Kategori: Att föda

BB Sophia och Kafka

Lämna en kommentar

Okej, nu tillbaka till verkligheten. Brist på förlossningsplatser, brist på barnmorskor. Jag hör fortfarande Gabriel Wikströms ord om att utöka antalet utbildningsplatser. Fler ska vilja bli barnmorskor! Är det inte bättre att försöka ta hand om de som redan finns?

Och tänk om de 500 miljonerna hade kommit ett år tidigare, tänk om BB Sophia hade fått finnas kvar! Vi har nämligen redan den förlossningsklinik som saknas i Stockholm. Den står där alldeles fridfull och seren, övergiven, som ett monument över vår oförmåga. Om stället öppnade skulle barnmorskorna stå på kö till anställningsintervjun (vi skulle inte behöva utbilda en enda ny barnmorska – rekryteringen skulle löpa på fint ändå). De födande står redan på kö.

Öppet brev från Gudrun Abascal ang BB Sophia

Till folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström

Jag skriver till dig med anledning av ditt framträdande i SVT Nyheter
den 27 mars 2017, och diskussionen om förlossningsvården i Sverige. Jag vill fråga om ditt uttalande om ”fiaskot”, angående den förlossningsklinik som stängdes i Stockholm, avser BB Sophia?

Jag undrar i så fall: i vad bestod ”fiaskot”? BB Sophia var den förlossningsklinik som fick högst omdömen av kvinnor som fött, och föräldrar, i Stockholms läns landsting förra året. Även personalen inom såväl förlossningsvården som neonatalvården ansåg sig ha en mycket god arbetsmiljö och kände stor trivsel i sitt arbete. BB Sophia hade också de bästa resultaten när det gäller medicinska data år 2015 i Stockholms läns landsting.

Utifrån dessa fakta, skulle jag vilja be dig förklara vad du menar med ”fiaskot i Stockholm”. Jag tänker framför allt på den respekt som jag anser att all personal som arbetat på BB Sophia förtjänar – de har alla bidragit till för att förbättra förlossningsvården och gjort kliniken till ett föredöme i Sverige. Dessutom anser jag att alla föräldrar som med stolthet tagit emot sina barn på BB Sophia inte ska behöva höra att de blivit föräldrar på en förlossningsklinik som folkhälsoministern beskriver som ett fiasko.

I samband med BB Sophias nedläggning förlorade Stockholms läns landsting mer än 4 000 förlossningsplatser. Det innebär att de kliniker som är kvar inte tillnärmelsevis kan sägas leva upp till patientlag 2014:821, som säger att sjukvården ska vara lättillgänglig för patienten. Nu avvisas kvinnor flera gånger per dygn till kliniker som de inte själva har valt att komma till.
Lagen säger också att patienten ska känna sig delaktig, få informerade val, bemötas med respekt och integritet samt få kontinuitet under vårdtillfället. I dag försöker i stället barnmorskor att få kvinnor att stanna hemma så länge som möjligt trots att de befinner sig i aktivt förlossningsarbete. Kan det klassas som medicinskt säkert? Och kan det klassas som medicinskt säkert att föräldrar och barn kan vårdas på olika kliniker under ett och samma vårdtillfälle, eftersom det inte finns personal och råder platsbrist?

Om BB Sophia, med de små medel som hade krävts, i stället hade fått finnas kvar, hade vi inte haft den här situationen. I dag ser vi att enorma summor tillförs förlossningsvården, något som BB Sophia då hade kunnat ta del av.

Det är en viktig fråga från mig, om huruvida det här ”fiaskot” är att betrakta ur en politiskt ideologisk synvinkel, eller ur perspektivet att det handlar om ren inkompetens när det gäller regeringens syn på lagar, regler och avtal? Jag ifrågasätter om det finns en verklig ambition och vilja att från politiskt håll förbättra förlossningsvården när jag hör den typen av uttalanden, och det gör mig genuint ledsen å nya och blivande föräldrarnas vägnar. De förtjänar en bra start på sitt föräldraskap – och det kunde BB Sophia erbjuda.

