Jag är inte direkt uppvuxen i en sportig familj. Synd faktiskt, för jag hade älskat att åka skidor i fjällen som barn. Och det är inte så himla lätt att ta igen det där som vuxen. Men jag gläds åt att våra stora barn alla har vuxit upp med att åka skidor i Hälsingland.
Det här året blev det inte så. Istället blev det ett ”lov” med ganska mycket jobb. Och sjukdom. Sjukdom de luxe också i form av en halsböld drabbade ett av de stora barnen. Jag skjutsade in till sjukhuset, blev sittande i väntrummet på Öron Näsa Hals och försökte jobba därifrån med ett av mina projekt. Tanken var att jag skulle hinna lite mer än jag gjorde. Tanken är alltid att hinna lite mer än man gör.
Vilken tur att halsbölden blev tömd och att jag sen gav upp att hinna. Istället åkte jag hem till mormor och morfar med de små barnen. Där infann sig lite lovkänsla trots allt. Mormor läste Babar för Hanna medan taxen Milton snusade gott bredvid. Sen blev det kaffe med en hel hög nybakade flarn.
Och igår åkte de stora pojkarna till fjällen med farmor och bonusfarfar. Så nu får de några dagar i backen medan vi får en helg härhemma i en något mindre konstellation. Märkligt nog blir det alltid så tydlig skillnad när några av barnen åker iväg. Man skulle kunna tänka sig att det kvittar om 4, 5 eller 6 barn är hemma. Men skillnaden är slående tydlig. Varje barn har sin egen speciella energi och när just den energin försvinner så blir det mindre konkurrens mellan energier härhemma. Jag kan inte beskriva det på ett bättre sätt!
Jag känner mig ändå på bättre humör nu än vad jag har gjort under januari och februari. Alltså, veckorna som precis passerat var nog de jobbigaste oxveckorna på länge. En ettåring som klättrar på precis allt tröttar ut. Särskilt när det är måånga år sen nu som vi hade en såhär klättrig ettåring. Böckerna härhemma blir inte lästa så som jag skulle vilja så länge han klättrar på allt. Men jag vet också att det här är en sån där period som känns lång mitt i, men kort i retrospektiv.
Så har jag fyllt år! Tänk att jag har hunnit bli 42 år. Det svindlar lite. Men känns som en superbra ålder, om man nu kan säga så om åldrar. Känner att mina ”livet”-skor just nu är sådär behagligt ingådda. De sitter som en smäck och jag vill inte tappa bort dem just nu när jag precis har gått in dem så bra.
Om det är något jag har lärt mig under mina år som barnmorska (och det börjar bli några nu) så är det detta: Förstör inte fungerande förlossningsvård! För den kommer inte tillbaka.
Jag arbetade själv som barnmorska på Södra BB när det lades ner.
Det var samma vår som BB Sophia lades ner.
Två förlossningsavdelningar där både barnmorskor och födande STORtrivdes. Vi anordnade en begravning för vår arbetsplats: kastade ut rosor i Mälaren. En kör sjöng och flera av barnmorskorna i gruppen grät.
Några veckor senare anordnade region Stockholm en rekryteringsträff för de barnmorskor som sagt upp sig (många!) när deras arbetsplatser försvunnit. De ville berätta för barnmorskorna att regionen behövde dem nu! Nästan ingen kom och verksamhetscheferna stod där själva. Villrådiga.
Istället spreds barnmorskorna för vinden. Många lämnade förlossningsvården för gott. Jag började skriva på den här bloggen som nu har över 1000 inlägg.
Jag vet att det var många som hejade på dessa nedläggningar. Misstro, svartsjuka, avundsjuka, jante. Förlossningsvård där både barnmorskor och kvinnor trivs sticker många fler i ögonen än vi vill erkänna. Fungerande enheter rivs ner med mottot: Om inte alla kan få detta så ska INGEN få det.
Några månsekunder senare så kom ändå en försiktig ljusglimt. Projektet Min Barnmorska på förlossningen Karolinska i Huddinge. Nu skulle alla ”misstag” från förr rättas till. Inte skapa något vi och dem. Inte skapa två olika vårdkulturer på samma sjukhus. Inte bara lägga energi på friska lattemammor. Fokus på fungerande teamarbete med läkarna. Goda relationer till barnmorskorna på den ordinarie förlossningen. Förlossningsrädda kvinnor skulle få förtur till vårdformen.
Det blev succé! På samtliga punkter. Kvinnor ringde och bad om att få en plats i projektet innan de ens hunnit plussa på stickan.
Många gånger fick jag frågan om inte jag ville söka mig till Min Barnmorska. I mitt stilla sinne tänkte jag: de här barnmorskorna kommer arbeta som djur i några år, de kommer plöja terrängen för denna evidensbaserade vårdform i Sverige, de kommer lägga energi på att hitta fungerande arbetssätt och schemalösningar, de kommer se att vårdformen ger resultat och de kommer få känna på den där energigivande arbetsglädjen som är så sällsynt idag inom förlossningsvården. De kommer börja älska sin arbetsplats och sitt arbetssätt. De kommer hitta den där unika gemenskapen inom arbetsgruppen – den som gör att de blir känslomässigt bundna till sina kollegor och till de familjer de bistår. Då, när de på riktigt börjar känna på hur långt man kan komma med god och evidensbaserad förlossningsvård – då kommer vårdformen raseras.
