bubblor i vttnet

Låt fler kvinnor få föda sina barn i vatten!

bubblor i vttnet
Det borde finnas ett badkar eller en birthpool i varje förlossningsrum!

Nu finns det inga ursäkter längre. I torsdags disputerade barnmorskan Hanna Ulfsdottir på sin avhandling om vattenfödslar i en svensk kontext, du hittar den här:

To give birth in water

Jag har skrivit om Hanna Ulfsdottirs forskning tidigare och egentligen är det inget nytt om vattenfödslar som presenteras utan hennes forskning bekräftar vad annan internationell forskning på området redan har visat. Nämligen att en vattenfödsel är associerat med färre ingrepp i förlossningen och en lägre frekvens av grad2 – bristningar. Och att barn som föds i vatten mår lika bra som andra barn. Kvinnor som föder i vatten upplever flera fördelar – de känner sig stärkta, trygga och självständiga under sin vattenförlossning. De upplever också en högre grad av egen kapacitet samt fördelar under krystskedet. Det är otroligt stort att någon har undersökt vattenfödslar i en svensk kontext.

Vattenfödslar ska ses som ett alternativ för friska kvinnor med ett normalt förlossningsförlopp. Därför åligger det oss barnmorskor att hålla oss informerade och uppdaterade om hur man bäst både handlägger och informerar kvinnor om vattenfödslar. Eftersom vi ska jobba utifrån evidens och beprövad erfarenhet så behöver vi informera om fördelarna med vatten både under öppningsskedet men även under utdrivningsskedet.

Det är också hög tid att alla förlossningsavdelningar som ännu inte kan erbjuda ett badkar till alla födande bygger om eller kompletterar sin utrustning men mobila eller flyttbara badkar så att vården av födande kvinnor kan bli mer jämlik och mindre godtycklig.

Foto: Lovisa Engblom
Nora eller Brinn Oslo brinn

Så kom sommaren igen

Så kom sommaren. Vi firade nationaldagen hos släkt i Virsbo utanför Västerås med kusiner, sysslingar, mostrar och morbröder. Värmen kändes tropisk och barnen tog sitt första dopp för året. Långhelgen började alltså på bästa sätt, med en jourperiod som just avslutats, värme, fest och några dagar ledigt med familjen. Inga jobbmöten eller jobbmiddagar inplanerade för mig eller Stefan. En helt blank kalender i några dagar. Det är mycket ovanligt i den här familjen ska jag säga.

Och hela våren har jag längtat efter att få tid till att påta i trädgården. Alltså att få försjunka. Inte bara ta några spadtag sådär med stressen lurandes i magen, eller klippa gräsmattan i sista sekunden innan den liksom svämmar över alla kanter och grässtråna behöver huggas av med något riktigt vasst. För en trädgård behöver ju lite kärlek och omsorg om man inte vill att den ska växa igen alldeles. Min ambition är att vår trädgård ska få det. Även om den också gärna får vara sådär härligt på gränsen till för lummig.

Lummig trädgård Uppsala
Mitt favoritställe

Men vår källarrenovering behöver också sina omsorger, så dagen igår började på Bauhaus där vi letade väldigt oromantiska saker som lampsocklar och annat att fästa lampsladdar i taket med. Vår 12-åring som är väldigt förtjust i djur, hittade ett litet bihotell. Vår sexåring ville inte vara sämre så han fick också med sig ett eget fjärilshotell. Men han döpte ganska snabbt om det till fjärilsfängelse och behandlade det inte riktigt med samma omsorg som sin storebror – familjens biolog. Sofia fick med sig ett litet apelsinträd och vår femtonåring fick äntligen sin utlovade födelsedagscykel.

Bihotell Uppsala
Bihotellet

När vi kom hem var vi redan svettiga, men då var tanken att trädgårdsdagen skulle börja. Jag ryckte ogräs och klippte gräs. Hanna tultade runt och blev rädd för vattenslangen som rörde sig misstänkt likt en orm, ryckigt och liksom oförutsägbart. De stora barnen cyklade, solade och dråsade. Åh vad skönt det var sen när kvällssvalkan kom. Mysigt att efter middagen gå ner i det svala vardagsrummet i källaren och titta på ett avsnitt av en bra serie. Idag ska jag flytta ner min motionscykel till källaren eftersom den inte kommer bli cyklad på annars.

Nora eller Brinn Oslo brinn
Sommarläsning

Jag har börjat läsa min först sommarbok: Nora eller Brinn Oslo brinn. Den är underbar. Och idag är planen att köpa några perenner som jag längtar efter, nämligen röd solhatt. Jag har redan gjort plats åt dem i en av våra rabatter. Om bara sommaren får fortsätta på ungefär samma sätt som dagen som var så är jag lycklig.

Dikten här nedan fick jag skickad till mig av min kollega Florence och den sätter fingret på precis det där. Hundra sommardagar av Alf Henrikson.

Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens i går
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

Vår sommar i Hälsingland förra året

Informerat val i praktiken

Stort tack till Helena Lindgren, Eva Nordlund och Mia Ahlberg för en bra debattartikel i SVD: Skapa en ny modell för hemförlossningar

Varför får ovetenskapliga argument användas för att lägga ner en vårdform för hemfödslar – utan att något alternativ tar vid? Själv blir jag stundom otroligt frustrerad över de osakliga argumenten om säkerheten som så ofta kommer upp. Vi vet ju att saker kan hända vid förlossningar. Men de faktiska utfallen vid planerade hemfödslar? Och forskningen? Varför tillåts inte den spela roll i detta sammanhang? Självfallet finns det dåliga exempel från både hemfödslar och sjukhusförlossningar. Och att man kan känna och tycka olika om hemfödslar beroende på vad man får uppleva varje dag i sin profession – det kan jag verkligen förstå. Men det mest objektiva vi har är forskningen, och det är den vi behöver förhålla oss till. För det handlar om att kvinnor i Sverige idag har rätt att göra informerade val baserade på vetenskaplig grund. Så här skriver artikelförfattarna:

Forskning kan möjliggöra att vi lyfter blicken från enskilda situationer, med dåliga exempel från både sjukhusvård och hemförlossningar, till att se utfallen på gruppnivå – hur vanligt är en enskild företeelse på populationsnivå? Den sammanlagda forskningen är idag enig om slutsatsen: För friska kvinnor med en normal graviditet och en förväntat normal förlossning är det lika säkert att föda hemma som på sjukhus. För omföderskor är förutsättningarna för en spontan, vaginal förlossning och ett välmående barn större vid en hemförlossning jämfört med en sjukhusförlossning.

Och jag kan bara hålla med om den här slutklämmen:

Vi vill se en vårdmodell som ger kvinnor möjligheten att föda hemma med en erfaren och kvalificerad barnmorska som kan bistå förlossningen och en god kommunikation med den högspecialiserade vård som ges vid svenska sjukhus. Detta kan organiseras på olika sätt och den kompetens och erfarenhet som redan finns i Stockholm bör tas tillvara.

För mig handlar den här frågan om att ingen annan än kvinnan äger kvinnans kropp – och därmed hennes födande. Vi kan rekommendera alla att föda på sjukhus om vi vill, även om det inte har stöd i forskningen. Men vi kan också respektera de kvinnor som efter noggrant övervägande kommer fram till att de gärna vill föda hemma, genom att erbjuda dem en fungerande vårdform för det.

Jag vill få njuta av juni

Många små strumpor på tork i trädgården

För ett år sedan flyttade vi in i vårt stora hus och jag slapp fortsätta romantisera trångboddhet. Vi hade passerat alla stadier av dela av barnrum med skynken eller möblera enligt valfri compact living modell. I en stor familj handlar det så mycket om att kunna gå ifrån någonstans för att samla sig, få lite ro eller helt enkelt bara få sitta på toaletten ifred. Att aldrig få ha det där privata utrymmet utan hela tiden behöva kompromissa om allt, det blir i längden ganska ansträngande. Både tonåringar, föräldrar och bebisar kan behöva stunder av avskildhet. Så det var tur att vi hittade det här bättre begagnade huset.

Men där började vår nästa resa. För att bo i en bostadsrättsförening innebär ju också fördelen att det går att kontakta en vaktmästare om vatten läcker in. Och så smidigt att källsortera och slänga alla sopor i ett väl omhändertaget soprum. Villalivet innebär en högre grad av autonomi och självständighet om man säger så. Jag gillar det skarpt. Men jag förnekar inte att det kollektiva också har sina fördelar.

För nu är vi själva med tak, väggar, golv, trädgård, och sopor som behöver tas omhand. Och att renovera tar sin tid – även om vi har lejt ut stora delar av upprustningen till hantverkare. Just eftersom hushållet ska fortsätta snurra medan saker byter plats med varann, nya väggar kommer till och ett barn kan förflyttas från ett rum till ett annat. Om jag bara hade en magisk trollstav som kunde flytta på saker och ting men det har jag inte. Just nu har vi vårt provisoriska linneskåp i en blå ikeakasse i bastun.

Vår kaprifol

Vår trädgård är en tröst. Så inbjudande vacker och klorofyllig såhär i början av juni. Även om den också kan bli ett dåligt samvete när den inte hinns med så är det iallafall väldigt tacksamt att börja påta i den. För att inte tala om vilken njutning det är att få påta. Jorden, luften, gräset och doften. Perenner med så djupa rötter att de liksom klarar sig själv, bara man håller undan lite ogräs. Alltså, de bjuder så oändligt generöst av sin prakt och fägring. Tack.

För maj gick fort i år med. Ja, som ett skenande tåg. Varje år känns det som att jag kastas av i farten och det tar ett tag att landa på fötter. Jag förstår inte varför den ljuvligaste månaden av dem alla vara så fullproppad med måsten? Men nu är maj månad över och juni är här.

Jag har köpt en bok som jag vill läsa. Den heter Nora eller Brinn Oslo brinn

I år vill jag njuta av juni.