Etikett: MIMA

Jämförelse mellan fyrfota och liggande ställning

1 kommentar

Foto: Lovisa Engblom

Jag har skrivit om förlossningsställningar i flera blogginlägg. Det vanligaste födsloställningarna på sjukhus i väst är gynläge och halvsittande. Troligtvis för att de ger en känsla av kontroll och översikt för förlossningspersonalen. Däremot finns det ingen forskning som säger att de är de bästa ställningarna  att föda i för kvinnan. Tvärtom så är gynläge associerat med flest antal riktigt stora bristningar. I MIMA-studien tittade forskarna på  midwives management in the second stage of labour och undersökte om en kvinnocentrerad intervention i utdrivningsskedet kunde minska risken för riktigt stora bristningar. Interventionen innehöll dessa komponenter; ett långsamt framfödande, spontan krystning, en förlossningsställning där sacrumplattan är rörlig (det vill säga inte halvsittande eller gynläge) och ett kvinnocentrerat förhållningssätt. Det innebär att tyngdpunkt flyttas från barnmorskans preferens till kvinnans behov, önskemål och resurser. Ja kvinnan ses som en aktör och medspelare med inneboende resurser snarare än ett passivt objekt som ska förlösas. Det visade sig att risken för riktigt stora bristningar minskade med denna intervention.

Nu har den första randomiserade kontrollerade studien som jämför en fyrfota förlossningsställning med en liggande ställning publicerats! Spännande. Läs här:

Jämförelse mellan liggande och fyrfota ställning, en randomiserad kontrollerad studie   

RCT:s anses ha en högre evidensgrad eftersom deltagarna då lottas till antingen det ena eller det andra. 1400 kvinnor deltog i studien och den grupp på 700 kvinnor som födde i fyrfota ställning fick/behövde i mindre utsträckning ett klipp i mellangården. De hade också färre stora bristningar och i högre grad ett helt intakt perineum. Författarnas slutsatser är att både barnmorskor och läkare bör lära sig att bistå kvinnor i en fyrfota förlossningsställning.

Conclusions
This study provided evidence that women who could maintain the hands-and-knees position during the second stage of labour had lower rates of episiotomy and second-degree perineum laceration (including episiotomy). Both midwives and obstetricians are suggested to learn the skills to assist women with delivery in this position.

Utbildning i MIMA-modellen

Lämna en kommentar

 

Foto: Lovisa Engblom

Jag skrev om det långsamma födandet för några dagar sedan och refererade då till MIMA -projektet som står för Midwives management in the second stage of labour. Nu går det att anmäla intresse för att utbilda sig i den här modellen! Klicka på länken för mer information. Det som skiljer MIMA-modellen från andra metoder att använda under utdrivningsskedet är att den består av flera komponenter och har en teoretisk förankring i en kvinnocentrerad vård. Den födande kvinnan i sammanhanget ses inte enbart som ett objekt som ska skyddas mot skada utan som en aktör – en medspelare. Någon som aktivt föder sitt barn och som tillåts vara med och påverka processen. Barnmorskan är också med i processen och påverkar – men inte bara genom sin kunskap och sina handgrepp utan även med sitt val av förhållningssätt.

 

Det långsamma framfödandet

Lämna en kommentar

Sandra Bodmark och My Söderlund är båda nya barnmorskor som har skrivit en magisteruppsats med titeln;

”Förlossningsupplevelsen ett år postpartum hos förstföderskor som deltagit i en kvinnocentrerad studie”

De har analyserat data som samlades in under MIMA-projektet – ett projekt som startade år 2013 där syftet bland annat var att undersöka om förekomsten av grad tvåbristningar hos förstföderskor kunde minskas genom en intervention i utdrivningsfasen. Jag var en av barnmorskorna i interventionsguppen! Det var en intervention med olika komponenter;  förlossningsställningar där rörligheten i sacrumplattan var bevarad (knästående, stående, fyrfota, sida och förlossningspall) spontan krystning samt ett långsamt framfödande enligt en tvåstegsprincip. Vården som gavs skulle vara kvinnocentrerad. Det innebar att tyngdpunkt flyttades från barnmorskans preferens till kvinnans behov, önskemål och resurser.

Sandra och My tittade alltså på de 298 kvinnor som erhöll den kvinnocentrerade interventionen i utdrivningsskedet för att se om om barnmorskans handläggning under utdrivningsskedet påverkade förlossningsupplevelsen ett år efteråt. De hittade ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna men kunde konstatera att  barnmorskans  omhändertagande under förlossningen hade betydelse för förlossningsupplevelsen.

Det beskriver på ett bra sätt de olika förhållningssätten som går att tillämpa under ett utdrivningsskede. Spontan eller forcerad krystning?

”Forcerad krystning innebär att barnmorskan under utdrivningsskedet verbalt styr kvinnan att hålla andan under hela kontraktionen. Denna typ av guidad krystning kan vara av vikt då barnet snabbt måste framfödas.”

Eller om det långsamma framförandet;

”För att åstadkomma ett långsamt framfödande ska kvinnan krysta på egen impuls, andas genom värkarna och inte aktivt krysta när barnets huvud står i genomskärning. Om barnets huvud får glida tillbaka under värkpaus har vävnaderna möjlighet till återhämtning genom minskat tryck och ökad blodtillförsel. Barnmorskan har även möjlighet att använda och placera sina händer för att avlasta vävnaden och kontrollera barnets framfödande. Långsamt framfödande kan ha en skyddande inverkan vid uppkomsten av vaginala bristningar (Edqvist, 2016). En annan skyddande åtgärd kan vara att låta barnets huvud födas i slutet av en värk eller i värkpaus och axlarna under nästa värk. Det krävs god kommunikation mellan den födande kvinnan och barnmorskan för att barnet ska få födas långsamt och lugnt.”

Malin Edqvist har arbetat med MIMA inom ramen för sitt doktorandprojekt och MIMA står för midwives management of the second stage of labour. I hennes senaste publikation kan man läsa att andelen förstföderskor med den andra gradens bristning var färre i interventionsguppen! http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/birt.12267/abstract Jättespännande läsning som inger hopp. Det kan alltså vara möjligt att få ner antalet stora bristningar genom en multifaktoriell kvinnocentrerad intervention där dessa komponenter ingår;

Långsamt framfödande, spontan krystning, upprätta förlossningsställningar och en kvinnocentrerad vård.

 

Foto: Lovisa Engblom