Februari och sportlov

En lördag i februari

Februari och sportlov
Februarisol!

Idag gick jag upp tidigt igen, ja klockan 06:30, för att hinna med något innan resten av familjen vaknar. Om jag vill hinna med att producera något, till exempel skriva text, ja då måste jag ta mig den tiden. Morgontimmarna är bäst. Kvällstimmarna är oftast bara att glömma. Har jag tur så kan jag få sitta och skriva i tre timmar helt ostört om jag går upp klockan 06:30 en lördagmorgon. Tystnaden och stillheten. Nybryggt morgonkaffe. Solen som sakta går upp över hustaken. Det smattrande ljudet från tangenterna. Underbart. Men det förutsätter såklart att jag har fått sova gott under natten. Och inatt fick jag det!

Igår var jag och Hanna på lunch hemma hos Eva som driver Medvind profylax i Enköping. Eva och hennes familj bor i ett bedårande hus från 1920-talet med stor trädgård, höns och frysen full av sommarens skörd. Vilken lyx! Och kan man tänka sig, jag blev bjuden på husets lunch med hembakt zuccinibröd och husets egna bondbönor (och sommarens persilja!). Sånt gör mig lycklig. Jag och Eva spånade vidare på vårt spännande samarbete och idéerna liksom bubblade och kokade över åt alla håll och kanter. När det händer mår jag som bäst.

Tulpaner i vas
Mina födelsedagstulpaner!

Under veckan som kommer är det sportlov för de stora barnen, de ska få följa med farmor och farfar upp till fjällen som vanligt. Vår mellanson kommer förhoppningsvis ha det ombonat och sportlovsmysigt på fritids eftersom min kommande jobbvecka är planerad in i minsta detalj (med en förlossning som är välkommen precis när som helst eftersom den är med i mina beräkningar).

Men när det inte är förlossning på gång så djupdyker jag just nu i mitt och Karin förlossningspedagogen Johanssons samtal. Det ska nämligen bli läsbar text av det hela! Ikväll tar jag paus för då tänker jag istället lyssna på Jon Henrik Fjällgren när han jojkar på bästa sändningstid.

Följ Föda med stöd via Bloglovin! 

Litet barn

Vintertid i blått!

Vinterlandskap
Blå vinter i Uppsala

Nu har det varit riktig vinter ett bra tag härhemma och jag har precis kunnat börja njuta lite av den. Tre hela veckor tog det nämligen att bli mig själv igen efter halsbölden. Och mitt i den där tröttheten så är det svårt att njuta av att snön ligger som ett vackert vintertäcke över landskapet. Men de senaste dagarna har jag börjat komma utanför dörren igen! Alltså, lite mer än bara de där få stegen till brevlådan.

Jag hoppas att vinterlandskapet stannar kvar ett litet tag till. I februari fyller jag år. Gissa hur många år?

Vintergranar och skog
Blåvitt

Det är ganska sällan som jag får tillfälle att reflektera över det här med tid och ålder, men nu har det kommit ikapp mig. Jag var tvungen att gå igenom några flyttlådor i jakten på några försvunna men oh så viktiga papper. Och i mina osorterade flyttlådor hittade jag gamla dagböcker, kassettband, pennor, uttjänta mobilladdare, fotografier, viktiga papper som hunnit bli väldigt oviktiga… Minnen. Vissa minnen som dyker upp i flyttlådorna väger mer än andra. Ja, vissa ting väger som bly i affektionsvärde. När jag stöter på dem kastas jag tillbaka genom åren och plötsligt så är jag bara där. Det är som att öppna en tidslucka. Världar som plötsligt lever upp för mitt inre! En märklig och mäktig känsla.

När jag ser på saker och bilder så ser jag ju hur längesen det är, att tiden finns där som ett hav mellan oss, men ändå kan jag fortfarande uppleva att vara precis DÄR och just den känslan är så märklig. Att en liten bit av mig fortfarande är där. Fastän jag nu är här.

