Livet som smyger sig på

Lämna en kommentar

Att åldras är något som kommer smygande. Tills en dag då man plötsligt och oåterkalleligen befinner sig på den andra sidan.

För inte alltför längesen behövde jag visa leg varje gång jag handlade på systemet. Sen glesade plötsligt dessa tillfällen ut. Jag behövde inte visa leg varje gång längre, bara ibland. Nu behöver jag aldrig visa leg mer och det innebär att jag har kommit över till den andra sidan.

Det är samma med så många andra saker. Tvåårstrots, mjölktänder och tonårsstrul. När man är mitt i något jobbigt ligger det nära till hands att tro att det alltid kommer vara jobbigt. Men så går tiden och omärkt så glesar det jobbiga ut tills det inte är ett bekymmer längre.

Under höstlovet åkte vi till Bror Hjorts hus och barnen fick måla i målarverkstaden

Där satt jag i några minuter på en stol och förundrades över att tiden har gått så fort! Tänkte hur fint det är att alla mina yngre barn kan måla själva. Snart kanske ingen av dem vill följa med och måla längre.

Jag fick en lätt euforisk känsla av att höstlovet flöt på så bra. Tänkte WOW är det här vad som väntar? Harmoni? Sen blev i princip hela familjen sjuk och allt blev jobbigt igen. Tji fick jag.

Det har tagit oss nästan två veckor att hämta igen från den senaste sjudomssvackan. Städa, handla ikapp, komma tillbaka till rutiner. Men nu verkar vi vara över på den andra sidan.

Igår åt jag lunch med Elisabeth Jubelin som är doula och fotograf. Hon gick vår doulautbildning under våren och tog en så fin bild på mig.

Att tiden gör något med oss är nog bra. Tänk om jag inte hade omprövat en enda sak sedan jag var 22 år? Vad odrägligt det hade varit.

Ibland slår det mig att själva förgreningen av livet ofta är så skild från ursprungsidén om samma liv. Och att det är precis det som gör livet så storslaget.


Trästetoskop

Öka patientsäkerheten vid samtliga födslar

1 kommentar
Trästetoskop

Börja med att ta bort stigmat som är kopplat till hemfödslar

När ett barn dör i samband med en förlossning så är det en tragedi för alla inblandade. Jag har under mina år som barnmorska varit med några gånger när detta tragiska har inträffat på det sjukhus jag själv har jobbat på för tillfället.

Stress, bristande kommunikation, att fastna i ett spår eller en diagnos, tunnelseende, panik, inkompetens, brister i övervakningen, fullt på avdelningen. Det är människor som arbetar med födande och människor begår misstag.

Nu går det att läsa i media att en Bebis dog efter hemförlossning.

Jag har ingen kunskap om det specifika fallet – men vad jag förstår så kommer Lex Maria- utredningen fram till att det har begåtts misstag av de barnmorskor som var medicinskt ansvariga.

När en tragedi av det här slaget inträffar vid en hemfödsel så tenderar stigmat runt hemfödslar att öka. Det är olyckligt eftersom stigmat i sig redan påverkar patientsäkerheten vid hemfödslar negativt.

Att dra åt svångremmen runt hemfödslar ännu hårdare och nu resolut avråda kvinnor från att föda hemma är ingen lösning. Det är varken faktabaserat eller hjälpsamt. Något som däremot skulle kunna hjälpa vore om fler bidrog till att lyfta hemförlossningsverksamheten från en oorganiserad Vilda Västern till en mer organiserad verksamhet.

För kvinnor kommer inte sluta föda barn. Varken på sjukhus eller hemma.

Referenser:

Hutton EK, Reitsma A, Simioni J, Brunton G, Kaufman K. Perinatal or neonatal mortality among women who intend at the onset of labour to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend to give birth in hospital: A systematic review and meta-analyses. EClinicalMedicine. 2019 Jul 25;14:59-70. doi: 10.1016/j.eclinm.2019.07.005. PMID: 31709403; PMCID: PMC6833447.

