föda med stöd doulautbildning

Höstens första doulahelg!

Jag föreläser om Födandets dynamik

Så blev det september. Och därmed höstens första doulahelg på vår doulautbildning ”Föda med stöd”. Det är alltid lite pirrigt att hålla föreläsningar och kurser som man själv har skapat. Att vara sin egen innebär ju att både stå för kursens själva innehåll och ansvara för hela arrangemanget runtomkring. Men det är också precis det som är tjusningen!

Jag kände mig som om jag vore gravid i vecka 45. Men för att både vara och känna sig SÅ gravid måste jag säga att det gick över förväntan bra. Solen sken över oss hela helgen även om vi blev tvungna att dra för gardinerna för att kunna visa våra powerpoints. Brittsommardagar. Kanske det bästa som finns.

Det var (såklart) en alldeles underbar grupp att hålla utbildningen för. Att skapa rum för så många fina och initierade samtal om födande känns väldigt fint och meningsfullt. En sån här lite kortare utbildning handlar så mycket om att initiera en process för vidare inlärning på egen hand. Men den kan betyda väldigt mycket. När jag själv gick en doulautbildning för fyra år sedan så fick jag en rejäl skjuts framåt i min egen process som birth-worker. Jag hittade den pusselbit som jag saknat i mitt arbete med födande: att få bygga relationer med blivande föräldrar. Möjligheten till kontinuitet.

När helgen var över och anspänningen släppte så kom tröttheten som ett litet brev på posten. Mitt extrabatteri är som jag tidigare skrivit urladdat sen några månader tillbaka. Det innebär att min energi tar slut. Och när det väl händer så kan det komma rätt plötsligt. På måndagen efter doulahelgen sov jag hela förmiddagen. Och igår planterade jag de två sista perennerna som jag fick ett infall att köpa i slutet av augusti. Ja, för då köpte jag ett helt flak med perenner men tappade orken mitt i planterandet. Allt grävande blev lite för mycket. Så två stackars kärleksört har fått stå och vänta på sin tur i flera veckor… Jag undrar om de hinner rota sig och överleva vintern. Nu får de iallafall vara med och blomma i rabatten ett tag innan frosten kommer.

Igårkväll efter middagsbestyren tog jag upp boken ”Birthing from Within” av Pam England och Rob Horowitz. Det är en klassiker från 90-talet som jag ”missat” (älskar sånt). Här är några vackra rader ur den boken som jag vill dela med er:

In the moment a Cesarean birth (or any event) happens, no one can know all the forces which converged to create that event.

Labor and birth unfold within a complex, and infinite web,

Spun by the mother,

And by everyone who has ever taught her about mothering, birth, sexuality, pain,

control and surrender.

All the people at her birth helped spin the web with treads from their histories, beliefs, experiences, fears…

and recent birth experiences that they have witnessed,

which empowered

or terrified them.

Märta Cullhed Engblom

Om att ta sig själv och sin tid på allvar

Efter att ha funderat lite på hur jag ska kunna tjäna några pengar på all den tid jag lägger ner på att skapa innehåll här på bloggen och på mitt instagram fodamedstod så har jag kommit fram till att jag vill prova Bottler. Jag ska berätta mer om vad Bottler är för något alldeles strax. Men först lite om det här med att kunna ta betalt. De inkomstben jag har i mitt eget företag är ju dels mina egna tjänster, det vill säga profylaxkurser, workshops och barnmorske – och doulauppdrag, men även rena konsultuppdrag. Just nu skriver jag texter på uppdrag till exempel, och arbetar timmar som skolsköterska. Jag täljer inte guld med täljkniv om någon nu trodde det. Tvärtom, det har varit en ganska stor utmaning för mig att våga prissätta min expertis. Jag är helt trygg med att jag kan saker, men hur ska man kunna ta betalt för det man älskar att göra? Min passion för det jag gör – att vara med och bidra till trygga förlossningar och allt det som hör till – har ibland ställt sig i vägen för min förmåga att ta betalt. Men när man väl har kommit igång med sitt företagande så blir det så tydligt att man måste lägga sin tid framförallt där man kan tjäna pengar.

