Föd i din kraft profylaxkurs

Går det att föda barn med kraft och självförtroende? Välkommen till Föd i din kraft profylax

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam

Den här veckan lanserar jag och Eva vår ”nya” profylaxkurs Föd i din kraft. Det är en ihopslagning av våra populära profylaxkurser Födandets Dynamik och Aktiv förlossning. Vi kände att de två kurserna liksom behövde varandra och blev en fin enhet ihop. Självklart har vi optimerat, lagt till lite, gjort det mer användarvänligt osv. Nu finns Föd i din kraft uppe på vår nya plattform martaocheva.se

Det firar vi med en öppningsrabatt på 20 % fram till och med den 19/8! Använd koden N1QVKNLE vid köpet så får du rabatten.

Till Föd i din kraft!

Lyssnade du på Asabeas sommarprat nu i tisdags? Det var ju bara så fint och känns som ett klockrent sammanträffande att vi lanserar vår profylaxkurs Föd i din kraft samma vecka. För saken är den att det går att föda med kraft och självförtroende. Ja, att föda barn kan vara något av det mest kraftfulla och transformerande en kvinna kan göra. Observera att det inte är samma sak som att prestera ett födande. Föda barn kan också samtidigt vara något av det mest nedbrytande och försvagande en kvinna kan göra, beroende på hur hon bli behandlad och upplever det som händer under födseln. Det är två sidor av exakt samma mynt.

Det är just i den där sårbarheten som det mest kraftfulla finns.

Profylaxkursen Föd i din kraft är skapad för dig som vill veta

  • Hur förlossningsvården fungerar
  • Hur kvinnokroppen fungerar
  • Vad som faktiskt inverkar på det dynamiska förlopp som en födsel är
  • Hur du kan äga din födsel och ta tillbaka din kraft i en medikaliserad förlossningsvård

Vi som samhälle och vår västerländska kulturs syn på födslar är på inget sätt neutrala när det kommer till födslar. Fler saker än vi tror är därför på ett osynligt sätt med och formar vårt födande. Ta det faktum att alla födslar fick flytta in på institution utan att någon vetenskaplig undersökning först utvärderade detta. Det är alltså en hypotes, ett antagande, att friska kvinnor med friska graviditeter föder bäst på sjukhus. Tyvärr visar forskning att alla de onödiga medicinska interventioner som sker på sjukhus inte förbättrar utfallen utan tvärtom underminerar och faktiskt skadar en stor grupp kvinnor.

Så istället för att ha det medicinska paradigmet och allt det som idag genomsyrar vår förlossningsvård som bottenplatta i förlossningsförberedelsen har vi valt att ha det fysiologiska födandet som utgångspunkt i vår profylaxkurs. Helt enkelt kvinnors egen inneboende kompetens. Den som gör att vi alla sitter här idag. Ja, alla vi som lever idag är ju faktiskt resultatet av tusentals generationer lyckosamma hemfödslar.

Även om man väljer att inte använda sig fullt ut av den inneboende kompetensen i födandet så går det att föda med kraft och självförtroende. Den transformerande och förändrande kraften når alla som föder barn oavsett förlossningssätt. Och de psykologiska faser som en kvinna går igenom under födandet är mycket bättre att använda sig av som ramverk för att förstå födandet och hur man bäst kan optimera det. Det är också bara när vi fullt ut besitter den kunskapen som vi kan göra på riktigt informerade val.

Profylaxkursen passar utmärkt för dig som ska föda barn men även för dig som arbetar med födande idag och som vill fördjupa dina kunskaper ytterligare!

Föd i din kraft profylax


Vem är expert på det fysiologiska födandet?

Lämna en kommentar
Under en hemfödsel ”with woman”

Jag hör ganska ofta sägas att barnmorskor är experter på det fysiologiska födandet. Tanken är ju att vi ska vara det – och det finns barnmorskor som är det. Men det är aningen missvisande att påstå att alla barnmorskor är experter på det fysiologiska födandet.

För det första – vad är ett fysiologiskt födande?

Det är när kvinnan föder av egen kraft, spontant och utan hjälp av medicin eller medicinska procedurer. Förlossningen är i grund och botten en oreflekterad och instinktiv process som i de flesta fall fungerar utmärkt väl. Så de riktiga experterna på det fysiologiska födandet är kvinnorna själva. Ofta utan att vara medvetna om det.

Kvinnors egen expertis är vi inte särskilt måna om att mejsla fram. För om vi vore det så skulle vi ha en helt annan approach till födande än vad vi har idag.