Det finns fortfarande en chans att rätta till det här misstaget. Än har barnmorskorna i Min Barnmorska inte lämnat. Men jag skulle bli väldigt förvånad om det slutar på ett annat sätt nu än det gjort förr. De krafter som vill ha bort förlossningsvård där både barnmorskor och kvinnor trivs är för starka.
Det här inägget innehåller reklam för mina egna kurser
Det är en bra fråga. I det här inlägget ska jag försöka besvara vanliga frågor som ofta uppstår när profylaxkurs och förberedelser inför förlossningen kommer på tal. En del blir irriterade, varför ska man gå en kurs i något som kvinnor har gjort sedan tidernas begynnelse? Föda barn alltså. Ja tänk om det vore så enkelt. Det kan jag säga direkt att så enkelt är det INTE eftersom vår kultur idag skiljer sig något enormt från den kultur vi är biologiskt anpassade för att föda barn i.
Vi är biologiskt anpassade för att föda barn i en kultur som nomader, det vill säga jägare och samlare. Vi är absolut inte på någon punkt anpassade för att föda barn i en högteknologisk och stressig sjukhusmiljö. Den miljön är oftast direkt kontraproduktiv när det kommer till födande och födslar. Men idag tror många kvinnor att sjukhuset är den perfekta miljön att föda barn i eftersom vår kultur har skedmatat oss med den föreställningen. Missförstå mig inte, sjukhus ÄR jättebra att ha till en mängd saker, såsom sjukdomar, skador och komplicerade förlossningar.
Men kultur är så tätt sammankopplat med hur vi tänker om förlossningar och födande, ja kulturen vi lever i för tillfället är en enväldig diktator som styr oss med järnhand. Hur mycket vi än skulle vilja kasta loss och börja tänka självständigt om födande så är det ofta supersvårt att göra det. Vi är redan rädda och vi tror verkligen att CTG kommer rädda oss och våra barn. In i märgen tror vi det fastän evidensen säger något helt annat. Och alla de (ofta iatrogena) komplikationer som sker på sjukhus blir ”beviset” på att vi har rätt. Att intervenera i ett förlossningsförlopp har blivit så normaliserat att vi tror att det nästan alltid är rätt att göra det. Vi tror det.
Okej, men var kommer profylaxkursen och förberedelserna inför förlossningen in i bilden?
Så. Att skippa alla typer av förberedelser och sedan åka in till sjukhuset och ”ta det som det kommer” är sällan en god idé just på grund av mitt tidigare resonemang. Visst, oftast går det okej, kanske till och med riktigt bra. Men det är ganska sällan som den approachen utmynnar i något strålande bra, positivt och stärkande. Tvärtom är det vanligt att det leder till besvikelse på en mängd olika sätt. Det finns flera förklaringar till det. Det enklaste sättet att beskriva är kanske genom den här bilden.
Tänk om det här var fler kvinnors verklighet? Det som jag beskriver på bilden här strax nedanför. Forskning visar tydligt att både det medicinska utfallet och själva upplevelsen blir bättre i vårdformer som är byggda enligt denna princip. Stöd och kontinuitet är avgörande faktorer.
Tyvärr utgår nästan ingen offentligt finansierad förlossningsvård efter denna princip. Varför? Ja det kan man verkligen fråga sig. För att kvinnors behov inte anses vara tillräckligt viktiga är nog det krassa svaret.
En profylaxkurs kan vara en väg och ett sätt att skapa förståelse för vem DU är i födandet. Att centrera dig som föder och skapa utrymme för dig innan det är dags att föda.
Vilken profylaxkurs är bäst?
Det finns ingen profylaxkurs som rent objektiv är ”bäst”. Självklart varierar det från person till person och ibland från förlossning till förlossning. Men jag skulle råda dig att gå efter denna princip när du letar efter den bästa profylaxkursen: en kurs som bygger på en metod som pekar med hela handen är sällan den bästa. Det vill säga, kurser eller metoder som kategoriskt berättar för dig hur du ska göra – följer du inte denna andningsteknik, avslappningsmetod, tar hjälp av dessa verktyg… så får du ingen bra förlossning.
En bra profylaxkurs är en som får dig att förstå födandet och som hjälper dig att hitta din egen väg. Ofta ingår både avslappning och andningsövningar, men inte på ett hysteriskt sätt. Jag brukar bli väldigt skeptisk till profylaxkurser som lägger stor vikt vid att lära ut specifika andningstekniker men som inte alls lyfter hur förlossningsvården fungerar. För kanske viktigare än något annat är att förstå enligt vilka principer födandet fungerar och sedan enligt vilka principer förlossningsvården fungerar. Karta och kompass, eller ”share the map” som barnmorskan Rachel Reed säger. Det handlar om att skaffa sig nyttig verklighetsförankring och kunskap om hur den födande kroppen och knoppen fungerar ihop. Och sedan kunskap om hur systemet/ förlossningsvården fungerar.
För är det verkligen rimligt eller klokt att lägga ansvaret på kvinnan att föda perfekt i ett system som är väldigt operfekt?
