorat dröja sig kvar som en känsla som inte riktigt vill släppa taget om dig, även om du gång på gång försöker skaka av dig den. Som en röst som kanske försöker säga dig något. Att det som hände dig kanske inte var okej. Men det kan också vara svårt att höra vad den försöker säga. För det där lilla rummet som en gång öppnade sig när vi gav oss hän den kraft som suddade ut tid och rum och krävde vår allra skarpaste närvaro, nu har slutit sig. Och det kan vara svårt att nå ända in utan tillgången på den urkraft som en gång öppnade upp det.

Må du föda på dina villkor.

Med doulabebis
Mor och dotter
Doulautbildning Föda med stöd

Doulautbildning Föda med stöd

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Doulautbildning Föda med stöd

Våren 2021 kommer jag och Eva att hålla vår första doulautbildning: en utbildning som har fått namnet Föda med stöd. Själv valde jag att utbilda mig till doula efter sex yrkesverksamma år som barnmorska. Jag behövde naturligtvis inte utbilda mig till doula, men jag ville. För jag hade på känn att det fanns en kunskap där som jag saknade. Och jag kände rätt – för mig som yrkesverksam blev det otroligt utvecklande att få fördjupade kunskaper om hur man kan jobba med det känslomässiga stödet inför och under en förlossning.

Som doula blir du expert på att följa kvinnors egna processer genom födandet. Ja, du blir proffs på att ledsaga kvinnor och deras partners genom den livsomvälvande händelse som en födsel av ett barn ju faktiskt är. För själva processen att föda ut ett barn är ju så mycket mer än bara de timmar som förlossningen pågår. Att arbeta relationsbaserat på det sättet, som ett stöd för kvinnan i hennes egen resa genom graviditet och förlossning – det kräver en viss mognad inför mänskliga möten.

En doulautbildning är för dig som vill mogna inför den viktiga uppgiften: få en förståelse för hur man kan vara ett bra stöd under förlossningar. Men också för dig som känner att du vill ha fördjupade kunskaper om födandets dynamik – och en vidare förståelse för den känslomässiga process som födandet också är.

De flesta doulor i Sverige arbetar fristående från någon institution och som egenföretagare. Eftersom jag och Eva vet vilken process det också är att bli ”sin egen” på en marknad – ja självklart vill vi dela med oss av allt det som vi har lärt oss under åren. Vi kommer frikostigt och generöst att dela med oss av våra kunskaper.

På vår gemensamma sida profylaxkurser.se kan du läsa mer om doulautbildningens innehåll och hur du anmäler dig.

I ett annat inlägg på samma sida svarar jag på några vanliga frågor om doulans roll: frågor och svar

barnmorska och doula
Doulautbildning Föda med stöd

Vill du bli doula? Välkommen till vår doulautbildning!

Inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Doulakollega Eva Grape Ersson
Kom och bli vår kollega!

För två år sen fann vi varann och nu har vi hållit profylaxkurser ihop i ett år. Förra året vid ungefär den här tiden på året lanserade vi vår gemensamma hemsida och outade att vi skulle börja hålla profylaxkurser ihop. Nu är vi redo att ta nästa steg. Idag är dagen som jag och Eva lanserar vår egen doulautbildning! Den har fått det passande namnet Föda med stöd.

För mig känns det här jättestort och viktigt. Jag vet att doulor gör ett helt ovärderligt jobb med att erbjuda födande och deras partners kontinuitet och stöd under den stora och avgörande händelsen i livet som födseln av ett barn ju är. Den här doulautbildningen vänder sig till alla som vill lära sig mer om hur man kan ge ett professionellt stöd till födande – ett stöd som kan komma att bli helt avgörande under förlossningen. Själv valde jag ju att ”fortbilda” mig till doula efter flera år som barnmorska i förlossningsvården just eftersom jag ville ha fördjupade kunskaper om hur man kan jobba med den emotionellt stödjande biten under en förlossning. Jag anade inte hur avgörande det skulle bli för mitt fortsatta arbete med födande.

