Dynamisk

Foto: Lovisa Engblom

Någon gång myntade jag uttrycket ”att arbeta dynamiskt ” som barnmorska. Det kan verka flummigt men vad jag menar är motsatsen till statiskt, någonting som lever, rör sig, rullar runt och bubblar – det är dynamik, något föränderligt. Att vara statisk i sitt arbetssätt är att vara oföränderlig och gjuten i EN form. Den som arbetar statiskt har svårare att anpassa sitt arbetssätt efter människan hen möter. Därför ryggar jag instinktivt när jag hör fraser som – Jag har hittat mitt sätt att arbeta på som jag känner mig trygg med. – Här förlöser vi alla i halvsittande. – Mina kvinnor behöver aldrig EDA. – Jag har alla på pall.  Jag blir misstänksam och undrar var och när i processen barnmorskan kapitulerade inför kvinnan eller paret hon mötte? Inte för att jag tror att det går att vara neutral i mötet, knappast, men någonstans på vägen tas det beslut och det är bra att vara medveten om sin egen roll i de besluten.

För vissa födande är epidural en lösning. Jag har inga som helst problem med det! Några av de finaste födslar jag har varit med på har varit med en väl fungerande EDA . Men jag blir otroligt misstänksam när epidural plötsligt seglar upp som the one and only solution – för alla? Eller när fler och fler kvinnor önskar ett planerat snitt eller en planerad igångsättning av födseln – är det en djup önskan om att ha det så eller en reaktion på en förlossningsvård som inte riktigt håller måttet?  Jag tror liksom inte på det här att bara servera en rätt på buffén. Att kategoriskt avfärda hemfödslar och försöka tvinga in alla kvinnor i en medikaliserad förlossningsvård – det blir samma sak som att propagera för att alla kvinnor borde föda naturligt och utan någon som helst smärtlindring, gärna i sitt eget hem.

Jag  blir misstänksam. Alla som ansvarar för organisation och utformning av förlossningsvård -var och när i processen kapitulerade ni inför kvinnan eller paret som vi möter? Någonstans på vägen till färdig förlossningsvård tas det politiska beslut och det är bra att vara medveten om sin egen roll i de besluten.

 

 

 

 

Människokänsla

En barnmorska som jag har haft turen att ha som chef gav mig den finaste av komplimanger. Hon sa ” – Man kan vara barnmorska på olika sätt, och ditt sätt att vara barnmorska på är ett sätt som jag tycker mycket om. Du har verkligen den här känslan för kvinnan.” Jag hade då kommit  långt i min process och kunde verkligen uppskatta det hon sa. Samtidigt berättade det en hel del om hennes eget förhållningssätt som barnmorska för tänk om hon istället hade sagt ”- Du är en så duktig barnmorska, du förlöser på så bra här.”

Att vi verkar i en medicinsk kontext påverkar oss på en massa olika sätt och jag ska försöka att förklara hur på ett mycket mer utförligt sätt, men det får bli en annan dag. Barnmorskeyrket är ett hantverk och att få fingertoppskänsla i sitt hantverk kommer inte på beställning. Det är en intrikat väg dit som innefattar tid, vanan i handen och en djupare förståelse för hela processen bakom. Såhär säger den franske bagaren om sitt hantverk:

” Jag har jobbat, bakat och lagat mat i många olika länder och jag har lärt mig den hårda vägen att ett recept inte är mycket värt om man inte förstår processen bakom det. Proportionerna kan skilja sig åt beroende på hur man bakar eller lagar, var man bakar eller lagar, eller helt enkelt vilken typ av råvaror man använder.”

Jag har en djup respekt för alla som har övat upp känslan i sitt hantverk, läs mer om den franske bagaren på www.brodpassion.se. Eftersom barnmorskeyrket är ett hantverk som inbegriper andra människor så är det en tillgång med ett humanistiskt förhållningssätt. Att öva upp sin människokänsla kan man göra på väldigt många olika sätt – ett lättillgängligt och lustfyllt sådant är att läsa böcker.

 

Det här visar att Sverige har problem

På självaste julafton så läste jag DN och skämdes ögonen ur mig. Eftersom det är brist på vårdplatser för barn som föds för tidigt så har blivande föräldrar fått åka till Finland. Ett par från Bålsta födde sina tvillingar i Åbo.