Vänligen
Gudrun Abascal, leg barnmorska och tidigare vårdchef på BB Sophia,
BB Stockholm och Danderyds sjukhus

Se även Forskningsinriktad uppföljning av förlossningsvården i Stockholm
Läs och dela

 

Livmodig

Lämna en kommentar

Foto: Jeanette Engebjär

I Sverige idag så finns det kanske 40-50 aktiva hembarnmorskor. Det är en väldigt liten grupp och våra erfarenheter blir på så sätt unika här. Många av oss jobbar också med annat – vi jobbar på förlossningskliniker runtom i landet, med mödravård, forskning, utbildning och som sjuksköterskor. Endast några få försörjer sig enbart på hembarnmorskeriet. För de flesta är det en syssla som kombineras med ett annat barnmorskejobb. Det borde ses som en solklar merit att ha erfarenhet av hemfödslar!

Agneta Bergenheim

Under helgen i Mundekulla har vi kunnat prata med varandra ganska förutsättningslöst om våra erfarenheter. Både bra och jobbiga sådana. Väldigt välbehövligt! Att få utbyta erfarenheter och lära känna varandra lite mer har varit en del av syftet. Vi har diskuterat i smågrupper, i storgrupp, runt frukostbordet, i bastun och under fikat. Några hade med sig bubbel och lite vin som satte ännu mer fart på diskussionen till kvällen. Härligt.

Fatima och Ewa-Maria

 

Jeanette är hjälpmamma för Amningshjälpen! Jag har hört henne hjälpmamma flera gånger under helgen och är imponerad över det engagemang hon lägger ner – helt ideellt. Den här helgen har hon också hjälpmammat  mig  på olika sätt, gett mig akupunktur,  pysslat och brytt sig om. Tack! Det har varit en helt fantastisk helg. Jag känner mig stärkt, inspirerad och glad. Så har jag lärt mig ett nytt ord också – livmodig. Ett fint ord som  jag tycker vi borde använda lite oftare.

Veckans förlossningsdebatt!

Lämna en kommentar

Barnläkaren  och professornJonas F Ludvigsson kastade sig in i debatten om förlossningsvården och nedläggningen av Sollefteå BB i Aftonbladet. För att vara ett inlägg från en professor så var det väldigt befriat från referenser till forskning men däremot fullproppat med känslor.

”Få saker ger mig som barnläkare sådan lättnad som när jag hör ett nyfött barn skrika.”

Vi är många som känner lättnad när ett nyfött barn skriker, men kanske framförallt barnets egna föräldrar! Inlägget saknade ett helhetsperspektiv på födandet –  det  går nämligen inte att skära ut en liten del av födseln och lyfta upp den som den allra viktigaste!  Här ställs mamman mot barnet, att den födande behöver underkasta sig en lång bilfärd med tanke på barnets bästa. Men en traumatisk och otrygg förlossning på väg till ett ”säkert ställe” kan få långtgående konsekvenser även för barnet – även om barnet skrek för fulla muggar just i födelseögonblicket. De olika beståndsdelarna i en familj och en födsel  hör ihop och påverkar varann på ett väldigt intrikat sätt som inte alltid har ett samband med att barnet befann sig inom tryggt räckhåll från en erfaren barnläkare under sina första fem minuter i livet.

Viss specialistvård har visat sig bli bättre vid en  centralisering av vården, hjärtkirurgi är ett sådant exempel. Vi har även specialistvård inom neonatologi och de familjerna kan behöva åka långt – ja idag ända till Finland! Föräldrarna underkastar sig denna resa med tanke på barnets bästa. Men all förlossningsvård kräver inte specialistvård och mår inte  heller bättre av det.

Överläkarna Judit Sundström och Tomas Björk på det nyligen nedlagda BB Sollefteå gick i svaromål: Varför tillåts folk ordbajsa om förlossningsvården? De påpekade mycket riktigt att kvalitén på vården i allra högsta grad beror på vilka som jobbar där.

