Vinteräpplet Ingrid Marie

Det blev inga torkade äpplen i år men hur mycket must och äppelmos som helst. I helgen stod jag och vek kläder i sovrummet medan Stefan och David plockade ner och lindade in våra sista äpplen i silkespapper. Det ska visst gå lika bra med tidningspapper, men de får inte ligga hud mot hud med varann! Och viktigast av allt – de ska förvaras på något svalt ställe. Förhoppningsvis blir det färsk frukt över hela vintern. Vackert röda är de.

Själv är jag inne i en intensiv jobbperiod och försöker hinna med att beta av saker som står på min lista. Eller jag har flera listor. Som skolsköterska handlar det mycket om att få saker att klaffa inför de kommande vaccinationsdagarna på skolan. Vaccinationer är en av de viktigaste och mest tidskrävande uppgifterna för en skolsköterska. Det där nålsticket som oftast går på någon sekund kräver sin rigorösa administration både före och efter. Samtyckesblanketter ska lämnas ut och hämtas in, akutläkemedel (om någon drabbas av en allergisk reaktion till exempel) och vaccin behöver beställas. Förrådet måste ses över. Finns det plåster? Sprutor? Datumet för vaccinationen ska sättas i samråd med lärare och en annan sköterskekollega.  Och på själva dagen behöver vaccinet först ordineras i journalen, sedan ska personnummer, batch och lotnummer in i både journalen och det nationella vaccinationsregistret. Det är lite pill liksom. Men vi är alltid två skolsköterskor som hjälps åt under vaccinationsdagarna och det brukar faktiskt bli riktigt mysiga dagar.

Som barnmorska och i mitt eget företag handlar det just nu om att få en struktur. Jag har många uppdrag och jourperioder framför mig och nu behöver det hela göras hanterbart, inte bara för mig utan för min familj. För det blir lätt förvirrat. Givetvis har jag tystnadsplikt och det innebär att jag inte kan dela med mig av information hursomhelst. Men samtidigt är ju min man högst delaktig, ja han är ju faktiskt också jour under mina jourperioder eftersom han måste hålla ställningarna härhemma när jag åker iväg! Tanken är att jag ska komma på kodnamn för mina olika uppdrag, skriva ner de beräknade datumen för födslarna (och jourperiodens längd, från och med datum – till och med datum) på färggranna lappar. Jag ska sedan sätta upp dem på någon anslagstavla – eller  varför inte hänga upp dem på ett snöre? Som en slags adventskalender, fast med olika lappar istället för 24 paket. När uppdraget är slut tar jag helt enkelt bort en av  lapparna, så försvinner de undan för undan medan nya kommer till. Det kommer att underlätta, för då kan vi prata om mina uppdrag och peka på lapparna. Tanken är att det ska bli mer överskådligt än vad det är nu.

Men närmast i tiden handlar det om att räkna ned och få upp barnen på mornarna, få iväg dem till skolan de här sista dagarna så att vi snart kan börja packa väskorna.  På lördag bär det nämligen av! Mot Spanien! Eller närmare bestämt Katalonien och en by som heter Torredembarra. Vi blir sex vuxna och åtta barn på resan – om man räknar med den lilla som ännu inte är född. Det är samma by och samma hus som vi har bott i under flera år på våra Spaniensemestrar. Men aldrig på ett höstlov. Det ska bli så mysigt!