Hänger ni med?

Något som är fascinerande är se mina gamla anställningsbevis. Den första och mycket blygsamma barnmorskelönen. (För att inte tala om den första sjuksköterskelönen på 18300!!!) Namnunderskriften och förhoppningen som ligger inbäddad i ett nytt anställningsbevis! Såhär i efterhand vet jag ju vilka förhoppningar som infriades och vilka som inte gjorde det.

Det som har blivit så mycket bättre än jag någonsin kunnat hoppas på här i livet är mina barn. Just den biten i livet har överträffat alla mina förväntningar med råge. Jag är så glad att vi vågade få barn som unga föräldrar. Och jag är så glad att vi vågade bli föräldrar igen. Och igen. Och igen. Och igen. Mina gamla anställningspapper väger som ICA-kvitton i jämförelse med bilder eller gamla teckningar från när barnen var små. JOBBIGT har det verkligen varit i perioder, det ska gudarna veta. Och är fortfarande emellanåt. Men det är och har varit så värt det.

Litet barn
För ett år sedan. Tänk om inte hon hade funnits? Foto: Lovisa Engblom

När februari börjar går jag på barnmorskedoulajour igen! Det känns riktigt spännande och roligt. Att varva jourperioder med att inte vara jour är det bästa för då hinner man nämligen börja längta.

Följ Föda med stöd via Bloglovin! 


Märta Engblom barnmorska

Mot ljusare tider! Och mindre duttande tack.

Mor och dotter
Mot ljusare tider!

Det är något speciellt med att bli riktigt sjuk. Tacksamheten som kommer efteråt, då när man har tagit sig förbi det värsta och kommit över och ut på den andra sidan. Att få känna sig lite piggare, lite mer sugen på livet igen. Ja jag föder hellre barn igen än går igenom ännu en historia med en halsböld. Det är mycket trevligare att föda barn, även om det gör ont. Värkarbetet under en förlossning är ju så finurligt uttänkt, med vilopauser och med en tilltagande smärta och värkstyrka. Smärtan vid halsböld är så konstant och spetsig. Framförallt så signalerar den att någonting i kroppen är så väldigt fel. Och en stark smärta i kombination med hög feber tar verkligen på krafterna.

Men idag känner jag mig somsagt lite piggare och framförallt hoppfull. Jag har suttit och skrivit hela förmiddagen. Även om det är många månader kvar innan det blir vår så tror jag att längtan också fyller en funktion. Att få drömma, längta och blicka framåt mot saker som ska komma. Det är något djupt mänskligt i det! En av mina ambitioner inför det här året 2019 var att göra saker mer noga och genomtänkt och mindre på känn. Det i sig har inneburit att jag mer noga och genomtänkt tackar nej till att göra en del saker. För att noga och genomtänkt kunna tacka ja till saker jag verkligen vill göra. Hänger ni med?

Himmel och moln
Blå sommarhimmel!

Vi flyttade in i det här huset i slutet av varma maj förra året då trädgården fullkomligt hade exploderat i ett hav av försommarblomster. Syrenbuskar. Rosor. Äppelträd och bärbuskar. Mitt i flyttkaoset försökte jag hinna njuta av trädgården, men jag hann inte riktigt med. Minns att det mest snurrade runt i mitt huvud. Det var svårt att veta i vilken ände jag skulle börja påta. Så kan det ju vara att befinna sig mitt i kaos. Var ska man börja? Och istället för att välja väg så börjar man dutta. Lite här och lite där. Gud vad jag duttade, ja jag åkte iväg och köpte sommarblommor på en blomsterhandel. Istället för att börja packa upp tråkiga flyttlådor och ta itu med de blommor som redan växte i trädgården. För det var så jobbigt att tänka långsiktigt där i början.

