Jag vill få njuta av juni

Många små strumpor på tork i trädgården

För ett år sedan flyttade vi in i vårt stora hus och jag slapp fortsätta romantisera trångboddhet. Vi hade passerat alla stadier av dela av barnrum med skynken eller möblera enligt valfri compact living modell. I en stor familj handlar det så mycket om att kunna gå ifrån någonstans för att samla sig, få lite ro eller helt enkelt bara få sitta på toaletten ifred. Att aldrig få ha det där privata utrymmet utan hela tiden behöva kompromissa om allt, det blir i längden ganska ansträngande. Både tonåringar, föräldrar och bebisar kan behöva stunder av avskildhet. Så det var tur att vi hittade det här bättre begagnade huset.

Men där började vår nästa resa. För att bo i en bostadsrättsförening innebär ju också fördelen att det går att kontakta en vaktmästare om vatten läcker in. Och så smidigt att källsortera och slänga alla sopor i ett väl omhändertaget soprum. Villalivet innebär en högre grad av autonomi och självständighet om man säger så. Jag gillar det skarpt. Men jag förnekar inte att det kollektiva också har sina fördelar.

För nu är vi själva med tak, väggar, golv, trädgård, och sopor som behöver tas omhand. Och att renovera tar sin tid – även om vi har lejt ut stora delar av upprustningen till hantverkare. Just eftersom hushållet ska fortsätta snurra medan saker byter plats med varann, nya väggar kommer till och ett barn kan förflyttas från ett rum till ett annat. Om jag bara hade en magisk trollstav som kunde flytta på saker och ting men det har jag inte. Just nu har vi vårt provisoriska linneskåp i en blå ikeakasse i bastun.

Vår kaprifol

Vår trädgård är en tröst. Så inbjudande vacker och klorofyllig såhär i början av juni. Även om den också kan bli ett dåligt samvete när den inte hinns med så är det iallafall väldigt tacksamt att börja påta i den. För att inte tala om vilken njutning det är att få påta. Jorden, luften, gräset och doften. Perenner med så djupa rötter att de liksom klarar sig själv, bara man håller undan lite ogräs. Alltså, de bjuder så oändligt generöst av sin prakt och fägring. Tack.

För maj gick fort i år med. Ja, som ett skenande tåg. Varje år känns det som att jag kastas av i farten och det tar ett tag att landa på fötter. Jag förstår inte varför den ljuvligaste månaden av dem alla vara så fullproppad med måsten? Men nu är maj månad över och juni är här.

Jag har köpt en bok som jag vill läsa. Den heter Nora eller Brinn Oslo brinn

I år vill jag njuta av juni.

Rosa tulpaner

Vårrusig

Rosa tulpaner

Jag hinner inte allt jag skulle vilja! I fredags till exempel, var det releasefest för The positive Birth Story Podcast, och jag hoppades in i det längsta att jag skulle få till att komma iväg. Hade varit roligt att mingla runt med så många barnmorskor och andra härliga människor! Men jag fick lov att prioritera förberedelserna inför vårt släktkalas. Vår mellandotter har ju fyllt 11 år och igår bjöd vi hit vår närmsta släkt på fest! Det var riktigt mysigt och härligt. Jag slås av hur många barn och kusiner vi har ihop – huset som fylls till bredden av liv när de kommer. Underbart. Och de växer så fort allihop! Våra minsta börjar också hitta sin plats i myllret. Hans och Hanna har funnit varann lite mer – igår hjälptes de åt att kasta gästernas skor nerför trappan, bland annat.

I trädgården börjar våren synas, snödroppar, skilla och krokus blommar nu. Det är så fint att se våren komma sådär lite i etapper. Först en sorts blommor. Sedan en till, som olika stämmor i en orkester. Och jag har fullt av trädgårdsplaner som jag väntar på att få sätta i verket. Vår trädgård är ju full av underbara rosor men jag vill ha mera solhatt i rabatterna. Det är en underbar perenn som blommar sent och står sig länge, länge i rabatten. Fjärilar brukar älska att landa på dess knoppar. Så det blir ett projekt. Sen vill jag måla vårt uterum i rött, just nu är det 70-talsbrunt. Och trädörren som leder rakt ut till trädgården på baksidan vill jag måla alldeles ockragul. Någonstans tänker jag få in en hälsingeblå ton som det röda och ockragula kan spegla sig mot. Alltså!

Men just nu håller jag på att sortera de sista flyttlådorna i källaren. Snart, snart har jag gått igenom alla lådor och slängt det jox som har hängt med alldeles för länge. När det väl är klart kan jag börja med att rensa fjolårets vissna blommor från rabatterna.

Livet i nya huset!

Nu har vi haft vår första riktiga familjehelg i det nya huset! Vilken varm premiär det blev. Värmeböljan tog oss alla och när jag gick ut i trädgården lördag morgon för att välta ut färdig kompostjord över perennerna så rann svetten i pannan. Vår äldste son David planterade om sina tomatplantor i ny jord, hittade det perfekt soliga läget för tomatplantorna och fortsatte att stjälpa kompostjord över rabatter och runt rosenbuskar. Sen behövde jag servera saft till alla barn så att ingen skulle dunsta bort i värmen.

Tomatplantor!

Att förstå sig på den stora trädgården, komposten och sophanteringen i vårt nya hus blev den första utmaningen. Ett helt nytt ekosystem av kartonger, matrester, wellpapp och trädgårdsavfall ska bli begripligt. Jag har iallafall lärt mig att rosbuskar är fulla med taggar som fastnar i kläderna.

Alltså, jag är omåttligt kär i alla nya rosor men det är lite omständligt att klippa bort fjolårets vissna rosor och jag hann med ungefär en procent av det jobb jag hade tänkt göra bland rosbuskarna.

Lycka att upptäcka nya rosor!

Rabarber är lite enklare att hantera. Jag skördade perfekt röda och spänstiga rabarberstänger och det blev paj med glass till eftermiddagsfikat både lördag och söndag. Det kan faktiskt vara  avkopplande att ställa sig och baka mitt bland flyttlådor och ingen blir arg eller klagar när man svänger ihop en paj.  Igår hade vi finbesök till fikat av Marta och David som nu bor på promenadavstånd! Så roligt.

Rabarber med en stor och ståtlig rabarberblomma! Den stjäl tydligen näring från busken så jag har tagit bort den nu. Men fin var den.

När det blev för varmt ute passade det bättre att lära sig tvättstugans ekosystem, det som nu finns i källaren. Jag har köpt backar, en till varje familjemedlem, som jag nu har märkt upp. Den rena och torra tvätten ska åka ner i backarna. Tanken är att det bara ska vara att gå ner och hämta sin back och sen plocka in den rena tvätten i garderoben på rummet. Återigen, det behövs ett system, annars blir det kaos, men om just det här systemet med tvätt och backar kommer att fungera i praktiken återstår att se.

Men lilla Hanna stackarn har kämpat med en sjuka hela helgen, och en feber som har kommit och gått. Hon har fortfarande feber och med en så liten är det extra viktigt att hålla koll på amning och vätskeintag ( det ska bli våta blöjor!). När det blev för jobbigt med värmen igår så gick jag ner och ammade i den svala källaren istället.

Amning i källaren med litet febrigt skrott.

Vi trivs så bra i vårt nya hus. Nu längtar jag efter att få bjuda hem vänner till långa sena middagar och fester här hemma hos oss. Det blir i sinom tid. Tills dess blir det spontanfikor med medtagen vattenmelon eller rabarberpaj gjord på fri hand av mig.