”Men den förlossningsvård Ludvigsson drömmer om har funnits i just Sollefteå, med kompetenta barn- och narkosläkare i tjänst dygnet runt, flera med mångårig erfarenhet från bland annat Karolinska. Om det kan lugna?

Sollefteå har haft erkänt mycket goda resultat när det gäller patientsäkerhet och nyfödda barns hälsa under många år (Socialstyrelsen / SFOG). Nedläggning av Sollefteås förlossningsklinik handlar inte om vårdkvalitet utan om makt över sjukvården.”

Det finns många sätt att behålla kompetensen på. Jag har jobbat på en stor förlossningsavdelning där barnmorskor från Åland kom och praktiserade  några veckor i taget för att få lite fler födslar i händerna. Det var ett väldigt trevligt utbyte – även för oss som jobbade på den stora kliniken! Det kan vara av värde även för personal på en stor klinik att få inblick i förhållanden och villkor på en mindre klinik. Lite ödmjukhet inför våra olika förutsättningar är på sin plats. För alla bor inte i storstäder och föder inte heller i storstäder.

Mot slutet av veckan regnade det 500 miljoner över förlossningsvården. Barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg debatterade på flera håll mot bland annat  sjukvårdsminister Gabriel Wikström. Han föreslog fler betalda utbildningsplatser till sjuksköterskor som vill vidareutbilda sig. Mia påpekade att läckan också behöver täppas till – den där barnmorskor försvinner från förlossningsvården. Hon förklarade på ett bra sätt varför så många försvinner och nämnde ordet samvetsstress. Det behövs förutsättningar för barnmorskor att kunna göra ett fullgott jobb! Att gå hem från jobbet dag efter dag med en gnagande otillräcklighetskänsla eftersom man återigen har behövt tulla på vad god vård är – det tär även på den bästa och mest lämpade.

 

 

Ställningstagandet

Lämna en kommentar

Foto: Lovisa Engblom

Jag har träffat många blivande föräldrar här i Sverige som gärna skulle föda hemma om det fanns med på kartan som ett reellt alternativ. Om de slapp ta ett sådant aktivt ställningstagande och gå emot normen. Eftersom det inte finns något bra system eller struktur för hemfödslar i stora delar av landet så finns det heller inte med som ett reellt alternativ. Det krävs ofta  mod, kontakter och ett aktivt ställningstagande för att göra upp en deal med en praktiserande hembarnmorska. Om man inte råkar bo i Stockholm eller Umeå där det finns ett avtal för hemförlossningar och en hel grupp verksamma hembarnmorskor.

Det är också lättare att se hemfödsel som ett alternativ om det finns en tillåtande kultur runt den födande. Kanske om släkt och vänner är positiva till hemfödslar. Svårast är det för den som bor i ett län där inga verksamma hembarnmorskor finns att få tag på och hela nätverket runtomkring är djupt skeptiska.

Helena Lindgren var först ut som forskare; det var hon som tog upp stafettpinnen och dammsög Sverige på hemfödslar mellan 1992-2005, den första nationella undersökningen av fenomenet planerad hemfödsel i Sverige.  I slutet av 1800-talet födde nämligen de flesta sina barn i hemmet – sedan institutionaliserades födslarna i snabb takt. År 1940 födde de flesta sina barn på sjukhus i Sverige! Mödra och barnadödligheten minskade betydligt under samma tidsrymd. Det beror på flera faktorer, födslarna blev medicinsk säkrare på sjukhus, ja hela vårdorganisationen blev mer effektiv och samarbetet mellan barnmorskor och läkare förbättrades. Den svenska mödravården byggdes också ut och kom allt fler till del. Sjukhusfödseln blev under tiden till en stark norm.

Med sjukhusfödseln kom också institutionaliseringen av den normala födseln och en skepsis mot de kvinnor som av olika skäl ville ha så lite ingrepp i sitt födande som möjligt – eller som rentav ville föda sitt barn i hemmet.

