Hur mår barnen till de friska gravida som föder med hjälp av en igångsättning?

Lämna en kommentar

Foto Lovisa Engblom

Idag är nästan var tredje förlossning i Sverige en igångsatt förlossning. På kort tid har antalet induktioner ökat dramatiskt, och trenden visar inga tecken på att avta. År 1993 var 7,8 % av födslarna igångsättningar. År 2011 sattes 14.1 % av alla förlossningar igång. Tio år senare – år 2021 – så hade den siffran stigit till 26,1 % (Socialstyrelsen). Det är en häpnadsväckande ökning på väldigt kort tid.

En förklaring till ökningen är att vi har anammat en väldigt medicinsk approach till barnafödande. Därför är det av stor vikt att utvärdera de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av denna approach. Ibland finns det goda medicinska anledningar att sätta igång en förlossning. Men antalet igångsättningar i gruppen frisk mor med friskt barn ökar också.

Eftersom principen inom medicin är first do no harm så är det skevt med denna lavinartade ökning av igångsättningar som i princip säljs in som ofarliga. Var är ödmjukheten?

Det är inte kvinnor som genom en randomiserad kontrollerad studie ska bevisa att de kan föda barn. Det är vi som ska bevisa att igångsättningar inte kommer med onödiga risker. Om vi får en antydan till att det kan finns inneboende risker, alltså att igångsättningar kan göra mer skada än nytta, så bör vi ta det på största allvar. Allt som inte är en randomiserad kontrollerad studie kan inte viftas bort.

Nu finns det en ny intressant vetenskaplig artikel där forskarna har tittat på vilka risker en igångsättning kan medföra för barnet som utsätts för den.

Syftet med studien var att undersöka de inneboende risker som finns för barnet med en igångsättning

Två grupper jämfördes med varandra – induktionsgruppen med den spontana förlossningsgruppen. Alla kvinnor med registrerade singelgraviditeter med låg risk vid en graviditetsålder mellan 37 + 0 och 41 + 6 veckor i Sverige från 1999 till 2017 inkluderades i studien. Data samlades in från Svenska medicinska födelseregistret. En planerad igångsättning var förknippad med en högre risk för infektion i fostervatten och fosterhinnor, bakteriell sepsis (blodförgiftning), hjärnblödning, assisterad ventilation, gulsot, APGAR poäng som var mindre än 7 efter 5 minuter och neonatala anfall jämfört med förlossningar med spontan förlossningsstart. Det gick inte att se någon skillnad vad gäller dödlighet mellan grupperna.

Forskarna kommer i studien till slutsatsen att igångsättning av förlossningen i sig är associerat med neonatala komplikationer, även om det med en observationsstudie som den här inte går att fastställa något kausalt samband.

Jag citerar forskargruppens egen slutsats i den vetenskapliga artikeln:

Consequently, elective IOL should be performed with caution and the criteria of elective induction should be continuously reviewed as research is advancing. Pregnant women should always receive information about labor induction, advantages and disadvantages, in order to make an informed decision. The findings of the study are presented as associations and not correlations. Further research is needed, both for short- and long-term outcomes and in order to examine strategies for risk prevention in the future.

Min egen slutsats är denna:

Det är viktigt att informera kvinnor om den ökade risk för barnet som kommer med en igångsättning. En frisk mor med ett friskt barn gynnas ofta av att invänta spontan förlossningsstart.

Länk till artikeln finns här:

Neonatal outcomes of elective labor induction in low-risk term pregnancies

Referenser

Bengtsson, F., Ekéus, C., Hagelroth, A. et al. Neonatal outcomes of elective labor induction in low-risk term pregnancies. Sci Rep 13, 15830 (2023). https://doi.org/10.1038/s41598-023-42413-6


Rushing transitions eller att hasta sig igenom alla övergångar

Lämna en kommentar

Varför måste vi hasta oss igenom alla övergångar? Min lille Nils har börjat på förskolan och det har varit en process. Stundtals har jag fått nippror av otålighet och tänkt att det här kommer ju aldrig gå vägen… Så löjligt såhär i efterhand. För varför skulle det inte gå vägen? Klart det gör. Men det krävs tålamod. Och lite tid.

Nu går lämningarna jättebra och vips så är han över på den andra sidan.

Det har hjälpt mig att tänka på hur ett helt normalt födande ofta hanteras. Vi litar inte på att det ska gå vägen och hastar oss därför igenom många övergångar. Snabbspolar framåt i processen. Snabbspolar bakåt, eller framåt. Trycka på startknappen, eller nej, vänta, STOPP. Stanna. Inte nu. Men NU.

