Spädbarn i mammas famn

Rymden på jorden

Lämna en kommentar

Barnens jullov är över. Nu är det skola, dagis och vardag igen. De stora barnen fick en extra dag ledigt eftersom skolan började med en studiedag för lärarna. Vi fick kusinbesök och passade på att klä av granen – det blev barrfest över hela golvet. Och kokosbollar i köket. Barr i vardagsrummet och kokos på köksgolvet. Jag har känt mig som en människa i en och en halv vecka nu. Den där bräckliga känslan som jag hade efter förlossningen – att jag balanserar på en skör porslinstallrik – har bytts ut mot något mer hållfast och vardagligt. Så skönt!

Men fortfarande känns det ovanligt att säga ”fem barn”. Jag vänjer mig inte. Det känns som att vi har trasserat vårt konto, passerat en osynlig gräns och blivit lite annorlunda i folks ögon. Fast det har vi inte. Vi är precis som vanligt. Fast nu med fem istället för fyra barn. Däremot ställs det lite andra krav på oss nu.

Idag ska jag boka en efterkontroll med min barnmorska på mödravården, för mig har den alltid  varit en milstolpe. Under en hel graviditet har vi träffats regelbundet och stämt av läget. Först tröttheten och illamåendet blandat med förtjusningen över en ny graviditet. Sedan känslan av att livet lyfter när något växer i mig. Mot slutet- tyngden och dragningskraften nedåt – alla krämpor staplade på varann, känslan av att gå runt i en bubbla. Som att gå runt i rymddräkt på jorden. Sista mötet är vi två som kommer. Jag och min bebis. Rymden som äntligen har kommit ner på jorden.

 


Kroppen reagerar på våra känslor

Lämna en kommentar

P4: Signe Jansson släppte föderskan fri

”Kropp och själ är ett. Kroppen reagerar på våra känslor.”

När jag lyssnar på Sveriges Radio om barnmorskan Signe Jansson så blir jag varm inombords, ja jag känner mig besläktad med henne. På ett sätt är det konstigt att vi inte har kommit längre inom förlossningsvården. Kvinnor behöver tack och lov inte ligga fastspända i benstöd under födseln – med skynken som skymmer vad läkare och barnmorska gör. Partnern ses som självklar i förlossningsrummet. Men fortfarande kan man revolutionera och gå i bräschen för, ja vara pionjär på upprätta förlossningsställningar, kontinuerligt stöd och hemfödslar. Helt enkelt stå upp för en högre grad av självbestämmande för födande kvinnor. Det borde vara en självklarhet idag. Men vi går faktiskt inte från klarhet till klarhet. Vården av våra födande är långtifrån så individualiserad och personcentrerad som vi gärna vill tro! Ja att den är medicinskt mycket säker – det vet vi.

Signe Jansson, Ulla Waldenström och Gudrun Abascal är barnmorskor som alla har gjort stort avtryck på förlossningsvården i Sverige och som har varit pionjärer på sina olika sätt. Men vi behöver enträget fortsätta att arbeta för en mänskligare förlossningsvård  – jag vet nämligen att saker som vi tar för givet idag och tror är självklara kan falla i glömska. Även till synes små saker spelar roll. Miljön och människorna runt den födande är viktig för utgången av födseln. När rädslan för att göra fel blir större än viljan att göra rätt inom vården så kan det bli riktigt tokigt. Om vi signalerar till födande kvinnor att det mesta är farligt, som att föda i vatten, föda upprätt – ja att föda överhuvudtaget, då går vi in och styr saker i en riktning, nästan utan att märka att vi gör det. För vad vi signalerar och vad vi står upp för – ibland glömmer vi att det kan spela en avgörande roll.


