Då och då blossar en debatt om smärta och smärtlindring i samband med förlossningar upp. Det bildas två läger. Dels de som förespråkar medicinsk smärtlindring till alla kvinnor under deras förlossningar. Resomanget lyder ofta:

ont = dåligt = medicinsk smärtlindring = bra

Sen den grupp som inte per automatik förespråkar medicinsk smärtlindring till alla kvinnor under deras förlossningar. Just i den gruppen brukar det dock finnas förståelse och kunskap om vilka incitament som gör att kvinnor ändå väljer att föda med smärtlindring.

Så det är dags att dyka ner i den här bikupan och reda upp lite i vad det hela egentligen handlar om.

Det ”smärtstillande paradigmet”

Springer ur synen på patologisk smärta, såsom vikten av adekvat smärtlindring under en operation och vid rehabilitering efteråt.

Återkommande resonemang hos förespråkare:

• Ingen kvinna ska behöva gå igenom en smärtsam förlossning idag!
• Kvinnor har orealistiska förväntningar på att ”klara av” smärtan under en förlossning – de flesta kommer att behöva en epidural, även de som påstår att de ska klara sig utan.
• En paternalistisk ”jag ska rädda dig-approach” som lägger krokben för de kvinnor som faktiskt vill slippa föda med smärtlindring och/ eller intervention. Trugande förslag om smärtlindring, ett lovprisande av epiduralen, nedtonande av eventuella bieffekter.
• Tron på att den medicinska smärtlindringen ska ge kvinnor en känsla av kontroll och samtidigt förbättra upplevelsen.

Att ”jobba med smärtan” paradigmet

Smärtan ses här som en integrerad och delvis hjälpsam del av den fysiologiska processen med att föda fram barnet. Förlossningen erkänns som något stort och utmanande som kvinnan med stöd och hjälp kan ta sig igenom för att sedan komma ut på den andra sidan, då med ett nytt självförtroende.

Återkommande resonemang:

• Livmoderns arbete är något kvinnan kan hantera med hjälp av de kroppsegna hormonerna – tex beta-endorfiner. Den ”normala” smärtan under en förlossning är väsensskild från smärta eller skada vid sjukdom.
• Onormal smärta kommer framförallt av komplikationer/interventioner såsom syntetiskt oxytocin och dåligt stöd.
• Ofta läggs tyngdpunkt på att värkar kommer i intervaller med smärtfria pauser emellan dem.
• Kontinuerligt stöd och uppmuntran ses som essentiella för att hjälpa kvinnor genom utmanande förlossningar (snarare än att ”räddningen” alltid kommer i form av en epidural).

Hur ser kvinnors egna approacher till smärta under förlossningen ut?

Jo kvinnor befinner sig på hela skalan mellan dessa paradigm och många någonstans i mitten mellan de två. Få kvinnor har en starkt polariserande syn på smärta under förlossningen. Många antar en ”vänta och se”-approach, även om en del är helt bestämda med att de antingen vill avstå eller vill ha smärtlindring.

Viktigt! Många är omedvetna om den stora effekt som vårdgivarens approach till smärtlindring kommer att ha på deras förlossning. Särskilt sårbara är det som planerar att ”ta det som det kommer”.

Många beskriver smärtan under förlossningen som en unik smärta som har potential – en som kan komma med känslor av njutning och upprymdhet men också med oro och rädslor. Känslan av kontroll och att kunna hantera smärtan bidrar ofta till en mer positiv upplevelse av förlossningen. Men en del kvinnor beskriver smärtan under förlossningen som outhärdlig. Minnen av ohanterlig smärta, dåligt stöd och frånvaro av lämplig smärtlindring kan leda till psykisk ohälsa, tex posttraumatisk stress.

Hur ska man tänka runt smärta och smärtlindring under förlossningar??

Jag tycker att det viktigaste är att inte göra sig till förespråkare för någon annan utan att låta kvinnan få bestämma helt själv. Här är några viktiga punkter att ta i beaktande:

• En icke-medicinsk approach till smärtlindring är associerat med en lägre användning av epidural och fler positiva förlossningsupplevelser.
• Epiduralbedövning är en effektiv smärtlindring – men den är också associerad med fler interventioner och fler instrumentella födslar.
• Epiduralbedövning är faktiskt en av de faktorer som är associerad med sämre upplevelser av förlossningen.
• Kontinuerligt stöd under förlossningen leder till bättre upplevelser och minskad användning av tex epidural.
• Stöd av en känd barnmorska under förlossningen är en kraftfull intervention som påverkar kvinnors val av smärtlindringsstrategi och upplevelse på ett mycket positivt sätt.

Take home message:

Det skulle hjälpa kvinnor om barnmorskor – ja alla som arbetar med födande kunde vara öppna för en ”jobba-med smärta” – strategi på kvinnans villkor. En som innefattar högkvalitativt stöd, närvaro och engagemang.

Inspiration till det här inlägget kommer ifrån boken Squaring the circle, Normal Birth research, theory and practise in a technological age. Särskilt kapitel 16: Approaches to pain in labour: implications for practice.

Av Nicky Leap, Elizabeth Newnham & Sigfridur Inga Karlsdottir