När under graviditeten ska man gå en profylaxkurs? Vilken gravidvecka är bäst?
Den profylaxkurs som blir av är den bästa. Vilken gravidvecka det blir i spelar nog mindre roll. Själv tror jag att en stor del av behållningen med själva kurstillfället är att du eller ni som par får ett gemensamt tillfälle att jämka ihop er på. Att avsätta tid i kalendern för förberedelser äri sig ett sätt att visa på att förlossningen är viktig. Det blir en tydlig markering både inför dig själv, din partner och/ eller stödperson. Ni får gemensamma referenser att utgå ifrån när ni sedan förhoppningsvis fortsätter samtalen hemma. Kanske är det även klokt att läsa en bok om födande ”ihop”. Det vet jag flera par som har gjort med behållning.
Om det är första barnet du väntar så kanske det känns mer verkligt och ”på riktigt” att gå en profylaxkurs någon gång efter gravidvecka 25.
Vilka olika typer av profylaxkurser finns det att välja på?
Det finns många olika koncept eller varianter av profylaxkurser. Föda utan rädsla är en mycket uppskattad kurs som har funnits i Sverige i över 15 år. Jag är själv instruktör i metoden Föda utan rädsla och har hållit just den profylaxkursen för många par. Det är ett bra kurskoncept med fokus på hantering av födandet och att teama ihop sig som par.
Hypnobirthing är en metod som har seglat upp och som trendar just nu. Många vill gå hypnokursen som systrarna Asabea och Opokua Britton har tagit fram. Det är en kurs som är inspirerad av Marie Mongans metod hypnobirthing. Till skillnad från Föda utan rädsla som lägger väldigt mycket fokus på att man ska teama ihop sig som par så lägger hypnobirthing något mer fokus på visualisering, djupavslappning och att komma till ett djupt koncentrerat och fokuserat tillstånd. Mindset och övning, övning, repetition is da shit helt enkelt.
Det finns andra koncept som barnmorskor har tagit fram. Till exempel konceptet Föda med trygghet som barnmorskemottagningen Hjärtat ger i Uppsala, eller Profylax trygg födsel som Babygruppen ger eller Profylaxboken och kursen som profylaxbarnmorskorna ger. Annas profylax är ett annat koncept/metod som har funnits i Sverige länge. Sen är jag övertygad om att det finns andra koncept och varianter på profylaxkurser som ges i Sverige som jag inte känner till.
En profylaxkurs kan ges live på plats, live online eller helt digitalt, det vill säga förinspelat. Vissa profylaxkurser är uppdelade på flera tider, till exempel 3 ggr 2-3 timmar uppdelat på olika tillfällen.
Min egen profylaxkurs då? Jo profylaxpaketet Födandets Dynamik och Aktiv förlossning
Jag har själv tillsammans med min kollega Eva tagit fram en komplett förlossningsförberedelse som är helt digital, det vill säga webbaserad. Vi har jobbat med att hålla förlossningsförberedande kurser ihop i flera år och har länge pratat om att skapa en helt egen förberedande kurs. Det som är unikt med vårt profylaxpaket är att vi inte vill kalla det för en metod eftersom det känns förminskande. Vi certifierar därför inga instruktörer i någon metod eller lär upp andra att hålla vår kurs enligt några regler. Vi erbjuder bara en bra kurs helt enkelt! När vi skapade profylaxkursen så vaskade vi fram alla de ingredienser som vi tycker bör ingå i en bra förberedande kurs. Sen satte vi ihop det till en egen helt unik kurs. Eller ja två profylaxkurser som vi rekommenderar att man går ihop. I kursen Födandets Dynamik finns en arbetsbok som du skriver ut och har med dig som en slags roadmap. Tanken är att du ska kunna hitta till det som fungerar för dig!
Eva är proffs på yoga nidra, avslappning och visualiseringsövningar. Så det var viktigt för mig att hennes övningar skulle vara med i kursen. Ellinor som fick provgå vår webbkurs beskrev den såhär:
Om du är intresserad av att kika närmare på just vår webbaserade profylaxkurs så kan du göra det här ⬇️
Förra veckan var jag inbjuden att prata om fenomenet ”freebirth” i TV4 och programmet Efter fem tillsammans med Eva Nordlund. Oj, vad nervös jag var! Tänk att du får två minuter på dig att diskutera live i TV ett av de mest kontroversiella ämnen som finns… Det är också ett ämne där de flesta saknar grundläggande kunskaper. Fördomar däremot – och starka känslor – är det många som har.
Att blanda ihop begreppen ”vild graviditet”, ”freebirth” och ”hemfödslar” är ganska vanligt och det blir så förvirrat. För det första är vild graviditet inget vedertaget begrepp. Vad är motsatsen till vild? Civiliserad?
Civiliserad graviditet. Säger vi så?
Den vilda graviditeten innebär iallafall att inte gå till mödravården. Det är väldigt ovanligt att gravida i Sverige väljer bort mödravård. Vääldigt ovanligt.