Varför har vi – jag tänker på vården- blivit i det närmast besatta att av försöka kontrollera och styra alla övergångar?

Idag är nästan var tredje förlossning i Sverige en igångsatt förlossning. På kort tid har antalet induktioner ökat dramatiskt, och trenden visar inga tecken på att avta. År 2011 så sattes 14.1 % av alla förlossningar igång. Tio år senare – år 2021 – så hade den siffran stigit till 26,1 % (socialstyrelsen). Det är en häpnadsväckande ökning.

På kort tid har vi alltså anammat en väldigt medicinsk approach till barnafödande.

Men någonstans går det helt i linje med hur vi lever våra liv där vi hastar oss igenom övergång efter övergång.

Själva övergången i sig tillmäts inget värde utan anses ofta jobbig, bråkig och kanske farlig.

Att befinna sig i det där mellanlandet – i det liminella tillståndet mellan världar där födande kvinnor befinner sig – tillskrivs inget eget värde. Vi skyndar gärna framåt. Över på en sida där vi tror oss vara mer säkra.

Men finns det en sådan ”säker” sida av livet? Består inte livet till stor del av just övergångar, eller transitions. Och kan inte en del av livets själva behållning vara att öva upp en vördnad inför den ovisshet och kraft som finns om vi orkar med att känna hur det känns där i övergången. I det land där vi lämnar något bakom oss och samtidigt ser något ta form framför oss. Kan det finnas något att hämta där som inte går att finna någon annanstans.

I brottet mellan då och nu. I själva transformationen och omformningen.

Jag är övertygad om att det är där livet levs som mest. Att det är själva övergångarna som definierar oss som människor.

Nu ska jag läsa ”The Rites of Passage” av Arnold Van Gennep. Ett antropologiskt mästerverk. Sen ska jag hämta lille Nils på förskolan.


Till dig som behöver någon att prata med inför eller efter födseln!

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam för egen verksamhet

Nu i dagarna släppte jag min nya tjänst: Stöd genom samtal. Jag erbjuder samtalstider till dig som önskar mitt stöd före eller efter födseln! Den här tjänsten kommer jag erbjuda digitalt över zoom på vardagar mellan kl 9-16 ( a.k.a den kommer gå att kombinera med ett familjeliv). Och jag har begränsat med tider så om du är intresserad – vänta inte med att boka!

Foto: Julia Wiraeus

De många och långa samtal jag har haft med kvinnor som har fött barn eller som står i begrepp att göra det har fått mig att på djupet förstå vikten av att bli hörd och att få prata till punkt. Med någon som inte dömer eller behöver försvara sig. Många gånger kan själva valideringen av de egna känslorna vara det som behövs för att komma vidare. Men det synbart enkla kan ibland vara riktigt svårt att få till. Att gå och bära på en dålig förlossningsupplevelse men hela tiden få höra ”det gick ju bra”, ”var tacksam för att det inte blev värre” eller ”tänk om du hade fött barn för 100 år sedan!” kan göra skadan värre.

En dålig förlossning handlar ju inte om vad som hände utan om hur det kändes.

Jag har också fått en djupare insikt i vilket stort mörkertal det finns av kvinnor som har varit med om allt från jobbiga till traumatiska födslar och som INTE har blivit sedda och bekräftade i sina känslor i tid. Här har vi bara börjat skrapa på ytan i vårt samhälle och det finns ett stort behov av mer kunskap. Jag är hungrig på mer kunskap inom det här området! Älskar den känslan eftersom jag vet att den kommer bära mig till en plats jag ännu inte har varit på.

Du som har följt mig ett tag vet att min approach är holistisk och kvinnocentrerad. Det innebär att jag ser dig som den unika individ du är med dina unika förutsättningar. Jag vet att min erfarenhet, mina insikter och mitt perspektiv på födande är värdefullt i såna här sammanhang. Om du är intresserad, läs mer och boka här:

Stöd genom samtal!


När liten blir stor!

Lämna en kommentar

Så blev det dags att skola in mitt sista och yngsta barn på dagis. Ja för det blir inga fler barn från mig. Ändå så kan jag inte längre föreställa mig familjen utan vår minsting Nils. Han är nu en så självklar och omistlig del av familjen. Vet ju att det fungerar så, men det svindlar ändå när jag försöker tänka bort honom ur ekvationen. Jag är SÅ glad över att han kom till oss.