Precis sådär kan det vara att starta sitt eget företag. Eftersom möjligheterna till en början synes oändliga och så imaginärt inom räckhåll så börjar man dutta istället för att slå in på en bana och verkligen hålla fast vid den. För om man vill att en trädgård, ett hem, en utbildning eller ett företag ska ta sig och börja växa – ja då måste man ha en plan och tänka långsiktigt. För utan ett mål någonstans där framme är det svårt att veta vart man är på väg. Risken är stor att man går runt, runt i samma cirklar och hoppar på saker som mest känns roliga för stunden. Men att dutta för mycket är vanskligt. Och sociala medier, till exempel, är som upplagt för duttande. Istället för att verkligen ta sig an något är det lätt att man duttar runt i en loop. Och boken som man hade tänkt läsa blir aldrig läst.

Att verkligen läsa en bok eller en roman från början till slut är underskattat. Jag rekommenderar det varmt. Och vad gäller arbetet i trädgården så ser jag fram emot att få vara med från början den här gången och se på när trädgården sakta vaknar till liv efter vintern.

Varm sommar i Hälsingland
Sommar! Foto: Lovisa Engblom

Vinterpromenad

När mamma blir sjuk

Vinterpromenad
Stärkande vinterpromenad i januari för precis ett år sedan!

2019 som var tänkt att börja så bra. Med powerpromenader i skogen och ordning och reda, både på jobbet och hemma. I några dagar såg det också ut att kunna bli en bra start på ett bra år! Året kan fortfarande räddas men starten på året har ohjälpligt kraschat i ett dike. Jag blev jättesjuk i en andra halsböld. Är fortfarande väldigt sjuk och går till öron/ näsa/ hals på sjukhuset nu dagligen. Ett av de stora barnen är också hemma sjuk, om än i en något lindrigare åkomma.

Att bli ordentligt sjuk som mamma är jobbigt för det blir ju så hjälplöst allting. Medan min kropp kämpar med den här dumma infektionen så fortsätter ju livet ungefär som vanligt utan att ta några särskilda hänsyn. Det blir stökigt härhemma som vanligt, barnen blir hungriga som de brukar och min man blir trött när han måste ta över hela lasset. Ibland känns det verkligen som om vi har tagit oss vatten över huvudet. Renoveringen av källaren som vi tänkte påbörja i vår… Just nu orkar jag inte riktigt formulera ordet bygglov högt eftersom det känns som om det kommer bli kortslutning i min hjärna då.

En enda skön sak med att bli sjuk är att jag har tvingats släppa allt och inse att tillfrisknandet måste få ta sin tid. Kapitulera! Jag kan vara så bra på att envist köra på och tänka att saker bara SKA gå ihop om jag biter ihop lite till. Men kroppen behöver bara få återhämta sig nu och vila. BARA vila. Och som av en händelse är jag jourfri hela januari.

Jag kommer göra en operation någon gång i vår då halsmandlarna ska tas bort, en så kallad tonsillektomi. Konvalescensen efter operationen kan vara rätt så jobbig och om jag behöver ligga som en konvalescent då mitt i maj när hela trädgården skriker sitt härliga vårskrik, åh, det kommer att bli plågsamt. Men en sak i taget.

Jag gläds åt Lisen Forsbergs gästinlägg om amning som fick så stor spridning och blev så uppskattat av er!! Det bästa av allt är att det kommer fler intressanta gästinlägg i vår. Så tack bloggen för att du finns och går att skriva på även från sjuksängen. Nu ska jag vila lite innan jag åker till sjukhuset igen.

Följ Föda med stöd via Bloglovin! 

Mor och dotter på stranden

Sammanfattning av mitt 2018!

Mor och dotter vid medelhavet
Höstlov! Foto: Lovisa Engblom

Snart är det här året slut och jag tänker nu sammanfatta vad som har hänt i mitt liv just det här året, både professionellt och på ett mer personligt plan. Mycket har hänt! Vi tar det från början.