Forskning och fakta om hemförlossningar

Att behöva kliva ur sin comfort zone mitt under födseln

Lämna en kommentar

Ibland behöver en planerad hemfödsel avslutas på sjukhus. Den vanligaste anledningen är att förlossningen inte går framåt på ett bra sätt och på sjukhuset kan man då hjälpa till med ett värkstimulerande dropp. Så länge mor och barn mår bra är det ju inte bråttom in till sjukhuset och man kan överföra i lugn och ro. Akuta ambulanstransporter till sjukhus är lyckligtvis sällsynta, även om de förekommer! Ändå kan det  ibland upplevas som lite av ett misslyckande, särskilt för den födande kvinnan som planerat och sett fram emot att få föda hemma. Men det finns tillfällen då det upplevs som en lättnad när förslaget om att åka in till sjukhuset kommer upp. Särskilt om det har känts trögt och som om det inte ”händer något”. Även den mest entusiastiska kan ju bli trött.

Därför var det intressant att läsa den här studien Birthplace in Australia: Processes and interactions during the intrapartum transfer of women from planned homebirth to hospital i midwiferyjournal.com

Forskarna har studerat själva processen vid överföringen från hemmet till sjukhuset mitt under pågående födsel. Syftet var att undersöka kvinnans, barnmorskornas och förlossningsläkarens upplevelse av överföringen. För att göra detta har man använt sig av en forskningsmetod som kallas för Grounded theory. Det är en kvalitativ ansats, ett sätt att studera verkligheten genom att iaktta till exempel ett skeende eller en process. 36 personer (födande, barnmorskor och läkare)  som hade varit med vid en konvertering av hemfödsel till en sjukhusfödsel intervjuades.

För den födande kvinnan: Att behöva förflyttas till sjukhus var att behöva ryckas upp ur sin comfort zone, både fysiskt och psykiskt!  Ett visst mått av osäkerhet infann sig med nya förväntningar på vad förlossningen skulle komma att innebära. Förtroendet och tilliten mellan kvinnan och hennes hembarnmorska var avgörande för känslan av trygghet och välbefinnande – även på sjukhuset. Men barnmorskan och läkaren som tog emot på sjukhuset – de var också tvungna att kliva ur sina bekvämlighetszoner! Jag citerar:

This was due to the challenges of converging with others who possessed conflicting paradigms of safety and risk in birth that were at odds with their own, and adapting to different routines, roles and responsibilities. These differences were derived from diverse professional, social and personal influences and often manifested in stereotyping behaviours and ‘us and them’ dynamics.

Och här något mycket viktigt:

When midwife-woman partnerships were respected as an inclusive part of women’s care, collaboration ensued, conflict was ameliorated, and smooth transfers could be celebrated as successes of the maternity care system.

Jag tycker det är av största vikt att vi inte ser på konverteringar till sjukhus som misslyckade hemfödslar. Tvärtom, en smidig konvertering av den planerade hemfödseln borde tas som intäkt för att systemet faktiskt fungerar som det är tänkt!

Sjukhusbrickan!

 

 

 

 

 


Stop censoring birth!

2 kommentarer

Det här fotot var anledningen till att ett stort instagramkonto som heter BUMP, BIRTH & BEYOND togs bort. Möjligen är den infantila emojiin anledningen till att fotot får finnas kvar.  På bilden syns Marissa som just har fött sitt barn hemma i badrummet. Såhär beskriver hon födseln:

”I’ve never felt so powerful and accomplished in my entire life. Our bodies truly are amazing!!”

Instagram och Facebook raderar konsekvent bilder föreställande kvinnokroppar som inte är sexualiserade – där det kraftfulla kommer inifrån kvinnan själv. Bilder som utstrålar  kropp, styrka och empowerment, ofta med en blick som är på kvinnans egna villkor. Jag har fått uppleva precis samma sak efter ett photoshoot. När jag fick se bilderna av mig som höggravid så blev jag positivt överraskad! Bilderna var vackra och utstrålade något stort och mäktigt som inte var den där känslan av otymplighet jag själv gick runt med. Formbar var ett ord som kom till mig. Jag skrev ett blogginlägg och la till en av bilderna. Facebook var otäckt snabba på att plocka bort hela inlägget med bild och text eftersom det enligt förklaringen ”liknade skräppost”. Gissa om det sved någonstans på ett sätt som inte gick att ta på. För hur självständiga och autonoma vi än må känna oss så är vi helt i händerna på dessa företag. Vi sitter med näsan i Facebook och Instagram dagarna i ända. Trots att de censurerar oss.