Och därför skaver det när jag hör sägas att barnmorskor är ”experter på det fysiologiska födandet”. Det går nämligen inte att vara expert på något som man väldigt sällan – om någonsin – får möjlighet att vara en del av.

Det institutionaliserade födandet, när kvinnor föder med ett gäng rutininterventioner och med medicinsk smärtlindring, är just ett institutionaliserat födande. Detta födande stänger ofta av en stor del av kvinnans egna hormoner och även den unika födelsedans som finns inbyggd hos varje mammabarn- par. Kvinnors unika födande byts helt enkelt ut mot ett mer standardiserat förlopp. Ett som följer det regelverk som den specifika institutionen har tagit fram. Och för att det institutionaliserade födandet ska kunna fungera krävs ofta påputtning av medicinsk intervention.

Skillnaden är samma som om du skulle idka älskog på löpande band enligt en institutions tidsangivelser och bestämmelser. Det skulle inte vara samma sak som spontant och skönt sex och du skulle få väldigt svårt att uppnå klimax.

Om du vill lära dig hur schimpanser fungerar så ska du studera dem i deras naturliga miljö – i det vilda

Du kommer få svårt att bli expert på schimpansers födande om du bara studerar hur de fungerar på institution när du gör en mängd saker med dem. När schimpanserna blir tvungna att underkasta sig regler och rutininterventioner. Det vill säga – du kommer få svårt att bli expert på hur den instinktiva processen fungerar om du själv stör den hela tiden.

Samma sak gäller för födande kvinnor.

Skillnaden är den att kvinnors naturliga miljö oftast är hemmet. Hemma – omringad av sina närmaste. De starka sociala och intima relationerna är ju ett kännetecken hos oss människor.

Det medikaliserade födandet kräver en annan form av expertis

Det är inget fel i sig att vara expert på handläggningen av ett mer medikaliserat födande. Expertisen blir då istället inom medicinsk och kirurgisk omvårdnad, iallafall för barnmorskor. Medicin, teknik och kirurgi kopplat till barnafödande. Och det är just den processen som de flesta barnmorskor går igenom när de kommer ut på sin praktik under utbildningen. Under praktiken på förlossningen så blir de flesta barnmorskor skolade till obstetriska sjuksköterskor.

Detta eftersom kunskapen formas inom en institutions väggar utan att lägga tonvikt vid att bygga relationer med kvinnor.

Men vad är det att vara barnmorska?

Att vara barnmorska är att vara med kvinnan. Det är en hållning till yrket som tar ställning för kvinnan. Men i dagens förlossningsvård så är denna hållning villkorad och underordnad en tydlig maktstruktur.

Jag citerar barnmorska och professor Eva Robertson:

”Att med sinnlig och kroppslig närvaro vara till stöd för gravida och födande kvinnor där rutiner och program begränsar möjligheter att vara ”with woman” innebär dagliga etiska dilemman för barnmorskor som verkar i dagens hälsosystem och strukturer.  Är barnmorskors kunskap i sen-moderniteten underordnad maktstrukturer, system och en konventionell interventionell obstetrisk medicin?”

För att kunna vara närvarande i mötet med den födande så behöver barnmorskor kunna ge sig hän tillsammans med kvinnan – kasta sig loss från antaganden, fördomar, rädslor och ängslan – allt det som våra institutionella sammanhang göder. I dagens vård där riskfaktorer staplas på rad och svångremmen dras åt med fler promemorior och rutininterventioner när något ”händer” på avdelningen så är det nästan omöjligt att koppla loss och öppna upp för varje unikt möte.

Det betyder att vi förlorar kunskap. För när vi dissekerar varje millimeter av ett födande så tar vi till slut bort själva essensen av samma födande.

Magin försvinner i samma stund som du med vetenskaplig metod försöker dissikera vad en kyss är för något.

För att kunna vara med kvinnor på ett sätt som inte blir på ojämlika villkor så behöver relation byggas över tid. Det behövs också frihet från det institutionella sammanhanget, både för kvinnor och barnmorskor. Annars studerar vi i praktiken – och deltar i – ett födande i fångenskap.

Referenser:

https://barnmorskan.se/decolonizing-midwifery/

Bradfield Z, Duggan R, Hauck Y, Kelly M. Midwives being ’with woman’: An integrative review. Women Birth. 2018 Apr;31(2):143-152. doi: 10.1016/j.wombi.2017.07.011. Epub 2017 Aug 12. PMID: 28807466.