Huset

I januari började vi leta hus och i maj gick flyttlasset till det hus som vi just har firat jul i för första gången. Alla barnen fick eget rum och det var på tiden. Några hade behövt dela rum med varann några månader för länge. Rosorna stod i full blom när vi flyttade in, ja det var som att vandra runt i drömmarnas trädgård. Jag har aldrig sett så många rosor förr i en och samma trädgård! Det är sant. Men sommaren blev lite väl varm både ute och inne – vi fick gömma oss i källaren när det var som värst. Vårt svarta snedtak passar bra för att bygga solpaneler på om man säger så, det blir väldigt varmt om sommaren.

Rosor i trädgården
Rosenträdgård!

När hösten kom fick vi plötsligt en massa äpplen att ta hand om och blomflugorna flyttade in i köket på obestämd tid. Det var mindre roligt. Men äppelmoset blev vansinnigt gott (sista burken har precis tagit slut!) och vi har fortfarande sylt kvar – den som jag kokade på bären från vår enorma röda vinbärsbuske, tillsammans med hallon och syltsocker.

Äppelmos i glasburkar
Hemlagat äppelmos en masse!

Summa summarum, vi trivs otroligt bra i vårt nya hus och planen för nästa år är att renovera några rum i källaren så att de kan tas i bruk ännu mer. Våra två snart tonåringar kommer få husera i källaren medan vi inreder ett barnrum till Hanna på övervåningen.

Företaget

På pappret har jag jobbat halvtid i mitt företag hela det här året, men i praktiken så har det blivit mycket mer. När jag började min företagsresa för två år sedan så hade jag inte färdriktningen helt klar för mig utan gick mer på lust och känsla. Jag hade ett driv och en passion men inte så värst mycket kunskap om företagande. Det går absolut att börja den vägen! Men såhär i efterhand kan jag se att det hade besparat mig lite tid om jag hade strukturerat upp mina planer lite från början. Försökt omfamna begrepp som affärsmodell och entreprenörsskap lite tidigare. Allt det där har liksom kommit ikapp mig. Oj vad jag har lärt mig mycket om företagande under året som gått. Här sammanfattar jag mina lärdomar, väl medveten om att de låter som klyschor, men o vad mycket sanning det ligger i dem:

  • Vill du starta eget? Läs allt du kommer över om hur det fungerar och ta in hjälp utifrån! Själv har jag bland annat en redovisningskonsult som hjälper mig med företagets räkenskaper.
  • Att starta eget är inget för den arbetsskygge. Det är enormt krävande. Men frihetskänslan som kommer av att kunna tjäna sina egna pengar och få vara den som styr skutan själv, say no more.
  • Tid är pengar. Ett företag som inte drar in någon vinst är mer att betrakta som en dyr, omständlig och extremt krävande hobby.
  • Börja i liten skala och väx!

För att kunna kombinera jobb med att ta hand om lilla Hanna så började jag året med att ta konsultuppdrag som skribent. Men under hösten började jag ta uppdrag igen, både som barnmorskedoula och hembarnmorska. Det var så roligt att få komma igång!

Mammaledig
Ut ur boet!

Att bistå hemfödslar är bland det finaste och mest meningsfulla man kan göra som barnmorska. Men för att vara krass, det är ingen kassako och det är svårt att skala upp verksamheten. Ett uppdrag innebär väldigt mycket jobb (och ansvar givetvis) med bland annat en jour på fem veckor som ska delas med minst en annan barnmorska. Så att vi alltid kan vara två på själva födseln. Tyvärr är hemfödslarna därför ingenting jag kan bygga mitt företag runt. Men jag håller på att snickra på det här företagsbordet som ska bli stabilt av fler än ett eller två ben. Bland annat har jag ett lite halvhemligt kreativt projekt på gång! Och ett roligt samarbete is coming up! Det kommer hända nya, bra och roliga saker under året som kommer.