Den insikten har varit lite jobbig för mig. För jag lägger väldigt mycket tid på att skriva blogginlägg och skapa inlägg på mitt instagramkonto. Tid som jag verkligen vill lägga eftersom jag tycker det är så lustfyllt och viktigt – det får ju spridning och gör skillnad – men det är tid som jag inte riktigt får igen i pengar. Min blogg skapar ju ett mervärde i mitt företag, den är mitt varumärke, så på det sättet är det ju en investering. Men den är inget eget inkomstben.

Hur gör andra bloggare?

Professionella bloggare tjänar oftast sina pengar på sponsrade samarbeten, de får helt enkelt betalt för att göra reklam för något annat företags produkter eller tjänster. Ju större följar eller läsarskara desto bättre betalt såklart. Att driva stora bloggar och göra bra bloggsamarbeten är ett hantverk som jag har stor respekt för. Clara Lidström underbaraclaras.se och Elin Häggberg teknifik.se är två proffs på det. Det de gör är att de skapar ett stort värde för sina följare – helt gratis! – och lyckas samtidigt ta betalt för det. Imponerande. Jag vet att det ligger många timmar av hårt arbete bakom deras succéer.

Själv blir jag hjärtligt glad när någon av mina barnmorske och influencerkollegor lyckas ta betalt för alla sina timmar av arbete. Barnmorskan Asabea är ett sådant lysande exempel. Hon är en otroligt driven och duktig barnmorska som snabbt har skapat sig en stor följarskara på instagram. Hon bloggar också. När det dyker upp ett betalt samarbete med något företag i hennes flöde så blir jag därför glad – för det betyder att hon värderar sin tid. Jag vet ju nu hur otroligt mycket tid det tar att skapa värdefullt innehåll (eller content som det heter på reklamspråk), svara på frågor, köra livefrågestunder på instagram och så vidare, och så vidare. Bara för att det är roligt också så är det ändå investerad tid – tid som hade kunnat läggas på något annat.

Men inte alla gör sponsrade samarbeten, det finns andra varianter. Patreon är en sådan variant. Emma Philipsson som driver Förlossningspodden är en av dem som nu har börjat med Patreon. Vissa avsnitt hamnar då bakom en betalvägg och för att låsa upp den och få tillgång till alla avsnitt behöver du bli Patreon. Det är ett sätt för till exempel poddare att få sponsringen direkt från sina följare. Ganska smart – men som med allt så finns det fördelar och nackdelar. Att en del innehåll hamnar bakom en betalvägg kanske irriterar någon, och som skapare av innehåll kan jag känna en viss stress inför sådana lösningar. Då måste det där bonusmaterialet komma ut med jämna mellanrum.

Så när Bottler dök upp i mitt flöde på instagram blev jag därför glad. Det är en ny prenumerationstjänst där jag kan erbjuda dig som följare att få sponsra min blogg och mitt instagram med 30 kronor i månaden – om du vill! Bottler är alltså en sponsortjänst som till skillnad från Patreon inte villkorar innehållet, det vill säga allt innehåll fortsätter att vara tillgängligt för alla. Man kan se det som en ekonomisk tumme upp, en tumme som i förlängningen kan leda till att de som skapar kan fortsätta lägga ner tid, själ och hjärta på att skapa bra innehåll.

Jag har bestämt mig för att prova! Det är värt ett försök. Så nu finns jag på

bottlercommunity.com/fodamedstod

Så här ser det ut om du klickar dig dit. Och om du väljer att börja sponsra men ångrar dig så går det bra att avsluta närsomhelst. Hur löjligt det än kanske låter så hände det någonting när jag bestämde mig för att prova. Det var som att jag talade om för mig själv att all den tid jag har lagt ner här och på mitt instagramkonto var värt något. Och gissa vilken varm kniv i hjärtat det var att få min första Bottler. Alltså jag kände mig så sporrad att genast sätta mig framför datorn och skapa innehåll i världsklass, trots att endast 30 kronor skiljde mitt nya jag från mitt förra jag. Så nog betyder det någonting.

Jag önskar att fler innehållsskapare ska våga prova denna variant för jag tycker den är sympatisk. Vad tycker du? Kommentera gärna!

Mor och dotter på stranden

Sammanfattning av mitt 2018!