Lyckan att komma hem

Lämna en kommentar

Det bästa med semester borta är ändå att få komma hem… I förrgår kände jag den där pirrande sockerdrickan i kroppen när vi svängde in vid vårt hus. Den prunkande oklippta trädgården med de ståtliga stockrosorna i full blom. En brevlåda med reklamblad och några fönsterkuvert från försäkringskassan låg och väntade. Grönt och vildvuxet i trädgården. Vårt röda hus som såg så härligt bedagat ut. Det är en sällsam lycka både att få åka bort och sen att få återvända hem.

Vi har haft en fantastisk semester i Hälsingland. Men det är ändå en lågintensiv stress att semestra med ett så litet barn som Nils. Det är den där strängen av ständig uppmärksamhet som inte får gå av. Och att knöla ner familjen i sängarna på torpet blir aldrig riktigt lika bekvämt som hemma. På nätterna har jag ibland balanserat på kanten till sängen och de där surrande flugorna som lyckas ta sig in genom fönstret är inte så jättekul klockan fem på morgonen. Obs, det är inte synd om mig!

Det intressanta är att sommar i så hög grad har kommit att definieras av de böcker jag väljer att läsa. Och i år började jag läsa Diamant Salihus båda böcker. Förskräckligt bra ju. Men den där otäcka socialrealismen med gängvåld och skjutningar kröp inunder skinnet på mig.

En annan bok som jag ännu inte har läst ut är Hagitude av Sharon Blackie. Vilken bok! Den handlar om att åldras som kvinna i vår kultur. Äntligen fick jag läsa en skildring av åldrande som grabbade tag i mig ordentligt. Jag är nämligen lite trött på den tillkämpade hurtigheten som präglar många böcker som riktar sig till kvinnor i klimakteriet. Nej jag är inte i klimakteriet än men förhoppningsvis kommer den tiden till mig också. Och jag vill inte ha fler välmenta råd om att gå ned i vikt och äta rätt. Jag vill ha grymma gestaltningar istället. Det fick jag i den här boken.

Årets sommardebatt om hemfödslar har varit en tragikomisk följetong att ta del av

Det brukar börja med en frilansskribent som skriver ut alla sina känslor om fenomenet och sen blottar sin okunnighet. Så blev det också i år. Det är nämligen relativt ofarligt att blotta sin okunnighet om hemfödslar i vårt samhälle eftersom så många är okunniga. Att ha fel i grupp är enkelt. Om alla tänker och tror lika kan det ju inte vara fel eller hur?

Jo det kan det.

För den som är intresserad av lite mer fakta om hemfödslar så rekommenderar jag Barnmorskeförbundets replik i Expressen. Den kan du läsa här:

https://www.expressen.se/debatt/det-ar-normalt-att-foda-barn-hemma/

Själv känner jag en viss trötthet. Nivån på debatten är låg och det är ju ett tecken på att vi inte har kommit så långt. Det är mycket jobb kvar att göra helt enkelt.

Jag måste tillbaka till skrivbordet.


digitala guider föda med stöd

Välkommen till Föda med stöd webbutik!

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam för min webshop

Idag slår jag upp portarna till min egen webbutik! Vem har inte drömt om att ha en egen affär? Det gjorde jag när jag var liten. Jag tillverkade mina egna små knöggliga alster av frystejp och bokmärken som jag radade upp prydligt på ett bord som jag hade placerat strax utanför vår lägenhetsdörr – sen satte jag igång att skrika för full hals: KOM OCH KÖP!! Eko i det tomma trapphuset. Jag fick sitta en bra stund och ropa innan en vänlig tant råkade komma förbi. Hon var ju bara tvungen att köpa något av mina alster.

Spola fram tiden 37 år. Swoosh. Nästan alla har iphone och nu går det att bygga sin egen butik helt digitalt. Fler och fler handlar också på nätet. Idén att skapa den här digitala butiken föddes när jag själv klickade hem en digital guide. Jag behövde veta något, googlade och vips – där fanns det jag behövde i form av en digital produkt. Det var så smidigt och enkelt. På några sekunder var guiden min.

Visst, det mesta finns ju på nätet och man kan googla och hitta en massa bra texter, en här och en där. Men ibland vill man ju ha saker samlat, kurerat och liksom färdigpackat i något aptitligt. Det tar tid att googla runt efter ledtrådar och sen foga ihop dem på egen hand. Som ett oändligt pusselregn av information.

Under våren har jag därför skapat tre digitala guider

Guiderna jag har skapat går att köpa var för sig eller ihop som ett paket. Min tanke är att fortsätta skapa nya sådana här guider som ska kunna köpas enskilt eller ihop till ett billigare pris. Som en härligt uppdaterad variant av teckningar, bokmärken och frystejp i tomt trapphus!