Länk: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6833447/


Om frifödsel, hemfödsel och ett risktänk som har gått lite överstyr

Lämna en kommentar

Förra veckan släppte SVD:s podd Blenda en dokumentärserie om Yogagirls vilda graviditet och fria födsel. Det blev en fin dokumentärserie tycker jag, där de olika perspektiven på födandet verkligen fick träda fram. Jag blev själv intervjuad i podden. En anledning till att jag återkommer till att berätta om min första förlossning är för att den på inget sätt är unik. Den belyser ett systemfel. Så många friska födande kommer ur sin första förlossning stukade och med en känsla av att de har misslyckats med att föda.

Jag vet att en bidragande orsak till den hätska debatten om Rachels födsel beror på att den var planerad att ske utan barnmorskor på plats. Ingen mödravård och ingen förlossningsvård. All kunskap som just hon behövde för att föda sitt barn fanns inom henne.

När jag lyssnar på dokumentären och tar del av den debatt som följer i tidningar och TV så blir det tydligt för mig hur exotiskt och ovanligt det fortfarande är med hemförlossning – alltså fysiologisk födsel – för många. Kvinnor som gör anspråk på sin egen kunskap ses som besvärliga och kanske lite farliga för allmänheten. Tänk om någon tar efter deras beteende? Det verkar som om många går runt med föreställningen att det är lika farligt att föda barn som det är att spela rysk roulette. Och att de enda som kan kontrollera och styra processen i rätt riktning är sjukvården.

Men för friska kvinnor som föder barn i hemmet är de absoluta riskerna för att något hemskt ska hända under själva förlossningen små. Med mödravård under graviditeten och barnmorskor i närheten vid en hemfödsel så tillkommer en högre grad av medicinsk säkerhet. Ändå har jag respekt för att kvinnor är olika och gör olika val. Rachels frifödsel var ett medvetet beslut och hon förberedde sig i månader.

Att diskutera hemfödslar – eller frifödslar för den delen – är ofta snudd på omöjligt på grund av de känslosvall som uppstår. Fakta försvinner fort från bordet.

Om mödradödlighet och vår syn på risk

Varje år dör runt sex kvinnor i Sverige under eller inom 42 dagar efter en avslutad graviditet. Av de mödradödsfall som inträffar sent är suicid den vanligaste orsaken. Dödsorsaker som har med graviditeten att göra handlar om havandeskapsförgiftning/ tromboembolisk sjukdom/ blodförgiftning och blödning. Fostervattenemboli och extrauterin graviditet är andra dödsorsaker. Indirekta dödsorsaker inträffar ibland när en grundsjukdom förvärras under graviditeten. Det kan vara hjärt och kärlsjukdomar, cancer, infektioner och hjärnblödningar. Mord förekommer också.

Att födas för tidigt är den största riskfaktorn för neonatal dödlighet. Under själva förlossningen är värkstimulerande dropp och sugklocka ofta inblandat när ett barn föds medtaget.

För att få lite perspektiv så kan man titta på hur många som dör i trafikolyckor varje år. Drygt 200 personer dör på det sättet varje år i Sverige. Hittills i år har 166 personer omkommit i vägtrafikolyckor. Och 10 kvinnor har drunknat i år.

Mellan år 2017-2020 så dödades i snitt 15 kvinnor om året av en före detta eller nuvarande partner i Sverige. Rent statistiskt så är det alltså farligare för en kvinna att vara ihop med en man än att vara gravid och föda barn. Det är sannerligen mycket upprörande!

Att jämföra siffror såhär kors och tvärs kan såklart bli lite spekulativt. Men min poäng är att vi tar risker i livet hela tiden och att det finns långt mer riskfyllda saker vi kan göra – och GÖR hela tiden utan att bli ifrågasatta – än att vara friska och föda barn.

Referenser:

https://www.nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/dodligt-vald/

https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/statistik/olycksstatistik/statistik-over-vagtrafikolyckor/

Mödradödlighet i Sverige, vad kan vi lära?

Klicka för att komma åt mm-arg-mo-drado-dlighet.pdf

Graviditetsregistrets årsrapport 2022

Drunkningsstatistik

föda med stöd doulautbildning

Välkommen till vår doulautbildning som är online och på distans!

