Etikett: klimakteriet

Är jag i förklimakteriet nu?

Lämna en kommentar

Att svettas rejält är för mig att antingen vara på semester i värme eller att vara sjuk och ha feber. Men numera är det en del av vardagen. Sedan en tid tillbaka svettas jag ymnigt på nätterna veckan innan mens. Det tog ett tag för mig att koppla att det nog hade med de sjunkande östrogennivåerna att göra. Överhuvudtaget tog det lite tid för mig att koppla ihop att det skedde regelbundet innan mens.

Nu är jag 43 år – och jag har börjat svettas ymnigt lite hipp som happ på nätterna. Alltså klimakteriesvettas. Jag vaknar antingen av att jag frossar eller av att jag är sjöblöt. Det är inte ett dugg mysigt utan bara jobbigt. Sen är humöret inte alltid på topp dagarna innan mens. Det problemet har jag förvisso haft länge, men nu har det nått nya nivåer. Insikten har kommit smygande och med skräckblandad förtjusning närmar jag mig frågan. Är det såhär det känns? Klimakteriet. Ska jag svettas på nätterna i några år nu och samtidigt vara på dåligt humör?

Att googla på klimakteriet är som att hamna i en krånglig soppa

Givetvis har jag googlat och stött på ord som förklimakteriet, menopaus och klimakteriet. Det är förvirrande. När är man i själva klimakteriet? Och vad är definitionen på förklimakteriet? En del verkar mena att menopaus är klimakteriet. Och att förklimakteriet kan pågå i flera år innan. Det känns inte logiskt. Pågår förpuberteten i flera år innan den RIKTIGA puberterten börjar?

Är det inte snarare en gradvis långsam förändring som tar vid i kroppen då äggstockarna stänger ner och östrogennivåerna sjunker undan? Och kroppen som försöker anpassa sig till förändringarna genom att svettas och dra i en massa andra spakar. Till slut är östrogenet så lågt att mensen upphör. Då inträder menopaus. Sen hamnar man i ett nytt normalläge med mycket lägre men mer stabila nivåer av bla östrogen i kroppen.

Kvinnor som har det väldigt besvärligt kan få HRT, hormone replacement therapy. Så mycket vet jag. Men räknas postmenopaus också som klimakteriet?

Övergångsåldern tycker jag är ett bättre ord. En övergång från ett normalläge till ett annat. Som med alla övergångar brukar de kunna innebära utmaningar, både fysiska och psykiska. Men den som härdar ut har något gott att vänta sig på den andra sidan. Jag hoppas att samma gäller för den övergång som kallas klimakteriet.

Är det att uppleva förlust att bli äldre?

Är det pepp eller depp att bli äldre? Hurtiga och något överspända löften om att 70 är det nya 50 får mig att tvivla. Det känns som om någon försöker maskera en groda. Titta vilken läcker tårta!

Jag tror att all förändring bitvis är jobbig och att bli äldre är onekligen att förändras. Men det finns något värdefullt att hämta på alla platser i livet. Själv har jag inte varit på en bättre plats någon gång tidigare i livet. Jag känner mig mycket mer förankrad och hel i mig själv nu. Tillfreds. Lycklig.

Botox är avförtrollning för mig

Men jag blir avtänd på den kultur som jag med åldern förväntas bli en del av. Botox, fillers och andra mer eller mindre desperata försök att låtsas som om tiden inte går gör mig avtänd. Att maskera åldrandet känns ovärdigt helt enkelt. Influencers som själva tar botox och samtidigt säljer in dyr hudvård får en klåda av olust inför samtiden att spricka ut ut i mig. För den som inte hoppar på tåget tar ofrivilligt ställning. Jag blir en kontrastfärg utan att vilja vara det om jag nu ”väljer” mina kommande rynkor.

Tack för det samtiden.

Vad vår kultur anser är värt att hylla med kvinnan

2 kommentarer

Jag förstår att mitt blogginlägg om freebirth väcker känslor. För att förtydliga: jag är varken någon representant eller expert på freebirth. Jag förespråkar det inte. Däremot är jag intresserad av att förstå fenomenet som sådant och jag vill inte vara en del i att reflexmässigt döma ut kvinnor som gör det valet. Jag vill istället lyssna till dem på ett respektfullt sätt.