Ändå så sörjer jag inte alls att han nu börjar skolas in på dagis (vet att det heter förskola idag, ordet dagis hänger kvar från 80-talet) utan tvärtom så njuter jag av att det nu blir lite lugnare hemma. Lite mer koncentrationstid för mig, några timmar att jobba på, och så en chans att hinna med hemmet. Utan att känna sig helt utmattad och som om man hela tiden ligger steget efter.

Att vi känner fröknarna på förskolan sen många år tillbaka och har skolat in alla våra sex barn här bidrar ju såklart till att det inte känns så svårt.

Det har ändå varit en speciell process för honom, går ju inte att komma ifrån. Att byta sommarlov och häng med hela familjen dygnet runt till nya rutiner och en helt ny grupp människor att lära känna. Märks på tröttheten efteråt. Jag förstår honom fullständigt. Det här blir en rejäl utvecklingskurva för honom.

Men. Så. Inom räckhåll nu kommer det finnas lite mer tid för mig att jobba på. Vågar knappt tro att det är sant. Jag är så van vid att jobba med barn runt mig att det känns som en nästan omåttlig lyx att få jobba utan barn. Låter kanske skruvat men ribban höjs ju för varje barn. Det jag tänkte var helt otänkbart innan har nu blivit vardag. Och när man driver ett företag så går det ju inte att pausa helt. Vissa uppgifter måste ju bara göras. Jag kan inte riktigt förstå att det fanns en tid när jag tyckte det var slitigt att ta hand om mig själv enbart…

En utmaning för mig nu blir att inte direkt lägga på för mycket utan att försöka ta det liite lugnt såhär i början. Men cashen behöver ju tjänas in på något sätt! Så en annan utmaning blir att ta beslut baserade på siffror och inte enbart på känslor. Jag har blivit bättre där. En nödvändig utvecklingskurva för mig!

Och det bästa ligger framför oss nu. September. I love. Min bästa månad.


teknokratiska modellen för födande

Den teknokratiska modellen för födande

Lämna en kommentar

Ett paradigm består av ett knippe idéer, trossystem och praktiker. Den teknokratiska modellen för födande uppstod inom ett teknokratiskt paradigm, har blivit norm och finns nu djupt inbäddat i vår kultur och hur vi tänker om födande. Ett av de främsta kännetecken för den här teknokratiska modellen är en närmast total brist på tillit till kvinnors egen förmåga och kompetens i barnafödandet.

Den teknokratiska modellen för födande separerar kvinnan från sitt eget barn och från sin egen kunskap om sin kropp. Kvinnan ses som en bärare snarare än den helt centrala personen i en omvälvande social, spirituell, fysisk och psykologisk transformation och omformning.

Tydliga tecken på den teknokratiska modellen är att maskinerna, mätningarna och graferna – samt de personer som har koll på maskinerna, mätningarna och graferna – ALLTID anses veta bättre än kvinnan själv. Om CTG-kurvan larmar så brukar det tas på stort allvar, ja hela team kan sitta efteråt i konferens och nogsamt studera CTG-kurvan tillsammans. Om kvinnan själv larmar medan CTG-kurvan inte gör det så tas det inte på samma allvar. Det här innebär många gånger att vi slutar se det uppenbara.

Den teknokratiska modellen lurar oss att se saker som mindre komplexa än vad de faktiskt är. Vi får ofta för oss att det går att bryta ner ner processen med att föda barn i mindre bitar som vi kan skapa standardiserade guider och riktlinjer för. Och om vi bara följer dem så hamnar vi rätt! Ett tydligt exempel är att latensfasen kan ha ett PM med riktlinjer. Utdrivningsskedet och krystfasen kan ha ett eget PM där det ingår nogsamma rutiner för tex perinealskydd. Helheten uteblir. Samt att den enskilda kvinnan, alldeles oavsett vad som står i PM, ofta vet och känner vad som blir bäst för henne själv. Det blir en slags omvänd bevisbörda där kvinnan kan behöva stångas mot mätningar, maskiner och grafer, särskilt om hennes egen intuition säger något annat än vad de gör. Att mätningarna ofta har stora felmarginaler samt att generella antaganden grundar sig på en population bekymrar oss inte så mycket. En kvinna med BMI 30 + kan plötsligt hamna i en riskkategori och nekas en hemfödsel trots att siffran 30 inte behöver säga någonting om just denna kvinna.