Att föda hemma utan barnmorskor förekommer däremot och anledningarna till det varierar. Ofta kan det handla om att välja bort någonting, snarare än att den planerade oassisterade hemfödseln ses som ett optimalt val. De kvinnor som har blivit traumatiserade av sina födslar på sjukhus kanske inte överhuvudtaget ser det som ett alternativ att åka in till sjukhus för att föda. Vad återstår då? I Sverige finns i praktiken inga alternativ om kvinnan inte har turen att hitta en privat hembarnmorska och sedan råd att betala densamma.
Det är väldigt mycket prat om säkerhet under förlossningar men det lyfts inte många fingrar för att göra hemförlossningarna säkra i Sverige. Det är ju inte sjukhuset som föder fram barnet. Det är ju den kvinna som är gravid som föder fram barnet. Varför skulle hon inte ha rätt till vård utifrån de egna förutsättningarna?
Själv har jag kommit i kontakt med flera kvinnor som har sökt hjälp från vården, blivit nekade, och sedan gått vidare och planerat för en så kallad freebirth hemma. De har samtliga gått på mödravård och de hade mer än gärna haft en barnmorska hos sig under förlossningen. Men de har samtliga blivit nekade detta och lämnade helt utan någon form av organiserad hjälp.
Kvinnor som aktivt väljer bort att ha en barnmorska hos sig under förlossningen hemma
Det finns kvinnor som inte önskar ha en barnmorska hos sig under förlossningen. Förlossningen kanske ses som en intim familjeangelägenhet. Det kan också vara att man inte klickar med hembarnmorskan som finns att tillgå, eller en tidigare negativ erfarenhet som en anledning till att det väljs bort. Så det finns en liten, mycket liten grupp skulle jag säga, som ser freebirth som ett optimalt val.
För mig var det viktigt under det korta TV-inslaget att inte hamna i fällan av att ställa kvinnor mot kvinnor eller att skamma en redan utsatt grupp. Jag tror att många tänker att de flesta som väljer en freebirth är övervintrade hippies och naturlighetsvurmare. Vad många inte förstår är hur stor andel kvinnor som faktiskt lämnas traumatiserade efter sin förlossning på sjukhus. Utan stöd, hjälp eller något alternativ till samma typ av sjukhusförlossning när det är dags att föda nästa barn.
Då och då blossar en debatt om smärta och smärtlindring i samband med förlossningar upp. Det bildas två läger. Dels de som förespråkar medicinsk smärtlindring till alla kvinnor under deras förlossningar. Resomanget lyder ofta:
ont = dåligt = medicinsk smärtlindring = bra
Sen den grupp som inte per automatik förespråkar medicinsk smärtlindring till alla kvinnor under deras förlossningar. Just i den gruppen brukar det dock finnas förståelse och kunskap om vilka incitament som gör att kvinnor ändå väljer att föda med smärtlindring.
Så det är dags att dyka ner i den här bikupan och reda upp lite i vad det hela egentligen handlar om.
Det ”smärtstillande paradigmet”
Springer ur synen på patologisk smärta, såsom vikten av adekvat smärtlindring under en operation och vid rehabilitering efteråt.
Återkommande resonemang hos förespråkare:
Ingen kvinna ska behöva gå igenom en smärtsam förlossning idag!
Kvinnor har orealistiska förväntningar på att ”klara av” smärtan under en förlossning – de flesta kommer att behöva en epidural, även de som påstår att de ska klara sig utan.
En paternalistisk ”jag ska rädda dig-approach” som lägger krokben för de kvinnor som faktiskt vill slippa föda med smärtlindring och/ eller intervention. Trugande förslag om smärtlindring, ett lovprisande av epiduralen, nedtonande av eventuella bieffekter.
Tron på att den medicinska smärtlindringen ska ge kvinnor en känsla av kontroll och samtidigt förbättra upplevelsen.
Att ”jobba med smärtan” paradigmet
Smärtan ses här som en integrerad och delvis hjälpsam del av den fysiologiska processen med att föda fram barnet. Förlossningen erkänns som något stort och utmanande som kvinnan med stöd och hjälp kan ta sig igenom för att sedan komma ut på den andra sidan, då med ett nytt självförtroende.
Återkommande resonemang:
Livmoderns arbete är något kvinnan kan hantera med hjälp av de kroppsegna hormonerna – tex beta-endorfiner. Den ”normala” smärtan under en förlossning är väsensskild från smärta eller skada vid sjukdom.
Onormal smärta kommer framförallt av komplikationer/interventioner såsom syntetiskt oxytocin och dåligt stöd.
Ofta läggs tyngdpunkt på att värkar kommer i intervaller med smärtfria pauser emellan dem.
Kontinuerligt stöd och uppmuntran ses som essentiella för att hjälpa kvinnor genom utmanande förlossningar (snarare än att ”räddningen” alltid kommer i form av en epidural).
Hur ser kvinnors egna approacher till smärta under förlossningen ut?
Jo kvinnor befinner sig på hela skalan mellan dessa paradigm och många någonstans i mitten mellan de två. Få kvinnor har en starkt polariserande syn på smärta under förlossningen. Många antar en ”vänta och se”-approach, även om en del är helt bestämda med att de antingen vill avstå eller vill ha smärtlindring.
Viktigt! Många är omedvetna om den stora effekt som vårdgivarens approach till smärtlindring kommer att ha på deras förlossning. Särskilt sårbara är det som planerar att ”ta det som det kommer”.
