En abort är en abort

I Sverige har kvinnor rätt till fri abort till och med vecka 18. Efter denna vecka måste kvinnor ansöka om tillstånd hos Socialstyrelsens rättsliga råd som bedömer om det finns synnerliga skäl. Till och med vecka 21+6 kan man få tillstånd att utföra en så kallad sen abort. From vecka 22+0 anses fostret i juridisk mening vara ett barn och livräddande behandling kan sättas in.

I veckan sändes en debatt i  Aktuellt som gjorde mig mycket upprörd. Barnläkaren Katarina Strand Brodd har vid åtminstone ett tillfälle försökt rädda ett aborterat foster där aborten påbörjades i vecka 21 men drog ut på tiden till vecka 22. Ibland tar en sen abort nämligen flera dagar att fullborda.  Barnet visade livstecken och var i juridisk mening ett barn som kommit ut i vecka 22, en barnmorska kallade på barnläkaren, barnläkaren försökte rädda barnet.

Problemet är att barnet inte råkade födas för tidigt! Barnet kom ut som ett resultat av en sen abort som en kvinna fått tillstånd att utföra av Socialstyrelsens rättsliga råd. Meningen med hela proceduren var att avsluta graviditeten – inte att föda fram ett barn. Det här är otroligt viktigt att komma ihåg. Det var därför felaktigt, djupt oetiskt och oprofessionellt av barnmorskan att kalla på barnläkaren och sedan av barnläkaren att försöka rädda barnet.

Ja, det är fantastiskt att barn som råkar födas för tidigt kan överleva så tidigt som i vecka 22! Det är viktigt att vi för etiska diskussioner om när barnets chanser att överleva blir så stora att en abort inte  längre är försvarbar. Om det  i framtiden skulle kunna innebära en sänkning av abortgränsen till följd av framsteg inom sjukvården, det är en annan fråga.  Men det är fruktansvärt fel att försöka rädda ett barn som har kommit ut som ett resultat av en godkänd, planerad och genomförd abort!

I den här situationen kan en barnläkare inte stirra sig blind på om graviditeten har råkat passera vecka 22+0 eftersom man inte kan avsluta en påbörjad abort som drar ut på tiden. Ska barnet med alla odds mot sig verkligen räddas till livet? Det vill säga till föräldrar som ansökte om en sen abort och som ansågs ha synnerliga skäl till just det. Svaret är nej.

 

 

 

Abortsjuksköterska?

Foto:Paola Oras

Det är mycket som fort hänger löst när saker man tog för självklart ovarsamt vänds upp och ner och kastas som mackor i haven. Trump har börjat kasta mackor av hela stenhögen som vi under årtionden har samlat och omsorgsfullt lagt ihop till ett solitt bygge. Allt det vi håller dyrt, som Margot Wallström sa. Debatten om samvetsfrihet för barnmorskor att slippa utföra aborter har blossat upp som en följd av detta. De abortvägrande barnmorskorna får stöd av organisationen ADF  som vill förbjuda alla aborter som i sin tur har stöd av Trump och co.

Någon föreslog att vi borde inrätta särskilda abortsjuksköterskor. Tanken var att om barnmorskor separeras från abortuppgiften så öppnar det upp för barnmorskor att jobba enbart med förlossning och på så sätt slippa ta i abort med tång. Men varför ska vi införa särskilda abortsjuksköterskor när vi har barnmorskor? Budskapet det sänder ut är detta;  Vi inrättar en särskild bödel som får uppdraget att utföra ett smutsigt och moraliskt förkastligt jobb som andra kanske inte vill eller iallafall bör slippa att  utföra.

Barnmorskor får under sin utbildning en unik kunskap om kvinnors reproduktiva hälsa och där finns hela spannet med –  från pubertet till ofrivillig barnlöshet, förlossning, eftervård, abort, amning och klimakteriet. Alla dessa bitar har ett bådeoch. En komplexitet. Man kan vrida och vända ut och in som sockor på dessa händelser, det finns aviga och räta. Abort kommer alltid att finnas med som ett inslag i denna livscykel. Vissa kvinnor slipper ta ställning till abort under sin livstid och det är ju för väl att de finns! Men för väldigt många kvinnor finns abort med, om aborten är legal eller illegal är en annan femma – det är upp till samhället att besluta om. Abort finns med som en konsekvens av en kvinnas reproduktiva förmåga, nämligen den att bli gravid. Att kunna bli gravid är både en välsignelse och en förbannelse för den som blir det,  ja det finns aviga och räta här också. Det går aldrig att lagstifta bort aborter, de kommer alltid att finnas.

Därför tror jag det är viktigt att barnmorskor finns med och bistår kvinnor i samband med en abort. På samma sätt som vi är lämpade att bistå kvinnor som behöver vård i samband med en födsel.

Samvetsfrihet och skuld

Att införa samvetsfrihet för vårdpersonal i Sverige vore samma sak som att börja sippra in ett långsamt gift i en tunna friskt vatten. Det går inte att ha en tunna med nästan friskt vatten. Vattnet kommer antingen vara friskt eller förgiftat.

Svenska barnmorskeförbundet tar därför starkt avstånd från att införa samvetsfrihet. http://www.barnmorskeforbundet.se/aktuellt/forbundet/abortratten-hotas-av-samvetsfrihet/ Kvinnors behov av vård måste alltid gå före en enskild persons religiösa övertygelse.  Att vara barnmorska är inte enbart att välkomna små ljuvliga bebisar till världen; det är också att hjälpa till med aborter, sätta in preventivmedel, assistera vid inseminationer och framförallt att stötta kvinnor i  livshändelser som på olika sätt påverkar kvinnokroppen. Jag skulle definitivt inte vilja ha en barnmorska som arbetar under sin samvetsklausul i första hand – och efter mitt behov av vård i andra hand.

Emma Frans skriver bra om vad som händer när man begränsar kvinnors rätt till abort. http://www.expressen.se/debatt/abortmotstandare-ar-allt-annat-an-for-liv/

Det finns flera tåtar att dra i om man vill värna små oskyldiga liv! Många liv jorden runt är i behov av omsorg, utan att man för den sakens skull behöver börja låta kvinnor dö i illegala aborter –  i sin iver att värna ännu ofödda liv.  En illegal abort är inte kvinnans skuld utan samhällets. Jag skulle säga att barnmorskor som går organisationer som ADF:s ärenden har ganska mycket att bära på sina samveten. Vi i vården ska se till att hjälpa kvinnor – inte stjälpa dem.

Att begränsa kvinnors rätt till abort handlar därför inte  i första hand om att värna liv utan om att lägga en blytung filt av skuld  och skam över kvinnors kroppar. Igen! Same procedure as last year!

Tell me – what else is new today?