Den teknokratiska modellen för födande separerar kropp och sinne från varandra som om där inte fanns någon viktig koppling – trots att det finns god evidens som visar på motsatsen. Vår iver att centralisera all förlossningsvård och göra den mindre tillgänglig för stora grupper av kvinnor är ett tydligt tecken på det. Att dela upp kvinnor i olika kategorier av risk är ett annat.

Cervix öppningsgrad i antal centimeter blir väldigt viktigt för oss eftersom vi tror att cervix och livmodern öppnar sig och fungerar ungefär som en maskin. Att cervix bara är en portal för det stora som håller på att hända missar vi. Istället för att på djupet ta in och begrunda det stora som faktiskt håller på att hända gör vi oss upptagna med att mäta själva porten.

Kvinnor har hela tiden svårt att passa in i den här modellen för födande. Men vi tänker om och om igen att det måste vara kvinnan det är fel på. Vi tänker inte att det kan vara vår modell för födande som det är fel på.

Det vi tror på och ser påverkar vården av födande

Låt mig illustrera med ett personligt exempel. Det här är jag när jag väntade mitt sjätte barn. Jag visste att det här var vad ”vården” såg mig som och var rädda för:

I den här vårdmodellen skulle rädslor projiceras på mig och jag skulle bli

  • Rekommenderad att föda på sjukhus
  • Behöva underkasta mig CTG och andra rutininterventioner
  • Kontroller
  • Tidsramar
  • Igångsättning?
  • Vaginala undersökningar skulle få avgöra vården i hög grad

Jag valde att anlita två barnmorskor som såg mig med ett par holistiska glasögon istället eftersom jag visste att det skulle påverka hela min förlossning. Jag valde att inte väga mig på inskrivningen på mödravården eftersom jag ville bli sedd som människa och inte som en siffra. Det var ett sätt att tvinga mig till individualiserad vård. Att inte ha CTG på rutin under min förlossning var också ett av mina viktigaste beslut. Jag ville bli sedd som en människa och inte som en graf.

I den vårdmodell jag själv valde som mitt förstahandsval fick det här styra:

  • Jag föder där jag känner mig trygg
  • Omringad av mina nära
  • Mina behov får avgöra vården
  • Något heligt eller spirituellt händer
  • Skapandet av en fristad blir viktigt

Min poäng med att synliggöra de här två sidorna av mig är att båda dessa kan vara ”sanningen” om mig

Bara att det gröna alternativet har lagt bort den teknokratiska modellen för födande. I den blir jag istället sedd som en unik individ. Siffror, teknik, grafer och mätningar blir plötsligt inte det viktigaste. Märk väl att jag inte har något emot siffror, mätningar och grafer i sig. De kan vara väldigt hjälpsamma och användbara på alla sätt och vis. Men jag ville inte tillåta att de hela tiden skulle veta bättre än vad jag själv gjorde. Eftersom det helt enkelt inte stämmer. Så rätt jag hade!

Är det dags för ett paradigmskifte?

I Wikipedia läser jag att

”Paradigmskiftet inträder när någon bryter kollektivets tankemönster och förklarar anomalin som en del i en större felaktig föreställning eller världsbild, och detta nya tankemönster vinner gehör. Forskningen kommer till en förvetenskaplig fas, där det nya paradigmet fastställs.”

Referenser:

In your own time, How western medicine controls the start of labour and why this needs to stop. Dr Sarah Wickham

Klicka för att komma åt TECHMOD.pdf

Davis-Floyd R. The technocratic, humanistic, and holistic paradigms of childbirth. Int J Gynaecol Obstet. 2001 Nov;75 Suppl 1:S5-S23. PMID: 11742639.


Föd i din kraft profylaxkurs

Går det att föda barn med kraft och självförtroende? Välkommen till Föd i din kraft profylax

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam

Den här veckan lanserar jag och Eva vår ”nya” profylaxkurs Föd i din kraft. Det är en ihopslagning av våra populära profylaxkurser Födandets Dynamik och Aktiv förlossning. Vi kände att de två kurserna liksom behövde varandra och blev en fin enhet ihop. Självklart har vi optimerat, lagt till lite, gjort det mer användarvänligt osv. Nu finns Föd i din kraft uppe på vår nya plattform martaocheva.se

Det firar vi med en öppningsrabatt på 20 % fram till och med den 19/8! Använd koden N1QVKNLE vid köpet så får du rabatten.