Positiva affirmationer inför födseln, Fjärde trimestern och Guide till amning första veckan

Ibland är det svårt att ha koll på vad det kan vara bra att ha koll på. Det vet jag eftersom jag själv har famlat mig fram som nybliven förälder. Och visst finns det ofta bra information att få tag på men den har en tendens att rinna ut lika snabbt som den rinner in eftersom tonaliteten är opersonlig och den magiska ingrediensen: att berätta en historia, ofta saknas. Vi människor vill bli berörda av andra människor. Det är så vi fungerar helt enkelt.

Klicka här för att komma till min webbutik

Nu tar jag semester från bloggen i tre veckor!

Ja, det har varit en intensiv termin med många projekt på gång och mycket att rodda med familjen. Så med öppnandet av Föda med stöd webbutik tar jag nu semester i några veckor! Den 27 juli kommer jag vara tillbaka här på bloggen, peppad och redo för en ny bloggsäsong!

Du som kikar in här för första gången har en skattkista av äldre blogginlägg att se fram emot. Ja, en sommar räcker knappt för att läsa sig igenom alla inlägg.

En UNDERBAR sommar önskar jag dig!


Är Sverige redo för vårdmodeller med barnmorskekontinuitet?

Lämna en kommentar

För några dagar sedan läste jag Maja Larssons text i DN om Barnmorskan som försvann från människors vardag

I slutet av 1800-talet var barnmorskan synlig i samhället, och kunde ha enorm betydelse för familjer. Dagens barnmorskor finns på mottagningar där man behöver boka tid. I stället kanske sociala medier fyller behovet av en barnmorska att ha en personlig relation till, skriver författaren Maja Larsson.

Det finns egentligen ingen motsättning mellan sjukhusförlossningar och en barnmorska i byn. Dagens fragmenterade mödra – och förlossningsvård där kvinnor går en snitslad bana mellan olika institutioner och vackert tar seden som den kommer på respektive institution, den är inte särskilt modern. Jag skulle säga att vår modell för födande idag är rätt omodern.

Barnmorska Ingegerd Hildingsson (tidigare verksam som forskare och professor) har skrivit en bok om vårdmodeller med barnmorskekontinuitet. I den går hon igenom den forskning som finns och som tydligt visar på fördelar med att ha en modern och uppdaterad variant av en ”barnmorska i byn”. Den röda tråden som löper genom historien och som inte går ur tiden är behovet av att ha en personlig relation till sin barnmorska. Ingen avancerad teknisk utrustning eller topptrimmat operationsteam i världen kan slå den trygghet och säkerhet som kommer av att ha byggt relation över tid. Att ta med sig den tryggheten in i förlossningsrummet (som förvisso gärna får ha avancerad teknisk utrustning och ett topptrimmat operationsteam i bakfickan) kan göra all skillnad i världen.

Det gäller att förstå att relationer är ett skyddsnät. Det är svårt att begå våld på någon man känner intimt och har fattat tycke för – och som man sedan ska träffa igen. Men det är lätt att begå övertramp på någon man inte känner och som man förmodligen aldrig mer kommer träffa efter att man stämplat ut från sitt hektiska pass. Om det uppstår ett känslomässigt trauma hos den födande så är det en annan institution som i den akuta fasen får skrapa ihop bitarna och försöka hjälpa.

Ingegerd Hildingsson sätter fingret på detta i sin bok:

I modern hälso-och sjukvård ses ofta kroppen som en maskin och livmodern som en muskel som kan manipuleras och förlossningen som en process som kan styras. Sett ur ett större perspektiv, med barnafödandet som en livshändelse, så spelar psykologiska och sociala faktorer en stor roll i hur förlossningen upplevs och framskrider. Förlossningsupplevelsen följer med in i nästkommande graviditet och minnet av förlossningen är ofta levande under lång tid efteråt. Om kvinnan upplever förlossningen negativ eller traumatisk finns det risk att drabbas av förlossningsrädsla.

Det finurliga med att barnmorskan och kvinnan gör den här gravidresan ihop är att den verkar skydda båda. Risken att barnmorskor som arbetar inom vårdmodeller med kontinuitet ska bli utbrända minskar, medan arbetstillfredsställelsen ökar. Arbetet inom kontinuitetsmodeller innebär färre avhopp från yrket!