En nyckel för att förstå sig på det viktiga arbete som doulor gör är att inse att kropp och känslor hänger ihop under en förlossning. Mycket av det viktiga arbete som doulor gör är helt enkelt ett känslomässigt arbete. Den relation som doulan hinner bygga med de blivande föräldrarna bidrar till ökad trygghet för alla i förlossningsrummet. Idag är det framförallt doulor, hembarnmorskor och barnmorskor inom vårdformen ”Min barnmorska” som arbetar relationsbaserat med födande i Sverige. Att bygga relationer med blivande föräldrar är nämligen en grundbult i doulans arbete.

Eftersom doulor inte tar något medicinskt ansvar under en förlossning så behövs ingen längre vårdutbildning för att kunna arbeta som doula. Däremot behövs det ofta vid sidan av kunskaperna om själva födandet även vissa kunskaper om vilka möjligheter man har som företagare på en marknad. De allra flesta doulor är ju egenföretagare och det är väldigt väsenskilt från hur man arbetar när man är anställd av till exempel regionen. Om du vill komma direkt till information och anmälan till doulautbildningen så klickar du här: profylaxkurser.se

Tryggheten är nyckeln! Doulautbildning Föda med stöd i Uppsala

Vår doulautbildning är planerad till vårterminen 2021 och kommer att hållas i form av två kurshelger centralt i Uppsala – en helg i januari och en i februari. Vi kommer att hålla till i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler som ligger inom gångavstånd från Uppsala centralstation (utmärkt pendlingsläge för dig som bor en bit bort!).

Doulautbildning Föda med stöd

Jag och Eva har kommit att bli en sammansvetsad duo. Vi har båda lång och gedigen erfarenhet av att arbeta med födande och har fördjupade kunskaper om hur man kan arbeta kvinnocentrerat och relationsbaserat inom just detta område. Vi har även flera års erfarenhet av att vara egenföretagare båda två. Allt detta vill vi generöst dela med oss av till dig som har lust att bli vår kollega! Kanske drömmer du om att bli läkare eller barnmorska? Då kan det passa utmärkt att först bli doula med möjlighet till en inkomst och meningsfull bisyssla under studietiden.

Själv ska jag ägna en stor del av sommaren åt att redigera den bok som kommer bli en del av kurslitteraturen på utbildningen: Föda barn med stöd. Det känns så himla roligt! Om du tycker att allt det här verkar spännande, gå till min och Evas gemensamma hemsida profylaxkurser.se och läs mer. Så kanske vi ses? Jag ser iallafall väldigt mycket fram emot att för få vara med och utbilda en ny kull med doulor.

Doulautbildning i Uppsala vt 2021
Foto: Lovisa Engblom

Guide: hur blir man doula?

Guide: Vad gör en doula och hur blir man doula?

Inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Guide: hur blir man doula?

Vad gör en doula?

Att föda med en doula är ett fenomen som växer i Sverige. När jag födde mitt första barn i början på 00-talet var det ännu inte ett begrepp för mig eller mina vänner, men idag känner de flesta någon som har fött med en doula vid sin sida. Det har blivit populärt – både att ha en doula med sig under den egna förlossningen men även intresset för att bli doula växer. Själva ordet doula kommer från grekiskan och betyder ursprungligen det föga smickrande ordet ”slavinna”. Men i Sverige idag syftar ordet doula på en hjälpkvinna som ger omvårdnad i samband med förlossningar.

En doula är helt enkelt benämningen på någon som har erfarenhet av att vara med på födslar och som följer kvinnan och hennes partner genom  graviditet och förlossning.

  • Doulor jobbar med caseload.
  • Case = förlossningar.

Vem som helst som är med och stöttar på förlossningar kan kalla sig doula. Man behöver inte ha fött barn innan och det behövs ingen formell utbildning för att få kalla sig doula – det är nämligen ingen skyddad yrkestitel. Därmed skiljer yrkeskategorin doulor sig från de andra yrkeskategorier som jobbar med förlossningar; det vill säga undersköterskor, barnmorskor och läkare. Doulan tar heller inget medicinskt ansvar utan fokuserar hela sin uppmärksamhet på det kontinuerliga, omvårdande och känslomässiga stödet i samband med graviditet och förlossning.