Mitt år som har gått!

Lämna en kommentar

Katalonien Foto: Lovisa Engblom

Min första tanke är hjälp har det gått ett helt år till? Året gick ju så fort… igen. Men min andra tanke är att det har varit ett vansinnigt händelserikt år! På alla plan. Ett sånt där takeoff -år, då saker liksom lyfter! Om mitt flygplan stod ganska stilla under år 2016 så lyfte det verkligen år 2017. För ibland händer ju att man har turen att hitta ett självsnurrande hjul där saker händer åt en – det enda man själv behöver göra är att försöka hänga med i farten.  Alla vet ju hur det känns att sitta fast i något trögt som bara har fastnat. Då är det självsnurrande hjulet roligare. Jag blev skolsköterska två dagar i veckan. Att vara ett nav i en skolvärld med elever i alla åldrar är roligt! Och det har gått utmärkt att kombinera med mitt eget företag.

När jag tänker på mitt företag så tänker jag på alla de fina par som jag har fått förmånen att lära känna under året. På vitt skilda platser, både i Stockholm och i Uppsala. Jag tänker på syskon och mor och farföräldrar som jag också har fått träffa! Det är en sån ynnest att få vara med och ha en given roll i det viktiga livsskeendet. Få komma människor nära på riktigt. Tacksamhet känner jag. Det enda ord som verkligen passar in är – meningsfullt.

Men med ett eget företag så kommer också nätverkande, logistik, administration och ekonomi. Nätverkandet är bara roligt. Det andra behöver jag fortsätta bli bättre på! Ibland har kalendern varit en optisk villa. Då är det tur att vi har mor och farföräldrar som bor i stan.

Jag prövade mina vingar som jordemor i Norge och lärde mig säga svangerskap och rier (graviditet och värkar). Jag har även prövat mina vingar som föreläsare under året! Det gav mersmak. Att hålla ett brandtal på Stora Torget i Uppsala under BB-marschen var också en höjdpunkt.

Möjligen var det lite optimistiskt av mig att boka in Föda utan rädslas doulautbildning i graviditetsvecka 39. Men det gick! Och jag är så glad – både för utbildningen och över den fina grupp aspirerande doulor som jag då fick förmånen att lära känna.

Sen kom hon. Vårt femte barn. Den historien har jag ju redan berättat.

Om jag får sia om 2018 så tror jag att det för mig – på ett professionellt plan iallafall – blir ett lugnare år. Kanske att jag även får tid att reflektera lite över saker jag har satt i rullning. Man kan ju alltid hoppas. Till alla er som läser det här – ja alla ni som har berikat mitt år på SÅ många sätt – för jag tror och hoppas att ni vet om att ni har gjort just det – till er vill jag säga:

Gott nytt år!

 


Postpartumdoulor

Lämna en kommentar

Rent fysiskt så var det lättare att komma igen efter förlossningen när jag var 23. Ja tre veckor efter  bjöd vi på en tangouppvisning på en släktfest minns jag. Då var magen borta och mina ben mindes hur man dansade tango. Nu några år och barn senare så ler jag lite åt det där minnet. Känslan den här gången är: rehabilitering. Det gör fortfarande ont i bäckenet när jag tar promenader så jag måste gå med små, små steg. Allt tar helt enkelt så mycket längre tid den här gången. Och min yngste son har minsann påpekat att min mage inte är borta än fastän bebisen har kommit ut.

Fast det där gör ju ingenting. Det viktigaste är att mina bröst mår bättre nu och att jag har fått vara fri från mjölkstockning i över en vecka. När jag annonserade efter pooluthyrare i mitt förra blogginlägg så kom jag över den här hemsidan: forlossningsguiden.se.