När det gäller barnmorskedoulningarna så är mitt ledord kvalitet framför kvantitet. Alltid. Jag vill lägga allt mitt krut i färre uppdrag, snarare än att börja doula på löpande band. För då försvinner en hel del av poängen för mig.

Bloggen

Mor och dotter på stranden
Mor och dotter på bild!

Alltså, jag älskar bloggen! Mer och mer faktiskt. Bloggen och antalet besökare på hemsidan har också växt under året som gått, även om jag har behövt dra ner på publiceringstakten. Det beror nog på att jag har blivit bättre på att SEO-anpassa hemsida och inlägg. Om jag fick välja själv så skulle jag gärna publicera inlägg oftare, gärna minst varannan dag – men helst varje dag. Idag har jag inte riktigt den möjligheten. Det är inte helt realistiskt att jobba både som barnmorska och skolsköterska, vara mamma till fem barn och uppdatera bloggen med matiga och väl underbyggda inlägg dagligen. Jag behöver ju sova nån gång.

Idag får jag väldigt många uppdrag via min hemsida, ja fler uppdrag än jag kan åta mig. Men för att kunna börja driva själva bloggen i en mer professionell riktning – alltså kunna lägga en större andel av min tid just här – så behöver jag även få en inkomst ifrån själva bloggandet. Det är faktiskt också en av mina ambitioner! Jag vill till exempel grotta ner mig i ämnen som barnlängtan, IVF, missfall, klimakteriet, sex… och göra fler reportage. Varvat med personliga inlägg från min vardag. Nästa trappsteg för mitt bloggande är alltså att det ska generera en inkomst. Läs gärna mer om det på min idol Elin Häggberg alias Teknifiks fantastiska blogg: Hur tjänar man pengar på att blogga?/

Mina matiga och väl underbyggda barnmorskeinlägg blir ofta uppskattade av er! Reportagen har också blivit väldigt väl mottagna. Men under året har gästblogginläggen seglat upp som riktiga bubblare och inför nästa år vill jag publicera gästblogginlägg lite mer frekvent och mindre sporadiskt. Gärna ett i månaden. Några av er har därför nu i dagarna fått en inbjudan av mig! Tanken med gästblogginlägg är att skapa winwin, inte att profitera på någon annan.

Inför nästa år efterlyser jag också fler läsarberättelser! Ämnen som är underrepresenterade på bloggen är missfall, barnlängtan, frivillig eller ofrivillig barnlöshet, IVF, klimakteriet och sex…. Men allt är intressant! Det går givetvis bra att vara helt anonym. Om du värper på något, skicka in din läsarberättelse till info@fodamedstod.se

Sociala medier

Förutom bloggen och mitt instagramkonto @fodamedstod, så har jag öppnat ett nytt konto som heter @birthfolks Där regrammar jag, alltså samlar och publicerar mina men framförallt andras fina bilder på gravidmagar, födslar, amning… hemfödslar. Det är jättekul! Kika in där om du ännu inte har gjort det. Jag har också startat facebookgruppen Föda med stöd.

På ett personligt plan

Det har varit ett fint år. Men jag behöver fortsätta att jobba med Time management och försöka definiera, vad är jobb? Och vad är fritid? Jag har också gjort tappra försök att börja komma i form fysiskt, försök som inte riktigt har burit frukt. Nu pratar jag inte om vikten enbart utan om flåset, smidigheten och styrkan! Jag vill ha lite mer muskler på kroppen! De försvann visst med min femte graviditet. Och jag har inte kommit över den där tröskeln ännu utan det känns fortfarande motigt varje gång att komma iväg och röra på sig. När jag väl kommer över tröskeln så är det oslagbart och mycket njutningsfullt. Så gissa vad som blir mitt löfte inför nästa år?

Hur har det gångna året sett ut för dig? Oavsett, så önskar jag dig ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

Följ Föda med stöd på Bloglovin!