Ett tips om du vill bli doula – erbjud ditt stöd till en nära vän som väntar barn! Genuin nyfikenhet, en tillit till kvinnors förmåga att föda barn och viljan att stötta blivande föräldrar genom förlossningar är en mycket god start på ett doulaskap. Så gott som alla sjukhus i Sverige välkomnar en extra person vid sidan av partnern på förlossningsavdelningen.

De flesta som arbetar som doulor i Sverige idag har dock blivit certifierade genom en kortare doulautbildning.

Ladda hem checklista för doulor

ODIS – organisationen för doulor och förlossningspedagoger i Sverige

ODIS är en ideell förening  som startade år 1999. Tanken var att skapa ett nätverk, utbyta erfarenheter och kunskap samt etablera praxis för doulor i Sverige. ODIS har tagit fram sin egen certifiering av doulor och idag finns det några ODIS- godkända doulautbildningar runtom i landet. Gemensamt för dem är att de alla har en ODIS-godkänd kursplan. De flesta doulautbildningar är  fyra dagar lång och hålls i form av två helgkurser där teori varvas med praktiska övningar. På kursen hinner man med att ge en kortare teoretisk bakgrund till den normala födselns fysiologi samt lära ut tekniker för hur man på bästa sätt kan stötta födande. Smärthantering, andning och avslappning är viktiga moment. Men doulautbildningens kanske viktigaste funktion är att initiera en läroprocess och ta vara på den gruppdynamik som uppstår – och de diskussioner om födande som tar vid. Det är till exempel vanligt att tankar på en egen förlossning kommer upp och får nytt ljus på sig. Saker dryftas i gruppen och ett återkommande tema är vikten att som doula tillämpa ett kvinnocentrerat förhållningssätt.

Doulaförbundet är en ny organisation för doulor i Sverige!

Såhär presenterar sig Doulaförbundet på sin hemsida:

”Doulaförbundet – en plattform för doulor runt om i landet

Vi välkomnar dig till Doulaförbundet, en plattform som verkar för doulor.

Doulayrket är ett snabbt växande yrke, fler och fler utbildas och efterfrågan på doulor ökar hela tiden. Ju fler doulor vi blir och ju fler som anlitar doulor, desto viktigare blir det att vi tydliggör vad vi kan, vilka vi är och hur vi arbetar. Doulaförbundet vill verka för ökad kommunikation doulor emellan och gentemot andra yrkesgrupper som arbetar med födande.”

Doulaförbundet utför till skillnad från ODIS inga certifieringar eller kunskapsvalideringar. Deras etiska kod skiljer sig något åt från ODIS eftersom de även har med denna punkt:

  • Doulor respekterar alla klienters val av födelseplats. Däremot så närvarar inte doulor vid planerade oassisterade hemfödslar i sin roll som doula.

Föda med stöd doulautbildning

Föda med stöd doulautbildning

Läs mer om min och Evas doulautbildning här!

Doulaeffekten – den effekt som kommer av ha en närvarande doula med sig på förlossningen

Föda med doula

Kan doulor ha en positiv effekt på förlossningar? Ja, forskning visar att kvinnor som erbjuds kontinuerligt stödjande vård av annan person än den vanliga vårdpersonalen (till exempel partner, mor, doula eller vän) under förlossningen föder spontant vaginalt i större utsträckning, har kortare förlossningar, behöver mindre smärtlindring och får bättre förlossningsupplevelser än andra. Det visar på betydelsen av ett trygghetsskapande och ovillkorat stöd till kvinnor som föder!

