Den här sommaren blev inte som tänkt. Egentligen skulle vi ha varit på Åland just nu men den resan blev inställd eftersom Åland tillhör Finland och ja – Corona kom emellan. Men sommaren började ju med att jag skrev på ett förlagsavtal om en bok. Och det visade sig innebära att min semester till stor del brann inne.

Nåja, så farligt är det inte. Semester för mig är när jag lyckas försjunka i romaner och jag har hunnit läsa ut ett antal böcker. ”Testamente” av Nina Wähä till exempel. En fantastisk roman! Åh, det är inte ofta man kommer över så bra böcker. Men just för tillfället sitter jag mest och intensivredigerar på mitt eget manus. Det är ett jobb som snart är klart och det känns så konstigt. Min bebis liksom. Som så länge har varit nästan bara min och som snart ska få komma ut och möta världen. Det är inte utan att jag börjar bli lite nervös. För vem är jag egentligen? Varför kom jag på att jag skulle skriva en bok?

Joyce Carol Oates förklarar det såhär:

”Writing is a consequence of having been haunted by material. Why this is, no one knows.”

Ja, det är helt enkelt mitt ”stoff” som har letat efter en passande form. Och den här formen passar, jag lovar. Det som är så fantastiskt roligt är att min syster ska ge ut en bok om Sylvia Plath nästan samtidigt. Vad är oddsen för det liksom? Att man ger ut en bok samtidigt som sin syster. Känns som om något drömmigt går i uppfyllelse.

Förutom att resan till Åland brann inne och sommaren blev till ett skrivläger så har jag kommit på att jag ska använda tiden till att måla om. Mina barn har därför fått kliva över målarburkar, presenning och kladdiga penslar i snart två veckor nu. Jag har lyssnat på mängder av ” Allvarligt talat”, Sommar i P1″ och igår P3:s musikdokumentär om Britney Spears. Alltså, det här ÄR verkligen en annorlunda sommar. Jag befarar att det också blir en annorlunda höst, inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt.

Hur är din sommar?