I Helena Lindrens avhandling Hemförlossningar i Sverige 1992-2005 så tar hon upp kvinnors motiv till att vilja föda hemma, nämligen;

  • Att få välja vilken barnmorska som ska vara med på förlossningen
  • Få slippa sjukhusrutiner och förflyttning när förlossningen har startat
  • Många ser födseln som en fysiologisk process som störs mindre om den får ske med människor de själva valt och på en plats där de känner sig trygga
  • Tillit till den egna förmågan att föda barn och en önskan om att inte bli störd

Det är logiska och begripliga skäl. I vår kulturs skräck och stigmatisering av fenomenet hemfödslar så har vi alldeles tappat bort förståelsen för kvinnor med förväntat normala födslar som av olika skäl inte vill föda inom vår institutionaliserade förlossningsvård på sjukhus. De anses av många som mindre vetande och framförallt som jonglerande med riskerna för barnet. Att de åsidosätter barnets väl och ve när de åker ut på egotrippen planerad hemfödsel.

Därför har alternativet planerad hemfödsel i Sverige också blivit mindre säkert än vad det skulle behöva vara. Flera föder oassisterat i sina hem varje år. Kanske för att hela ansvaret att få tag på en barnmorska och att betala vad det kostar läggs på individen. Antalet erfarna hembarnmorskor är för få. Det kostar på även för barnmorskor att verka utanför normen. Det finns inget fungerande system för tillgång på de allra vanligaste läkemedlen i samband med en födsel – därför blir de olika barnmorskeväskorna som följer med till hemmen ojämlikt utrustade och påfyllda. Det skulle vara en otroligt enkel sak att ordna om viljan fanns.

Nej det finns inga randomiserade kontrollerade studier att plocka upp när man synar riskerna vid planerad hemfödsel. Detta är ofta ett argument mot. Men det finns välgjorda observationsstudier som inte alls talar emot hemfödslar – tvärtom verkar det vara kopplat till en väldigt låg risk för mor och barn när vissa kriterier är uppfyllda. Så låg risk att det inte är etiskt försvarbart att inte beakta vad kvinnan själv vill och önskar. Det kan tvärtom utgöra en större patientsäkerhetsrisk att inte lyhört lyssna på kvinnorna själva. Jag tror att det är många inom professionen som vet om det här idag. Vi borde därför kunna nyansera vår syn på födandet så pass att även de som önskar en planerad hemfödsel släpps in i finrummet och blir lyssnade på.

Foto: Lovisa Engblom

 

 

 

 

Förlossningsdebatt och poddavsnitt

Lämna en kommentar

Läs Bodil Freys debattinlägg i Expressen! Det är bra.

”För det behövs nytänkande. Enbart mer pengar till samma sorts förlossningsvård, till samma organisationsform, kommer inte att ge den förbättring som behövs. Det är en mycket dyr organisationsform, och den motsvarar inte vad många kvinnor behöver och önskar sig.”

Även om det ofta är medicinskt säkert att föda barn i Sverige så har vi misslyckats helt med att differentiera vården, det vill säga kunna erbjuda alternativa vårdformer. Det behövs en nationell genomlysning av förlossningsvården –  där bör kvinnor tillfrågas om vilken vårdform de önskar föda i. För idag finns det knappast en meny att välja ifrån. Om en ny rätt lyckas smyga sig in på menyn så försvinner den ofta fort med motiveringen att det är orättvist om inte alla får samma.

Häromdagen lyssnade jag på ett avsnitt i Förlossningspodden där Jane Fogelström medverkar som gäst. Jag gör nämligen lite research om henne inför ett framtida blogginlägg! Hennes verksamhet birth of courage är jättespännande.

Jane Fogelström

I poddavsnittet berättar hon om en liknelse hon använder sig av när hon vill beskriva födandes tillstånd. Hon jämför att föda med att ha sex. När blir sex som bäst? Jo när man kan släppa sina rädslor och ge sig hän, låta det som vill komma ut få göra det. Att få känna sig trygg är helt grundläggande. När blir födandet som bäst? Inte när kvinnan känner sig otrygg och rädd iallafall.