Till Föd i din kraft!

Lyssnade du på Asabeas sommarprat nu i tisdags? Det var ju bara så fint och känns som ett klockrent sammanträffande att vi lanserar vår profylaxkurs Föd i din kraft samma vecka. För saken är den att det går att föda med kraft och självförtroende. Ja, att föda barn kan vara något av det mest kraftfulla och transformerande en kvinna kan göra. Observera att det inte är samma sak som att prestera ett födande. Föda barn kan också samtidigt vara något av det mest nedbrytande och försvagande en kvinna kan göra, beroende på hur hon bli behandlad och upplever det som händer under födseln. Det är två sidor av exakt samma mynt.

Det är just i den där sårbarheten som det mest kraftfulla finns.

Profylaxkursen Föd i din kraft är skapad för dig som vill veta

  • Hur förlossningsvården fungerar
  • Hur kvinnokroppen fungerar
  • Vad som faktiskt inverkar på det dynamiska förlopp som en födsel är
  • Hur du kan äga din födsel och ta tillbaka din kraft i en medikaliserad förlossningsvård

Vi som samhälle och vår västerländska kulturs syn på födslar är på inget sätt neutrala när det kommer till födslar. Fler saker än vi tror är därför på ett osynligt sätt med och formar vårt födande. Ta det faktum att alla födslar fick flytta in på institution utan att någon vetenskaplig undersökning först utvärderade detta. Det är alltså en hypotes, ett antagande, att friska kvinnor med friska graviditeter föder bäst på sjukhus. Tyvärr visar forskning att alla de onödiga medicinska interventioner som sker på sjukhus inte förbättrar utfallen utan tvärtom underminerar och faktiskt skadar en stor grupp kvinnor.

Så istället för att ha det medicinska paradigmet och allt det som idag genomsyrar vår förlossningsvård som bottenplatta i förlossningsförberedelsen har vi valt att ha det fysiologiska födandet som utgångspunkt i vår profylaxkurs. Helt enkelt kvinnors egen inneboende kompetens. Den som gör att vi alla sitter här idag. Ja, alla vi som lever idag är ju faktiskt resultatet av tusentals generationer lyckosamma hemfödslar.

Även om man väljer att inte använda sig fullt ut av den inneboende kompetensen i födandet så går det att föda med kraft och självförtroende. Den transformerande och förändrande kraften når alla som föder barn oavsett förlossningssätt. Och de psykologiska faser som en kvinna går igenom under födandet är mycket bättre att använda sig av som ramverk för att förstå födandet och hur man bäst kan optimera det. Det är också bara när vi fullt ut besitter den kunskapen som vi kan göra på riktigt informerade val.

Profylaxkursen passar utmärkt för dig som ska föda barn men även för dig som arbetar med födande idag och som vill fördjupa dina kunskaper ytterligare!

Föd i din kraft profylax


Vem är expert på det fysiologiska födandet?

Lämna en kommentar
Under en hemfödsel ”with woman”

Jag hör ganska ofta sägas att barnmorskor är experter på det fysiologiska födandet. Tanken är ju att vi ska vara det – och det finns barnmorskor som är det. Men det är aningen missvisande att påstå att alla barnmorskor är experter på det fysiologiska födandet.

För det första – vad är ett fysiologiskt födande?

Det är när kvinnan föder av egen kraft, spontant och utan hjälp av medicin eller medicinska procedurer. Förlossningen är i grund och botten en oreflekterad och instinktiv process som i de flesta fall fungerar utmärkt väl. Så de riktiga experterna på det fysiologiska födandet är kvinnorna själva. Ofta utan att vara medvetna om det.

Kvinnors egen expertis är vi inte särskilt måna om att mejsla fram. För om vi vore det så skulle vi ha en helt annan approach till födande än vad vi har idag.

Och därför skaver det när jag hör sägas att barnmorskor är ”experter på det fysiologiska födandet”. Det går nämligen inte att vara expert på något som man väldigt sällan – om någonsin – får möjlighet att vara en del av.

Det institutionaliserade födandet, när kvinnor föder med ett gäng rutininterventioner och med medicinsk smärtlindring, är just ett institutionaliserat födande. Detta födande stänger ofta av en stor del av kvinnans egna hormoner och även den unika födelsedans som finns inbyggd hos varje mammabarn- par. Kvinnors unika födande byts helt enkelt ut mot ett mer standardiserat förlopp. Ett som följer det regelverk som den specifika institutionen har tagit fram. Och för att det institutionaliserade födandet ska kunna fungera krävs ofta påputtning av medicinsk intervention.