Konst i Uppsala

Årets julklapp!

Konst i Uppsala
Årets julklapp!

Årets julklapp var definitivt min mammas tavla av ett foto som jag tog själv för ett år sedan. Jag passade på när min nyfödda dotter låg där på min pösiga postgravidmage alldeles nöjd, nyammad och däst. Klick! Och ett år senare, nu i jul, fick jag alltså ett stort paket av mamma med en alldeles nymålad tavla. Så himla fint!

Julafton firades vi hemma själva i vårt nya hus. Jag var jour i år och det blev iallafall ingen julbebis! Så mina barn fick fira jul med båda sina föräldrar hemma och det kändes ju fint på alla sätt.

Julpynt i granen
Mormor och morfars julgran

På juldagen fortsatte vi julfirande hemma hos mormor och morfar! Mina syskon med familjer firade själva julafton ihop med mina föräldrar men eftersom vi är så många passar det oss att dela upp firandet lite. Att pytsa ut det på några dagar gör det hela mer njutbart. Min syster och jag har ju åtta barn ihop och det är riktigt härligt, festligt och stojigt att ses allihop. De stora barnen delar en massa lek, minnen, semestrar OCH skola plus kompisar med varann. Vilken lyx! Våra två yngsta kommer förhoppningsvis snart att göra detsamma.

Julen är barnens högtid!
Nyfiken på granen!

Det allra nyaste tillskottet i kusinskaran fick vi träffa igår på annandagen. Sonja, fyra veckor gammal. Alltså jag slutar aldrig att förundras! Jag känner mig ju så rik som mamma, svägerska, moster och ingift faster. Och det är en väldigt fin känsla såhär i juletid.

Jul i Uppsala
Hans och Hanna hemma hos mormor och morfar

Snart, snart börjar jag rikta blicken mot allt som jag planerar ska hända nästa år. Men jag är inte där riktigt än, vill få landa i att det här året blev ett fint år med några få lediga dagar såhär på sluttampen. De dagarna tänker jag njuta av. Inte styra upp inte i minsta detalj. Nej, jag ska försöka att bara vara.


En fembarnsmammas jul

För precis ett år sedan, såhär dagarna innan jul, satt jag med min nyfödda och väntade på att läkaren på amningsmottagningen skulle ha tid med mig. Jag var sjuk, febrig och hade ont i bröstet – igen. Kunde det vara en bröstböld som kändes där inne i bröstet? Varför blev jag aldrig bra? Fortfarande känner jag en sån enorm tacksamhet över att amningmottagningen fanns där för mig då, och att läkarna och barnmorskorna snabbt kunde hjälpa mig. Nej, det var ingen bröstböld jag hade. Och sjukdomskänslan hann släppa taget om mig lagom till julafton. Det blev en fin jul, ja vår första med alla fem barnen – jag var bara liite tröttare än vanligt.

träd med kala grenar

Men förra året var året då jag på allvar började handla saker på nätet. Helt enkelt för att jag inte kom iväg till någon affär. Och jag måste säga att jag ändå är GLAD över att vara fembarnsmamma nu mitt i vår digitala revolution. Dels för att det helt enkelt går att sköta jobb på ett annat sätt hemifrån nu, via datorn. Men också för att det faktiskt går att beställa hem 10 liter mjölk, 5 liter yoghurt, två kartonger ägg och 3 förpackningar musli direkt hem till dörren. Däremot är jag tacksam över att amningshjälpen jag fick förra julen var via ett fysiskt möte, In Real Life.

Det här året har jag, som många andra, börjat fundera över hur man faktiskt ska kunna fira jul på ett mer hållbart sätt. Klimatförändringarna är skrämmande! Det funkar inte riktigt längre att sticka huvudet i sanden (eller snön för all del) och låtsas som om de inte angår oss. Att fortsätta tro att vi kan leva på ungefär som vanligt utan några som helst inskränkningar i bekvämlighet eller livsstil. Julklappsshoppingen och julresan till Thailand får lätt en lite fadd eftersmak. Men hur ska man då göra utan att gå under av dåligt samvete och ågren för att klimatet inte riktigt hänger med på vårt skenande tåg?