Evidensen visar tydligt att vårdformer med kontinuitet är bättre för kvinnor eftersom den leder till färre interventioner och ökad tillfredsställelse med vården SAMTIDIGT som barnmorskor behålls där de behövs så förtvivlat – inom förlossningsvården. Winwin. Så, vad väntar vi på?

Ingegerd Hildingssons bok ”Vårdmodeller med barnmorskekontinuitet” är en bra bok att läsa för dig som är intresserad av att implementera denna vårdform i Sverige.


Om sommar, Sofia Wood och mod

Lämna en kommentar

Sommarlov är både en befrielse och en boja. När jag var ett barn i skolåldern så var sommarlov enbart en fröjd: en befrielse från den inrutade skolvardagen. Ett äventyr! Lovet böljade sig fram och jag fick vara med och forma innehållet.

Som mamma till många är långa sommarlov något tudelat. Underbart och jobbigt i samma andetag. Det är frukost som aldrig försvinner från köksbordet. Saftklet som klibbar på golvet. Bråk om badringar. Oboy. Tomma mjölkpaket, långa kvällar, tidiga mornar, blöta handdukar, badkläder, myggbett som kliar, solhattar som försvinner.

Det är mäktigt. Och det tröttar ut.

För mig är sommar lika med tid att läsa. Och kanske är det just det jag saknar mest nu när Nils fortfarande är så liten. Att jag inte hinner sjunka in i läsningen. När texten jag läser väl drabbar mig så måste jag lägga undan boken för att avvärja något eller bara hålla jämna steg.

Några av mina allra finaste sommarminnen är böcker jag läst på olika platser.

Gotland, spöregn och sträckläsning av Jane Eyre. Vilken 13-åring läser Jane Eyre idag?

Åh jag har så många fina läsminnen från olika sommarplatser. Från solstolar, soffor, sommarsängar… och ja från en och annan hängmatta.

Jag hoppas ändå, i ett inlägg lite längre fram i sommar kunna dela med mig av de böcker jag försöker hinna läsa. Det är nämligen så bra och läsvärda allihop!

Men nu. Några reflektioner. Jag läste nyss om Sofia Wood i DN, hur influencerskapet inte har gjort henne särskilt lycklig utan tvärtom fått henne att längta efter mer mening. Så nu gör hon delvis halt och sadlar om till sjuksköterska. Måste säga att det är beundransvärt att hon gör slag i saken och börjar läsa till sjuksköterska med siktet inställt mot att bli barnmorska! Heja dig Sofia Wood!!

Samtidigt kände jag en sån bottenlös sorg när jag läste reportaget i DN. Den där längtan efter mening och viljan att göra gott. Den hade jag också då för 22 år sedan när jag började läsa till sjuksköterska. Men drömmen om att bli sjuksköterska och sen barnmorska, det romantiska skimret och den där fantastiskt fina längtan som brann innanför bröstet, den är nu helt uppbrunnen. Det är aska och total desillusion där innanför. Jag kan inte uppbåda en endaste bit av drömmen jag hade för den är borta. Nermalen av det kompakta motstånd som finns gentemot barnmorskor som inte enbart vill vara obstetriska sjuksköterskor.

Barnmorskor som vill bistå kvinnor tryggt i hemmen. Barnmorskor som inte vill vara tvungna att använda vår tids lyckoamuletter: CTG. Barnmorskor som inte vill lura förstföderskor att en igångsättning på rutin i vecka 41 är nödvändig utan tvärtom något som kan skada dem för livet.

Istället känner jag idag en nyvunnen entusiasm inför mitt entreprenörsskap. Här brinner en låga som bara blir starkare. För den kunskap jag sitter på kan ingen ta ifrån mig. Det är en mäktig insikt. Om jag förvaltar den väl.

Jag får ofta frågan varför jag inte forskar

Svaret är: för att det tar tid. Och för att jag inte vill bli inlåst inom akademin.

Jag vet att forskning är kopplat till status och knytblus. Och ett visst mandat. Men jag vill hävda att jag forskar ( även om det kanske retar gallfeber på någon som faktiskt forskar).

Men jag har ett prövande förhållningssätt till verkligheten och den – verkligheten – har överraskat mig flera gånger. Fått mig att byta åsikt. Fått mig att förstå hur lite jag vet. Hur fel jag har haft om mycket.

Jag vill lyssna på riktigt till kvinnor som föder – eller som har fött. Och den mesta kunskap jag har fått om födande har jag fått från kvinnor jag har följt och som jag har lyssnat till. Den plattform jag har byggt upp har gett mig en stor och unik möjlighet att inleda samtal med många gravida och födande över hela Sverige. Även med barnmorskor och doulor. Jag för dagligen samtal med dessa kvinnor och skulle inte vilja byta ut denna tillgång mot något annat just nu.