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam för egen verksamhet

Vi ger Föda med stöd doulautbildning online på distans. Du kan alltså gå utbildningen hemifrån Haparanda, Kiruna, Umeå, från Öland, på Gotland eller varför inte nere i Malmö? Vi har nu utbildat doulor i just Östersund, Kiruna, Umeå, Öland, Göteborg, Uppsala, Stockholm och Enköping. Utan att våra deltagare har behövt åka hemifrån. JA visst finns det en unik kvalité med att ses live men det går inte att komma ifrån vilka möjligheter den digitala doulautbildningen faktiskt erbjuder. Vi är glada och stolta över att kunna erbjuda just denna möjlighet!

Nu har vi intag till vårens doulautbildning på distans och du får ett förmånligt pris som early bird om du anmäler dig innan nyår.

Till Föda med stöd doulautbildning!

Utbildningen består av förinspelat material som du gör hemifrån i din egen takt, kurslitteratur samt två heldagar live på zoom under våren. En extra bonus är att vi ger en vidareutbildning på plats i Uppsala den 27 april i vår. Om du anmäler dig till den digitala utbildningen får du en förmånlig rabatt till denna utbildningsdag! Så det finns nu även en möjlighet att ses LIVE in real life i vår för den som vill! Missa inte den.

Vem kan bli doula?

Doula är ingen skyddad yrkestitel så vem som helst får kalla sig doula. Däremot krävs det ofta insikter och kunskaper så en doulautbildning är verkligen att rekommendera för dig som vill mogna in i uppgiften. Du som är över 18 år och som känner dig intresserad av att stödja kvinnor och familjer under processen med att bli förälder är välkommen! Om du redan arbetar med människor och har en akademisk examen inom något område så kan en doulautbildning också vara värdefull och tillföra nya perspektiv.

Vi sätter ljus på en del av verkligheten som inte alltid får så mycket ljus på sig.

Under åren har vi bland annat haft barnmorskor, psykologer, pensionärer, sjuksköterskor och studenter som har gått vår utbildning. Det är roligt och ger en särskild spänst och dynamik till gruppen. Att ta doulauppdrag och stödja kvinnor under födandet kan nämligen vara livslångt. Det är också någonting som kan få bölja fram och tillbaka – det behöver alltså inte vara något som man antingen gör eller inte gör. Under vissa livsfaser kanske det passar bättre in att ta doulauppdrag än under andra.

För många som går vår doulautbildning följer en bearbetning av tidigare (ofta jobbiga) erfarenheter av födande. En process drar igång och den kan fortsätta långt efter att utbildningen är avslutad.

Går det att ta doulauppdrag direkt efter avslutad utbildning?

Ja, tanken med vår doulautbildning är att du ska känna dig redo för att ta dig an ditt första doulauppdrag direkt efteråt. Det brukar gå utmärkt, är vår erfarenhet!

Som doula kommer du sedan att arbeta väldigt självständigt och vi ser det därför som vår uppgift att bidra till att stärka ett växande doulacommunity. Som doula behöver du nämligen andra doulor! Så en stor vinst med att gå en doulautbildning är att bli en del av ett nätverk. Nu finns det tex två Föda med stöd – diplomerade doulor i Kiruna som samarbetar med varandra. Hur stort och fint är inte det?


Rapport från en barnmorskekonferens i Karlstad

Lämna en kommentar

Med Martina Barnmorska

Om barnmorskor som samlas och delar sin kunskap

I veckan var jag på barnmorskekonferens i Karlstad. Ni som har följt mig på stories på instagram i veckan vet. Ni som är med på min maillista vet också! Dags att dela lite tankar och reflektioner här på bloggen.

Även om jag var nervös över att behöva vara ifrån Nils så länge, hela två dagar, så är jag väldigt glad att jag kom iväg. Det var så värt! Jag ammar fortfarande och har faktiskt aldrig sovit borta från honom. Men det gick bra. Bara mina bröst som fick det lite jobbigt, ja de var förfärligt amningsnödiga när vi kom hem. Efter natten på konferensen fick jag handmjölka i handfatet på hotellet för att lätta på trycket.

Att mingla runt med barnmorskor från hela landet, många som jag känner sen tidigare och några som jag är bekant med via instagram, det är underbart.

Ändå var det en lite deppig känsla som infann sig när statistiken presenterades för oss.