Många beskriver smärtan under förlossningen som en unik smärta som har potential – en som kan komma med känslor av njutning och upprymdhet men också med oro och rädslor. Känslan av kontroll och att kunna hantera smärtan bidrar ofta till en mer positiv upplevelse av förlossningen. Men en del kvinnor beskriver smärtan under förlossningen som outhärdlig. Minnen av ohanterlig smärta, dåligt stöd och frånvaro av lämplig smärtlindring kan leda till psykisk ohälsa, tex posttraumatisk stress.
Hur ska man tänka runt smärta och smärtlindring under förlossningar??
Jag tycker att det viktigaste är att inte göra sig till förespråkare för någon annan utan att låta kvinnan få bestämma helt själv. Här är några viktiga punkter att ta i beaktande:
En icke-medicinsk approach till smärtlindring är associerat med en lägre användning av epidural och fler positiva förlossningsupplevelser.
Epiduralbedövning är en effektiv smärtlindring – men den är också associerad med fler interventioner och fler instrumentella födslar.
Epiduralbedövning är faktiskt en av de faktorer som är associerad med sämre upplevelser av förlossningen.
Kontinuerligt stöd under förlossningen leder till bättre upplevelser och minskad användning av tex epidural.
Stöd av en känd barnmorska under förlossningen är en kraftfull intervention som påverkar kvinnors val av smärtlindringsstrategi och upplevelse på ett mycket positivt sätt.
Take home message:
Det skulle hjälpa kvinnor om barnmorskor – ja alla som arbetar med födande kunde vara öppna för en ”jobba-med smärta” – strategi på kvinnans villkor. En som innefattar högkvalitativt stöd, närvaro och engagemang.
Inspiration till det här inlägget kommer ifrån boken Squaring the circle, Normal Birth research, theory and practise in a technological age. Särskilt kapitel 16: Approaches to pain in labour: implications for practice.
Av Nicky Leap, Elizabeth Newnham & Sigfridur Inga Karlsdottir
Varje år vid den här tidpunkten brukar det bli något inlägg om hur grått och trist det är i januari… I år blir inget undantag. Tyngden från oxveckorna känns väldigt påtaglig i år. Inget riktigt som lyser upp i närtid. Alltså! Så trist och sörjigt.
Och med sex barn hemma blir det dyrt när matpriserna stiger. Vårt matkonto snittar nu på ungefär 15 000 kronor i månaden! Tänk om någon hade berättat det för mig då när jag var 20 år och någonting.
I måndags fick jag ett återfall i min magkatarr. Efter lite för mycket stress (och några koppar kaffe för mycket) så sa min kropp ifrån på skarpen. Jag känner igen signalen vid det här laget och fick lov att avbryta all kaffekonsumtion på studs. Min äldsta dotter tittade på mig som om jag var ett främmande djur i morse: Dricker du té mamma?? En sån inbiten kaffedrickare är jag.
Men att kraschlanda kan också vara lite nyttigt. För då får man ju en chans att samla ihop sig igen.
Just nu verkar fenomenet freebirth vara på tapeten.
En viss ”Yoga girl”, aka Rachel Bråthen har gått ut med att hon ska föda… hemma med barnmorska verkar det som. Och det har lett till en debatt som går under parollen ”influencers som väljer freebirth”. Typ.
Yoga girl: ”Det känns väldigt viktigt att födseln får vara på min villkor”
You go Yoga girl säger jag bara.
Att piska upp en stämning, förfasas och exotifiera kvinnor som väljer att föda barn på egna villkor känns så unket. Vi kan inte ha som utgångspunkt att kvinnor är dumma: att de inte kan tänka eller ta egna beslut när det kommer till sin egen kropp och sitt födande.
Istället borde vi titta på vad vi kan göra för att hjälpa till.
Vi kan börja med att göra hemfödslarna säkrare! Det pratas mycket om säkerheten i födandet men det lyfts inte många fingrar för att göra hemfödslarna säkra i Sverige. I min egen region så vet jag flera kvinnor som har fött hemma utan assistans efter att de blivit nekade hjälp av vården.
Självklart är det bra, om en akut situation uppstår i hemmet, om en barnmorska finns på plats. Vid en blödning efter förlossningen så kan en barnmorska direkt påbörja åtgärder och ge läkemedel utan att viktig tid går förlorad.
Kvinnor har inte makten i födandet. Och när kvinnor gör anspråk på en del av den makten så får de ofta ganska snart veta vart skåpet egentligen ska stå.
Nytt år, ny statistik. Jag har varit inne och tittat på Graviditetsregistret och tagit del av statistiken för år 2022. Jag tänker i det här blogginlägget skriva en liten sammanställning av de variabler som jag följer. Det får bli en årlig tradition att i januari ta en titt på förra årets statistik och på så sätt långsamt kunna följa trenden. Åt vilket håll pekar kurvorna? Det jag är mest intresserad av att titta på är hur det ser ut inom förlossningsvården.
Alla sjukhus som använder Obstetrix som journalsystem är med i Graviditetsregistret, alltså saknas några sjuhus som använder ett annat system för journalföring.
Medikaliseringstrenden inom förlossningsvården fortsätter.
