yoga för gravida, gravidyoga

Gravidyoga och att bara vara

Grvidyoga, yoga för gravida
Gravidyoga

Först vill jag bara säga att jag har fått så fin respons efter min medverkan i förlossningspodden. Det gör mig verkligen glad. Jag kommer åka tillbaka till Emma och förlossningspodden om ett tag för att spela in ett bonusavsnitt. Men just nu utbildar jag mig inom gravidyoga. Nej, jag är ingen yogi och kan inte göra perfekta solhälsningar. Men vilken tur att yogan inte handlar om att göra perfekta solhälsningar.

Gravidyoga är ett så ypperligt tillfälle för den gravida kroppen att bara få vara. Med allt som är. Med tröttheten, illamåendet, huvudvärken, med slöheten, rädslan eller med lyckan och den där puttrande glada känslan av tillförsikt. Gravidyoga är ett ställe där görandet får maka på sig lite för varandet. Att ta sig till yogan är nog av ett görande – väl där går det bra att släppa och bara vara. Själv minns jag gravidyogan under min andra graviditet med en alldeles särskild värme. Hur det blev ett rum för mig att släppa alla prestationer och framförallt, där gravidmagen inte var i vägen.

Det känns fint om jag i framtiden kan få bjuda in gravida till just det. Men då måste jag göra om det till mitt. Alla nya kunskaper måste liksom processas och bakas om till något eget innan det går att bjuda in andra till det.

Det här senaste året har jag börjat med så många nya saker, jag har utbildat mig till profylaxinstruktör, börjat hålla kurser, skapat workshops, utbildat mig inom gravidyoga. Jag känner att nästa år får bli ett lite lugnare år på den fronten – ett år som får handla mer om att förvalta det jag redan har.

Gäst hos Förlossningspodden

Förlossningspodden – ett tryggt rum

Emma Philipsson som driver förlossningspodden har lyckats med något stort, nämligen det att skapa ett tryggt rum för samtal om förlossningar. Det är inte så bara. Ett tryggt rum karaktäriseras av att du som vistas där kan hålla garden nere och låta den där berättelsen som finns få komma fram som en långsam stjärna i rullning, just eftersom den tas emot så varsamt. Att försöka sätta ord på det arbete som krävs för att skapa ett sånt tryggt rum för andra, det är svårt eftersom den största delen av arbetet med att skapa sådana rum är osynligt för andra, medan resultatet däremot – det bländar.

Bara för att ett arbete inte syns betyder inte att det inte finns.

Vi är idag fixerade på att mäta det mätbara. Allt det där omätbara som betyder minst lika mycket, om inte mer, är vi rätt bra på att låtsas som om det inte finns (eftersom det inte går att mäta). Det arbete jag själv lägger ner på att skapa fler trygga rum för födande kvinnor är just ett sådant, kvalitativt och ofta osynligt jobb, men ett jobb som jag vet (eftersom jag får det bekräftat varje gång) gör stor skillnad.

Vad jag inte visste var att det skulle ha en så stor impact på mig själv, att få vistas i det rum som Emma har skapat.

Att gästa förlossningspodden påminde mig om hur stort det kan vara när en människa rycker sig loss, får tillgång till sin kreativitet och skapar sig något eget. Nej det är inte alltid lätt att vara egenföretagare och den där formen för inkomst som behöver finnas på nåt vis för att livet ska fungera, den känns ju ofta som en tvångströja hur man än vänder sig. Men förutom just den biten så blir jag mer och mer övertygad om att det som gör oss människor unika är att vi kan få tillgång till vår kreativitet och på så sätt öppna upp nya rum. Och nej, vi är inte alltid utbytbara. Jag vet att förlossningpodden inte skulle vara samma sak utan Emma. Men utan hennes gäster skulle det där rummet inte heller finnas för det är just i samtal med andra människor som det stora bor.

Gäst hos förlossningspodden Emma Philipsson

Här hittar du avsnittet där jag gästar podden: Märta

Barnmorskor på Uppsala barncentrum och vårdcentraö

Profylaxkurser på Uppsala Barncentrum & Vårdcentral

Barnmorskor på Uppsala barncentrum och vårdcentraö
Barnmorskorna Carin och Jennie

Jag är väldigt glad att såhär i novembermörkret få berätta om mitt och Evas samarbete med Uppsala Barncentrum och Vårdcentral, och framförallt med barnmorskorna Carin och Jennie som arbetar på deras barnmorskemottagning. I vår kommer jag och Eva att hålla några av våra profylaxkurser Föda utan rädsla i deras lokaler mitt i stan. Alla gravida kommer vara välkomna att anmäla sig till dessa profylaxkurser – man behöver alltså inte vara inskriven på just deras barnmorskemottagning för att kunna anmäla sig till någon av kurserna. Datum för vårens profylaxkurser på Uppsala Barncentrum är inte spikade än, men det kommer! Alla bokningar och anmälningar kommer kunna göras på min och Evas gemensamma hemsida profylaxkurser.se

Jag kan varmt rekommendera Uppsala Barncentrum och Vårdcentral, de räddade faktiskt min familj när ett av våra barn behövde specialisthjälp för sin astma och allergi. Och jag vet att många föräldrar har gjort som vi och skrivit in sina barn på deras BVC men jag vet inte om lika många har förstått att det även finns en MVC hos dem, alltså en barnmorskemottagning.

