Förra året nästan precis vid den här tiden gjorde vi en utflykt till Wiiks slott. Mormor och morfar, mina syskon, barnen. Pandemin var ganska ny men våren nalkades. Att göra om samma utflykt i nästan samma konstellation precis ett år senare kändes märkligt. Tänk att det har gått ett år.
Jag känner mig äldre och lite sliten. Att våren och grönskan äntligen är här känns underbart. Men hösnuvan! Jag har en sån pollenallergi. Åh vad det kliar och oj vad jag nyser.
Barnen är också äldre. Förra året hade vi två tonåringar, nu har vi tre.
Under året som gått har jag själv gett ut en bok och läst flera böcker, varav några känns som om de verkligen gjort avtryck i mig. Här kommer en lista på några böcker som ”stannat kvar”:
- Educated av Tara Westover
- Horisonten finns alltid kvar: om det bortglömda omdömet av Jonna Bornemark
- Testamente av Nina Wähä
- Reclaiming Childbirth as a rite of Passage av Rachel Reed
- Eufori av Elin Cullhed
Eftersom jag blev med ett bokkontrakt förra sommaren så försvann i princip fjolårets semester. Under stora delar av sommarens lediga timmar satt jag och redigerade text från släktgården i Hälsingland. I år tänker jag göra annorlunda. Även om det kliar i mig att ge mig kast med ett nytt kreativt projekt. Jag ska försöka att ta det lite lugnt och bara vara, även om jag nog kommer börja provskriva på något nytt. Jag tänker dock inte redigera text den här sommaren.
Den här sommaren tänker jag se till att bada så fort tillfälle ges. Gärna tillsammans med mina barn. Och läsa fler böcker såklart.