En epidemi eller en pandemi av igångsättningar?

Vi är nu uppe i 28 % igångsättningar och de ökar i alla de sena gravveckorna, från vecka 37 till vecka 41. Samma utveckling som ses i andra delar av världen. Det är en skenande utveckling med tanke på att igångsättningar endast utgjorde 7,8 % av födslarna i Sverige år 1993. Vad har förändrats dramatiskt sen 1993? Svaret är: Vår egen inställning. Idag verkar de som beslutar om igångsättning ta lätt på en igångsättning. Det skrämmer mig eftersom det är en kraftfull intervention som kommer med risker. Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Det är orimligt att tro att 28 % av alla födslar behöver sättas igång. Och det blir inte lika träffsäkert att sätta igång förlossningen på medicinsk väg som att föda spontant enligt det program som naturen har finkalibrerat åt oss under tusentals år. Om man tror det har man fått hybris. En forskargrupp på konferensen som ännu inte har fått sin artikel publicerad kunde presentera intressanta fakta: Förstföderskor som sätts igång i vecka 41 med poäng 0-3 på BISHOP-score (vilket betyder en mycket omogen livmodertapp) – i den gruppen är förekomsten av akuta kejsarsnitt dubbelt så hög jämfört med kvinnor som har poäng 4-5 på samma skala (vilket innebär en mer mogen livmodertapp). Det kommer knappast som någon överraskning. För mig är det tydligt att om vi fortsätter på den inslagna vägen kommer många kvinnor som hade kunnat avvakta spontan start att behöva betala ett högt pris.

Medikaliseringen fortsätter

På vissa kliniker är epiduralanvändningen bland förstföderskor nu uppe på 80 %. Bra kanske några tänker – äntligen får kvinnor den smärtlindring de har rätt till! För mig skvallrar dessa siffror om att vi blir sämre på att erbjuda andra strategier för smärtlindring på kvinnors villkor. Eftersom kvinnor är individer även under födandet så rimmar det illa med att 8 av 10 får samma smärtlindring under födandet. Det innebär också att vi tappar kunskap om hur man stöttar en förlossning där medicinsk smärtlindring inte används.

Vattenfödslar ökar och det gamla partogrammet är på väg bort!

Mycket glädjande är att vattenfödslar ökar och att det gamla partogrammet är på väg att ersättas av Labour Care Guide. Bara att ordet individualiserad förlossningsprogress nu används får ett ljus av hopp att tändas i mig. Det här innebär en attitydförändring vars betydelse inte ska underskattas.

Barnmorska och forskare Louise Lundborg med kollegor.

Dags att begrava Friedmans partogram?

Kontinuitetsmodellen Min Barnmorska

Representanter från Min Barnmorska på Karolinska Huddinge var också på plats och berättade hur de arbetar. De kunde dela med sig av sina fantastiska utfall! Vårdformen Min Barnmorska borde vara the golden standard för alla kvinnor – inte en glimt av ljus på en annars ganska mörk himmel. Det är i mina ögon oetiskt att inte erbjuda den här vårdformen till alla kvinnor som önskar den. Så mycket bättre är den nämligen! Därför är det glädjande att flera liknande verksamheter nu håller på att startas upp på flera håll i landet.

Omöjligt att ta del av alltihop!

Jag kunde bara gå på en bråkdel av de föreläsningar som gavs. Och vissa föreläsningar blev snabbt fullsatta så jag missade tex föreläsningen om förlossninsgrädsla med bla Elin Ternström och Elisabet Rondung.

Själva konferensen var fint ordnad och middagen på kvällen var supertrevlig.

Uppsala representerade. Här Elin, Karin, Eva-Lotta och jag! Foto: Maria Wickström

Paola Oras och Elisabet Rondung

Maria Wickström och jag!

Tack för en fin konferens! Jag längtar redan till nästa.


Hur mår barnen till de friska gravida som föder med hjälp av en igångsättning?

Lämna en kommentar

Foto Lovisa Engblom

Idag är nästan var tredje förlossning i Sverige en igångsatt förlossning. På kort tid har antalet induktioner ökat dramatiskt, och trenden visar inga tecken på att avta. År 1993 var 7,8 % av födslarna igångsättningar. År 2011 sattes 14.1 % av alla förlossningar igång. Tio år senare – år 2021 – så hade den siffran stigit till 26,1 % (Socialstyrelsen). Det är en häpnadsväckande ökning på väldigt kort tid.

