Vabruari, semlor och ny podd

Det bästa som hände i januari var när vi firade min pappa och barnens morfar/farfar 70 år

Då var jag såhär glad!

Förra året vid den här tiden skrev jag det här blogginlägget: Hejdå februari jag kommer inte att sakna dig

Jag läste precis om inlägget nu och det var riktigt befriande. För jag befinner mig ungefär på samma plats igen. Barnen har varit sjuka i omgångar och nej, jag har inte kunnat hålla räkningen på i vilken ordning. När någon börjar tillfriskna så vissnar en annan. Även om det inte är riktigt samma röra i hemmet nu så har januari varit tung. Just nu är det oron över mellansonen som har blivit så dålig i sin astma. Det skär i hjärtat att höra honom hosta nätterna igenom och vara trött hela dagarna. Han har ju kämpat sen han var liten – och det är som om all oro återaktiveras när han blir dålig på nytt. Även om han har mått väldigt bra och klarat sig på sin medicin i långa perioder.

Men det är också ljuset. Två veckor in i januari så kände jag mig smått förtvivlad över den kompakt gråa himlen och mörkret om kvällen. Jag köpte en ljuslampa som tröst och för att härda ut. Den har blivit min trogna följeslagare vid skrivbordet där jag sitter och arbetar. Tror den hjälper lite faktiskt.

För att pigga upp den sjuka skaran har vi provsmakat semlor från två olika konditorier.

Men om det är något som verkligen har fått mig att hålla i och hålla ut så är det podden Värkstark. Att spela in samtal och sen få sitta och arbeta med materialet i efterhand har varit så roligt. Även om det tröttar ut att lära sig nytt så är det över förväntan magiskt att producera podd. Men jag förstår redan nu att det magiska nog tenderar att klinga av med tiden om podden genererar noll inkomst och 100 % jobb. Då blir det ännu en sak på måste- göra- listan som drar energi. Där vill jag inte hamna.

Hur jag ska göra för att inte hamna där kommer jag berätta mer om sen.

Nu förbereder jag för en kombinerad födelsedags och releasefest för podden Värkstark nästa vecka! Det hade jag aldrig orkat ställa till med för ett år sedan. Att jag orkar planera för fest är alltså i sig ett gott tecken.

Njut nu av det här fina samtalet mellan mig och min syster Elin Cullhed. Ett samtal om att föda, bli kvinna, skriva. Om systerskap och intuition.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.