Men det gör det! Och där jobbar barnmorskorna Carin och Jennie för att blivande föräldrar ska få en så bra start som möjligt på sitt föräldraskap. Gå gärna in och kika på deras hemsida: www.uppsalabcvardcentral.se

Doulapodden

Ljus i november

Jag håller på att tina upp efter höstlovets bakslag och mammaleda (se mitt förra blogginlägg). Idag känns det hoppfullt igen, förkylningen börjar släppa och jag har riktningen framåt klar för mig. Just den där riktningen, åh den är så viktig. Utan att ha något där framme, ett mål, är det så svårt att njuta av nuet. Då blir vardagen mest en salig röra. Jag kommer framförallt att hålla på med mitt skrivprojekt hela den här perioden fram till jul. Men jag har också klämt in en gravidyogalärarutbildning! Den går av stapeln under nästa vecka och det blir ett fint avbrott i vardagen. Jag vill veta – vad har ni för erfarenheter av gravidyoga? Skriv GÄRNA och berätta.

Innan höstlovet drabbade oss hann jag med att gästa doulapodden igen. Det blir nog ett ganska intressant avsnitt även om jag känner att det blev slip of the tounge fler än en gång eftersom jag sa saker som jag sällan vågar säga. En podd är ganska avslöjande eftersom det är ett forum där man faktiskt får prata till punkt. Som sådant är det rätt unikt skulle jag vilja säga. Och doulapodden är en guldgruva. Förlossningspodden (oh my) är också en guldgruva – och om allt går vägen så är tanken att jag ska gästa den podden nästa vecka. Så är jag på jour igen. November har faktiskt fortfarande chansen att bli en riktigt bra månad.

Doulapodden
Strax efter min medverkan i doulapodden, i deras fina doulastudio

Igår började jag läsa Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis och blev helt fast. Andra böcker jag är bra sugen på att börja läsa är Silvia Avallones nya Där livet är fullkomligt och Ian McEwans Maskiner som jag. Bara vetskapen om att de finns där gör mig till en lyckligare människa. Det är sant. Planen är att ta ett två veckors jullov över helgerna – det och några böcker känns som en sån där fin sak att se fram emot.

Christina Cullhed konst

Höstlov med grisen i säcken

Höstlov kan bli alldeles underbara och helt klaustrofobiska. För tre år sedan var vi på resa i Skottland och Edinburgh vid just den här tidpunkten och det var ett av de höstlov som har gått till historien som helt underbart. Det var då. Höstlovet år 2019 kvalar lätt in som ett av de sämsta i historien. Det började med att jag kom på att jag glömt att anmäla fritids för vår mellanson, varpå han bedyrar att han vill gå på fritids! Det brukar ju vara tvärtom, att när skolan tar uppehåll och barnen är anmälda till fritids så vill barnen inte gå till fritids utan vill vara hemma istället. Men denna gång, när jag själv lyckades trassla till det, ja då ville han minsann inte alls vara hemma. Men så blev det.

Och samtidigt blev lilla Hanna jättesjuk. Fem långa dagar med hög feber, hosta och en tröttgnällighet som har fått mammaledan att anta nya höjder. En tanke som jag har tänkt är att få berättar om den leda man kan behöva utstå som förälder. För mitt i denna gå och bära på ett litet skrott så blev jag själv sjuk med feber. Och allt detta medan våra tonårsbarn har levt sitt eget höstlovsliv och vänt på dygnet. Att själv vara sjuk och bli fast inne i ett hus med en liten sjukling, en lagom uttråkad sjuåring och tre nästan tonåringar som knappt varit kontaktbara förrän klockan 12 på förmiddagen, åh det har varit rätt jobbigt. Jag har försökt skicka iväg sjuåringen och våra tonåringar på egna små turer ute, men ingen har nappat. Igår ledsnade jag själv rejält på att vara fast härinne och fick med mig tre barn i bilen, alltid något. Men vår favoritpark var stängd för ombyggnad och när vi väl kom fram till en annan högst lekbar park så vägrade sjuåringen att ta på sig sin vinterjacka och stod mest och tjurade och frös en lång stund innan han kom loss litegrann. Sen fikade vi på stan.

Jag tröstar mig med att vi samtidigt har haft flyt på andra fronter här i livet. Bland annat så kommer vi äntligen bli med nya källarfönster och den här omrokaden som är tänkt där två tonåringar ska husera i källaren medan lilla Hanna ska få eget rum häruppe, den blir nu av. Finally. Och idag har min mamma vernissage på sin utställning Bugs and Blooms på Galleri Uppsala. Som den här fjärilen känner jag mig knappast just nu men den lyser onekligen upp november med sin prakt.

Christina Cullhed konst
Bugs and Blooms på Galleri Uppsala

Vad gäller jobb så får jag väldigt många förfrågningar om doulauppdrag i Stockholm just nu, och det är jätteroligt men samtidigt tråkigt eftersom jag känner att jag måste tacka nej. Jag behöver prioritera doulauppdrag i Uppsala en tid framöver men tar mer än gärna emot bokningar av privata profylaxkurser eller konsultationer (förlossningsförberedande samtal) i Stockholms län.