I hetluften! Foto: Lovisa Engblom

Mediedrev har sin egen inneboende logik. Nyanser har en tendens att försvinna och saker blir ett antingen eller;  svart eller vitt. Bra eller dåligt. Bäst eller sämst. Och råkar man säga någonting fel så kommer det högst troligt att överskugga precis allt det andra som man egentligen ville ha sagt. Och om man säger någonting nyanserat så spetsas det ofta till av rubriksättaren eller hamnar i sopkorgen – det blev helt enkelt inte tillräckligt ”hett”. Mycket publicitet och debatt kan ju också vara ett PR-trick för den som vill sälja en bok eller få ut ett budskap. När Gudrun Schyman eldade pengar i Almedalen  en sommar så köpte hon sig reklamplats i alla tidningar.

En bok som har hamnat i hetluften de senaste åren är Praktika för blivande föräldrar, gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund. Den är skriven av barnläkaren Cecilia Chrapkowska och läkaren Agnes Wold. Själv är jag lite bekant med Cecilia genom min syster och sist vi sågs på en fest så pratade vi om Södra BB. Cecilia är en mycket sympatisk person. Hennes bok för blivande föräldrar har blivit omdiskuterad, framförallt för att den inte tydligt tar ställning mot ett måttligt intag av alkohol under graviditeten. Av forskningsgenomgången i boken kan man få intrycket av att det är okej att dricka 7 standardglas alkohol per vecka. Många barnmorskor och läkare har reagerat mot just det.

Jag tycker att den andra halvan av boken, barndelen, är lysande. Bäst tycker jag att kaptilet om vaccinationer är; på ett grundligt men ändå lättfattligt  och respektfullt sätt går författarna igenom alla de vaccinationer som ingår i basprogrammet och vilka sjukdomar de skyddar mot. Mycket klargörande beskriver de vad som hände när vaccinet mot svininfluensa kom och biverkningen narkolepsi som drabbade vissa. Om infektioner och små barn skrivs också jättebra: de råd som ges om hur man som par kan parera VAB-perioderna är toppen! Varannan veckas VAB-ansvar är ett tips, då planerar man in sina viktiga jobbmöten den vecka man inte har VAB-ansvar – med förhoppningen om att slippa ett eller annat trist VAB-gräl.

Kapitlet om förlossning är säkert väl menat men budskapet blir att det inte spelar så stor roll att förbereda sig mentalt (genom profylax, andning, avslappning osv) eller ställa in sig på hur man vill  ha det eftersom det ändå blir som det blir,  att förloppet inte går att påverka genom sin inställning. Min reflektion: Att inte förbereda sig mentalt eller försöka formulera hur man tror att man vill ha det för sig själv eller andra är att lämna walk over till de som råkar jobba på sjukhuset just det skiftet – och att vi har medicinska resultat i världsklass säger inte så mycket om det psykologiska och omvårdande omhändertagandet.

Vidare så ombeds de som bor i glesbygd att fundera på, eller be om, en planerad igångsättning på sjukhus – som en lösning på problemet med avstånd till sjukhuset, med motiveringen att det kan vara säkrast för mor och barn. Min reflektion: Om vi ska prata risker, ja då är spontan förlossningsstart nästan alltid att föredra framför igångsättningar, särskilt vid en normal graviditet och med en förväntat normal förlossning. Går det kanske att finna ett annat evidensbaserat förslag till lösning på just detta problem?

Men framförallt – läs boken själv!