Min önskan är att ingen kvinna ska uppleva att den enda utvägen är att föda oassisterat hemma. Att det blir ett negativt val.

Just nu går jag Rachel Reeds onlinekurs Reclaiming childbirth as a rite of passage. Wow, ni som följt mig vet att Rachel är en stor förebild just nu. Hon är bara såå grym. Det är en ganska omfattande och teoretisk kurs som kräver ganska mycket av den som väljer att gå den. Så jag rekommenderar den egentligen bara till dig som känner att du är mogen att lägga ner tid och energi på att ta reda på hur du kan vara med och förändra vår kollektiva förlossningskultur.

Men Rachel återkommer till hur viktigt det är att alltid centrera kvinnan. Både i stort och smått. Alltså, vilka ord vi använder om födande. Vilka bilder vi använder oss av för att berätta om födande. Hur vi genom att bli medvetna med små medel kan ändra på hur vi framställer födande.

Ta den här bilden som min mamma målat – visst är den fin! Hon gör den gravida kvinnan till sitt eget subjekt tycker jag.

Konstnär Christina Cullhed

Jämför med hur gravida kvinnor ofta framställs – som en gravidmage utan huvud. Fokus blir då på barnet som väntas och inte på kvinnan.

Rachel Reed vågar även problematisera hur vi framställer oss på sociala medier. Hur bilden av födandet blir kurerat och full av ”maiden-energy” som hon säger. Jag kan hålla med om det. Maiden är den sexiga ungkvinnan som när hon föder lyckas vara både skitsnygg och sexig samtidigt (medvetet eller omedvetet).

I verkligheten är födandet ofta naket, rått (djuriskt) och allt annat än urtypen för det stereotypt kvinnliga.

Rachel förespråkar att vi ska våga visa mer mother och maga i våra sociala kanaler. Jaa!! Hur kan vi göra det då? Genom att inte använda filter för att se unga ut till exempel. Genom att våga visa alla aspekter av vad det är att vara kvinna. Den här bilden togs i somras på Åland.

Maiden-mother-maga-crone

Varje förändringsfas i en kvinnas livscykel äger förändringskraft. 

Genom att lära känna de olika faserna blir det lättare att jobba med dem på ett dynamiskt sätt, istället för att försöka gömma undan eller kontrollera dem. Under varje livscykelfas berättar vår kultur på olika sätt vilket värde som finns inbäddat och vad som är viktigt att hyllas. 

Maiden: Vår! Rite of passage: Den första mensen.

Tyvärr blir den här tiden svår för många unga tjejer på grund av ouppnåeliga ideal, sexualisering, objektifiering, stereotypa könsroller, heteronorm, listan kan göras lång.

Mother: Sommar! Rite of passage: graviditet och förlossning. Även abort och missfall. 

Jag citerar Rachel Reed:

”The messages transmitted to Women during these rites of passage reinforce a lack of trust in the body and self and the assumption that external experts are required. However, childbirth also brings with it the potential to heal wounds that arose in the maiden phase regarding connection to body and self-worth”

Maga: Höst! Rite of passage: Menopaus

En förändringsfas där en del börjar om på nytt, men med den skillnaden att det nu finns en massa ackumulerad kunskap och livserfarenhet = visdom. En Maga som ryter ifrån och säger sin sanning kan bli ett hot – eller en ledare. Vår kultur värdesätter knappast Magan. Hon framställs som ett ruttnande äpple. Kvinnor försöker därför förtvivlat hålla fast vid sin maiden-fas med botox, fillers och filter. Det är synd för magan är ofta en kvinna med så mycket kraft och visdom.

Crone: Vinter! Rite of passage: Död

Tänk nypon, någon som håller i de frön som skapats av all den samlade visdom som kommer av att ha gått igenom hela denna livscykel.

Dessa frön blir det arv som förs vidare till nästa generation.

👑

Vi påverkas så fundamentalt av vad vår kultur anser är viktigt och värt att hyllas med de olika faserna i en kvinnas livscykel. Vi internaliserar dessa meddelanden, vi BLIR dem. Men vi kan också göra oss medvetna om dem och vara med och aktivt förändra dessa meddelanden.