 

Sommaren i vården

Lämna en kommentar

Jag kan förstå alla chefer i sjukvården som har ett huvudbry med att få bemanningen att gå ihop till sommaren. Som försöker hitta på nya innovativa lösningar. Pussla med den personal som redan finns, locka med erbjudanden för alla som tar extrapass eller säljer sina semesterveckor och samtidigt –  eller när inget annat fungerar;  vädja till personalen att ställa upp frivilligt. Att beordra in sin personal kommer sist på listan. Det är inte roligt för någon.

Men med det sagt så skulle jag önska att alla som jobbar inom sjukvården funderar över hur långt det är okej att sträcka sig? Är det okej att verksamheter  går runt för att sjuksköterskor, läkare och undersköterskor offrar sin semester eller sitt privatliv eller sin ork eller sin hälsa? I värsta fall flera av dessa samtidigt. För nu är det faktiskt så på många håll i Sverige.  Enda anledningen till att det faktiskt med nöd och näppe går ihop är för att personalen ställer upp och offrar något av det jag nämnde ovan.

Att jobba inom akutsjukvård är speciellt såtillvida att man inte helt kan undvika arbetstoppar då saker måste gå undan, då lunchrasten kanske försvinner eller man behöver jobba över. Det är  en del av det som faktiskt också är lustfyllt med jobbet! Men, och det är ett stort men, på många arbetsplatser har undantagen blivit ett normaltillstånd. Varje dag ser ut så! Och då är det verkligen inte roligt längre. Det speciella är att  nu gäller det inte enbart akutsjukvården utan flera vårdformer. Även primärvården går på knäna, att jobba på en mottagning har blivit ett av de mest stressiga jobben och ibland behöver man där prioritera mellan patienterna som på vilken akutavdelning som helst.

Jag tror inte att det här är hållbart i längden. Som ett första steg önskar jag att alla som blir erbjudna extrapass eller att sälja sina semesterveckor, som blir ombedda att avstå föräldraledighet eller jobba hela sommaren – gör det bara om du verkligen orkar! Om det känns som ett solklart winwin för dig och arbetsgivaren! Kanske är du pank eller vill spara ihop till en vintersemester och det därför känns som en bra deal för dig att sälja dina semesterveckor eller jobba dubbla pass? Fine. Men sälj aldrig din hälsa, ditt privatliv eller din ork för billiga pengar. Det är sällan värt det. Tvärtom kommer det ofta ett enormt bakslag då du måste betala för att du inte var mer noga med var dina gränser går.

Något som ser ut som en bra lösning på kort sikt kan vara en av de sämsta lösningarna på lång sikt. Det gäller för både arbetsgivare och arbetstagare.

Men med det sagt så vill jag bjuda på en härlig bild från när hembarnmorskorna i Stockholm pusslade ihop sina sommarscheman i veckan! På mötet som jag missade. Antalet som vill föda hemma i Stockholm har ökat och det betyder att barnmorskorna måste hjälpas åt och täcka för varandra. Det är ett härligt gäng att få lära känna.

Hembarnmorskor

 

 

 

Internationella kvinnodagen!

Lämna en kommentar

Var det igår… Men jag tänker ändå skriva ett blogginlägg om det idag (att det finns en särskild kvinnodag känns ju både bra och lite beklämmande). Igår var jag fullt upptagen med att vaccinera skolbarn och på kvällen var det ju informationsträff på Allvis familjehäsa! Som jag hade tänkt komma lite sent till i snörusket, men på väg till Stockholm förstod jag att mötet oss hembarnmorskor emellan hade blivit flyttat till dagen – och redan varit. Så jag åkte till Stockholm och vände, en lite intressant erfarenhet. Det har sina ups and downs att vara insyltad i så många olika projekt, mest ups – men igårkväll  i Stockholm i snörusket så kändes det lite down. Fast dagen i skolan vägde ändå upp – tro det eller ej men det är så trevligt att vaccinera skolbarn! Man jobbar alltid ihop med en kollega och jag hade turen att få min egen bvc-sjuksköterska till hjälp. Hon är erfaren som distrikssjuksköterska och mycket proffsig.