Skillnaden är samma som om du skulle idka älskog på löpande band enligt en institutions tidsangivelser och bestämmelser. Det skulle inte vara samma sak som spontant och skönt sex och du skulle få väldigt svårt att uppnå klimax.

Om du vill lära dig hur schimpanser fungerar så ska du studera dem i deras naturliga miljö – i det vilda

Du kommer få svårt att bli expert på schimpansers födande om du bara studerar hur de fungerar på institution när du gör en mängd saker med dem. När schimpanserna blir tvungna att underkasta sig regler och rutininterventioner. Det vill säga – du kommer få svårt att bli expert på hur den instinktiva processen fungerar om du själv stör den hela tiden.

Samma sak gäller för födande kvinnor.

Skillnaden är den att kvinnors naturliga miljö oftast är hemmet. Hemma – omringad av sina närmaste. De starka sociala och intima relationerna är ju ett kännetecken hos oss människor.

Det medikaliserade födandet kräver en annan form av expertis

Det är inget fel i sig att vara expert på handläggningen av ett mer medikaliserat födande. Expertisen blir då istället inom medicinsk och kirurgisk omvårdnad, iallafall för barnmorskor. Medicin, teknik och kirurgi kopplat till barnafödande. Och det är just den processen som de flesta barnmorskor går igenom när de kommer ut på sin praktik under utbildningen. Under praktiken på förlossningen så blir de flesta barnmorskor skolade till obstetriska sjuksköterskor.

Detta eftersom kunskapen formas inom en institutions väggar utan att lägga tonvikt vid att bygga relationer med kvinnor.

Men vad är det att vara barnmorska?

Att vara barnmorska är att vara med kvinnan. Det är en hållning till yrket som tar ställning för kvinnan. Men i dagens förlossningsvård så är denna hållning villkorad och underordnad en tydlig maktstruktur.

Jag citerar barnmorska och professor Eva Robertson:

”Att med sinnlig och kroppslig närvaro vara till stöd för gravida och födande kvinnor där rutiner och program begränsar möjligheter att vara ”with woman” innebär dagliga etiska dilemman för barnmorskor som verkar i dagens hälsosystem och strukturer.  Är barnmorskors kunskap i sen-moderniteten underordnad maktstrukturer, system och en konventionell interventionell obstetrisk medicin?”

För att kunna vara närvarande i mötet med den födande så behöver barnmorskor kunna ge sig hän tillsammans med kvinnan – kasta sig loss från antaganden, fördomar, rädslor och ängslan – allt det som våra institutionella sammanhang göder. I dagens vård där riskfaktorer staplas på rad och svångremmen dras åt med fler promemorior och rutininterventioner när något ”händer” på avdelningen så är det nästan omöjligt att koppla loss och öppna upp för varje unikt möte.

Det betyder att vi förlorar kunskap. För när vi dissekerar varje millimeter av ett födande så tar vi till slut bort själva essensen av samma födande.

Magin försvinner i samma stund som du med vetenskaplig metod försöker dissikera vad en kyss är för något.

För att kunna vara med kvinnor på ett sätt som inte blir på ojämlika villkor så behöver relation byggas över tid. Det behövs också frihet från det institutionella sammanhanget, både för kvinnor och barnmorskor. Annars studerar vi i praktiken – och deltar i – ett födande i fångenskap.

Referenser:

https://barnmorskan.se/decolonizing-midwifery/

Bradfield Z, Duggan R, Hauck Y, Kelly M. Midwives being ’with woman’: An integrative review. Women Birth. 2018 Apr;31(2):143-152. doi: 10.1016/j.wombi.2017.07.011. Epub 2017 Aug 12. PMID: 28807466.


Lyckan att komma hem

Lämna en kommentar

Det bästa med semester borta är ändå att få komma hem… I förrgår kände jag den där pirrande sockerdrickan i kroppen när vi svängde in vid vårt hus. Den prunkande oklippta trädgården med de ståtliga stockrosorna i full blom. En brevlåda med reklamblad och några fönsterkuvert från försäkringskassan låg och väntade. Grönt och vildvuxet i trädgården. Vårt röda hus som såg så härligt bedagat ut. Det är en sällsam lycka både att få åka bort och sen att få återvända hem.

