Av Hanna Ulfsdottir
Hej, jag heter Hanna Ulfsdottir och är barnmorska sedan 22 år tillbaka. De flesta av de åren har jag arbetat med födande, men ägnar mig numera mest åt undervisning och forskning och har en anställning som biträdande lektor på Karolinska Institutet i Stockholm. År 2019 disputerade jag med avhandlingen ”To give birth in water”. Jag hade privilegiet att själv kunna välja mitt forskningsämne och blev varse att det inte fanns några svenska eller nordiska studier om vattenfödsel och det kändes väldigt spännande att få fördjupa mig i detta ämne. Det visade sig dock att ämnet var mer kontroversiellt än jag kunde föreställa mig. Mer om det längre ner.
När jag arbetade på Södra BB badade de flesta kvinnorna men ”fick” inte föda i vattnet utan gick upp ur badet innan krystskedet kom igång.
I vattnet fick många förstföderskor ett betydligt lättare förlopp som mer liknade omföderskors och upplevelsen är att det egna oxytocinet verkligen gynnas av badet. Den mest spända, rädda och smärtpåverkade kvinna kunde nästan momentant slappna av när hon klev ner i det varma badet. Med detta började värkarna kännas överkomliga och många kunde arbeta med kraften i istället för mot den. En av de kvinnor som jag intervjuade till den kvalitativa studien ”Like en empowering microhome” sa exempelvis att hon plötsligt förstod hur hon skulle göra när värkarna kom, att hon upplevde att hon fick kontroll och beskrev det som att hon genom att kliva ner i badet flyttade sig från passagerarsätet till förarsätet.
Flera beskrev att tack vare det fokus och den avskärmning, trygghet och avslappning som badet gav så behövde de ingen guidning från barnmorskan, inte ens under krystskedet. En kvinna jämförde med när man får ”flow” och extra kraft vid hård träning – när det känns lätt och självklart att fortsätta kämpa fast det är extremt utmanande.
De här intervjuerna gjordes tre till fem månader efter förlossningen och de flesta gjordes med förstföderskor. Det var otroligt inspirerande och häftigt att ta del av deras upplevelser. Av de 20 som intervjuades hade bara två en önskan om att föda i vatten innan förlossningen, de flesta hade planerat att ta ”all bedövning som finns” och var helt överrumplade, otroligt glada och stärkta över hur det blev.
Det var dock svårare än jag trodde att vara doktorand med ett ämne som då var väldigt kontroversiellt – och på vissa håll fortfarande är det. Någon som jag småpratat med på en doktorandkurs kunde först vara trevlig, men efter att ha hört om mitt forskningsämne var det slut på den vänliga tonen och jag möttes av kyla och avståndstagande. Jag blev ofta ifrågasatt när jag presenterade min forskning för läkare. De mest extrema kommentarerna jag har fått vid sådana tillfällen är ”Att låta kvinnor föda i vatten är lika dumt som att skicka upp dem i rymden för att föda barn” och sen ägnades större delen av diskussionen åt att diskutera huruvida flodhästar föder i vatten eller inte (vilket de gör men där påstods motsatsen).
Det blev också minst sagt motigt när först Södra BB och sen BB Sophia lades ner mitt under datainsamlingen. De var vid den tiden de enda klinikerna i Sverige som erbjöd vattenfödsel men tack vare att Ystad BB gick med i studien kunde jag fortsätta datainsamlingen. I efterhand var det lärorikt att behöva revidera studiedesignen åtskilliga gånger och att ha positiva, kreativa och lösningsorienterade handledare underlättade mycket.
Parallellt med dessa motiga upplevelser fick jag också mycket positiv energi och input från kvinnor som hörde av sig och beskrev hur betydelsefullt det var för dem att få föda i vatten och hur stärkta de blivit av sina upplevelser. Många kvinnor på olika håll i landet vittnade dock om att de på förfrågan hade fått beskedet att vattenfödsel var ”förbjudet enligt Socialstyrelsen” och blev nekade möjligheten.
En kvinna som bodde i Värmland skulle ta sig ända till Ystad för att få föda i vatten. En annan som på grund av mycket svår förlossningsrädsla skulle föda med planerat kejsarsnitt såg vattenfödsel som det enda möjliga alternativet som skulle kunna få henne att våga föda vaginalt. Men även hon blev nekad vattenfödsel av sin hemmaklinik med argumentet att det ”är förbjudet”.
En av de förstföderskor som jag intervjuade några månader efter förlossningen var på väg att flytta från Stockholm, men hade redan planerat att åter skriva sig i Stockholm när det skulle bli dags för andra barnet. Hon kunde bara inte tänka sig att föda utan vatten och hade fått veta att hon inte skulle ges möjlighet till det i den stad hon skulle flytta till.
Än idag ser det väldigt olika ut kring möjligheten att få föda i vatten i Sverige. Vi har uppenbarligen en hel del kvar att jobba med när det gäller jämlik vård och patientlagen (1).
Mina studier visade också att kvinnor som födde i vatten hade en lägre andel mellanstora bristningar (andra gradens bristning) och att överanvändningen av medicinska interventioner (tex att ta hål på fosterhinnorna, använda skalpelektrod för CTG, värkstimulerande dropp) var betydligt lägre bland de kvinnor som födde i vatten.
Det finns många svenska studier som visar att vi överanvänder medicinska interventioner och här kan badet utgöra en barriär som får oss att stanna upp och se det fysiologiska födandet. Barriären funkar alltså både för kvinnan som kan skärma av sig och känna trygghet men också för barnmorskan som kanske hejdar sig och funderar en extra gång kring nödvändigheten i att ingripa när badet signalerar normalitet och gör kvinnan mer autonom.
I en av studierna såg vi också (2) att kvinnor som födde i vatten upplevde mer kontroll och mindre smärta vid framfödandet än de som inte födde i vatten. Här kan tilläggas att 43 % av de som inte födde i vatten hade epiduralbedövning.
Jag är så glad att jag fick möjligheten att göra dessa studier och att ämnet vattenfödsel nu kan diskuteras på ett mer seriöst sätt, utan en massa tyckanden, förutfattade meningar och faktaresistens. Jag blir fortfarande oerhört glad när jag får höra att mina studier har gjort skillnad i detta och att de faktiskt öppnat upp möjligheten för fler att få föda i vatten.
Jag vet att implementeringen går olika snabbt på olika håll i landet och att det fortfarande finns en skepsis som kan påverka hur tillgängligt och accepterat vattenfödsel blir på en klinik.
Jag tror vi kan nå en förändring när det gäller detta, genom att bjuda in den som är rädd och negativt inställd – oftast är det de som vet och kan minst som är mest skeptiska.
1. Patientlag (2014:821)
7 kap. Val av behandlingsalternativ och hjälpmedel
1 § När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten få möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få den valda behandlingen, om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.