 

Skolsköterskorna Märta och Monika

Igår hann jag också läsa vad det svenska barnmorskeförbundets styrelse hade skrivit med anledning av den internationella kvinnodagen. Jag vill passa på att hylla er som sitter i styrelsen för barnmorskeförbundet – vilket oerhört jobb ni gör! Det är ett jobb som är viktigare än någonsin och jag vet hur mycket arbete ni lägger på detta. Ett helt nödvändigt, livsviktigt  men också ganska slitsamt arbete. Jag tycker att ni gör det jättebra. Här är texten – läs!

Internationella Kvinnodagen 8 mars 2017
Meddelande från Svenska Barnmorskeförbundet

Idag den 8 mars 2017 är det Internationella kvinnodagen. Globalt dör varje dag mer än 800 kvinnor i samband med graviditet och förlossning. Orsakerna är blödning, havandeskapsförgiftning, infektioner eller andra indirekta orsaker. De flesta dödsfall skulle gå att förhindra om dessa kvinnor hade tillgång till god vård utförd av en utbildad barnmorska. Merparten av dessa dödsfall sker i låginkomstländer. Det är 33 gånger högre risk för en kvinna att dö I samband med graviditet och förlossning om hon bor I ett låginkomst land jämfört med exempelvis Sverige. Det är inte bara kvinnorna som dör utan även ett stort antal spädbarn dör, 2,7 miljoner spädbarn dör inom de 28 första dagarna och många av dessa dör just för att deras mamma dog under förlossningen.

Internationella kvinnodagen handlar inte bara om kvinnors rättigheter i samband med graviditet och barnafödande utan även flickors och kvinnors rätt att gå i skolan, rätt att rösta, rätt till lika lön och rätten till den egna kroppen och sexualiteten. Helt enkelt rätt att leva och göra exakt samma sak som män har rätt till.

Kvinnors situation i världen blir bättre men det går alldeles för långsamt.

Idag är en dag som manar till eftertanke. Vad kan jag göra för att stärka kvinnors röster och rättigheter? Hur tänker jag kring dessa frågor och i vilka sammanhang kan jag göra skillnad? Alla ansträngningar som bidrar till ett jämställt och rättvist samhälle mellan könen är av vikt!

Svenska Barnmorskeförbundet vill idag uppmärksamma internationella kvinnodagen genom att belysa några av Sveriges utmaningar gällande kvinnors rättigheter till god och jämlik vård.

Alla kvinnor har rätt till en trygg, säker och jämlik vård.

Alla kvinnor i alla delar av landet – under hela året, på jourtid såväl som dagtid – ska ha tillgång till vårdplats, rätt kompetens och personella resurser för att kunna erbjudas en trygg, evidensbaserad och säker förlossningsvård.
Alla kvinnor i aktiv fas av förlossningen ska ha en barnmorska i sin närhet som stöd.
Alla kvinnor ska erbjudas kontakt med barnmorska under tiden närmast förlossningen.
Alla kvinnor med förlossningsrädsla ska erbjudas stödsamtal och individuell planering inför barnafödande. Detta stöd ska också erbjudas utlandsfödda kvinnor och vid behov genomföras med tolk.
Alla kvinnor ska ha samma tillgång till specialistteam vad det gäller diagnostik, behandling och uppföljning vid en bäckenbottenskada i samband med förlossning.
Alla kvinnor ska ha samma tillgång till framfallsoperation och operation mot inkontinens.
Alla kvinnor med amningsproblem ska få stöd av specialistkunniga barnmorskor.
Alla med fertilitetsproblem ska erbjudas samma vård då det gäller assisterad befruktning.
Alla kvinnor under 26 år ska erbjudas subventionerade preventivmedel.
Alla kvinnor har rätt till specialistvård utan dröjsmål för behandling av endometrios.
Alla kvinnor har rätt till en steriliseringsoperation till samma kostnad oavsett var operationen genomförs.
Alla kvinnor i åldern 23–64 år ska erbjudas screening för livmoderhalscancer utan kostnader för kvinnan.
Alla kvinnor skall ha samma valfrihet när det gäller abortmetod.
Alla kvinnor ska ha tillgång till tidig inducerad abort med farmakologisk metod utan fördröjning.
Svenska Barnmorskeförbundet, styrelsen, den 8 mars 2017.