En förklaring till ökningen är att vi har anammat en väldigt medicinsk approach till barnafödande. Därför är det av stor vikt att utvärdera de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna av denna approach. Ibland finns det goda medicinska anledningar att sätta igång en förlossning. Men antalet igångsättningar i gruppen frisk mor med friskt barn ökar också.

Eftersom principen inom medicin är first do no harm så är det skevt med denna lavinartade ökning av igångsättningar som i princip säljs in som ofarliga. Var är ödmjukheten?

Det är inte kvinnor som genom en randomiserad kontrollerad studie ska bevisa att de kan föda barn. Det är vi som ska bevisa att igångsättningar inte kommer med onödiga risker. Om vi får en antydan till att det kan finns inneboende risker, alltså att igångsättningar kan göra mer skada än nytta, så bör vi ta det på största allvar. Allt som inte är en randomiserad kontrollerad studie kan inte viftas bort.

Nu finns det en ny intressant vetenskaplig artikel där forskarna har tittat på vilka risker en igångsättning kan medföra för barnet som utsätts för den.

Syftet med studien var att undersöka de inneboende risker som finns för barnet med en igångsättning

Två grupper jämfördes med varandra – induktionsgruppen med den spontana förlossningsgruppen. Alla kvinnor med registrerade singelgraviditeter med låg risk vid en graviditetsålder mellan 37 + 0 och 41 + 6 veckor i Sverige från 1999 till 2017 inkluderades i studien. Data samlades in från Svenska medicinska födelseregistret. En planerad igångsättning var förknippad med en högre risk för infektion i fostervatten och fosterhinnor, bakteriell sepsis (blodförgiftning), hjärnblödning, assisterad ventilation, gulsot, APGAR poäng som var mindre än 7 efter 5 minuter och neonatala anfall jämfört med förlossningar med spontan förlossningsstart. Det gick inte att se någon skillnad vad gäller dödlighet mellan grupperna.

Forskarna kommer i studien till slutsatsen att igångsättning av förlossningen i sig är associerat med neonatala komplikationer, även om det med en observationsstudie som den här inte går att fastställa något kausalt samband.

Jag citerar forskargruppens egen slutsats i den vetenskapliga artikeln:

Consequently, elective IOL should be performed with caution and the criteria of elective induction should be continuously reviewed as research is advancing. Pregnant women should always receive information about labor induction, advantages and disadvantages, in order to make an informed decision. The findings of the study are presented as associations and not correlations. Further research is needed, both for short- and long-term outcomes and in order to examine strategies for risk prevention in the future.

Min egen slutsats är denna:

Det är viktigt att informera kvinnor om den ökade risk för barnet som kommer med en igångsättning. En frisk mor med ett friskt barn gynnas ofta av att invänta spontan förlossningsstart.

Länk till artikeln finns här:

Neonatal outcomes of elective labor induction in low-risk term pregnancies

Referenser

Bengtsson, F., Ekéus, C., Hagelroth, A. et al. Neonatal outcomes of elective labor induction in low-risk term pregnancies. Sci Rep 13, 15830 (2023). https://doi.org/10.1038/s41598-023-42413-6


Rushing transitions eller att hasta sig igenom alla övergångar

Lämna en kommentar

Varför måste vi hasta oss igenom alla övergångar? Min lille Nils har börjat på förskolan och det har varit en process. Stundtals har jag fått nippror av otålighet och tänkt att det här kommer ju aldrig gå vägen… Så löjligt såhär i efterhand. För varför skulle det inte gå vägen? Klart det gör. Men det krävs tålamod. Och lite tid.

Nu går lämningarna jättebra och vips så är han över på den andra sidan.

Det har hjälpt mig att tänka på hur ett helt normalt födande ofta hanteras. Vi litar inte på att det ska gå vägen och hastar oss därför igenom många övergångar. Snabbspolar framåt i processen. Snabbspolar bakåt, eller framåt. Trycka på startknappen, eller nej, vänta, STOPP. Stanna. Inte nu. Men NU.