Det är hemsidan som tillhör Jacqui Doula – hon är  doula, hyr ut pool och kapslar in placentor! Bland annat. Det som fångade mig den här gången var de tjänster hon erbjuder som postpartumdoula. Alltså efter förlossningen! Hon erbjuder stöd med den fysiska återhämtningen efter födseln, den avlastning man kan tänkas behöva, att se efter bebisen när den nyblivna föräldern behöver sova/duscha/vila,  ta hand om syskon som behöver lite uppmärksamhet, samtalsstöd/emotionellt stöd; ja allt som kan tänkas underlätta för hela familjen tiden efter födseln. Wow!

Min mor och min svärmor har varit mina postpartumdoulor den här gången. Utan dem hade den här tiden varit så mycket tyngre. Med fem barn, en bebis, feber, mjölkstockningar, bvc-besök och klippkort på amningsmottagningen så räcker inte två föräldrar och tio pappadagar hela vägen. Jo i nödfall. Men det blir så väldigt ansträngt –  då är det skönt att få några handtag! De har hjälpt oss att hämta stora barn på dagis och betat av en och annan handdisk härhemma. Helt enkelt funnits här med sina omsorger och omtankar. För det är jag så tacksam.

Foto: Lovisa Engblom


Hyr förlossningspool!

Lämna en kommentar

Jag har haft den stora glädjen att vara med på några vattenfödslar, varav en del i små vanliga vita badkar (det går det också) – men några har varit i riktiga förlossningsbassänger! Ja specialdesignade birthpools som faktiskt är utformade och designade för att föda barn i. De är runda och rymliga så att en gravid kropp har lite utrymme att röra sig på. Tanken är att man ska kunna stå på knä mot en mjuk och lite fjädrande botten, och om man så vill – hålla i ett par handtag som finns vid poolkanten. Allt för att främja födandet. Stå på knä. Ta spjärn. Rulla runt som en mjuk vattenvarelse.

De som väljer att föda hemma vill ofta ha en uppblåsbar förlossningspool redo. Marie Blomberg som är överläkare vid Linköpings förlossning har berättat att man kan föda i vatten där om man vill – om man tar med sig sin egen birthpool. På BB Stockholm finns det nu uppblåsbara bassänger att bada i under förlossningen, men om det är tillåtet att föda i vatten där ska jag låta vara osagt. Själv har jag fått frågan flera gånger om jag möjligen hyr ut en pool i mitt företag. Och det kommer! Var så säkra. Eftersom det finns en efterfrågan.

Jag tycker det är bra att de förlossningsbassänger som finns kommer till användning istället för att de står och samlar damm någonstans! Därför gör jag gärna reklam för er som hyr ut pool här. Den jag vet om och som jag har tipsat några om är Xana Da Silvas familjestunden/hyr en förlossningspool. 

Födelsehuset hyr också ut pool. Maila till pool@fodelsehuset.se


Doulor och barnmorskor – sida vid sida

Lämna en kommentar

I tidskriften Midwifery går det att läsa A qualitative study of volunteer doulas working alongside midwives at births in England.

Syftet med studien var att undersöka doulors och födande kvinnors upplevelser av doulastöd under födseln i relation till barnmorskans roll. Forskarna intervjuade 19 doulor och 16 mammor som hade fått stöd av just en doula under födseln. På så sätt kunde tre övergripande teman tas fram. Under dessa huvudteman togs även några underteman fram:

  1. Doulan som ett komplement till barnmorskan. Fysiskt och känslomässigt stöd, kontinuerlig närvaro, kvinnocentrerat stöd,  doulan försäkrar sig om att kvinnan gör sig förstådd och att hon förstår. Doulan skapar ett team runt den födande.
  2. Doulan som en kollega. Sedd som en arbetspartner, samarbetar för att hjälpa barnmorskan och – doulan som identifierar sig med barnmorskan.
  3. Doulan som en utmaning för barnmorskan. Förvirring rörande doulans roll, försvarare av det informerade valet och ibland försök till att balansera viss behandling/intervention som ses som ”disempowering” i sammanhanget.