Foto: Lovisa Engblom

Stockholmsfasen

2 kommentarer

Den här veckan fick jag lära mig något nytt av ett par som väntar barn. Vad? Jo. Stockholmsfasen. En benämning på en latensfas i Stockholm. Det är ironiskt såklart och handlar om att många födande upplever att de får vänta så länge innan de äntligen får komma in till förlossningen. Latensfasen som riskerar att bli en enda…. Stockholmsfas.

Eftersom det råder brist på förlossningsplatser så riskerar ju prioriteringarna att bli hårda och födande par i latensfas behöver av förklarliga skäl hållas hemma så länge som möjligt. Det gäller  ju att få förlossningsplatserna fördelade på födande i aktiv fas. Latensfasen kan man ju med fördel ha i hemmet. Men det är samtidigt otroligt mycket begärt att alla ska pricka in exakt rätt tillfälle att komma in. Rimligen så borde några komma in lite tidigare och andra när den aktiva fasen har pågått ett litet tag och några precis där mitt emellan.

Det finns ju en överhängande risk att den medicinska bedömningen blir färgad beroende på om det finns plats eller ej. Ett par kanske får komma in i rätt tid för att det finns plats medan ett annat par i samma situation kanske får rekommendationen att stanna hemma ännu lite till – eftersom det fattades platser just då! Latensfasen kan för paret bli en enda nervös väntan på en plats någonstans. Som barnmorska blir jag ledsen när jag hör att det här fenomenet till och med  har fått en benämning.

Latensfasen, det är ju den fas när man ska bädda in födandet i lugn och ro. Trygga sig en plats. Stänga ute all oro, ta en dusch eller sjunka ner i badet en stund, ligga och halvslumra mellan värkarna, kanske klocka dem och framförallt, få tillfälle att känna när något stort byggs upp. Ett präktigt värkarbete. Maffigt att ligga i startgropen för det liksom. Lite nervöst och pirrigt rentav! Eller bara väldigt jobbigt. Men att då behöva bli uppjagad, nervös, lite rädd och samtidigt känna att man drar igång hela operation förlossningsplats när man ringer in till förlossningen. Det önskar jag att alla födande slapp! Även de som råkar bo i Stockholm.

Foto: Lovisa Engblom

Amningsfredag

Lämna en kommentar

Igår var det amningsfredag i Grönwallssalen  på Akademiska sjukhuset i Uppsala! Elin  skrev ett kärvänligt sms till mig på eftermiddagen ”Men du, skulle inte du komma på amningsfredagen…” Och jo det skulle jag såklart! Men det blev visst lite mycket för mig den här veckan för jag glömde helt bort att det var just den HÄR fredagen. Jag hade liksom redan tagit helg efter föreläsning på barnmorskeprogrammet, workshop, vaccinering av skolbarn och diverse administrativt jobb och bloggande. Vilken tur att jag ändå har lyckats få en liten glimt av vad som  hände igår! Jeanette Engebjär som var där har berättat för mig.

Det var stödet runtomkring och förberedelsen som var temat på amningsfredagen. Anouk Jolin berättade om sina amningsförberedande kurser och en mamma som gått kursen och hjälpmammats av Anouk (ideellt hembesök) berättade sin berättelse, naket och sårbart, från en födsel som blev en förlossning, ett akut separarerande som medförde att mamma och barn inte möttes på 6 timmar. Vilket gav en distans till det nya barnet som tog över ett år att läka! När tiden sedan blev mogen kom en ny graviditet med två barn. Som i slutändan blev en lyckad amningsresa med stort stöd från hemsjukvården/neonatal, hjälpmamma samt barnmorskekompetens från amningscentrum. Maria Göransson berättade om Uppsalas stolthet; det framgångsrika konceptet BB på väg.