Vi har haft en fantastisk semester i Hälsingland. Men det är ändå en lågintensiv stress att semestra med ett så litet barn som Nils. Det är den där strängen av ständig uppmärksamhet som inte får gå av. Och att knöla ner familjen i sängarna på torpet blir aldrig riktigt lika bekvämt som hemma. På nätterna har jag ibland balanserat på kanten till sängen och de där surrande flugorna som lyckas ta sig in genom fönstret är inte så jättekul klockan fem på morgonen. Obs, det är inte synd om mig!

Det intressanta är att sommar i så hög grad har kommit att definieras av de böcker jag väljer att läsa. Och i år började jag läsa Diamant Salihus båda böcker. Förskräckligt bra ju. Men den där otäcka socialrealismen med gängvåld och skjutningar kröp inunder skinnet på mig.

En annan bok som jag ännu inte har läst ut är Hagitude av Sharon Blackie. Vilken bok! Den handlar om att åldras som kvinna i vår kultur. Äntligen fick jag läsa en skildring av åldrande som grabbade tag i mig ordentligt. Jag är nämligen lite trött på den tillkämpade hurtigheten som präglar många böcker som riktar sig till kvinnor i klimakteriet. Nej jag är inte i klimakteriet än men förhoppningsvis kommer den tiden till mig också. Och jag vill inte ha fler välmenta råd om att gå ned i vikt och äta rätt. Jag vill ha grymma gestaltningar istället. Det fick jag i den här boken.

Årets sommardebatt om hemfödslar har varit en tragikomisk följetong att ta del av

Det brukar börja med en frilansskribent som skriver ut alla sina känslor om fenomenet och sen blottar sin okunnighet. Så blev det också i år. Det är nämligen relativt ofarligt att blotta sin okunnighet om hemfödslar i vårt samhälle eftersom så många är okunniga. Att ha fel i grupp är enkelt. Om alla tänker och tror lika kan det ju inte vara fel eller hur?

Jo det kan det.

För den som är intresserad av lite mer fakta om hemfödslar så rekommenderar jag Barnmorskeförbundets replik i Expressen. Den kan du läsa här:

https://www.expressen.se/debatt/det-ar-normalt-att-foda-barn-hemma/

Själv känner jag en viss trötthet. Nivån på debatten är låg och det är ju ett tecken på att vi inte har kommit så långt. Det är mycket jobb kvar att göra helt enkelt.

Jag måste tillbaka till skrivbordet.


digitala guider föda med stöd

Välkommen till Föda med stöd webbutik!

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam för min webshop

Idag slår jag upp portarna till min egen webbutik! Vem har inte drömt om att ha en egen affär? Det gjorde jag när jag var liten. Jag tillverkade mina egna små knöggliga alster av frystejp och bokmärken som jag radade upp prydligt på ett bord som jag hade placerat strax utanför vår lägenhetsdörr – sen satte jag igång att skrika för full hals: KOM OCH KÖP!! Eko i det tomma trapphuset. Jag fick sitta en bra stund och ropa innan en vänlig tant råkade komma förbi. Hon var ju bara tvungen att köpa något av mina alster.

Spola fram tiden 37 år. Swoosh. Nästan alla har iphone och nu går det att bygga sin egen butik helt digitalt. Fler och fler handlar också på nätet. Idén att skapa den här digitala butiken föddes när jag själv klickade hem en digital guide. Jag behövde veta något, googlade och vips – där fanns det jag behövde i form av en digital produkt. Det var så smidigt och enkelt. På några sekunder var guiden min.

Visst, det mesta finns ju på nätet och man kan googla och hitta en massa bra texter, en här och en där. Men ibland vill man ju ha saker samlat, kurerat och liksom färdigpackat i något aptitligt. Det tar tid att googla runt efter ledtrådar och sen foga ihop dem på egen hand. Som ett oändligt pusselregn av information.

Under våren har jag därför skapat tre digitala guider

Guiderna jag har skapat går att köpa var för sig eller ihop som ett paket. Min tanke är att fortsätta skapa nya sådana här guider som ska kunna köpas enskilt eller ihop till ett billigare pris. Som en härligt uppdaterad variant av teckningar, bokmärken och frystejp i tomt trapphus!

Positiva affirmationer inför födseln, Fjärde trimestern och Guide till amning första veckan

Ibland är det svårt att ha koll på vad det kan vara bra att ha koll på. Det vet jag eftersom jag själv har famlat mig fram som nybliven förälder. Och visst finns det ofta bra information att få tag på men den har en tendens att rinna ut lika snabbt som den rinner in eftersom tonaliteten är opersonlig och den magiska ingrediensen: att berätta en historia, ofta saknas. Vi människor vill bli berörda av andra människor. Det är så vi fungerar helt enkelt.