Mor och dotter vid medelhavet
Höstlov! Foto: Lovisa Engblom

Snart är det här året slut och jag tänker nu sammanfatta vad som har hänt i mitt liv just det här året, både professionellt och på ett mer personligt plan. Mycket har hänt! Vi tar det från början.

Huset

I januari började vi leta hus och i maj gick flyttlasset till det hus som vi just har firat jul i för första gången. Alla barnen fick eget rum och det var på tiden. Några hade behövt dela rum med varann några månader för länge. Rosorna stod i full blom när vi flyttade in, ja det var som att vandra runt i drömmarnas trädgård. Jag har aldrig sett så många rosor förr i en och samma trädgård! Det är sant. Men sommaren blev lite väl varm både ute och inne – vi fick gömma oss i källaren när det var som värst. Vårt svarta snedtak passar bra för att bygga solpaneler på om man säger så, det blir väldigt varmt om sommaren.

Rosor i trädgården
Rosenträdgård!

När hösten kom fick vi plötsligt en massa äpplen att ta hand om och blomflugorna flyttade in i köket på obestämd tid. Det var mindre roligt. Men äppelmoset blev vansinnigt gott (sista burken har precis tagit slut!) och vi har fortfarande sylt kvar – den som jag kokade på bären från vår enorma röda vinbärsbuske, tillsammans med hallon och syltsocker.

Äppelmos i glasburkar
Hemlagat äppelmos en masse!

Summa summarum, vi trivs otroligt bra i vårt nya hus och planen för nästa år är att renovera några rum i källaren så att de kan tas i bruk ännu mer. Våra två snart tonåringar kommer få husera i källaren medan vi inreder ett barnrum till Hanna på övervåningen.

Företaget

På pappret har jag jobbat halvtid i mitt företag hela det här året, men i praktiken så har det blivit mycket mer. När jag började min företagsresa för två år sedan så hade jag inte färdriktningen helt klar för mig utan gick mer på lust och känsla. Jag hade ett driv och en passion men inte så värst mycket kunskap om företagande. Det går absolut att börja den vägen! Men såhär i efterhand kan jag se att det hade besparat mig lite tid om jag hade strukturerat upp mina planer lite från början. Försökt omfamna begrepp som affärsmodell och entreprenörsskap lite tidigare. Allt det där har liksom kommit ikapp mig. Oj vad jag har lärt mig mycket om företagande under året som gått. Här sammanfattar jag mina lärdomar, väl medveten om att de låter som klyschor, men o vad mycket sanning det ligger i dem:

  • Vill du starta eget? Läs allt du kommer över om hur det fungerar och ta in hjälp utifrån! Själv har jag bland annat en redovisningskonsult som hjälper mig med företagets räkenskaper.
  • Att starta eget är inget för den arbetsskygge. Det är enormt krävande. Men frihetskänslan som kommer av att kunna tjäna sina egna pengar och få vara den som styr skutan själv, say no more.
  • Tid är pengar. Ett företag som inte drar in någon vinst är mer att betrakta som en dyr, omständlig och extremt krävande hobby.
  • Börja i liten skala och väx!

För att kunna kombinera jobb med att ta hand om lilla Hanna så började jag året med att ta konsultuppdrag som skribent. Men under hösten började jag ta uppdrag igen, både som barnmorskedoula och hembarnmorska. Det var så roligt att få komma igång!

Mammaledig
Ut ur boet!

Att bistå hemfödslar är bland det finaste och mest meningsfulla man kan göra som barnmorska. Men för att vara krass, det är ingen kassako och det är svårt att skala upp verksamheten. Ett uppdrag innebär väldigt mycket jobb (och ansvar givetvis) med bland annat en jour på fem veckor som ska delas med minst en annan barnmorska. Så att vi alltid kan vara två på själva födseln. Tyvärr är hemfödslarna därför ingenting jag kan bygga mitt företag runt. Men jag håller på att snickra på det här företagsbordet som ska bli stabilt av fler än ett eller två ben. Bland annat har jag ett lite halvhemligt kreativt projekt på gång! Och ett roligt samarbete is coming up! Det kommer hända nya, bra och roliga saker under året som kommer.

När det gäller barnmorskedoulningarna så är mitt ledord kvalitet framför kvantitet. Alltid. Jag vill lägga allt mitt krut i färre uppdrag, snarare än att börja doula på löpande band. För då försvinner en hel del av poängen för mig.