När jag är modig så leder det till att andra också vågar vara modiga. Och mod är något som kan få liv när det finns ett hopp. Att befinna sig på en plats med nerbrunnen aska är ingen bra plats. Jag har bytt plats och här växer det nu drömmar i mitt nya växthus.


Välkommen till Föda med stöd doulautbildningar hösten 2023

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam för mina egna tjänster

Bakom kulisserna under maj och juni så har jag och Eva fixat med vår nya kursportal: Märta och Eva. Alltså, vad stort det känns! Det här är alltså vår alldeles egen utbildningsplattform som vi kommer att ge våra doulautbildningar ifrån. Du som bubblar av nyfikenhet kan gå in och kika redan nu. ⬇️

martaocheva.se

Och om du vill ställa frågor till oss live om höstens doulautbildningar så har du möjlighet till det idag klockan 14:00 för då sänder vi live från vårt gemensamma instagramkonto @martaocheva

Under våren höll vi vår första doulautbildning helt på distans både på zoom och med förinspelat material, och det gick över förväntan bra. Vi var lite oroliga att det skulle försämra chansen att bygga community och kanske bli en blekare kopia av liveutbildningen. Men den farhågan kom verkligen på skam. Både Eva och jag är mäkta stolt över den grupp doulor som gick vår utbildning nu under våren. Vilket GÄNG och vilken gruppkänsla vi lyckades få till! Så därför går vi nu in i lanseringen av höstens doulautbildningar med en stor portion entusiasm och självförtroende.

Om du väljer den helt digitala doulautbildningen eller den som består av både förinspelat material och en helg i Uppsala i höst är därför en smaksak. Om du har möjlighet och lust så rekommenderar jag verkligen den utbildning som innebär en helg ihop den 7-8 oktober i Uppsala! Att ses live är något som aldrig kommer gå ur tiden och själv brinner jag av lust över att få träffa blivande doulor in real life. KOM!

Men om det passar dig bättre att just nu gå en doulautbildning helt på distans (kanske har du en liten hemma som du inte vill åka ifrån) så går det utmärkt att göra det! Vi ”ses” live på zoom istället och du kommer garanterat att kunna knyta kontakt med både oss kursledare och de andra kursdeltagarna över nätet. Just det som är så väldigt fiffigt med det digitala.

Här kommer mer information om de båda doulautbildningarna vi ger under hösten 2023

Vår digitala doulautbildning med två obligatoriska liveträffar på zoom

  • Tre moduler av utbildningen är förinspelade och de gör du hemifrån i din egen takt. Den 1 augusti öppnas modulerna! 
  • Datum för liveträffarna är söndagen den 27 augusti 9-17 samt söndagen den 10 september 9-17
  • Sista datum för inlämning av reflektionsuppgiften är den 10 oktober

Den här utbildningen kostar 9900 kr inklusive moms och du kan välja att betala alltihop på en gång eller dela upp betalningen på tre eller sex månader.

Om du anmäler dig före den 30 juni så får du del av vår BONUS: en två timmars gruppcoachning med mig och Eva för att komma igång med doulandet!

Den doulautbildning som blir både på distans och på plats i Uppsala

  • Tre moduler av utbildningen är förinspelade och de gör du hemifrån i din egen takt. Den 1 augusti öppnas modulerna!
  • Helgen den 7- 8 oktober ses vi i Uppsala! Obligatoriskt schema från 9-17 både på lördagen och på söndagen. Utbildningslokalen ligger centralt i Uppsala med gångavstånd till centralstationen -Kungsängsgatan 12 är adressen.
  • Sista datum för inlämning av reflektionsuppgiften blir den 10 november.

Den här utbildningen kostar 13900 kronor inklusive moms och du kan precis som den andra doulautbildningen välja att dela upp betalningen på en, tre eller sex betalningstillfällen. Eftersom utbildningen ges live så är det mer begränsat antal platser till denna utbildning.

Och om du anmäler dig före den 30 juni får du ta del av vår BONUS som är en två timmars exklusiv gruppcoachning med mig och Eva där du får hjälp att komma igång med doulandet.

Du kan alltså anmäla dig nu, påbörja en avbetalningsplan och sen i lugn och ro ta dig an kurslitteraturen under sommaren. Jag lovar att den här kurslitteraturen (som är allt annat än trist) förtjänar ett eget hörn av sommaren.

