Socialstyrelsen utvärderar vården i Sverige och på några punkter har man kunnat se att förlossningsvården har blivit sämre. Det är något av ett trendbrott. Socialstyrelsen om förlossningsvården. Skillnaderna är olika i landet, men i Stockholm får 7 % av alla förstföderskor den allvarligaste typen av förlossningsskada, en så kallad sfinkterruptur. Det är väldigt höga siffror! Nästan en av tio som ska föda barn för första gången. Det kan få enorma konsekvenser för både början och fortsättningen på ett föräldraskap – att man måste börja med att läka en stor förlossningsskada. Jag tror inte man ska underskatta  vilken inverkan det  har på en kvinnas livskvalitet.

Antalet nyfödda barn som mår dåligt när de föds har också ökat, samt antalet mammor som måste återinskrivas efter hemgång. Kanske har de blivit utskrivna för fort? Kan platsbrist ha spelat in? Jag tror att det här är ett resultat av alldeles för dåliga arbetsvillkor som leder till en utarmning av kompetens inom förlossningsvården. De barnmorskor som  jobbar kvar får för mycket att hinna med och blir för hårt belastade. Nyutexaminerade får fort alldeles för mycket eget ansvar med för lite handledning och stöttning. Vi som jobbar inom förlossningsvården är inte mer än människor.

Mia Ahlberg , ordförande i svenska barnmorskeförbundet, poängterade att det är en komplex fråga som måste undersökas närmare eftersom vi inte vet exakt vad det beror på. Jag tror att vi måste backa några steg och ta oss en rejäl funderare. Vad är det som gör att just Stockholms förlossningsvård ligger så dåligt till på vissa punkter?

Min vän  Ann Ljungblom skriver idag om hur hon som barnmorska blev drabbad av förlossningsvården. Det är sorglig men viktig läsning i sammanhanget. http://holymama.se/jag-blev-sjuk-av-mitt-arbete-som-jag-alskade/