Varför har vi – jag tänker på vården- blivit i det närmast besatta att av försöka kontrollera och styra alla övergångar?

Idag är nästan var tredje förlossning i Sverige en igångsatt förlossning. På kort tid har antalet induktioner ökat dramatiskt, och trenden visar inga tecken på att avta. År 2011 så sattes 14.1 % av alla förlossningar igång. Tio år senare – år 2021 – så hade den siffran stigit till 26,1 % (socialstyrelsen). Det är en häpnadsväckande ökning.

På kort tid har vi alltså anammat en väldigt medicinsk approach till barnafödande.

Men någonstans går det helt i linje med hur vi lever våra liv där vi hastar oss igenom övergång efter övergång.

Själva övergången i sig tillmäts inget värde utan anses ofta jobbig, bråkig och kanske farlig.

Att befinna sig i det där mellanlandet – i det liminella tillståndet mellan världar där födande kvinnor befinner sig – tillskrivs inget eget värde. Vi skyndar gärna framåt. Över på en sida där vi tror oss vara mer säkra.

Men finns det en sådan ”säker” sida av livet? Består inte livet till stor del av just övergångar, eller transitions. Och kan inte en del av livets själva behållning vara att öva upp en vördnad inför den ovisshet och kraft som finns om vi orkar med att känna hur det känns där i övergången. I det land där vi lämnar något bakom oss och samtidigt ser något ta form framför oss. Kan det finnas något att hämta där som inte går att finna någon annanstans.

I brottet mellan då och nu. I själva transformationen och omformningen.

Jag är övertygad om att det är där livet levs som mest. Att det är själva övergångarna som definierar oss som människor.

Nu ska jag läsa ”The Rites of Passage” av Arnold Van Gennep. Ett antropologiskt mästerverk. Sen ska jag hämta lille Nils på förskolan.


Till dig som behöver någon att prata med inför eller efter födseln!

Lämna en kommentar

Det här inlägget innehåller reklam för egen verksamhet

Nu i dagarna släppte jag min nya tjänst: Stöd genom samtal. Jag erbjuder samtalstider till dig som önskar mitt stöd före eller efter födseln! Den här tjänsten kommer jag erbjuda digitalt över zoom på vardagar mellan kl 9-16 ( a.k.a den kommer gå att kombinera med ett familjeliv). Och jag har begränsat med tider så om du är intresserad – vänta inte med att boka!

Foto: Julia Wiraeus

De många och långa samtal jag har haft med kvinnor som har fött barn eller som står i begrepp att göra det har fått mig att på djupet förstå vikten av att bli hörd och att få prata till punkt. Med någon som inte dömer eller behöver försvara sig. Många gånger kan själva valideringen av de egna känslorna vara det som behövs för att komma vidare. Men det synbart enkla kan ibland vara riktigt svårt att få till. Att gå och bära på en dålig förlossningsupplevelse men hela tiden få höra ”det gick ju bra”, ”var tacksam för att det inte blev värre” eller ”tänk om du hade fött barn för 100 år sedan!” kan göra skadan värre.

En dålig förlossning handlar ju inte om vad som hände utan om hur det kändes.

Jag har också fått en djupare insikt i vilket stort mörkertal det finns av kvinnor som har varit med om allt från jobbiga till traumatiska födslar och som INTE har blivit sedda och bekräftade i sina känslor i tid. Här har vi bara börjat skrapa på ytan i vårt samhälle och det finns ett stort behov av mer kunskap. Jag är hungrig på mer kunskap inom det här området! Älskar den känslan eftersom jag vet att den kommer bära mig till en plats jag ännu inte har varit på.

Du som har följt mig ett tag vet att min approach är holistisk och kvinnocentrerad. Det innebär att jag ser dig som den unika individ du är med dina unika förutsättningar. Jag vet att min erfarenhet, mina insikter och mitt perspektiv på födande är värdefullt i såna här sammanhang. Om du är intresserad, läs mer och boka här:

Stöd genom samtal!


När liten blir stor!