Vad innebär medikalisering?
En medikaliseringstrend innebär en långsam eller snabb glidning. Över tid så omformas något i grunden friskt till något som anses behöva behandlas med mediciner eller medicinska procedurer. Ett tydligt tecken på det här inom förlossningsvården är att antalet spontana förlossningar minskar medan medicinska igångsättningar av förlossningar ökar.
Under åren 2015-2021 så har andelen förlossningar som startar spontant minskat från 76 % till 65%. Igångsättning av förlossningarna har under samma tidsperiod ökat från 18- 27%. Det handlar om en ökning av igångsättning i alla möjliga graviditetsveckor: anledningarna varierar. Det som jag själv tycker är intressant (eller skrämmande, beroende på hur man ser det) är den otroligt stora variationen mellan sjukhus. Det verkar finnas ett ganska stort mått av godtycke och en låg tröskel till att intervenera på vissa sjukhus.
Under år 2021 hade till exempel Örnsköldsviks sjukhus lägst andel förlossningar med spontan start, 52%. Här sattes hela 40 % av alla gravida igång med medicin eller medicinska prodedurer! Karlskrona Blekingesjukhuset hade en hög andel födslar med spontan start: 78% och endast 14 % induktioner.
Den totala andelen kejsarsnitt har ökat till 19%
En tydlig ökning av antalet kejsarsnitt ses. År 2018 så låg den totala andelen kejsarsnitt på 17,2 % för riket. Det har alltså ökat till 19 % på fyra år. Nästan var femte graviditet. Inte så konstigt med tanke på den tydliga ökningen av antalet igångsättningar.
Perinealbristning grad 3-4
I stort så ser siffrorna för sfinkterrupturer ut på samma sätt som år 2021. De är ganska låga vilket är glädjande. En liten ökning, från 4,9 till 5,1 % ses hos förstföderskor som får sin förlossning igångsatt.
Klipp vid vaginal förlossning
Andelen som får ett klipp i mellangården vid förlossningen varierar stort mellan olika sjukhus. Hos förstföderskor så varierade det enormt mellan klinikerna! Från bara 1,8% i Södertälje till 19,1% i Huddiksvall som låg i topp vad gäller antalet klipp. På förlossningen i Malmö fick 15 % av förstföderskorna ett klipp i mellangården, också det en hög siffra.
Värkstimulerande dropp vid en förlossning som startar spontant
Att vara restriktiv med värkstimulerande dropp vid en förlossning som startar spontant är klokt. Detta eftersom det alltid finns en risk för överstimulering som kan påverka både mor och barn negativt. Det verkar faktiskt som att man har lyckats minska på användningen av värkstimulerande dropp under år 2022. Det är mycket glädjande. Från 53,7 % år 2021 till 51,9 % år 2022.
Men här syns också stora skillnader mellan klinikerna vilket väcker en del frågetecken. Södersjukhuset i Stockholm ligger i toppen tillsammans med Värnamo sjukhus, där fick 62,7% respektive 62,9 % av alla förstföderskor med spontan start ett värkstimulerande dropp. På Ystad lasarett var motsvarande siffra 42,1 %.
Nyköpings lasarett låg detta år i toppen vad gäller omföderskor, där fick 25,9 % dropp. I Borås Södra Älvsborgs sjukhus fick 20,5 % av omföderskorna med spontan förlossningsstart ett värkstimulerande dropp. På Sahlgrenska i Göteborg fick 11.7 % av omföderskor med spontan start dropp.
Epiduraler fortsätter att öka
Epidural eller spinal som smärtlindring fortsätter att öka. Siffrorna i parentes visar samma siffror från år 2014, det har alltså ökat markant under mindre än 10 år.
Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster
Våren 2023 så slår vi upp portarna för Sveriges första doulautbildning som blir helt online och på distans. Antagningen är nu öppen och stänger den 1 mars. Om du direkt vill hoppa över till mer info och anmälan så kan du göra det på länken här:
Men kan man verkligen gå en doulautbildning online och på distans?
Ja! Det är samma doulautbildning, det vill säga Föda med stöd doulautbildning, som vi vid det här laget har hållit live fyra gånger, som vi nu har stöpt om till en webbutbildning. Vi kommer fortsätta att hålla utbildningen live en gång per år. Men istället för att hålla samma utbildning live två gånger per år så har vi nu valt att ha två varianter av samma utbildning. Då kan du välja den variant som passar in i din livssituation just för tillfället. Vi ser till att du får ut lika mycket av utbildningen oavsett vilken variant du väljer.
Fördelarna med att gå en doulautbildning online och på distans är att du kan gå den hemifrån. Kanske bor du långt ifrån Uppsala/Enköping och ammar en liten bebis? Det kan finnas både praktiska och ekonomiska fördelar med att gå en doulautbildning på distans.
Vi har anpassat onlineutbildningen så att den ska passa i det nya formatet. Det betyder att den är uppbyggd på ett lite annat sätt än den doulautbildning som vi håller live.
Hur är distansbildningen uppbyggd?
Utbildningen består av tre förinspelade moduler som du gör hemifrån, en uppstartsträff online på zoom och två heldagar live på zoom. För att bli godkänd på kursen behöver du lämna in en skriftlig hemuppgift, gå igenom alla moduler och delta på samtliga liveträffar.
