Att bli barnmorska är en process, det vet alla som har provat. Oftast börjar det med en sprittande glädje och förtjusning över att få påbörja en resa som känns spännande och romantisk. Någon gång drabbas man ofta av en annan känsla – nämligen rädsla. En rädsla för att det ska hända något allvarligt, att saker ska gå fel, att man ska göra sig skyldig till fel som kommer kosta någon alldeles för mycket… Det är jobbiga känslor och dom behöver hanteras! För saker kommer att hända och någon gång står man där mitt i händelsernas centrum.
Sjukhusförlossningen är en stark norm i Sverige och många förlossningar är också ganska medikaliserade – det är vanligt med värkstimulerande dropp, epidural och kontinuerlig fosterövervakning. Nästan så att det normala födandet har blivit exotiskt. En förstföderska utan dropp och EDA blir något utöver det vanliga. I den kontexten är det lätt att bli livrädd och tro att allt födande kräver maximal riskberedskap med intensivvård, ständig övervakning och att man är där och petar hela tiden. Tro mig – jag har varit där! Man blandar ihop det normala med det komplicerade och det normala blir det läskiga. Någon som vill föda i vatten? Hua – så läskigt. Men epidural känns tryggt och hemtamt.
Att vara en duktig hembarnmorska är att varken underskatta eller överskatta sin förmåga och använda sig av barnmorskehantverket fullt ut. Man måste ha respekt och kunskap om det komplicerade men framförallt en stark känsla för det normala i födandet – kvinnokroppens resurser och det fysiologiska förlossningsförloppet. Till en början kanske man hintar till några få att man är intresserad av att arbeta med hemfödslar, släpper ut en testballong eller två för att se hur de tas emot. En del hembarnmorskor väljer att hålla en väldigt låg profil. Jag har kommit ut ur garderoben.
Vi annonserade inför workshopen i slutet av oktober och platserna gick åt på två dagar! På kvällen den 30 november var det dags. Barnmorskor från Stockholm och Uppsala, studenter och blivande föräldrar slöt upp. Kristina Lundberg och Liselotte Widén, två erfarna barnmorskor från BB Stockholm – med lång erfarenhet av att bistå kvinnor vid upprätta födslar – kom och gjorde kvällen mycket minnesvärd. Tack! Själv så inledde jag workshopen med en snabb summering av aktuell forskning på området och en personlig betraktelse över min egen väg till praktisk kunskap om upprätta födslar. Kristina och Liselotte fortsatte med en powerpoint och presenterade teori varvat med mycket ”matnyttig” hands-on. Hur håller man perinealskydd vid pallfödsel, knästående eller en stående position? Det blev diskussioner med dynamik och några asgarv när vi skulle prova på varandra och demonstrera!