”När man får ett prematurt barn hamnar man i kris. Det är inte bra att skicka runt föräldrar i den krisen. Ett samhälle bör satsa på neonatalvård för den är viktig för resten av livet, säger Liisa Lehtonen” Hon är professor i neonatologi vid universitetssjukhuset i Åbo och när jag läser ovan nämnda stycke så skäms jag så djupt å Sveriges vägnar. Var har vi hamnat? Har vi blivit helt tossiga i det här landet? Det är väl självklart att vi inte ska skicka de allra mest sårbara nyfödda och deras föräldrar som har hamnat i kris utomlands för att det fattas platser! Möjligen hade jag förstått om det  var efterfrågan på en viss spetskompetens  det handlade om – en som inte finns i Sverige – men inte för att det fattas platser. 

Sverige är ett land med högt skattetryck, det är svårt att bli rik på vanligt lönearbete – fair enough; om vi bara slapp huggsexan på förlossnings och neonatalplatser när det råkar bli dags att föda! Vi ser oss som ett av de mest moderna och jämställda länderna – men när jag skrapar lite på den här skrytfernissan av suveränitet så hittar jag fullt med utbrända sjuksköterskor och barnmorskor som har ägnat de senaste åren av sin fritid till ideellt arbete, ja som har organiserat sig och på olika sätt försökt uppmärksamma politiker och makthavare på vad som händer  inom sjukvården!

Om det saknas förutsättningar till att göra ett bra jobb i vården med den egna hälsan i behåll så kommer till slut färre och färre att vilja göra det jobbet.

Nej det är inte brist på sjuksköterskor, barnmorskor eller utbildningsplatser. Det är brist på bra arbetsvillkor, det vill säga villkor som håller för en och samma person i ett helt arbetsliv. Att ha ständig samvetsstress, knasiga arbetstider och svårt att få välbehövlig semestervila och återhämtning samtidigt som man offrar sin fritid för att få till en förändring  – det är ett lyckat recept på utbrändhet.  Till slut får blivande föräldrar åka till Åbo. Tack Finland för att ni ställer upp för oss när vi behöver er! Skäms Sverige.

 

Vittnesmål

Eftersom jag precis har börjat blogga som barnmorska så blev jag naturligtvis nyfiken på vilka andra barnmorskor som bloggar. Så jag surfade runt och hittade framförallt andra gravidbloggar och poddar. Men så lyfte jag på en sten och hittade ett riktigt fynd.  Det är en barnmorska som heter Mimansa – hon har bloggat  från sina tidigare uppdrag  för Läkare utan gränser och skriver fantastiskt bra.

https://mimansamadheden.wordpress.com/tag/mimansa-madheden/

Det är alltid en tillgång att kunna skriva.

Lyssna med tratt!

Det heter egentligen barnmorskestetoskop, eller Pinard stetoskop men kallas ofta för tratt eftersom den ser ut som en sådan. Jag slarvade bort min på en förlossningsavdelning någonstans men har precis fått en ny! Tratt är nämligen inte så dumt. Länge var det bara tratt som fanns att tillgå för avlyssning av fosterljud under graviditet och förlossning. Den elektroniska fosterövervakningen som kallas för cardio – toko – grafi, ctg kom först på 60-talet men fick sitt stora genombrott på 70-talet. I samma takt som  man började använda sig av den tekniken så fasades tratten ut. Idag ska det finnas en tratt på varje förlossningsrum men dom används inte alltför ofta eftersom det är så bekvämt att använda sig av ctg-dosan för avlyssning av fosterljud. Eller doppler! En sådan lyssnar ofta barnmorskan med på MVC  så att alla i rummet ska kunna höra barnets fosterljud från den lilla högtalaren.

Men det går precis lika bra att lyssna med tratt när man lyssnar intermittent, det vill säga inte kontinuerligt, utan bara då och då.  Man tar mobilen eller ett annat tidtagarur och sätter timern på en minut, sedan  räknar man alla hjärtslag under den minuten. I journalen kan man sedan skriva intermittent askultation med tratt, 125 spm (slag per minut). Fördelen med tratt är att man måste hamna precis ovanför barnets hjärta för att höra och i det finns ett diagnostiskt värde -man får reda på om barnet har trängt ned i bäckenet eller inte.

När jag var nervös för att min barnmorskeväska inte innehöll allt som man kan tänkas behöva inför en förlossning så sa en klok hembarnmorska och vän till mig ”Man kommer ganska långt med handskar, lite olja och en tratt”. Och det gör man faktiskt! Tekniken som finns idag för övervakning  av fosterljud är en fantastisk tillgång – men det betyder inte att den är oersättlig i varenda given stund.