Det är en intressant studie eftersom den försöker fånga och sätta ord på det där subtila samspelet mellan barnmorskor och doulor som äger rum i föderummet. För med handen på hjärtat – visst finns det barnmorskor som har känt sig en aning obekväma runt en doula någon gång? Personkemin kanske inte stämmer eller så känns det hela aningen pretentiöst om det är en ”känd” doula som medverkar, barnmorskan har plötsligt någon annans ögon på sig – någon som har all tid i världen att studera saker som händer i föderummet. Och med samma hand på hjärtat – visst finns det doulor som har känt sig en aning obekväma runt en barnmorska någon gång? Där det kanske upplevs som om barnmorskan har en helt egen agenda skild från det team som kvinnan/partnern och doulan utgör.

Just därför är det viktigt att studera och diskutera detta. Doulor är nämligen ett fenomen som växer! Till gagn för så många födande. Författarnas slutsats är också att doulor kan spela en stor och viktig roll för att förbättra kvinnor förlossningsupplevelser genom att erbjuda ett fysiskt och känslomässigt stöd som kompletterar barnmorskans roll – särskilt i den fragmenterade sjukhusmiljö där kvinnor inte erbjuds kontinuerlig vårdkedja under graviditeten och kontinuerligt stöd av barnmorska under födseln; så kallad caseload. Och särskilt till de kvinnor som inte själva har ett så stort stödjande nätverk runt sig. De flesta doulor i studien var medvetna om doulauppdragets möjligheter och begränsningar – men ibland uppstod ändå oklarheter om den egna rollen i förhållande till barnmorskans roll. Det behöver tydliggöras på vilket sätt doulor kan stötta födande kvinnor eftersom det underlättar ett bra och effektivt samarbete mellan barnmorskan och doulan i föderummet.

 


God jul!

Lämna en kommentar

Efter fem veckor av bröststrul och amningstrassel så verkar det gå åt rätt håll nu lagom till jul. Såret på bröstvårtan har nästan läkt och det gör inte längre helvetiskt ont att amma – nej det är faktiskt ganska mysigt nu. Ja det blev annorlunda den här gången men det verkar fungera det också. Jag har  ännu inte fått till att ligga och amma så som jag har gjort med alla de andra barnen; nej hon får inget bra tag alls då och jag ligger mest som på nålar och känner mig frustrerad när vi försöker. Så jag sitter och ammar på nätterna och lägger sedan tillbaka henne i den lilla bedside crib- sängen. Den som jag trodde skulle gapa tom såsom den har gjort med alla de andra. Men det fungerar faktiskt! Hon sover jättegott i den och jag sover också lite bättre de få timmar jag sover – även om det är mysigt med ett sovande barn under armhålan. Att se på henne när hon ligger och snusar i sin säng som ligger precis bredvid min är också en fröjd. Hon är definitivt den bästa julklappen man någonsin kan få.

Medan jag har suttit i min soffa och ammat så hann Södra BB-gänget med ännu en återträff hemma hos Ann Ljungblom. Det är den fjärde återträffen sedan Södra BB las ner våren 2016! Saknaden efter  vår arbetsplats Södra BB sitter som en fantomsmärta i kroppen, trots att tiden går. Jag saknar känslan av att vara fullständigt trygg i ett förlossningsrum. Att få vara kvar i föderummet och känna ett lugn. Inte behöva vara rädd eller orolig för att jag gör saker inne i ett föderum på en annan kvinnas bekostnad. Ja att behöva prioritera mellan flera olika födande med en gnagande ångest över att inte räcka till för alla. Ja det var ju ingen slump eller tillfällighet som gjorde Södra BB. Just det där lugnet och tryggheten är precis vad som behövs inne i ett föderum. Det är rocket science. Men även om det regnar pengar över förlossningsvården så verkar det vara svårt att öronmärka pengar till en ökad barnmorsketäthet. Någonstans på vägen så rinner pengarna in i andra projekt.