Ja, jag vet inte. Men själv har jag verkligen börjat tänka till över vad jag köper för julklappar. En hel drös av klapparna i år är därför inköpta på second hand och det har varit riktigt roligt att hitta kläder, böcker, leksaker och gamla filmer på det sättet. Det tar lite tid att leta fynd, men det är tid som lönar sig! Sen har jag funderat ett varv extra på sakerna som inte är inköpta på second hand. Att det ska vara något som är praktiskt bra och fyller en funktion. Julmaten går det också att tänka till runt. Behöver man laga ett överdådigt julbord med en mängd olika (kött)rätter där vissa kanske inte ens blir uppätna i tid? I år blir det därför något färre rätter, men mer noga utvalt. Till exempel har vi fått en julskinka av vildsvin som ligger och väntar i frysen. Det ska bli spännande att se hur väl den tas emot i familjen.

Vinter och snö

Mycket har hunnit hända sen jag satt där med min nyfödda i knät på amningsmottagningen, då för precis ett år sedan. Framförallt har hon som låg så sött i min famn då blivit så mycket större. Nu kryper hon ju runt i vårt nya, bättre begagnade hus. Det blir förresten första julen för oss allihop i det nya huset. Nej, allt är verkligen inte färdigt, fixat, ombonat och inrett ännu. De nya gardinerna väntar fortfarande på att bli uppfållade och det är inte bara en lampa som väntar på att få komma upp i luften. Men vi är en god bit på väg och framförallt så får vi plats och behöver inte tillämpa principen en in – en ut hela tiden. Det var riktigt tröttsamt där ett tag. Jag har gott hopp om att vi kommer få till lite julstämning i stugan. Vi har ju trots allt en vacker braskamin som fungerar utmärkt, och pianot är nystämt. Granen står och väntar på att tas in. Kanske hinner vi ikväll? Men först jullunch med min syster och kusin! Och efter det drar vi iväg till en högtidlig julavslutning med alla våra skolbarn.

vinterlandskap
En facebookgrupp om att föda med stöd

Välkommen till Föda med Stöd på Facebook!

Ja, jag har gjort slag i saken och startat en facebookgrupp. Varför? Jo för att jag vill komma närmare dig! Det låter ju verkligen allmänt klyschigt men det stämmer. De senaste åren har jag blivit vän med många,  ja nätverkat och knytit kontakter bara genom att vara aktiv i olika forum på Facebook. Det finns en mängd grupper redan men jag ville ta chansen att skapa en egen grupp där jag får vara med och sätta tonen. Så, nu har jag gjort det! Här är den:

En facebookgrupp om att föda med stöd
På facebook

Ton: Det ska vara en trygg och fredad plats på nätet, men gärna med ett högt tak. För alla som vill diskutera allt det som ryms under paraplyet Föda med stöd (som mer är att betrakta som ett barnmorskeackord i dur). Här är exempel på vad som kan rymmas: trygga eller otrygga födslar, sjukhusfödslar eller hemfödslar, midwifery, vattenfödslar, doulande, graviditet, föräldraskap, klimakteriebesvär, aborter och sex. Ställ en fråga du har eller dela en erfarenhet! Det som inte accepteras är en otrevlig eller arrogant samtalston. Brukar sällan bli konstruktivt då nämligen. Så, du är hjärtligt välkommen med andra ord!