Den första förinspelade modulen, Födandets Dynamik, öppnas den 2/2. Du gör den i din egen takt när det passar i ditt schema helt enkelt.
Den andra modulen öppnas en vecka senare, den 9/2. Den heter Aktiv förlossning och samma här: du gör den när det passar!
Den tredje och sista förinspelade modulen öppnas den 16/2: Amning & Anknytning.
Antagningen till utbildningen stänger den 1 mars så om du köper den då får du alla tre moduler direkt vid köpet. Det är alltså upp till dig hur mycket du vill sprida ut utbildningen och under hur lång tid du vill göra den.
De gemensamma liveträffarna hålls samtliga under mars månad och hemuppgiften ska vara inlämnad senast den 30 april. Om du vill göra utbildningen komprimerat så gör du den under mars månad, men du kan också välja att sprida ut den på tre månader: februari, mars och april.
Men varför gå en doulautbildning överhuvudtaget?
Åh, det finns ganska många anledningar till att gå en doulautbildning. Men framförallt handlar det om att mogna in i uppgiften och förbereda sig inför att kunna ta doulauppdrag. Att vara stöd på någon annans resa genom graviditet och förlossning. Genom att gå en doulautbildning så skaffar du dig både kunskap och ett nätverk av andra blivande doulor. Du får en chans att reflektera över vår förlossningskultur och vilka värden den bygger på. För många blir det en riktig aha-upplevelse och det kan vara ett tillfälle att bearbeta sådant som du själv har varit med om!
Vi är med och initierar en process som sedan kommer fortsätta i dig under lång tid framöver.
Det är viktigt att komma ihåg är att det inte handlar om att skaffa sig medicinska kunskaper. Om du vill bli barnmorska behöver du utbilda dig till just barnmorska. Däremot kan du med fördel gå en doulautbildning först för att på så sätt få ett försprång och en möjlighet till sidoinkomst under studietiden. Erfarna doulor har stor kunskap om födandet och födandets dynamik.
Om du är nyfiken och vill läsa mer så kan du göra det här:
Först vill jag tacka dig som har följt och läst (nu förra) årets The Positive Birth Calendar 2022! Men framförallt vill jag tacka alla er som har bidragit till att årets kalender blev så fantastiskt fin. Tusen tack. Jag vet att ett av kalenderbidragen kommer vara med i en bok som ges ut senare i år – och en annan av deltagarna i kalendern fick en inbjudan om att komma och föreläsa i Norge. De ringar på vattnet som den här kalendern skapar gör mig glad.
Det som är så fint med The Positive Birth Calendar är att den finns kvar. Jag samlar alla inlägg under kategorin ”The Positive Birth Calendar” och på sidan med samma namn här på bloggen. Du som ännu inte har läst inläggen har verkligen något att se fram emot!
Nu är det ett NYTT år.
Just i år kändes det ödesmättat med nyårsafton. Kriget i Ukraina bidrog till den känslan hos mig. Jag vet också att vi är många som har fått det kärvare – flera som har svårt att få ihop det. Matpriserna är en sån där sak som verkligen märks i en så stor familj som vår. Ett paket smör för 70 kronor liksom! Jag har provat att köpa annat än Bregott som är favoriten härhemma och de paketen går inte åt lika fort… Men idag diskuterade vi hur man enkelt kan göra sitt eget Bregott på bara två ingredienser, nämligen vanligt smör och rapsolja. Kanske blir det något jag provar nu under 2023.
Svårt att räcka till
Även om 2022 har varit ett fantastiskt år på många sätt för mig personligen, så har det också varit ett ganska jobbigt år. Att räcka till för tre tonåringar och tre mindre barn är inte det lättaste när behoven skiljer sig så dramatiskt åt. Den känslan har intensifierats under året. Men under vårterminen kommer jag att få två arbetsdagar i veckan utan barn, så då finns det bättre förutsättningar för mig att hinna göra mitt jobb utan barn runt mig. Alltid något.
Tydlighet!
I mitt professionella liv är tydlighet mitt ledord för 2023. Jag vill bli tydligare i mitt budskap och arbeta mer fokuserat. Under 2022 hann vi med att skapa och producera webbkursen Födandets Dynamik och lägga grunden för Föda med stöd doulautbildning online. Vårterminen kommer gå åt att förvalta det på olika sätt. Jag har redan många planer för vad jag vill sätta tänderna i framöver men de planerna måste synka med så många olika saker. Projekt och planer är lätt att ha, men det ska till timing och en massa andra saker också för att saker ska kunna gå att genomföra.
Här är jag, Ateka Hamid, född och uppvuxen i Stockholm men bosatt i Belgien sedan 2011. Med stor passion för den kvinnliga kroppen började jag min utbildning i barnmorskeprogrammet i den flamländska delen av Belgien. Jag minns så tydligt hur min svenska bakgrund imponerade på de allra flesta jag mötte i utbildningen; lärarna, gynekologerna, seniorbarnmorskorna och även de andra studenterna. Jag minns det som igår när min handledande gynekolog under en pågående förlossning vände sig till mig och ställde frågan: “Vad gör du ens här? Vad gör du HÄR när du kan jobba i världens mest framstående land när det gäller obstetrik?”.