Nu. Gå in och kika på vår nya kursplattform!

martaocheva.se


Aging Grace

Lämna en kommentar

Aging Grace är en motståndshandling mot den allmänna bilden av klimakteriet som ett problem. Jag låter helt enkelt klimax för mitt eget fertila liv bli en berättelse om att ta makten över berättelsen om vad åldrandet kan vara för en kvinna.

Klimakterium – mysterium.

Min berättelse är en berättelse om skönheten i att åldras och om blicken som kan vara en annan. Om vi väljer det. Såklart finns det också svärta, det handlar ju samtidigt om förlust. Förlust av funktioner. Förlust av möjligheter. Men slutet är också en början. En början på den nya tid som menopausen skapar, en tid som kan vara något helt annat än en paus. I orden gömmer sig en möjlighet att förändra, förlust kan med ett mellanslag bli för lust.

För att tala ett klarare språk är boken Aging Grace en fotobok med poesi utan bestämd form, där jag rör mig runt klimakteriet med hjälp av mögel.

det var inte amningen som tog spänsten från mina bröst det var tiden som gick sakta ibland fort alltid framåt även när det kändes som den stod still passerade dagarna livet utan uppehåll men med innehåll som formade min själ min kropp mina bröst de som tröstat förlustat trängts in i behåar släppts loss i nakenbad och kärleksrus tummats kramats skumpat klämts dragits i ömmat pirrat och nu slokar i böjelsen mot marken jorden jag åter ska varda när tiden min tid tar slut som mjölken en dag var spilld

Jag reclaimar utrymmet som ofrånkomligen blir mindre ju äldre jag blir. Jag vägrar bli osynliggjord – istället skapar jag min egen rymd, mitt space.

My Space My space
shrinks


I refuse
reclaim

Och jag bjuder in dig att dela den med mig i fred. Jag strävar efter att skapa fred med min åldrande kropp och själ så som jag tänker att vi behöver skapa fred med miljön, klimatet och världen runt omkring oss. Acceptera och vörda de villkor som livet ger oss.


Låt er inte förskräckas av det planlösa, det ohomogena, det ologiska, det fula, det smaklösa. För precis så är livet också vid sidan av allt det vackra.
Med mögel, ordkullerbyttor och obändig lust låter jag Aging Grace klinga ut över boksidorna.

Face of Menopause – Face the Menopause

// Elisabeth Ubbe

elisabethubbe@gmail.com 073 600 32 29

www.elisabethubbe.se


Tack MAJ för i år

Lämna en kommentar

Det har varit en ganska kämpig termin. Och allt som händer går ju inte riktigt att dela på bloggen eftersom barnen är en så stor del av mitt liv. Men det har varit kämpigt att försöka balansera min sprudlande kreativitet med både småbarn och tonåringar hemma. En tröst är att jag har varit igenom såna här kämparperioder förr och alltid kommit ut på andra sidan.

Maj är en månad som jag brukar bäva inför. Det är tiden på våren då allt snurrar ihop sig som ett stort garnnystan med tåtar hit och dit som man desperat försöker bringa lite reda i; utflykter, skolavslutningar, musikuppvisningar, föräldramöten..

Men i år blev maj annorlunda. Det blev en majmånad så fin som man alltid hoppas att den ska bli (men som den så sällan blir). Min bror gifte sig i början av månaden och det var som om bröllopet gav ett skimmer över alla de dagar som följde i spåren.

Vi invigde mina svärföräldrars sommarhus i Östhammar. De har lyckats hitta en riktig pärla till hus, så pittoreskt och vackert, ja en riktig Madickendröm. Ett gult trähus med vita knutar och så fina välbevarade detaljer från en annan tid. En dröm vid vattnet helt enkelt. Bara en ynka timme från Uppsala!

Vårt eget hus hemma i Uppsala är i behov av en del underhåll. Och det är inte så lätt att få varken tid eller pengar till det när tillvaron snurrar på i ett sådant tempo. Särskilt inte när Nils kräver en vuxen person som följer honom i hasorna vart han än går.

Hanna har lärt sig cykla! Stolt som en tupp cyklar hon fram och tillbaka här på vår lilla gatsnibb, varv efter varv. Vilken frihet det måste vara att äntligen lära sig cykla. När jag själv var liten var just cyklandet ett mått på graden av frihet. Det var inte ägandet av en mobil som avgjorde till vilka världar man kunde färdas – det var cykeln som avgjorde.