Jag vill också ta tillfället i att presentera en av mina nära kollegor, nämligen Eva Grape Ersson! (För jag jobbar inte ensam, varken med hemfödslarna eller med mina doulauppdrag.) Såhär presenterar Eva Grape Ersson sig själv:

-Jag är i botten socionom med 10 års erfarenhet som kurator och arbete på familjecentral. Jag är också Föda Utan Rädsla – instruktör och doula. Det senaste året har jag även utbildat mig i metoden Aktiv baby. I mitt arbete har jag alltid brunnit för familjer i alla former. Med ödmjukhet, inkänning, lugn och trygghet hoppas jag kunna stötta blivande föräldrar att hitta sin inre styrka.

Medvind Profylax i Enköping
Eva Grape Ersson, Medvind Profylax

Läs mer om Eva på hennes egen hemsida: medvindenkoping.se

Jag och Eva kommer fördjupa vårt samarbete under våren och det känns jättekul! 

En medelhavsdröm

Alltså, vad häftigt det är att vara släkt och nära vän till en proffsfotograf. Jag tänker på min svägerska och barnens faster Lovisa Engblom. Det är hon som har förevigat mig och lilla Hanna vid havet den där stormiga eftermiddagen vid Medelhavet. Vågorna gick höga och saltvattnet stänkte på oss! Det var friskt, kargt, blåsigt och härligt. Lite läskigt också tyckte Hanna för hon ville liksom borra in och ner sig i mig. Just på den här katalanska stranden har våra barn badat många gånger. Havet dånade in mot klipporna när vi tog de här bilderna.

Mor och dotter vid medelhavet

Jag har fått ganska stor respekt för vatten och vågor. Att hålla koll på alla barnen när de badar en varm sommardag samtidigt som alla andras barn också badar, ja det kan göra mig riktigt stressad. Pool är jag jätteglad att vi inte har hemma. Så på det sättet passar det mig ganska bra att vara ensam på en strand där vågorna förvisso går höga men när det enda barnet jag behöver ha koll på är ungen jag har i famnen.

Mor och dotter vid havet

Foto: Lovisa Engblom

 

Vill du aldrig missa ett inlägg? Följ  Föda med Stöd på Bloglovin

En november med fullt ös

Adventsstjärna i fönster. Vinterbild.

Snart är det dags igen! December för ett år sedan.

Otroligt vad tiden går fort! Snart är det ju redan december! Jag som hade lovat mig själv att jag skulle hinna med att städa, fixa inför advent och hinna med det mesta av julklappsbestyren innan december. Jag har plötsligt fått lite bråttom. Den här sista sjukan tog lite på krafterna, plötsligt känns tillvaron som en uppförsbacke igen (jag som älskar känslan av glid och nedförsbacke). Men vilken fin skräll det var att få publicera min vän Paolas fantastiska inlägg om amningsmönster hos barn förra helgen. Det blev så uppskattat av er läsare! Inlägget delades många, många gånger och blev snabbt ett av mina mest lästa inlägg! På Facebook kom det kommentarer som ”Jag vill också forska om amning!”. Något jag vet att en som har forskat om amning i många år uppskattar att få höra. Och det är inte så dåligt att som forskare få nå ut med sin forskning till en lite större publik av läsare. Jag är väldigt stolt över att jag har lyckats skapa en sådan plattform. Föda med stöd får stadigt fler läsare.

Paola och hennes kollegor var också med i Uppsala Nya Tidning i början av den här veckan:

UNT: De vill sprida sanningar om amning

Och härhemma har vi inte längre någon familjemedlem som är under ett år! Tänk, jag tycker faktisk att det är mysigare och mer lustfyllt att amma en ettåring än en liten nyföding. För nu är anspänningen helt borta. Jag vet att jag inte behöver någonting. Hon är så go och rund och klarar sig gott med att få mat av sin pappa. Och när jag är borta en längre stund så handmjölkar jag ur en skvätt som hon gladeligt dricker upp till kvällen. Det hela känns väldigt avslappnat. Och i tisdags var jag i Stockholm och spelade in en podd! November har varit en intensiv månad.