Medan jag har suttit och ammat så har barnmorskeförbundet också röstat för att gå vidare med frågan om att bilda ett eget fackförbund. Jag tror att det är helt rätt väg att gå. Läs gärna Eva Nordlunds analys på barnmorskeförbundets hemsida.

Här några utvalda rader som jag tycker är bra:

Idag förväxlas vi ständigt med specialistutbildade sjuksköterskor. Vi är sjuksköterskor men sedan utbildar vi oss till en annan profession, barnmorskor. En utbildning på avancerad nivå som har alla delar som kännetecknar en profession. En egen etisk kod, forskare i karaktärsämnet, ett eget utbildningsprogram, legitimation och en yrkesorganisation för barnmorskor – Svenska Barnmorskeförbundet.

Att vara en mindre mycket väldefinierad grupp att förhandla med är en styrka och vår övertygelse är att vi barnmorskor kommer att nå fram lättare med våra krav och vår kunskap om vad som behöver göras.
Det är inte att splittra! Det är att se barnmorskors självständiga unika kompetens och att finna nya fackliga vägar i den tid vi lever i nu.

En profession – en organisation!

När jag kom hem från en resa i Amerika som 19-åring så ville jag bli barnmorska. Vägen dit var lång men spikrak – även om drömmen gick i kras när Södra BB stängde. Att bli desillusionerad är som att se en spegel gå i kras. Det är många barnmorskor och födande som har fått se sina speglar gå i kras under de här åren. Nu får man vara glad åt de skärvor som finns utspridda.  Och omsorgsfullt foga ihop dem. Lappa, limma och laga. Och tänka nytt. Helt nytt.

GOD JUL!

 


Trött av att amma

Lämna en kommentar

Jag fick en fin kommentar till mitt senaste inlägg  från Elisabeth Hjärtmyr som har skapat Amningswebben:

Du beskriver så bra hur många nyblivna föräldrar upplever amningsstöd . Om du vill kan du gärna gå in och läsa på Amningswebben.se
En ny Amningswebb med korta filmer, korta texter och bilder om amning och barnet. En kostnad på 69:-/ månad pga helt fri från sponsorer och reklam. Att nå när som helst och var som helst där du befinner dig. Hör av dig om du behöver ytterligare amningsstöd utifrån det förhållningssätt som du så fint beskriver. Varm hälsning Elisabeth Hjärtmyr barnmorska barnsjuksköterska amningsspecialist.

Tack! De problem som jag har stött på under min senaste amningsresa (den som fortfarande pågår) har verkligen varit en ögonöppnare på många sätt. Hur svårt amning kan vara när allt som kan krångla gör just det. Hur lätt och självklart amning är när allt bara flyter på; ja det visste jag ju redan. Att få rätt stöd när problemen hopar sig är helt avgörande. Jag har fått bra hjälp på amningsmottagningen här i Uppsala. Idag var jag där för fjärde gången för att utesluta att det inte är en bröstböld jag går runt och bär på – men det var det inte!

Men mina bröstinflammationer har gjort mig trött intill utmattningens gräns. Jag visste inte att jag kunde känna mig så svag som jag gör nu. Det är en myt att ammande mammor via mjölkbildningen får superkrafter som gör att det går att klara sig på hur lite sömn som helst utan att bli trött. Därför tycker jag om kapitlet ”Var snäll mot dig själv” i Marit Olanders bok Amning i vardagen. Hade jag velat sluta amma så hade jag gjort det vid det här laget. Jag väljer inte att fortsätta amma för att någon annan säger att jag borde – utan för att jag SÅ gärna vill. Och jag har inte tvivlat  en sekund på att jag – med rätt hjälp – kommer kunna ta mig över mina amningshinder men jag kan verkligen förstå den som väljer att lägga ner en amning efter såhär mycket strul och krångel. Var man sätter sin gräns – ja det vet man ju bara själv.

På BVC fick vi iallafall veta att Hannas viktkurva nu pekar rakt uppåt och det gjorde mig väldigt glad! Hur det än är med amningsstrul och krångel så verkar det inte gå någon nöd på henne iallafall.