Ett kvinnocentrerat förhållningssätt innebär att utgå från den unika individ som ska föda och även utforma vården därefter. Många doulor ser sig som de födande kvinnornas advokater och är med på förlossningar för att hjälpa till att skydda kvinnors upplevelser. Medan barnmorskor, undersköterskor och läkare framförallt arbetar med födande på sjukhus och förutom att fokusera på den födande kvinnan även behöver förhålla sig till avdelningsrutiner, avdelningskultur, praxis, pm – samt fortlöpande göra medicinska riskbedömningar som kan komma att påverka vårdens innehåll så är doulan helt independent och en från sjukhuset fristående person. Men det finns även doulor som arbetar inom ramen för landstingsavtal och alltså finansieras av skattemedel. Det pågår diskussioner om det kan vara av värde att fler doulor anställs för att arbeta direkt under landstinget – det skulle isåfall innebära att doulan blir ytterligare en landstingsanställd personalkategori på sjukhus. Högst troligt skulle landstinget och de berörda klinikerna då även vilja vara med och utforma samt kvalitetssäkra doulans utbildning och certifiering.

Kan MAN leva på att vara doula?

För att du ska kunna försörja dig på att vara doula behöver du

  • Starta eget företag
  • Marknadsföra dig så att gravida vet om att du finns.
  • Nätverka med andra doulor! Detta eftersom du måste kunna åta dig flera uppdrag samtidigt och ha en back-up om förlossningar krockar, eller för att helt enkelt kunna bli avlöst under långdragna födslar.

De flesta doulor tar till en början ett paketpris på mellan 6000 – 8000 kronor. Då ingår oftast tre- fyra veckors stand by, alltså jour, närvaro under hela förlossningen och några träffar innan och efter födseln. Ett doulapaket eller doulauppdrag kan se olika ut och även utformas individuellt efter förfrågan. För att kunna leva på ett doulaskap är det ofta nödvändigt att så småningom höja priset. Erfarna doulor sätter därför ett pris på mellan 10 000- 15 000 kronor för ett uppdrag. Doulor arbetar på provision och behöver lägga undan pengar för semester och annan ledighet. Nästan ingen doula i Sverige försörjer sig enbart på att vara med på förlossningar utan kombinerar doulauppdrag med andra tjänster för gravida; till exempel gravidyoga, profylaxkurser eller andra kringtjänster (till exempel workshops eller uthyrning av förlossningspool). De flesta kombinerar sitt doulaskap med att arbeta deltid på annat håll.

Erfarna doulor och hembarnmorskor

Erfarna doulor har ofta tillägnat sig en enorm kunskap om födandets dynamik och kan mycket om kvinnors kroppar och förlossningar,  men har kanske framförallt blivit proffs på den känslomässiga och emotionella delen av graviditet och förlossning.  Eftersom arbetet inte är knutet till något sjukhus får doulor med tiden en väldig bredd – det ingår liksom i jobbet att uppleva barnmorskors olika arbetssätt och arbetskulturer på avdelningar. Erfarna doulor har ofta fått vara med på många både fysiologiska och komplicerade födslar – även hemfödslar och vattenfödslar.

Doulor och hembarnmorskor har sitt arbetssätt gemensamt, det vill säga de arbetar enligt caseloadmodellen. Case= förlossningar. Det kvinnocentrerade förhållningssättet samt att arbeta fristående från sjukhus är andra gemensamma nämnare.

Vad är Doula och Kulturtolk?

Doula och kulturtolk är ett koncept som tar fasta på doulans roll som trygghetsskapande stöd vid förlossningar. Men kulturtolkar ger stöd till icke svensktalande under graviditet och förlossning – på det språk som den födande kvinnan talar.

Hur ser framtiden och arbetsmarknaden för doulor ut?

Framtiden för doulor ser ljus ut. Till viss del beror det nog på att förlossningsvården i Sverige är så pressad med en närmast kronisk brist på förlossningsplatser och svårigheter att rekrytera personal.  Att ha en doula med sig har blivit lite av en försäkring mot att råka vara den födande som  drabbas illa av slumpen. Ingen vill vara den som får lida för att det till och från uppstår luckor i bemanningen inom förlossningsvården. Det tycker jag dock är en tråkig utveckling. Doulor ska inte behöva vara plåster i en drabbad förlossningsvård utan kan få verka som ett välbehövligt komplement till konventionell förlossningsvård, helt enkelt bistå de blivande föräldrar som själva önskar ha en stödperson – en doula – med på sin förlossning.

Ladda hem min och Evas checklista för doulor!