Klicka här för att komma till min webbutik

Nu tar jag semester från bloggen i tre veckor!

Ja, det har varit en intensiv termin med många projekt på gång och mycket att rodda med familjen. Så med öppnandet av Föda med stöd webbutik tar jag nu semester i några veckor! Den 27 juli kommer jag vara tillbaka här på bloggen, peppad och redo för en ny bloggsäsong!

Du som kikar in här för första gången har en skattkista av äldre blogginlägg att se fram emot. Ja, en sommar räcker knappt för att läsa sig igenom alla inlägg.

En UNDERBAR sommar önskar jag dig!


Är Sverige redo för vårdmodeller med barnmorskekontinuitet?

Lämna en kommentar

För några dagar sedan läste jag Maja Larssons text i DN om Barnmorskan som försvann från människors vardag

I slutet av 1800-talet var barnmorskan synlig i samhället, och kunde ha enorm betydelse för familjer. Dagens barnmorskor finns på mottagningar där man behöver boka tid. I stället kanske sociala medier fyller behovet av en barnmorska att ha en personlig relation till, skriver författaren Maja Larsson.

Det finns egentligen ingen motsättning mellan sjukhusförlossningar och en barnmorska i byn. Dagens fragmenterade mödra – och förlossningsvård där kvinnor går en snitslad bana mellan olika institutioner och vackert tar seden som den kommer på respektive institution, den är inte särskilt modern. Jag skulle säga att vår modell för födande idag är rätt omodern.

Barnmorska Ingegerd Hildingsson (tidigare verksam som forskare och professor) har skrivit en bok om vårdmodeller med barnmorskekontinuitet. I den går hon igenom den forskning som finns och som tydligt visar på fördelar med att ha en modern och uppdaterad variant av en ”barnmorska i byn”. Den röda tråden som löper genom historien och som inte går ur tiden är behovet av att ha en personlig relation till sin barnmorska. Ingen avancerad teknisk utrustning eller topptrimmat operationsteam i världen kan slå den trygghet och säkerhet som kommer av att ha byggt relation över tid. Att ta med sig den tryggheten in i förlossningsrummet (som förvisso gärna får ha avancerad teknisk utrustning och ett topptrimmat operationsteam i bakfickan) kan göra all skillnad i världen.

Det gäller att förstå att relationer är ett skyddsnät. Det är svårt att begå våld på någon man känner intimt och har fattat tycke för – och som man sedan ska träffa igen. Men det är lätt att begå övertramp på någon man inte känner och som man förmodligen aldrig mer kommer träffa efter att man stämplat ut från sitt hektiska pass. Om det uppstår ett känslomässigt trauma hos den födande så är det en annan institution som i den akuta fasen får skrapa ihop bitarna och försöka hjälpa.

Ingegerd Hildingsson sätter fingret på detta i sin bok:

I modern hälso-och sjukvård ses ofta kroppen som en maskin och livmodern som en muskel som kan manipuleras och förlossningen som en process som kan styras. Sett ur ett större perspektiv, med barnafödandet som en livshändelse, så spelar psykologiska och sociala faktorer en stor roll i hur förlossningen upplevs och framskrider. Förlossningsupplevelsen följer med in i nästkommande graviditet och minnet av förlossningen är ofta levande under lång tid efteråt. Om kvinnan upplever förlossningen negativ eller traumatisk finns det risk att drabbas av förlossningsrädsla.

Det finurliga med att barnmorskan och kvinnan gör den här gravidresan ihop är att den verkar skydda båda. Risken att barnmorskor som arbetar inom vårdmodeller med kontinuitet ska bli utbrända minskar, medan arbetstillfredsställelsen ökar. Arbetet inom kontinuitetsmodeller innebär färre avhopp från yrket!

Evidensen visar tydligt att vårdformer med kontinuitet är bättre för kvinnor eftersom den leder till färre interventioner och ökad tillfredsställelse med vården SAMTIDIGT som barnmorskor behålls där de behövs så förtvivlat – inom förlossningsvården. Winwin. Så, vad väntar vi på?

Ingegerd Hildingssons bok ”Vårdmodeller med barnmorskekontinuitet” är en bra bok att läsa för dig som är intresserad av att implementera denna vårdform i Sverige.