Att komma ut som hembarnmorska

Att bli barnmorska är en process, det vet alla som har provat. Oftast börjar det med en sprittande glädje och förtjusning över att få påbörja en resa som känns spännande och romantisk. Någon gång drabbas man ofta av en annan känsla –  nämligen rädsla. En rädsla för att det ska hända något allvarligt, att saker ska gå fel, att man ska göra sig skyldig till fel som kommer kosta någon  alldeles för mycket… Det är jobbiga känslor och dom behöver hanteras! För saker kommer att hända och någon gång står man där mitt i händelsernas centrum.

Sjukhusförlossningen är en stark norm i Sverige och många förlossningar är också ganska medikaliserade – det är vanligt med värkstimulerande dropp, epidural och  kontinuerlig fosterövervakning. Nästan så att det normala födandet har blivit exotiskt. En förstföderska utan dropp och EDA blir något utöver det vanliga. I den kontexten är det lätt att bli livrädd och tro att allt födande kräver maximal riskberedskap med intensivvård, ständig övervakning och att man är där och petar hela tiden. Tro mig – jag har varit där! Man blandar ihop det normala med det komplicerade och det normala blir det läskiga. Någon som vill föda i vatten? Hua – så läskigt. Men epidural känns tryggt och hemtamt.

Att vara en duktig  hembarnmorska är att varken underskatta eller överskatta sin förmåga och använda sig av barnmorskehantverket fullt ut. Man måste ha respekt och kunskap om det komplicerade men framförallt en stark känsla för det normala i födandet – kvinnokroppens resurser och det fysiologiska förlossningsförloppet. Till en början kanske man hintar till några få att man är intresserad av att arbeta med hemfödslar, släpper ut en testballong eller två för att se hur de tas emot. En del hembarnmorskor väljer att hålla en väldigt låg profil. Jag har kommit ut ur garderoben.

 

Föda upprätt – vad säger forskningen?

Här kommer barnet! Kristina och Liselotte instruerar en pallfödsel.

Om man söker på vetenskapliga artiklar som handlar om upprätt födande så får man många träffar. Därför gäller det att sålla lite och hitta det som känns mest aktuellt och som fångar hela spektrat, allt från barnmorskors attityder till hur själva upplevelsen påverkas till vilken åverkan en viss förlossningsställning kan ha på kvinnokroppen.

Malin Edqvist med flera 2016. I den här studien har man analyserat data från 2992 kvinnor i de nordiska länderna (ej Finland) som planerade att föda hemma mellan 2008-2013. Resultatet visar att en väldigt låg andel av kvinnorna ådrog sig en stor bristning och man hittade ingen korrelation mellan en upprätt position, så kallad ”flexible sacrum position” och stora bristningar, dvs sfinkterrupturer. En majoritet födde i upprätt ställning. I hela gruppen var andelen sfinkterrupturer 0,7 %.

Charlotte Elvander med flera 2015. I den här studien har man tittat på korrelationen mellan sfinkterskador och förlossningsställningar på 113279 singelgraviditeter med spontan vaginal förlossning mellan 2008-2014. Resultatet visar att det var något bättre för förstföderskor att föda på sida jämfört med sittande, att det innebär en något minskad risk. För både förstföderskor och omförderskor var det sämre utfall i gynläge, dvs högre risk att få en sfinkterruptur. För omföderskor var pallförlossning och ”squatting” position associerat med en högre risk för sfinkterruptur – men inte för förstföderskor. Pall är dock associerat med en högre risk för större grad2bristningar.

Karin Gottwall med flera 2007. Studie på SÖS. Samma resultat här, gynläge ger en ökad risk för sfinkterskador samt att sitta på huk (inte pall ). Om man tittar på deras siffror så var sida/ knä/alla fyra samt stående det allra bästa med minst andel sfinkterskador. Allra sämst var gynläge, sedan kom på huk (på engelska  ”squatting”), sedan pall.

Översiktsartikel Holly Priddis med flera 2011, Australien. Här har man tittat på olika vetenskapliga artiklar och funnit att de förlossningsställningar kvinnor väljer beror mycket på vilken kultur som råder bland barnmorskorna, dvs deras egen syn på födandet och hur det ska gå till. Barnmorskors arbete genomsyras i stort av vad de själva ”tror” är rätt snarare än vad vetenskapen säger och vad kvinnor själva vill. Det kan vara stora skillnader mellan olika förlossningsavdelningar vilken kultur som råder. Kvinnor som använde sig av upprätta ställningar i första och andra skedet av förlossningen upplevde mindre intervention, mindre smärta och större nöjdhet än kvinnor som födde i halvsittande, liggande eller i gynläge. Enda negativa med upprätt födande var en något ökad blodförlust, men ej associerat med stor blödning.

Li Thies-Lagergren med flera 2013. Who decides the position of birth?
På grund av att praxis i västländer är att kvinnor på sjukhus föder i halvsittande och gyn i störst utsträckning så ville man undersöka på vilket sätt kvinnor själva hade fått medverka till att föda i olika ställningar. Kvinnor som födde på pall kände i större utsträcknings att de själva var med och påverkade sin förlossning, de kände sig mer självkära, mer trygga och mer ”powerful”. Slutsats; barnmorskor bör bli medvetna om vilken roll det kan spela för kvinnor att faktiskt få välja förlossningsställning -barnmorskor bör uppmuntra kvinnans autonomi. En upprätt förlossningsställning kan leda till en bättre förlossningsupplevelse.

Cochranereview 2013, en genomgång av olika vetenskapliga artiklar på området. Förlossningsställningar för kvinnor med epidural. Man har tittat på olika maternella och neonatala ”outcomes”. Resultat: Ingen skillnad. Kvinnor med epidural bör uppmuntras att föda i vilken förlossningsställning de vill.

Tycker ni att jag har missat något väsentligt? Ni som har fött i en upprätt ställning och ni som har bistått – vad har ni för erfarenheter?

Workshop om upprätta förlossningsställningar

Vi annonserade inför workshopen i slutet av oktober och platserna gick åt på två dagar!  På kvällen den 30 november var det dags. Barnmorskor från Stockholm och Uppsala, studenter och blivande föräldrar slöt upp. Kristina Lundberg och Liselotte Widén, två erfarna barnmorskor från BB Stockholm – med lång erfarenhet av att bistå kvinnor vid upprätta födslar – kom och gjorde kvällen mycket minnesvärd. Tack! Själv så inledde jag workshopen med en snabb summering av aktuell forskning på  området och en personlig betraktelse över min egen väg till praktisk kunskap om upprätta födslar. Kristina och Liselotte fortsatte med en powerpoint och presenterade teori varvat med mycket ”matnyttig” hands-on. Hur håller man perinealskydd vid pallfödsel, knästående eller en stående position? Det blev diskussioner med dynamik och några asgarv när vi skulle prova på varandra och demonstrera!