Bloggen

Mor och dotter på stranden
Mor och dotter på bild!

Alltså, jag älskar bloggen! Mer och mer faktiskt. Bloggen och antalet besökare på hemsidan har också växt under året som gått, även om jag har behövt dra ner på publiceringstakten. Det beror nog på att jag har blivit bättre på att SEO-anpassa hemsida och inlägg. Om jag fick välja själv så skulle jag gärna publicera inlägg oftare, gärna minst varannan dag – men helst varje dag. Idag har jag inte riktigt den möjligheten. Det är inte helt realistiskt att jobba både som barnmorska och skolsköterska, vara mamma till fem barn och uppdatera bloggen med matiga och väl underbyggda inlägg dagligen. Jag behöver ju sova nån gång.

Idag får jag väldigt många uppdrag via min hemsida, ja fler uppdrag än jag kan åta mig. Men för att kunna börja driva själva bloggen i en mer professionell riktning – alltså kunna lägga en större andel av min tid just här – så behöver jag även få en inkomst ifrån själva bloggandet. Det är faktiskt också en av mina ambitioner! Jag vill till exempel grotta ner mig i ämnen som barnlängtan, IVF, missfall, klimakteriet, sex… och göra fler reportage. Varvat med personliga inlägg från min vardag. Nästa trappsteg för mitt bloggande är alltså att det ska generera en inkomst. Läs gärna mer om det på min idol Elin Häggberg alias Teknifiks fantastiska blogg: Hur tjänar man pengar på att blogga?/

Mina matiga och väl underbyggda barnmorskeinlägg blir ofta uppskattade av er! Reportagen har också blivit väldigt väl mottagna. Men under året har gästblogginläggen seglat upp som riktiga bubblare och inför nästa år vill jag publicera gästblogginlägg lite mer frekvent och mindre sporadiskt. Gärna ett i månaden. Några av er har därför nu i dagarna fått en inbjudan av mig! Tanken med gästblogginlägg är att skapa winwin, inte att profitera på någon annan.

Inför nästa år efterlyser jag också fler läsarberättelser! Ämnen som är underrepresenterade på bloggen är missfall, barnlängtan, frivillig eller ofrivillig barnlöshet, IVF, klimakteriet och sex…. Men allt är intressant! Det går givetvis bra att vara helt anonym. Om du värper på något, skicka in din läsarberättelse till info@fodamedstod.se

Sociala medier

Förutom bloggen och mitt instagramkonto @fodamedstod, så har jag öppnat ett nytt konto som heter @birthfolks Där regrammar jag, alltså samlar och publicerar mina men framförallt andras fina bilder på gravidmagar, födslar, amning… hemfödslar. Det är jättekul! Kika in där om du ännu inte har gjort det. Jag har också startat facebookgruppen Föda med stöd.

På ett personligt plan

Det har varit ett fint år. Men jag behöver fortsätta att jobba med Time management och försöka definiera, vad är jobb? Och vad är fritid? Jag har också gjort tappra försök att börja komma i form fysiskt, försök som inte riktigt har burit frukt. Nu pratar jag inte om vikten enbart utan om flåset, smidigheten och styrkan! Jag vill ha lite mer muskler på kroppen! De försvann visst med min femte graviditet. Och jag har inte kommit över den där tröskeln ännu utan det känns fortfarande motigt varje gång att komma iväg och röra på sig. När jag väl kommer över tröskeln så är det oslagbart och mycket njutningsfullt. Så gissa vad som blir mitt löfte inför nästa år?

Hur har det gångna året sett ut för dig? Oavsett, så önskar jag dig ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Följ Föda med stöd på Bloglovin!


Att förbereda sig inför förlossningen

förbereda sig inför förlossningen

Ingen födsel är den andra lik. Det är verkligen så. Jag tänker på själva födandet som en koncentrerad bit av livet – ja en oproportionerligt stor och intensivt levande bit av våra liv. I en och samma födsel kan känslor av glädje, sorg, rädsla, smärta, förutsägbarhet, lycka, leda, oförutsägbarhet, långtråkighet och eufori rymmas. Ibland är det tvära kast, precis som med resten av livet. Ingen kan förutspå precis hur en förlossning kommer att bli.