Som grädde på moset så fick vi som var kursare på barnmorskeprogrammet till en återträff nu i maj! Det var som att färdas 12 år tillbaka i tiden och sen framåt igen. Så trevligt och roligt! Det enda som gjorde lite ont var att ingen av oss som träffades under middagen jobbar kvar på förlossningen längre. Och några har bytt bana helt. Jag räknar till att ungefär tre av oss ca 25 barnmorskor jobbar kvar på förlossningen. Det är en låg procent sett till hur många av oss som drömde om att jobba med födslar då under utbildningen.

Snart är maj månad slut för i år

Tacksam känner jag mig. Nu börjar nedräkningen tills den här donnan tar studenten. Att ett av våra barn nu tar studenten känns STORT.

Miriam, snart student. Men då är maj månad redan förbi. Juni blir studentens månad!

Maj månad bjöd också på en gudomlig pavlova i mina föräldrars trädgård. Den förtjänade att få vara med här.


När vården skapar problem som egentligen inte finns

Lämna en kommentar

Gästinlägg av Emmy Andromeda Rosander

Jag hade en fantastisk hemförlossning som stärkte mig, det som hände sen knäckte mig.

Min mjölk rann till först dag fem, vilket är lite sent men fortfarande helt normalt. Den här dagen var vi också på efterkontroll vilket visade att vår lilla flicka hade gått ner 12% samt hade hon lite för höga gulvärden, saltvärden och infektionsvärden. Men väldigt pigg bebis! Allt det här är kopplat till för lite mjölk. Så fort hon fick i sig mer så skulle allt förbättras.

Senare på eftermiddagen får vi ett samtal att vi ska komma in till sjukhuset för att prata med en läkare. Vi åker till neo och helt plötsligt får vi reda på att vi ska läggas in ett tag. Det blir en fullständig chock. Allt är otroligt illa skött, alla säger olika saker till oss. Allt ifrån att vi får åka hem på kvällen, till att vi ska stanna en vecka. Jag bryter ihop totalt och gråter floder. Det pratas om att kanske sondmata henne. De vill amningsväga och kontrollera oss.

Vi har ingen personkemi med personalen, ingen förstår oss eller ser oss. Vi känner oss som fångar. När första amningsvikten tas möts jag av en kommentar från sköterskan ”det var ju bara 10g”. Min kropp är totalt blockerad, låst, panik och ångest. Jag hatar dessutom sjukhusmiljön. Min mjölk försvinner…

Jag ber om att vi måste få åka hem, jag måste ha lugn och ro och känna mig trygg för att mjölken ska komma tillbaka. Vi säger att vi gärna kommer tillbaka för att ta proverna tidig morgon. Läkaren säger nej… Hon säger att det är för många faktorer som spelar in. Men allt är ju kopplat till mjölken! Hon säger att hon förstår mig, men det gjorde hon inte alls.

Tillslut fick vi ”permission” några timmar, vi åkte hem, så skönt! Senare på kvällen bad jag min sambo ringa tillbaka och säga att vi inte kommer in förrän proverna ska tas igen. Han fick prata med en underbar sköterska som förstod oss precis. Min sambo frågade vilka åtgärder som skulle göras på sjukhuset och det fanns inget de skulle göra som vi inte kunde göra hemma. Vi fick hela natten hemma tillsammans. Jag fortsatte att amma, pumpa och vi erbjöd ersättning från kopp som komplement. Det gick bra och hon åt med god aptit.

Dagen efter möttes vi av ett nytt team. Alla var väldigt snälla och förstod knappt vad vi gjorde där. Vår flicka hade ökat 60 gram i vikt och värdena hade sjunkit, vi blev utskrivna! Min mjölk var tillbaka!

Något vi reflekterat över är att vi dag tre på återbesök inte fick någon som helst heads up på att kanske börja pumpa eller erbjuda ersättning efter amningen. De såg då vart värdena var påväg och att min mjölk inte runnit till än, men allt var lugnt! Två dagar senare är läget något sämre men inte katastrofalt, men sjukvården reagerar i hysteri.

Vården måste individualiseras, du kan inte sätta alla i en ram och bara se siffror.

Jag diskuterade detta beslut med min barnmorska som var på min sida. Läkaren fick mig att tro att mitt barn kunde dö under natten och det skulle hon såklart inte göra. Vi behövde tid hemma tillsammans. Nu mår hon toppen! Jag pratade också med en annan mamma som varit med om en liknande händelse. Man är så skör i detta läge vilket förstör ens självförtroende totalt. Det skapar trauman. Jag fick aldrig chansen att ens försöka mata mitt barn.