Lämna en kommentar

Så blev det dags att skola in mitt sista och yngsta barn på dagis. Ja för det blir inga fler barn från mig. Ändå så kan jag inte längre föreställa mig familjen utan vår minsting Nils. Han är nu en så självklar och omistlig del av familjen. Vet ju att det fungerar så, men det svindlar ändå när jag försöker tänka bort honom ur ekvationen. Jag är SÅ glad över att han kom till oss.

Ändå så sörjer jag inte alls att han nu börjar skolas in på dagis (vet att det heter förskola idag, ordet dagis hänger kvar från 80-talet) utan tvärtom så njuter jag av att det nu blir lite lugnare hemma. Lite mer koncentrationstid för mig, några timmar att jobba på, och så en chans att hinna med hemmet. Utan att känna sig helt utmattad och som om man hela tiden ligger steget efter.

Att vi känner fröknarna på förskolan sen många år tillbaka och har skolat in alla våra sex barn här bidrar ju såklart till att det inte känns så svårt.

Det har ändå varit en speciell process för honom, går ju inte att komma ifrån. Att byta sommarlov och häng med hela familjen dygnet runt till nya rutiner och en helt ny grupp människor att lära känna. Märks på tröttheten efteråt. Jag förstår honom fullständigt. Det här blir en rejäl utvecklingskurva för honom.

Men. Så. Inom räckhåll nu kommer det finnas lite mer tid för mig att jobba på. Vågar knappt tro att det är sant. Jag är så van vid att jobba med barn runt mig att det känns som en nästan omåttlig lyx att få jobba utan barn. Låter kanske skruvat men ribban höjs ju för varje barn. Det jag tänkte var helt otänkbart innan har nu blivit vardag. Och när man driver ett företag så går det ju inte att pausa helt. Vissa uppgifter måste ju bara göras. Jag kan inte riktigt förstå att det fanns en tid när jag tyckte det var slitigt att ta hand om mig själv enbart…

En utmaning för mig nu blir att inte direkt lägga på för mycket utan att försöka ta det liite lugnt såhär i början. Men cashen behöver ju tjänas in på något sätt! Så en annan utmaning blir att ta beslut baserade på siffror och inte enbart på känslor. Jag har blivit bättre där. En nödvändig utvecklingskurva för mig!

Och det bästa ligger framför oss nu. September. I love. Min bästa månad.


teknokratiska modellen för födande

Den teknokratiska modellen för födande

Lämna en kommentar

Ett paradigm består av ett knippe idéer, trossystem och praktiker. Den teknokratiska modellen för födande uppstod inom ett teknokratiskt paradigm, har blivit norm och finns nu djupt inbäddat i vår kultur och hur vi tänker om födande. Ett av de främsta kännetecken för den här teknokratiska modellen är en närmast total brist på tillit till kvinnors egen förmåga och kompetens i barnafödandet.

Den teknokratiska modellen för födande separerar kvinnan från sitt eget barn och från sin egen kunskap om sin kropp. Kvinnan ses som en bärare snarare än den helt centrala personen i en omvälvande social, spirituell, fysisk och psykologisk transformation och omformning.

Tydliga tecken på den teknokratiska modellen är att maskinerna, mätningarna och graferna – samt de personer som har koll på maskinerna, mätningarna och graferna – ALLTID anses veta bättre än kvinnan själv. Om CTG-kurvan larmar så brukar det tas på stort allvar, ja hela team kan sitta efteråt i konferens och nogsamt studera CTG-kurvan tillsammans. Om kvinnan själv larmar medan CTG-kurvan inte gör det så tas det inte på samma allvar. Det här innebär många gånger att vi slutar se det uppenbara.

Den teknokratiska modellen lurar oss att se saker som mindre komplexa än vad de faktiskt är. Vi får ofta för oss att det går att bryta ner ner processen med att föda barn i mindre bitar som vi kan skapa standardiserade guider och riktlinjer för. Och om vi bara följer dem så hamnar vi rätt! Ett tydligt exempel är att latensfasen kan ha ett PM med riktlinjer. Utdrivningsskedet och krystfasen kan ha ett eget PM där det ingår nogsamma rutiner för tex perinealskydd. Helheten uteblir. Samt att den enskilda kvinnan, alldeles oavsett vad som står i PM, ofta vet och känner vad som blir bäst för henne själv. Det blir en slags omvänd bevisbörda där kvinnan kan behöva stångas mot mätningar, maskiner och grafer, särskilt om hennes egen intuition säger något annat än vad de gör. Att mätningarna ofta har stora felmarginaler samt att generella antaganden grundar sig på en population bekymrar oss inte så mycket. En kvinna med BMI 30 + kan plötsligt hamna i en riskkategori och nekas en hemfödsel trots att siffran 30 inte behöver säga någonting om just denna kvinna.