Det var väl även så jag hade resonerat och tänkt. Sverige – en av de högst prominenta länder inom förlossningsvården. Där de mest trovärdiga vetenskapliga studierna växer fram. Där man väljer att jobba fysiologiskt för att man VET att det är det bästa för den födande, för att inte tala om den lugnande statistiken. Det är väl trots allt utifrån de sifforna som man kan säga att det knappt finns någon säkrare plats att föda barn på? Älskade, trygga, fina Sverige.
Tre år tidigare hade jag därför under min graviditet valt att åka tillbaka till Stockholm. Mitt under sommaren. Mitt under en pågående förlossningskris. Jag var så oerhört säker på att mitt beslut var den bästa för min förlossningsupplevelse, just på grund av de ovannämnda anledningarna. Det jag vet nu, som jag inte visste då, det är att en förlossning har så otroligt mycket mer att göra med individen som ska föda, och så otroligt lite med just den där efterforskningen och statistiken.
Gynekologens fråga förblev obesvarad i det där förlossningsrummet. Jag kunde inte förmå mig att formulera ett svar, it wasn’t the time or the place. Fokus borde naturligtvis ha legat på den födande. Precis som det alltid borde vara när man bistår vid en förlossning. Det jag i stillhet kunde konstatera var att jag varken ville vara där eller här. Jag såg inte min framtid på någon förlossningsavdelning. Mitt mål var att ta mig igenom den här utbildningen så att jag kunde bli barnmorska på mina egna villkor.
Jag är så tacksam över att det också blev så, för det är ju inte alla som har den möjligheten. Som nyexaminerad ansökte jag även till volontärarbete i Pakistan. Jag ville se hur födandet såg ut på olika platser i världen. De erfarenheterna hjälper mig än idag. Snabbt märkte jag att alla dessa kvinnor, från världens alla hörn, en sak har gemensamt – de pratar så detaljerat om tiden före, under och efter sin förlossning. Jag minns särskilt en gammal dam som följde med sin gravida dotter till britsen där på gynakuten i Pakistan. Hon berättade hur hon fött sitt första barn hemma med hjälp av erfarna kvinnor i byn. Att de stöttat henne med tröstande ord, hur hon blev påmind om att tänka på Gud och att smärtan inte kommer vara förevigt. Efter en kort paus berättade hon vidare om sin andra förlossning – denna gång på det nyuppstartade sjukhuset med en egen förlossningsavdelning. Ingen fick komma in för att stötta henne under värkarna, bara sjuksköterskorna hade inträde. Hon berättade ledsamt hur hon tvingades lägga sig på rygg i gynstolen, fastän hennes kropp var fastlåst i en ställning på alla fyra.
Jag vet inte ens hur jag ska börja förklara hur viktigt det är att kunna föda på sina egna villkor. Det är inte bara ett minne eller en upplevelse. Själva graviditeten, framfödandet, känslan i processen och vägen till att bli förälder – det formar dig som person. Jag vågar nog till och med påstå att det formar dig på ett sådant sätt som ingenting annat i livet gör. Det är just därför som jag brinner för mitt yrke. Mitt mål är att den processen ska bli den finaste perioden i ditt liv. Det är inte bara för att det ska bli den där förtrollande upplevelsen. Mest av allt är det för att du, 50-60 år senare, ska minnas din förlossning med stolthet och glädje. DU hade huvudrollen och DU hade ledningen.
Idag jobbar jag som hembarnmorska. Det jag älskar med mitt jobb är jag får träffa olika typer av människor och hjälpa dem upptäcka vad som känns rätt för just dem. Jag har privilegiet att bistå vid så många olika förlossningar; hemfödslar, förlossningar på sjukhus och kejsarfödslar. Alla är lika underbara, lika magiska, men det som gör vissa snäppet mer förtrollande – det är när den födande har stått i centrum. Man har blivit lyssnad på, förstådd och accepterad.
Kanske brinner jag extra mycket för att uppnå den känslan, just för att jag själv känt att jag snubblat vid mållinjen vid min förlossning. Jag har lagt mycket tid på att bearbeta den tunga känslan av besvikelse – besvikelsen inför ens egna kropp, inför påtvingade val och avsaknaden av kontroll.
Så för att svara på den där frågan som gynekologen ställde för x antal år sedan; varför vill jag jobba just i Belgien? Här har jag möjlighet att faktiskt göra skillnad för en individ. Det går att finansiera och investera i uppföljningen av en privat barnmorska. De flesta jag får vägleda träffar jag tidigt i graviditeten. Jag får följa med dem i deras utveckling till att bli förälder. Och sedan får jag även vara med på ett litet hörn under förlossningen. Det är, och förblir, ett ärofyllt uppdrag att få bistå under det här skedet i deras liv. Än idag får jag nypa mig själv i armen när jag tänker på att jag, om och om igen, får uppleva det där vackra och magiska.
We use cookies on our website to give you the most relevant experience by remembering your preferences and repeat visits. By clicking “Accept All”, you consent to the use of ALL the cookies. However, you may visit "Cookie Settings" to provide a controlled consent.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.
Klicka på bilden