Oavsett om du vill föda hemma, på sjukhus eller med hjälp av ett kejsarsnitt så blir förlossningen  en händelse som kommer att prägla dig. På gott och på ont. Men man kommer inte runt den – händelsen – även om man kanske ibland skulle vilja. Därför kan det vara bra att förbereda sig, på något sätt.

Hur förbereder man sig inför förlossningen?

Det finns inte en förberedelse eller ett koncept som passar alla och det behöver verkligen inte vara något som kostar dig extra pengar. Mödravård är skattefinansierat i Sverige och på många barnmorskemottagningar erbjuds föräldragrupper för gravida. Det, och en god och förtroendefull relation till barnmorskan på MVC under graviditeten räcker gott för många.

Om förlossningens påverkan
Ja, hur upplevelsen av förlossningen blir spelar roll.

Ditt barns födsel blir ett minne som kanske visserligen ändrar karaktär över tid – men själva minnet kommer inte att blekna. De flesta minns sina barns födslar i detalj, minut för minut, timme för timme. Vem som tog emot på förlossningen och om den personen verkade stressad och allmänt ointresserad eller var varmt välkomnande. Ord som sägs i förlossningsrum kan etsa sig fast i minnet som stora klippblock. Därför är det viktigt att vi som jobbar med födande är medvetna om att det vi säger kan bli bevingade ord.

”Barnet har fastnat”

”Ja, du kan föda ditt barn, det tar bara lite tid”

”Du är så värksvag”

Många gravida och deras partners säger ödmjukt inför födseln: ”Vi tar det som det kommer”. Ja, eftersom man inte kan veta hur förlossningen kommer att bli så kan det kännas logiskt och lite ödmjukt att inte fundera så mycket på hur man vill att det ska bli. Men jag skulle tvärtom vilja uppmana er alla: Ta ditt barns födsel – ja ta din eller er förlossning i anspråk! Staka ut en väg! Hur tror du att ni vill ha det? Att staka ut en väg är inte samma sak som att rita en detaljerad karta över sin förlossning. För då finns det en uppenbar risk att man blir väldigt besviken efteråt.

Men det är bara när man funderar över hur man tror att man vill ha det som man kan börja fundera över hur man ska kunna komma dit. 

Läs mer på min nya sida Föda med stöd/Gravid!

En november med fullt ös

Adventsstjärna i fönster. Vinterbild.

Snart är det dags igen! December för ett år sedan.

Otroligt vad tiden går fort! Snart är det ju redan december! Jag som hade lovat mig själv att jag skulle hinna med att städa, fixa inför advent och hinna med det mesta av julklappsbestyren innan december. Jag har plötsligt fått lite bråttom. Den här sista sjukan tog lite på krafterna, plötsligt känns tillvaron som en uppförsbacke igen (jag som älskar känslan av glid och nedförsbacke). Men vilken fin skräll det var att få publicera min vän Paolas fantastiska inlägg om amningsmönster hos barn förra helgen. Det blev så uppskattat av er läsare! Inlägget delades många, många gånger och blev snabbt ett av mina mest lästa inlägg! På Facebook kom det kommentarer som ”Jag vill också forska om amning!”. Något jag vet att en som har forskat om amning i många år uppskattar att få höra. Och det är inte så dåligt att som forskare få nå ut med sin forskning till en lite större publik av läsare. Jag är väldigt stolt över att jag har lyckats skapa en sådan plattform. Föda med stöd får stadigt fler läsare.

Paola och hennes kollegor var också med i Uppsala Nya Tidning i början av den här veckan:

UNT: De vill sprida sanningar om amning

Och härhemma har vi inte längre någon familjemedlem som är under ett år! Tänk, jag tycker faktisk att det är mysigare och mer lustfyllt att amma en ettåring än en liten nyföding. För nu är anspänningen helt borta. Jag vet att jag inte behöver någonting. Hon är så go och rund och klarar sig gott med att få mat av sin pappa. Och när jag är borta en längre stund så handmjölkar jag ur en skvätt som hon gladeligt dricker upp till kvällen. Det hela känns väldigt avslappnat. Och i tisdags var jag i Stockholm och spelade in en podd! November har varit en intensiv månad.