Den teknokratiska modellen för födande separerar kropp och sinne från varandra som om där inte fanns någon viktig koppling – trots att det finns god evidens som visar på motsatsen. Vår iver att centralisera all förlossningsvård och göra den mindre tillgänglig för stora grupper av kvinnor är ett tydligt tecken på det. Att dela upp kvinnor i olika kategorier av risk är ett annat.

Cervix öppningsgrad i antal centimeter blir väldigt viktigt för oss eftersom vi tror att cervix och livmodern öppnar sig och fungerar ungefär som en maskin. Att cervix bara är en portal för det stora som håller på att hända missar vi. Istället för att på djupet ta in och begrunda det stora som faktiskt håller på att hända gör vi oss upptagna med att mäta själva porten.

Kvinnor har hela tiden svårt att passa in i den här modellen för födande. Men vi tänker om och om igen att det måste vara kvinnan det är fel på. Vi tänker inte att det kan vara vår modell för födande som det är fel på.

Det vi tror på och ser påverkar vården av födande

Låt mig illustrera med ett personligt exempel. Det här är jag när jag väntade mitt sjätte barn. Jag visste att det här var vad ”vården” såg mig som och var rädda för:

I den här vårdmodellen skulle rädslor projiceras på mig och jag skulle bli

  • Rekommenderad att föda på sjukhus
  • Behöva underkasta mig CTG och andra rutininterventioner
  • Kontroller
  • Tidsramar
  • Igångsättning?
  • Vaginala undersökningar skulle få avgöra vården i hög grad

Jag valde att anlita två barnmorskor som såg mig med ett par holistiska glasögon istället eftersom jag visste att det skulle påverka hela min förlossning. Jag valde att inte väga mig på inskrivningen på mödravården eftersom jag ville bli sedd som människa och inte som en siffra. Det var ett sätt att tvinga mig till individualiserad vård. Att inte ha CTG på rutin under min förlossning var också ett av mina viktigaste beslut. Jag ville bli sedd som en människa och inte som en graf.

I den vårdmodell jag själv valde som mitt förstahandsval fick det här styra:

  • Jag föder där jag känner mig trygg
  • Omringad av mina nära
  • Mina behov får avgöra vården
  • Något heligt eller spirituellt händer
  • Skapandet av en fristad blir viktigt

Min poäng med att synliggöra de här två sidorna av mig är att båda dessa kan vara ”sanningen” om mig

Bara att det gröna alternativet har lagt bort den teknokratiska modellen för födande. I den blir jag istället sedd som en unik individ. Siffror, teknik, grafer och mätningar blir plötsligt inte det viktigaste. Märk väl att jag inte har något emot siffror, mätningar och grafer i sig. De kan vara väldigt hjälpsamma och användbara på alla sätt och vis. Men jag ville inte tillåta att de hela tiden skulle veta bättre än vad jag själv gjorde. Eftersom det helt enkelt inte stämmer. Så rätt jag hade!

Är det dags för ett paradigmskifte?

I Wikipedia läser jag att

”Paradigmskiftet inträder när någon bryter kollektivets tankemönster och förklarar anomalin som en del i en större felaktig föreställning eller världsbild, och detta nya tankemönster vinner gehör. Forskningen kommer till en förvetenskaplig fas, där det nya paradigmet fastställs.”

Referenser:

In your own time, How western medicine controls the start of labour and why this needs to stop. Dr Sarah Wickham

Klicka för att komma åt TECHMOD.pdf

Davis-Floyd R. The technocratic, humanistic, and holistic paradigms of childbirth. Int J Gynaecol Obstet. 2001 Nov;75 Suppl 1:S5-S23. PMID: 11742639.