Doulorna Vicky och Frida berättade om sina uppdrag – att de utför dem med största kärlek.
Frida återberättade om en doulainsats där hon verkligen haft silkesvantarna på och ett år senare möter pappan på stan – då står han i tårar över vad som skedde under den födseln. Det föddes nämligen också en pappa den dagen!

Cayenne beskrev hur hon alltid möter sina blivande mammor som barnmorska med frågan: ”Hur är du själv född?” Hennes egen födsel har lett henne framåt till att än idag bistå födande kvinnor hemma och det har blivit ungefär 700 hemfödslar genom åren.
Hon ger oss insikten om hur mycket det är som vi bär med oss – att allt detta kan ge hinder eller flöde i själva födandet.

 

Foto: Lena Reiman

Nästa amningsfredag blir den 10 november!

Föreläsning på barnmorskeprogrammet

Lämna en kommentar

Idag har jag föreläst på barnmorskeprogrammet här i Uppsala. Det gick bra och var jätteroligt! För sju år sedan var det jag som satt där i skolbänken och det var väldigt fint och speciellt att se mig själv – mig själv för sju år sedan – i de nya barnmorskestudenterna. Vad mycket som har hänt på de sju åren! Vilken process det är att gå igenom. Både att läsa till barnmorska och sedan att verka i sitt yrke. Jag försökte hålla den föreläsning jag själv hade velat få höra som barnmorskestudent. Det blev många frågor och en bra diskussion. Jag kände mig både glad och rörd, det finns så många fina och proffsiga, inkännande barnmorskor. Men vet ni vad – det kommer snart finnas ännu fler! Jag hoppas och önskar att de här studenterna ska få en fin och bra start på sitt yrkesverksamma liv.

Föreläsningen tog avstamp i kontinuerligt stöd under en förlossning. Vad är det? Hur ger man det? Vad säger forskningen? Att ge en kontinuerligt stödjande vård under förlossningen – behöver det innebära att man gör något hela tiden? Jag visade de här bilderna för att illustrera vad det kan innebära att vara närvarande i ett föderum.

Barnmorskan Liisa är närvarande i förloppet. Hon sitter lugnt och tryggt ner och samtalar lite med pappan. På den andra bilden är hon närmare den som föder, kanske säger några lugnande ord, ger lite avslappnande massage. Bilderna fångar på ett fint sätt den bubbla av intimitet och förtroende man kan bygga upp med paret som barnmorska. De andas trygghet, lugn och ro. Ingen stress.

Jag tog även upp hur man övervakar ett förlossningsförlopp. Vad får man för information när man övervakar en förlossning från expeditionen via en storbildskärm? Och framförallt, vilken information får man inte? (Man får till exempel inte veta om mamman mår bra, om hon gråter eller vilar, om hon har gett upp, står på alla fyra eller nyss har varit på toaletten och kissat.) Jag diskuterade skillnaden mellan att ge en kontinuerligt stödjande vård och ett intermittent stöd.

Jag refererade till de studier som har gjorts och  vad det samlade kunskapsläget säger om en kontinuerligt stödjande vård.  Sedan kom jag in på det här med hemfödslar! Även normen sjukhusförlossningen diskuterades. Att de flesta som väljer att föda hemma måste ta ett aktivt ställningstagande och ofta försvara sitt beslut för omgivningen. Så även de barnmorskor som väljer att bistå vid hemfödslar i Sverige idag. Jag presenterade forskning  från olika länder där hemfödslar är vanliga och tog även upp Helena Lindgrens och Ingela Sjöbloms forskning om hemfödslar i Sverige. Samt Nordic homebirth, som är ett pågående projekt sedan 2010.

Avslutningsvis så packade jag upp min hembarnmorskeväska och visade vad den innehåller. För att göra något väldigt konkret av det hela. Vi kom också in på en diskussion om vattenfödslar. Det var väldigt fint att få möta så genuint intresserade och nyfikna barnmorskestudenter. Tack för det!